Tröst från fridens Gud
”Fortsätt ... att trösta varandra med dessa ord.” — 1 TESSALONIKERNA 4:18.
1. Vad önskade Paulus, som visar hans intresse för frid?
DET var aposteln Paulus’ innerliga önskan att den kristna församlingen skulle åtnjuta frid. Så som hans brev finns bevarade åt oss i de inspirerade skrifterna börjar således tretton av dem med en önskan om att de som han riktar sig till må åtnjuta frid från Gud. Till den nybildade församlingen i Tessalonika skriver Paulus till exempel: ”Må ni röna oförtjänt omtanke och frid.” Mot slutet av det brevet framställer han följande önskan: ”Må fridens Gud själv helga er helt och hållet. Och, fullständiga i varje avseende, må anden och själen och kroppen hos er bröder klanderfritt bevaras vid vår Herre Jesu Kristi närvaro.” — 1 Tessalonikerna 1:1; 5:23.
2. a) Vad slags intresse visade Paulus för församlingen? b) Hur kan kristna äldste i våra dagar följa Paulus’ exempel?
2 Paulus och hans kamrater hade inte sparat sina krafter när det gällde att slita och släpa bland dessa nya troende. Paulus sade: ”Vi [uppträdde] varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn. Då vi således har öm tillgivenhet för er, fann vi stort behag i att inte bara ge er av Guds goda nyheter utan också av våra egna själar, eftersom ni blev oss kära.” Kan vi inte i dessa ord förnimma den innerliga omsorg, den äkta, djupt rotade kärlek som Paulus kände för den där församlingen? Detta är faktiskt en förebild till det slags kärlek som kristna äldste visar i Jehovas vittnens omkring 50.000 församlingar utöver jorden i våra dagar. — 1 Tessalonikerna 2:7—9; Johannes 13:34, 35; 15:12—14.
3. a) Hur kunde Timoteus vara till nytta för församlingen i Tessalonika? b) Vad utgör detta en motsvarighet till i våra dagar?
3 Frestaren, Satan, hade vållat dessa kristna i Tessalonika vedermöda. Paulus skickade därför Timoteus till dem för att göra dem ”fasta och trösta” dem ”till förmån för” deras ”tro”. Timoteus återvände till Paulus i Aten med en entusiastisk rapport om deras trohet och kärlek. Alla blev mycket tröstade av att få höra om varandras tro och ostrafflighet, och de fortsatte att ödmjukt be Gud att reparera all eventuell brist. (1 Tessalonikerna 3:1, 2, 5—7, 10) Detta återspeglar också den teokratiska anordningen i våra dagar med resande tillsyningsmän som bygger upp församlingarna, också i länder där Jehovas vittnen tjänar under förbud och bitter förföljelse. — Jesaja 32:1, 2.
Vid ”hans närvaro”
4, 5. a) Vad är Paulus’ önskan här, och varför bör den vara av speciellt intresse för oss nu? b) Varför är vår tid av speciell betydelse?
4 Aposteln Paulus avslutar denna del av sitt brev med följande önskan: ”Må Herren komma er att tillväxa, ja, få er att överflöda, i kärlek till varandra och till alla, alldeles som vi också gör till er; i det syftet att han må göra era hjärtan fasta, oförvitliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu närvaro med alla sina heliga.” — 1 Tessalonikerna 3:12, 13.
5 Paulus såg här långt in i framtiden till tiden för Jesu ”närvaro” och ”avslutningen på tingens ordning”, när ”Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom”. Vår himmelske kung kom år 1914. Från sin härliga osynliga tron dömer Jesus nu jordens nationer och folk och skiljer ut ödmjuka, fårlika människor till att bli bevarade genom den ”stora vedermödan” och till att få evigt liv på en paradisisk jord. — Matteus 24:3—21; 25:31—34, 41, 46.
Föreskrifter till vårt bästa
6. Vilken uppmaning av Paulus måste vi nu rätta oss efter?
6 Traktar du efter målet evigt liv? I så fall måste du rätta dig efter det Paulus här skriver till tessalonikerna: ”Slutligen, bröder, ber vi er och förmanar er genom Herren Jesus att, alldeles som ni har tagit emot anvisning från oss om hur ni bör vandra och behaga Gud, alldeles som ni ju också vandrar, ni må fortsätta att göra det mera helt och fullt. Ni vet ju vilka föreskrifter vi gav er genom Herren Jesus.” (1 Tessalonikerna 4:1, 2) Vad är några av de ”föreskrifter” som Paulus här betonar?
7. a) Vilken viktig ”föreskrift” ges här? b) Varför får vi aldrig sänka garden, när vi har fått Guds ande?
