Se upp för den ”fred och säkerhet” som är ett påfund av nationerna

”Närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’” — 1 TESSALONIKERNA 5:3.

1, 2. a) Varför har fred blivit det förnuftigaste? b) Vad kommer således motstridiga politiska system att bli ense om?

MÄNSKLIGHETEN har aldrig tidigare varit så otrygg som den är i dag. Det finns en skräck för ett tredje världskrig med nationer som är ytterst militariserade och vilka har det som nu verkar vara det slutgiltiga vapnet — atombomben. Nationernas förmåga att sätta själva kärnan av atomerna i arbete i krigets tjänst har fört dem ungefär så långt som de kan komma i fråga om masslakt av människor. Det förnuftigaste har därför blivit att söka få fred.

² Ja verkligen, för i vår tid skulle ett tredje världskrig i vilket man använder sådana vapen innebära rena världssjälvmordet, med människor som sprängs i luften och blir till intet eller som förgås genom efterverkningarna av en kärnvapenkatastrof. Klarsynta politiker och militärbefälhavare är smärtsamt medvetna om detta faktum. De önskar inte bli ansvariga för en sådan världsomfattande katastrof. Diametralt motsatta politiska system kommer därför att finna det lämpligt att komma fram till en överenskommelse, ja, att följa den världsligt visa livsfilosofin att ”leva och låta leva”.

3. Av vilken orsak kommer nationerna att proklamera ”fred och säkerhet”?

³ Men nationerna litar ändå inte fullständigt på varandra. Som en försiktighetsåtgärd bevarar de sina militära styrkor fulltaliga. Kommer det då att vara en uppriktig och sann kärlek till varandra som medlemmar av samma människosläkte som får härskarna att förenas i fråga om att utfärda proklamationen om ”fred och säkerhet” för hela människovärlden? Nej, det kommer i stället att vara för att undertrycka människornas berättigade farhågor. — 1 Tessalonikerna 5:3.

Prästerskapets och allmänhetens reaktion på den kommande proklamationen

4, 5. a) Vilken offentlig reaktion på den kommande proklamationen kan vi förvänta? b) Vilka frågor uppstår beträffande Guds stöd till den kommande proklamationen, trots prästerskapets stöd för den?

⁴ När denna proklamation till slut utfärdas, så torde den allmänna reaktionen runt om på jorden bli positiv. Världens religiösa ledare, inbegripet kristenhetens prästerskap, det katolska och det protestantiska, kommer utan tvivel att hylla denna internationella gest. Prästerskapets medlemmar går varthelst vinden blåser för att förbli populära bland folket och för att politikerna skall hjälpa dem och visa dem hänsyn.

⁵ Men att prästerskapet ger denna högt och ljudligt proklamerade politiska anordning sitt stöd innebär inte att han som är Gud för universum, jorden inbegripen, kommer att stödja den. I sina ståtliga religiösa byggnader kan prästerskapet be högt och länge inför sina religiösa understödjare om att Gud skall välsigna de åtgärder som vidtas av de politiska elementen för att skapa internationell fred och säkerhet. Men är alla sådana högtidliga böner till vilka åhörarna fogar ett kraftfullt ”amen” välbehagliga för universums Gud? Kan han ha fred med en i religiöst avseende splittrad värld, vars böner om fred och säkerhet har utformats av religiösa sekter och samfund som inte kommer överens?

6, 7. a) Vilken kurs har kristenheten följt, likt judarna i forna tider? b)Vad kommer prästerskapets stöd av proklamationen om ”fred och säkerhet” att leda till?

⁶ I kristenhetens nationer är anspråken på att äga Guds stöd starkare än någon annanstans. Men det är inte universums Gud som regerar över kristenheten. Den har följt en liknande kurs som de forntida israeliterna. När de blev missnöjda med Jehovas styrelseanordning för dem och började tänka att det politiska mönstret hos de hedniska nationerna runt omkring dem var att föredra, gick de till Jehovas profet Samuel och bad honom sätta en kung över dem. Samuel var mycket missnöjd och bedrövad över detta. Och så var det i inte mindre grad med den Gud vars profet han var.

