Varför bör vi hålla våra löften?

”RÖSTA på den man som lovar minst, för han kommer att göra dig minst besviken”, sade den framlidne presidentrådgivaren Bernard Baruch. I dagens värld tycks löften ges för att brytas. Det kan gälla äktenskapslöften, affärsöverenskommelser eller löften om att tillbringa mer tid tillsammans med barnen. Man nonchalerar vanligtvis den traditionella maximen: ”Man skall hålla vad man lovar.”

Många har aldrig ens för avsikt att hålla sina löften. Andra ger förhastade löften som de inte kan uppfylla eller håller inte sitt ord helt enkelt därför att det visar sig vara enklast så.

Det är sant att det kan vara svårt att hålla ett löfte om något oförutsett inträffar. Men gör man så stor skada om man bryter ett löfte? Bör vi ta våra löften på allvar? Att vi helt kort begrundar Jehova Guds exempel kommer att hjälpa oss att inse varför vi inte får ta lätt på detta.

Jehova uppfyller sina löften

Vi tillber en Gud vars namn är förknippat med uppfyllelsen av hans löften. På Bibelns tid sade ofta ett namn något om personen. Så är det också med namnet Jehova, som betyder ”Han förorsakar (eller: föranleder) att bli”. Guds namn förmedlar följaktligen tanken att Gud kommer att uppfylla sina löften och fullborda sitt uppsåt.

I överensstämmelse med sitt namn höll Jehova alla löften han gav till den forntida nationen Israel. Kung Salomo sade angående dessa löften: ”Välsignad vare Jehova, som har gett en viloplats åt sitt folk Israel, i enlighet med allt som han har lovat. Inte ett ord har slagit fel av hela hans goda löfte, som han har gett genom sin tjänare Mose.” — 1 Kungaboken 8:56.

Jehovas trovärdighet är av sådant slag att aposteln Paulus kunde säga: ”När Gud gav sitt löfte åt Abraham, svor han vid sig själv, eftersom han inte kunde svära vid någon större.” (Hebréerna 6:13) Ja, Jehovas eget namn och hans person utgör en garanti för att han inte kommer att bryta sina löften, även om det skulle ske till stor kostnad för honom själv. (Romarna 8:32) Att Jehova uppfyller sina löften ger oss ett hopp som är ett själens eller livets ankare. — Hebréerna 6:19.

Jehovas löften och vår framtid

Vårt hopp, vår tro och själva vårt liv är beroende av att Jehova uppfyller sina löften. Vilket hopp har vi då? ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans [Guds] löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petrus 3:13) Bibeln ger oss också en grundval för tron att ”det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Och vi kan vara säkra på att det finns något mer än det nuvarande livet. Ja, det som aposteln Johannes kallar ”det utlovade” är ”det eviga livet”. (1 Johannes 2:25) Men de löften Jehova har gett i sitt ord är inte begränsade till framtiden. De skänker mening åt vårt liv redan nu.

Psalmisten sjöng: ”Jehova är nära alla som anropar honom, ... och deras rop om hjälp kommer han att höra.” (Psalm 145:18, 19) Gud försäkrar oss också om att ”han ger den trötte kraft; och åt den som är utan dynamisk energi ger han full styrka i överflöd”. (Jesaja 40:29) Och vilken tröst det är att veta att Gud inte skall låta oss bli frestade utöver vad vi kan tåla, ”utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen”! (1 Korinthierna 10:13) Om vi personligen har fått uppleva uppfyllelsen av något av dessa löften, vet vi att vi fullständigt kan förtrösta på Jehova. Med tanke på den nytta vi har av de många löften som Gud ger och uppfyller, hur bör vi betrakta våra egna löften till honom?

Våra löften till Gud

Det viktigaste löfte vi kan ge är utan tvivel att vi överlämnar oss åt Gud. Genom att ta detta steg visar vi att vi vill tjäna Jehova för evigt. Även om Guds bud inte är betungande, är det inte alltid lätt att göra hans vilja, eftersom vi lever i en ond tingens ordning. (2 Timoteus 3:12; 1 Johannes 5:3) Men när vi har ”lagt handen på plogen” och blivit överlämnade tjänare åt Jehova och lärjungar till hans Son, Jesus Kristus, bör vi aldrig se tillbaka på tingen i världen som vi har lämnat bakom oss. — Lukas 9:62.

När vi ber till Jehova, känner vi oss kanske manade att lova honom att vi skall kämpa för att övervinna en svaghet, utveckla en kristen egenskap eller utöka vår andel i den teokratiska verksamheten. Vad kommer att hjälpa oss att fullfölja dessa löften? — Jämför Predikaren 5:2–5.