7 Den första ”föreskriften” gäller god moral. Paulus förklarar rakt på sak: ”Detta är vad Gud vill, ert helgande: att ni avhåller er från otukt; att var och en av er skall veta hur man blir herre över sitt eget kärl i helgelse och ära, inte i lystet sexuellt begär, sådant som också de nationer har som inte vet av Gud.” Lyckligtvis har vi kommit att ”veta av” Gud och hans Son, Jesus Kristus, och vi traktar efter evigt liv. Hur skamligt skulle det inte vara, om vi skulle låta oss själva dras ner i denna världens omoraliska smuts igen! Tyvärr är det några som har uthärdat år i koncentrationsläger eller fängelser eller har använt ett helt liv i nitisk missionärstjänst bara för att längre fram låta frestaren överrumpla sig när det gäller moralen. Må vi aldrig, när vi har fått Guds heliga ande, ”bedröva” den genom ett orätt sexuellt uppförande! — 1 Tessalonikerna 4:3—8; Johannes 17:3; 1 Korintierna 10:12, 13; Efesierna 4:30.
8, 9. a) Vad är ”broderlig kärlek”? b) Hur kan vi uppodla sådan kärlek, och med vilket gagn?
8 Paulus’ nästa ”föreskrift” gäller fil·a·del·fiʹa, ”broderlig kärlek”. (1 Tessalonikerna 4:9, 10) Detta är en speciell yttring av den på principer grundade kärleken, a·gaʹpe, som Paulus också varmt rekommenderar här i vers 9 och också i verserna 6 och 12 i kapitel 3. Fil·a·del·fiʹa är en mycket innerlig tillgivenhet, en sådan som tydligtvis fanns mellan Jesus och Petrus och mellan David och Jonatan. (Johannes 21:15—17; 1 Samuelsboken 20:17; 2 Samuelsboken 1:26) Den kan fogas till a·gaʹpe, när det gäller att bygga upp ett nära kamratskap, ett sådant kamratskap som man till exempel kan se i den ömsesidiga glädje många Jehovas vittnen finner i sitt umgänge med varandra i pionjärtjänsten och i annan teokratisk verksamhet.
9 Paulus uppmanar oss att ”fortsätta med att göra det i rikare mått”. Vi kan alltid vidga vår broderliga kärlek. Denna fina egenskap överflödar i synnerhet när äldste och biträdande tjänare tar ledningen i nitisk tjänst för Riket. När alla i församlingen är upptagna med att ”först söka” Riket, blir meningsskiljaktigheter på grund av mänsklig ofullkomlighet, personlighetsmotsättningar och liknande problem av underordnad betydelse. Låt oss alltid hålla blicken fäst vid målet! — Matteus 6:20, 21, 33; 2 Korintierna 4:18.
10. Hur kan vi som kristna ”vandra anständigt”?
10 Här för Paulus in en annan ”föreskrift”, nämligen att vi sätter som vårt mål att leva i stillhet och att sköta var och en sitt och att arbeta med våra händer. När vi på så sätt ”vandrar anständigt” i vårt dagliga liv och visar både på principer grundad kärlek och broderlig tillgivenhet, så kommer alla våra behov att tillgodoses. — 1 Tessalonikerna 4:11, 12; Johannes 13:35; Romarna 12:10—12.
Tröstade av hoppet om uppståndelsen
11. a) Varför för Paulus nu in uppståndelsen? b) Hur bör detta råd av Paulus påverka oss?
11 Därefter nämner aposteln det storslagna hoppet om uppståndelsen. Men varför skulle Paulus föra in detta ämne? Han önskade styrka sina bröder att uthärda de förföljelser som de utsattes för. Deras liv var i fara. Det verkar som om somliga då hade somnat in i döden. Medtroende behövde få tröst. (1 Tessalonikerna 2:14—20) De trodde att Kristi ”närvaro” var nära förestående och undrade därför vad som skulle hända med dem som redan hade dött. Det Paulus nu skriver ger inte bara dem tröst som mister närstående kristna, utan det ger också uppmuntran att hålla ut tills Jehovas ”dag” bryter ut. Paulus’ råd bör hjälpa oss alla att visa andlig stabilitet, när vi fortsätter att förkunna de goda nyheterna, medan vi ser fram emot det fullständiga slutet för denna tingens ordning. — 2 Tessalonikerna 1:6—10.