⁷ Jehova kände sig med rätta sårad över denna begäran om att man skulle frångå hans teokratiska mönster för Israel. Som han sade till sin profet Samuel: ”Det är inte dig de har förkastat, nej, mig har de förkastat, genom att de inte vill att jag skall vara kung över dem.” (1 Samuelsboken 8:4—9) Detta förebildade den kurs som kristenheten har följt nu på 1900-talet. Att prästerskapet kommer att välkomna proklamationen om ”fred och säkerhet” kommer således inte att leda till några goda resultat och inte medföra Guds välsignelse.

Att invagga mänskligheten i säkerhet

8. Vilken roll kommer Förenta nationerna antagligen att spela i den kommande proklamationen, och hur kan det sägas att denna organisation invaggar människorna i säkerhet?

⁸ Förenta nationerna kan nu skryta med att ha 159 medlemmar och omfatta praktiskt taget alla nationer. När tiden är inne kommer Förenta nationerna utan tvivel att gå i spetsen för den kommande proklamationen om ”fred och säkerhet”! Tyvärr invaggar denna världsorganisation miljarder människor i säkerhet. Hur så? Därför att en sådan fred, även om den har stöd av alla de religiösa organisationerna i denna världen, dem i kristenheten inbegripna, inte innebär fred med universums Skapare, vilken har makten att ge liv och ta liv enligt hur han avgör livsviktiga frågor i himmel och på jord.

9, 10. Vilken ståndpunkt intar Jehovas vittnen till den ”fred och säkerhet” som är ett påfund av nationerna, och varför det?

⁹ I Jesajas profetia säger Skaparen uttryckligen: ”Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall.” (Jesaja 66:1) Nationerna här nere på hans fotapall smyckar den inte genom sitt Förenta nationerna. De strävar efter att med hjälp av politik bevara världsomfattande fred och säkerhet och därigenom hålla Förenta nationerna vid liv. Jehovas överlämnade vittnen på jorden kan inte förena sig med världen i fråga om att lita på de åtgärder som människor vidtar för att de världsliga nationerna skall få fred och säkerhet. De tar orden i Jakob 4:4 till hjärtat: ”Äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskapen med världen är fiendskap med Gud? Därför, vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.”

¹⁰ Även om Jehovas vittnen inte aktivt motstår den fred och säkerhet som är ett påfund av nationerna, så kan de inte rekommendera den till de miljoner människor som söker en trygg plats, när världens största olycka bryter ut och gör slut på denna tingens ordning. (Matteus 24:21) Det är nämligen Guds nya tingens ordning som skall införa världsomfattande säkerhet under ”Fredens furste” (NW), Jesus Kristus. — Jesaja 9:6, 7.

11. Hur betraktade prästerskapet förslaget att bilda Nationernas förbund efter första världskriget?

¹¹ Historien vittnar om hur människors planer för att skapa fred har misslyckats. Vi kommer ihåg hur man vid slutet av första världskriget år 1918 föreslog Nationernas förbund som något som skulle förhindra världskrig. Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika hyllade förslaget och sade: ”Ett sådant förbund är inte enbart ett politiskt hjälpmedel; det är rättare sagt det politiska uttrycket för Guds rike på jorden.” Men skänkte detta så kallade politiska uttryck för Guds jordiska rike bestående fred och säkerhet åt jorden?

12. a) Hur har Uppenbarelseboken 17:8 uppfyllts? b) Vem fortsätter att rida på ryggen av det ”scharlakansröda vilddjuret”, och för hur lång tid?

¹² Likt det symboliska ”scharlakansröda vilddjuret” i Uppenbarelseboken, kapitel 17, på vilket den gamla skökan, ”det stora Babylon”, hade satt sig, gick Nationernas förbund ner i ”avgrunden” vid andra världskrigets utbrott år 1939. Detta tvingade dess skökoryttarinna att hoppa av. Efter slutet av andra världskriget år 1945 bildades Förenta nationerna som efterträdare till det till undergång dömda Nationernas förbund. Det har långt fler medlemmar än förbundet hade, och det bör därför vara en starkare organisation och värt större tillit från människovärldens sida. År 1945 steg således det symboliska ”scharlakansröda vilddjuret” ”upp ur avgrunden”, och den symboliska skökan, ”det stora Babylon”, klättrade återigen upp på dess rygg, där hon fräckt sitter än i denna dag. (Uppenbarelseboken 17:3, 5, 8) Men inte länge till nu, enligt vad Uppenbarelseboken 17:16—18:24 förutsäger. Varför inte det?