Uppriktiga löften kommer både från hjärtat och från sinnet. Må vi därför underbygga våra löften till Jehova genom att öppna vårt hjärta för honom i bön och ärligt ge uttryck åt vår oro, våra önskningar och våra svagheter. Att vi ber angående ett löfte kommer att stärka vår beslutsamhet att hålla det. Vi kan betrakta våra löften till Gud som skulder. När skulder är stora, måste betalningen göras lite i sänder. På samma sätt kommer det att ta tid att uppfylla en del av de löften vi ger Jehova. Men genom att vi regelbundet ger honom vad vi kan visar vi att vi står vid vårt ord, och han kommer att välsigna oss i enlighet med det.

Vi kan visa att vi tar våra löften på allvar genom att ofta nämna dem i våra böner, kanske varje dag. På så sätt visar vi vår himmelske Fader att vi menar vad vi säger. Vi blir då också ständigt påminda om våra löften. David gav oss ett fint exempel i fråga om detta. I sång bönföll han Jehova: ”Så hör då, o Gud, mitt enträgna rop. Ge verkligen akt på min bön. Så skall jag lovprisa ditt namn med melodier för evigt, för att jag må infria mina löften dag efter dag.” — Psalm 61:1, 8.

Att vi håller våra löften bygger upp förtroende

Om vi inte bör ta lätt på våra löften till Gud, bör vi inte heller göra det när det gäller de löften vi ger våra medkristna. Vi bör inte handla mot Jehova på ett sätt och mot våra bröder på ett annat sätt. (Jämför 1 Johannes 4:20.) I sin bergspredikan sade Jesus: ”Låt bara ert ord Ja betyda Ja, ert Nej, Nej.” (Matteus 5:37) Att vi alltid är noga med att hålla vårt ord är ett sätt att ”göra vad som är gott mot ... dem som är besläktade med oss i tron”. (Galaterna 6:10) Varje löfte som vi håller bygger upp förtroende.

Den skada som vållas då man bryter ett löfte blir ofta större om det är pengar med i bilden. Vare sig det gäller att betala tillbaka ett lån, utföra en tjänst eller fullgöra ett ekonomiskt avtal, bör en kristen stå vid sitt ord. Det behagar Gud och bygger upp ömsesidigt förtroende som är så nödvändigt om bröder skall kunna ”bo tillsammans i endräkt”. — Psalm 133:1.

Men att man underlåter att hålla avtal kan skada både församlingen och de personer som är direkt inblandade. En resande tillsyningsman säger: ”Affärstvister — som alltid orsakas av att minst en av parterna anser att den andre inte har hållit avtalet — kommer ofta till allmän kännedom. Följden blir att vännerna tar parti, och atmosfären i Rikets sal kan bli spänd.” Det är verkligen viktigt att vi noga överväger alla överenskommelser vi träffar och att vi gör skriftliga avtal!a

Vi bör också vara försiktiga när vi säljer dyra varor eller rekommenderar andra att göra investeringar, speciellt om vi personligen tjänar på dessa affärer. Likaså måste vi vara mycket noga med att inte överdriva fördelarna med vissa varor eller hälsoprodukter eller lova orealistiska vinster på investeringar. Kärleken bör driva de kristna att tydligt förklara vilka risker som är förbundna med dessa affärer. (Romarna 12:10) Eftersom de flesta bröderna och systrarna har begränsad erfarenhet av affärer, litar de kanske på vårt råd bara för att vi är besläktade med dem i tron. Så tragiskt om detta förtroende missbrukas!

Som kristna kan vi inte befatta oss med oärliga affärsmetoder eller sådana som kränker andras rättmätiga intressen. (Efesierna 2:2, 3; Hebréerna 13:18) För att vi skall ha Jehovas ynnest som gäster i hans ”tält”, måste vi vara trovärdiga. Även om vi ”med ed [har] lovat vad ont är” för oss själva, ändrar vi det inte. — Psalm 15:1, 4.

Domaren Jefta i Israel lovade att om Gud gav honom seger över ammoniterna, skulle han som brännoffer åt Jehova ge den som först kom ut och mötte honom, när han återvände från striden. Den personen visade sig vara Jeftas enda barn, men Jefta stod vid sitt ord. Med sin dotters samtycke offrade han henne till att ständigt tjäna vid Guds helgedom — ett offer som utan tvivel var smärtsamt och dyrt på många sätt. — Domarna 11:30–40.