12. Vilken verklig tröst kan vi få när någon närstående dör, och från vilken källa?
12 Paulus säger: ”Bröder, [vi] vill ... inte att ni skall vara okunniga om dem som sover i döden, för att ni inte skall sörja alldeles som de övriga, de som inte har något hopp.” (1 Tessalonikerna 4:13) Vilken tröst och sinnesfrid kan man inte finna i uppståndelsehoppet! Omkring fem år senare skulle Paulus inleda sitt andra brev till de kristna i Korint genom att säga: ”Må ni röna oförtjänt omtanke och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda, så att vi skall kunna trösta dem som är i allt slags vedermöda, genom den tröst med vilken vi själva nu tröstas av Gud.” — 2 Korintierna 1:2—4.
13, 14. a) Varför ville Paulus att de kristna skulle vara informerade om vad döden innebär? b) Vad visar bibeln om de dödas tillstånd?
13 Aposteln ville inte att vi skulle vara okunniga om de dödas tillstånd. Med tiden skulle det bli ett stort avfall bland till bekännelsen kristna, så att de skulle återvända till babyloniska och grekiska filosofier. Sådana avfällingar skulle acceptera Platons lära om själens inneboende odödlighet — vilken nu är en grundlära överallt i den falska religionens världsvälde. Den mystik som omger ”livet efter detta”, antingen det sägs vara i himmelen, i skärselden eller i en plats av evig pina, ger ingen verklig tröst. Dessutom motsäger läran om en inneboende odödlighet läran om uppståndelsen, för hur skulle någon kunna väckas upp till liv igen, om själen inte dör?
14 Paulus skriver här ”om dem som sover i döden”. Ja, ”sover”. En person som sover är inte medveten om någonting och är inte i stånd att utföra några som helst sysslor. (Jämför Predikaren 9:5, 10, NW.) Vid ett tillfälle under sin tjänst sade Jesus att Lasarus hade ”gått till vila” och att han, Jesus, skulle ”väcka honom ur sömnen”. När Kristi lärjungar inte förstod dessa ord, sade ”Jesus rättframt till dem: ’Lasarus har dött.’” Lasarus’ systrar, Marta och Maria, blev tröstade genom hoppet om uppståndelsen, och Jesus gav dem ytterligare tröst. Men hur måste inte deras tro ha stärkts, när Jesus uppväckte sin vän, som redan varit död i fyra dagar, från dödens sömn! — Johannes 11:11—14, 21—25, 43—45.
15. a) Hur stärks vårt hopp om uppståndelsen? b) Hur kan vi få hjälp att anpassa oss vid en närståendes död?
15 Detta underverk tillsammans med de andra uppväckanden av döda som Jesus gjorde och sist men inte minst Jehovas uppväckande av Jesus själv — alla dessa väl dokumenterade händelser stärker vår förtröstan på det fantastiska hoppet om uppståndelsen. (Lukas 7:11—17; 8:49—56; 1 Korintierna 15:3—8) Det är sant att döden förorsakar sorg och tårar, och det är svårt att anpassa sig till eller vänja sig vid att en närstående är borta. Men vilken tröst och styrka får vi inte av försäkran att den suveräne Herren Jehova verkligen kommer ”att uppsluka döden för alltid ... och ... sannerligen [kommer] att torka bort tårarna från alla ansikten”! (Jesaja 25:8, NW; Uppenbarelseboken 21:4) Ett av de bästa botemedlen mot sorg är att hålla sig upptagen i tjänsten för fridens Gud och att förkunna för andra det hjärtevärmande hoppet om Riket, som vi själva så tacksamt har tagit emot. — Jämför Apostlagärningarna 20:35.
Uppståndelsens ordning
16, 17. a) Hur skall ”den siste fienden” göras till intet? b) Vilken ordning i fråga om uppståndelsen förklarar Paulus nu?
16 Vi är fast övertygade om att Kristus, uppståndelsens ”förstling”, som nu satts på tronen på Guds högra sida i himmelen, skall fullborda Guds underbara uppsåt med Riket. (Hebréerna 6:17, 18; 10:12, 13) Som Paulus säger i ett annat brev: ”Han [Jesus Kristus] måste ... härska som kung tills Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden göras till intet.” Hur då? Bland annat genom uppståndelsen och genom att verkningarna av den adamitiska döden avlägsnas. Aposteln hade just förklarat det så här: ”Eftersom döden är genom en människa, är också de dödas uppståndelse genom en människa. Ty alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i den Smorde. Men var och en i sin egen ordning: förstlingen Kristus, efteråt de som hör den Smorde till under hans närvaro.” (1 Korintierna 15:20—26) Det är denna ordning för uppståndelsen som Paulus därefter syftar på i sitt första brev till tessalonikerna, när han säger:
17 ”Om vi tror att Jesus dog och uppstod igen, så skall Gud också föra dem som genom Jesus har somnat in i döden fram tillsammans med honom. Detta säger vi er nämligen genom Jehovas ord, att vi levande, som överlever till Herrens närvaro, alls inte skall komma före dem som har somnat in i döden; därför att Herren själv skall stiga ner från himmelen med ett befallande rop, med en ärkeängels röst och med Guds trumpet, och de som är döda i gemenskap med Kristus skall uppstå först.” — 1 Tessalonikerna 4:14—16.