13. a) Vad är Förenta nationerna? b) Hur förebildades det för länge sedan?

¹³ Förenta nationerna är faktiskt en världslig sammansvärjning mot Jehova Gud och hans överlämnade vittnen på jorden. Det är faktiskt en konspiration där de världsliga nationerna slår sina kloka huvuden ihop och smider ränker om vad de skulle kunna göra mot Jehova Guds synliga organisation på jorden. Konspirationen under ”avslutningen” på denna ”tingens ordning” förebildades av den konspiration som omnämns i Jesaja 8:12 (NW). — Matteus 24:3.

Hoppas på Jehova för fred och säkerhet

14. Varför trädde tiostammarsriket Israel in i en allians med Syrien, och vilken fråga ställdes Juda rike inför?

¹⁴ Före Jesajas tid hade den nation som bestod av Israels 12 stammar splittrats över frågan om kungamakten. Detta var efter kung Salomos härliga regering. De tio utbrytarstammarna i norr bildade det som kom att kallas Israels rike, med sin huvudstad i Samaria. De två återstående stammarna, stammarna Juda och Benjamin, förblev lojala mot kung Davids kungliga dynasti i huvudstaden Jerusalem. Tiostammarsriket Israel vände sig i fientlighet mot tvåstammarsriket Juda. Med tiden slöt Israels rike förbund med Arams eller Syriens rike, som hade sin huvudstad i Damaskus. Tanken var att i grund besegra Juda rike och tvinga det till underkastelse. Skulle Juda rike därför ingå en allians med en annan stark nation för att stå emot det våldsamma angreppet från Israels nation, som var i förbund med den hedniska nationen Syrien? — Jesaja 7:3—6.

15. a) Vad förordade somliga människor i Juda rike, och vad avslöjade denna inställning? b) Hur sjöng profeten Jesaja ut mot en sådan inställning?

¹⁵ Det fanns de i det lilla Juda rike som förlorade tron på nationens Gud, Jehova. Dessa förordade en allians eller konspiration med ett mäktigt hedniskt rike i denna världen. Somliga som förordade ett sådant trolöst sammanokande av Jehovas rike, Juda, med ett rike av denna ogudaktiga värld sade: ”En konspiration!” till obeslutsamma personer i Juda rike. Därigenom avslöjade de sin brist på tro och förtröstan på den Gud vars tempel var i Jerusalem. Profeten Jesaja blev inspirerad att tala emot en sådan konspiration och säga det som vi kan läsa i kapitel 8, vers 12 (NW): ”Ni skall inte säga: ’En konspiration!’ beträffande allt det om vilket detta folk fortsätter att säga: ’En konspiration!’ och föremålet för deras fruktan skall ni inte frukta, inte heller skall ni bäva för det.”

16, 17. Vad var det som innebar verklig fred och säkerhet för Jehovas forntida folk, och hur bevisades detta när den assyriske kungen Sanherib hotade Jerusalem?

¹⁶ Att Jehova var med sitt folk i ett förbundsförhållande innebar fred och säkerhet för det. Detta demonstrerades när den assyriske monarken Sanherib sände en kommitté på tre höga ämbetsmän för att uppmana kung Hiskia och Jerusalems invånare att kapitulera för Sanherib. Den assyriske ämbetsmannen och talesmannen, Rab-Sake, stod framför Jerusalems murar och förringade skrikande Jehova Gud i syfte att försvaga eller fördärva judarnas förtröstan på honom. Kung Hiskia, som var mycket bedrövad över detta nedvärderande av den ende levande och sanne Guden, Jehova, och som med rätta förnam den fara som Jerusalem befann sig i inför denna överväldigande hord av assyrier, gick till templet och lade fram saken inför Jehova Gud. Eftersom Jehova fann behag i att Hiskia på detta sätt gav uttryck åt en sådan obetingad tro på honom och tog sin tillflykt till honom för att få bevis på hans universella suveränitet, gav han ett gynnsamt svar. Hans profet Jesaja instämde med bekräftande anmärkningar. Assyriern Rab-Sake, som försökte skrämma Jerusalems invånare, fick inte något svar alls, precis som kung Hiskia hade befallt. — 2 Kungaboken 18:17—36; 19:14—34.