I all synnerhet tillsyningsmännen i församlingen har ansvaret att hålla sitt ord. Enligt 1 Timoteus 3:2 skall en tillsyningsman vara ”oförvitlig”. Detta är en återgivning av ett grekiskt ord som betyder ”som man inte kan gripa tag i”, ”som inte kan angripas”, ”klanderfri”. Det ”betyder inte bara att en man har ett gott rykte, utan också att han har gjort sig förtjänt av det”. (A Linguistic Key to the Greek New Testament) Eftersom en tillsyningsman måste vara oförvitlig, bör andra alltid kunna lita på hans löften.

Andra sätt att hålla våra löften

Hur bör vi se på löften till dem som inte är våra medkristna? Jesus sade: ”Låt likaså ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” (Matteus 5:16) Genom att vi visar att vi står vid vårt ord kan vi kanske väcka människors intresse för vårt kristna budskap. Trots att moralen i världen försämras och oärligheten breder ut sig, sätter de flesta fortfarande värde på hederlighet. Ett sätt på vilket vi kan visa att vi älskar Gud och vår nästa är att vi håller våra löften, något som tilltalar dem som älskar rättfärdighet. — Matteus 22:36–39; Romarna 15:2.

Under tjänsteåret 1998 använde Jehovas vittnen över en miljard timmar till att offentligt förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14) En del av detta predikande kunde ha ljudit för döva öron, om vittnena inte hade hållit sitt ord i affärsangelägenheter och vid andra tillfällen. Eftersom vi representerar sanningens Gud, förväntar människor med all rätt att vi skall vara ärliga. Genom att vi är trovärdiga och ärliga kan vi ”i allting ... vara en prydnad för vår Räddares, Guds, lära”. — Titus 2:10.

I förkunnartjänsten har vi möjlighet att visa att vi håller vårt ord, när vi gör återbesök hos dem som har visat intresse för budskapet om Riket. Om vi lovar att komma tillbaka, bör vi också göra det. Att vi går tillbaka som vi har lovat är ett sätt att ”inte [undanhålla] det goda från dem som det tillkommer”. (Ordspråken 3:27) En syster förklarade det hela så här: ”Vid flera tillfällen har jag träffat intresserade personer som har sagt att förkunnare har lovat att komma tillbaka men sedan inte har gjort det. Givetvis vet jag att det kan vara så att den besökte inte har varit hemma eller att förkunnare inte har kunnat gå tillbaka av andra orsaker. Men jag skulle inte vilja att någon sade detta om mig, så jag gör mitt yttersta för att träffa folk hemma igen. Jag tror att om jag sviker någon, kommer jag att ställa Jehova och mina bröder i en ofördelaktig dager.”

I vissa fall drar vi oss kanske för att gå tillbaka därför att vi tänker att personen inte är verkligt intresserad. Samma syster säger så här: ”Jag försöker inte avgöra hur intresserade de är som jag träffar. Jag har lärt mig av egen erfarenhet att det första intrycket av en person ofta inte stämmer. Därför försöker jag vara positiv och betrakta varje person som en potentiell broder eller syster.”

Både i den kristna förkunnartjänsten och inom andra områden måste vi visa att andra kan lita på vårt ord. Det är sant att vissa saker är lättare att säga än att göra. Den vise mannen påpekade: ”En mängd människor kommer att utropa var och en sin egen kärleksfulla omtanke, men en trogen man, vem kan finna en sådan?” (Ordspråken 20:6) Om vi är beslutsamma kan vi vara trogna våra löften och stå vid vårt ord.

Rika välsignelser från Gud

Att avsiktligt ge ett tomt löfte är oärligt och kan liknas vid att skriva ut en check som saknar täckning. Men vi blir sannerligen belönade och välsignade när vi håller våra löften! En av de välsignelser vi får av att vara trovärdiga är ett gott samvete. (Jämför Apostlagärningarna 24:16.) I stället för att ständigt ha samvetskval känner vi oss tillfredsställda och har frid. När vi håller vårt ord bidrar vi dessutom till endräkten i församlingen, en endräkt som är beroende av ömsesidigt förtroende. Vårt ”sannfärdiga tal” anbefaller oss också som tjänare åt sanningens Gud. — 2 Korinthierna 6:3, 4, 7.

Jehova står vid sitt ord, och han hatar ”en falsk tunga”. (Ordspråken 6:16, 17) Genom att efterlikna vår himmelske Fader dras vi närmare honom. Vi har sannerligen goda skäl att hålla våra löften.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 10]

Jefta höll sitt löfte, även om det var smärtsamt

[Bilder på sidan 11]

Om du har lovat att gå tillbaka, se då till att du också gör det