18. När blev de smorda som hade ”somnat in i döden” uppväckta?
18 Efter år 1914, under sin ”närvaro” i Rikets makt, sänder Jesus, som ärkeängeln, ut den himmelska befallningen att de ”i gemenskap med Kristus” skall församlas. När det gäller dessa smorda som har ”somnat in i döden”, tillkännager denna trumpetlika signal att de skall uppväckas till andligt liv i himmelen. Vakttornet har länge fört fram tanken att denna uppståndelse av smorda kristna från döden tog sin början år 1918.
19. När och hur skall dessa återstående ”ryckas bort i skyar”, och för vilket syfte?
19 Men hur är det då med de återstående smorda kristna på jorden, vilka nu är en minskande grupp på mindre än 10.000? Dessa måste också fullborda sin jordiska livskurs i trohet. Som om Paulus vore med dem under Kristi närvaro, skriver han: ”Efteråt skall vi levande som överlever, tillsammans med dem, ryckas bort i skyar för att möta Herren i luften; och så skall vi alltid vara tillsammans med Herren.” (1 Tessalonikerna 4:17; jämför Uppenbarelseboken 1:10.) Med tiden kommer således alla de 144.000 att vara uppväckta för att tjäna som präster och kungar på det himmelska Sions berg tillsammans med Lammet, Jesus Kristus. ”Detta är den första uppståndelsen.” (Uppenbarelseboken 14:1, 4; 20:4, 5) Men vad väntar då de miljarder människor som nu är i sina gravar?
20, 21. a) Vad ligger framför de miljarder människor som är i sina gravar? b) Vilken grupp kommer aldrig att behöva dö bort från jorden, och varför inte det? c) Om några i denna grupp skulle dö, vilken lycklig framtidsutsikt har de då?
20 Även om Paulus inte uttryckligen nämner detta i sitt första brev till tessalonikerna, så försäkrar Uppenbarelseboken 20:12 oss om att ”de döda, de stora och de små”, kommer att uppväckas för att stå inför Guds domartron. (Se också Johannes 5:28, 29.) Men i våra dagar har ”en stor skara”, som nu uppgår till miljoner, redan församlats inför tronen. Som grupp betraktade kommer dessa att bli levande bevarade genom den annalkande ”stora vedermödan”. Lammet är deras herde, och han vägleder dem till ”källor med livets vatten”, så att de aldrig kommer att behöva dö bort från jorden. Men på grund av ålder eller oförutsedd händelse kan några av dem komma att dö under Herrens ”närvaro”. (Uppenbarelseboken 7:9, 14, 17; Predikaren 9:11, NW) Hur går det då med dessa?
21 Alla sådana ”andra får” har det glädjerika hoppet om en tidig uppståndelse. (Johannes 10:16) Deras tro och gärningar har, likt den forntida Abrahams, redan fört dem in i ett vänskapsförhållande till Gud. Precis som de trons män och kvinnor som beskrivs i kapitel 11 i Hebréerbrevet har dessa nutida ”andra får” uthärdat prövningar. Helt logiskt kommer de också att få uppleva ”en bättre uppståndelse”, utan tvivel under ett tidigt skede efter Harmageddon. (Hebréerna 11:35; Jakob 2:23) Var och en av oss som i tro har ätit av Jesu ”kött” och druckit hans ”blod” kommer i sanning att få uppleva uppfyllelsen av hans löfte: ”Han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.” — Johannes 6:54; Romarna 5:18, 21; 6:23.
22. Hur kan vi trösta varandra?
22 Efter att ha dryftat det underbara uppståndelsehoppet kommer Paulus med följande förmaning: ”Fortsätt ... att trösta varandra med dessa ord.” (1 Tessalonikerna 4:18) Därefter behandlar han fler viktiga frågor angående ”vår Herre Jesu Kristi närvaro”. (1 Tessalonikerna 5:23) Vilka frågor? Se artikeln ”Frid från Gud — När?”
Som sammanfattning —
◻ Vad önskade Paulus för de kristna?
◻ Vilka ”föreskrifter” ger aposteln oss till vårt bästa?
◻ Hur tröstar Guds ord oss när det gäller de döda?
◻ Vilken ordning när det gäller uppståndelsen beskriver Paulus?