¹⁷ Rab-Sake, som utan tvivel var mycket förvånad över detta, återvände till Sanheribs läger, vilken då stred mot Libna. (2 Kungaboken 19:8) Efter att ha hört Rab-Sakes rapport skickade Sanherib hotelsebrev till Hiskia och varnade: ”Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig, så att du tänker: ’Jerusalem skall inte bli givet i den assyriske kungens hand.’” (2 Kungaboken 19:9, 10) Efter nattens inbrott svarade Jehova Gud på sitt eget sätt det assyriska språkröret Rab-Sake, och han gav också själv svar på Sanheribs hotelsebrev för att bevisa att han var överlägsen den assyriske imperieguden. Slutet på berättelsen om denna händelse, så som den återges i 2 Kungaboken 19:35 (NW), lyder: ”Och det hände sig den natten att Jehovas ängel grep sig an med att gå ut och slå ett hundra åttiofem tusen i assyriernas läger. När man steg upp tidigt på morgonen, se, då var de allesammans döda lik.” I gryningen, när de överlevande assyrierna, däribland kung Sanherib och kanske också Rab-Sake, steg upp, fick de runt omkring sig se den fasansfulla synen av alla dem som hade fallit offer i kriget mot Jehova Gud.

18. a) Vad blev resultatet med avseende på den ärelystne Sanherib? b) Vilket exempel bör denna historiska redogörelse ge Jehovas vittnen i våra dagar?

¹⁸ Besegrad i sina ärelystna planer mot Jehovas organisation och oerhört förödmjukad skyndade Sanherib ”med skam” tillbaka till sin nations huvudstad, Nineve, bara för att bli lönnmördad av två av sina söner. (2 Krönikeboken 32:21; 2 Kungaboken 19:36, 37) Det assyriska världsväldet hotade aldrig mer Jehovas synliga organisation. Här blev verkligen den högste Gudens universella suveränitet hävdad på ett enastående sätt. Att Jerusalem blev bevarat i trygghet är dessutom ett utmärkt exempel som visar till vem Jehovas vittnen i våra dagar bör blicka i full förtröstan för fortsatt, orubblig fred och säkerhet — inte till en politisk konspiration, utan till Jehova Gud.

Att vara på sin vakt

19. Vad kommer Sällskapet Vakttornet att fortsätta att göra?

¹⁹ För att hjälpa sin läsekrets att vara på sin vakt kommer Sällskapet Vakttornet att fortsätta att i sina publikationer sända ut varningar i rätt tid, så att den inte skall överrumplas av den kommande pretentiösa proklamationen om ”fred och säkerhet”, vilken är ett påfund av nationerna i denna gamla tingens ordning.

20. Varför kommer Jehovas vittnen på inga villkor att uppmuntra till att man sätter sin tillit till den kommande ”freden och säkerheten”, och vad är det därför nu tid för?

²⁰ Jehovas överlämnade vittnen kan på inga villkor uppmuntra till att man skall sätta sin förtröstan till den ”fred och säkerhet” som med visshet kommer att proklameras av de världsliga nationerna; inte heller kan de gratulera upphovsmännen till en sådan internationell ”fred och säkerhet” och samtidigt ha Jehova Gud med sig. De aktar sig för att sluta förbund med nationerna i denna gamla tingens ordning. De påminner sig ständigt att en ny ”nation”, skild från och annorlunda än Nationernas förbund, föddes under efterkrigsåret 1919. Denna nya ”nation” fortsätter att växa och breda ut sig över hela jorden, precis som det är förutsagt i Jesaja 60:22 (NW): ”Den minste kommer att bli tusen och den ringaste en mäktig nation. Jag själv, Jehova, kommer att påskynda det i dess egen tid.” Ja, nu är det tid för alla att vara på sin vakt mot den förestående ”fred och säkerhet” som är ett påfund av nationerna.

Hur vill du svara?

◻ Vad kommer antagligen att bli den allmänna reaktionen på proklamationen om ”fred och säkerhet”?

◻ Vad förebildades av ”konspirationen” i Jesaja 8:12?

◻ Hur invaggar FN mänskligheten i säkerhet?

◻ Varför kommer Jehovas vittnen inte att överrumplas?

[Bild på sidan 18]

FN kommer utan tvivel att gå i spetsen för den kommande proklamationen om ”fred och säkerhet”!

[Bild på sidan 21]

Den assyriske ämbetsmannen Rab-Sake förringade Israels Gud, men resultatet visade att sann fred och säkerhet endast kommer från Jehova Gud