Att med ansvar sätta barn till världen i denna ändens tid
De skall presidera ”på utmärkt sätt bland barn”. — 1 TIMOTEUS 3:12.
1. Vad är en naturlig önskan hos de flesta kvinnor, och hur kommer den till synes tidigt i livet?
DET är obestridligen en glädje att vara förälder. Modersinstinkten är naturlig, även om den kan vara starkare hos vissa kvinnor än hos andra. I många västländer är små pojkar mest intresserade av att leka med mekaniska leksaker, medan däremot små flickor i allmänhet föredrar dockor, och leksakstillverkarna strävar efter att göra dessa så realistiska som möjligt. Många flickor lever bara för den dag då de kan få krama, inte en docka, utan sin egen levande, varma och jollrande baby.
Glädjeämnen och förpliktelser
2. Hur bör föräldrar betrakta en nyfödd baby, och vad måste de vara beredda att åta sig?
2 Om föräldrar skall sätta barn till världen med ansvar, kan de inte betrakta ett nyfött barn som en leksak, utan som en varelse vars liv och framtid de bär ansvar för inför Skaparen. När föräldrar sätter barn till världen, måste de vara beredda på att ta på sig ett stort ansvar och inrätta sitt liv därefter. De ger sig in på ett 20-årsprojekt som innefattar att ge barnet mat, kläder, hälsovård och utbildning — ett projekt med ett oförutsägbart slutresultat.
3. Varför kan Ordspråksboken 23:24, 25 tillämpas på många kristna föräldrar?
3 Det är lyckligtvis väldigt många kristna föräldrar som har uppfostrat barn som har blivit trogna, överlämnade tjänare åt Jehova. Några har fått se sina barn växa upp och träda in i heltidstjänsten som pionjärer, missionärer eller medlemmar av Betelfamiljen. Om sådana föräldrar kan det verkligen sägas: ”Fadern till en som är rättfärdig skall ofelbart vara glad. Den som blir fader till en som är vis skall också glädja sig över honom. Din fader och din moder skall fröjda sig, och hon som födde dig skall vara glad.” — Ordspråksboken 23:24, 25, NW.
Hjärtesorger för föräldrar
4, 5. a) Vad krävs det enligt bibeln av äldste och biträdande tjänare som har barn? b) Hur har somliga barn betytt ”motgångar” för sin far?
4 Men detta är inte alltid fallet, inte ens för äldste som har barn. Aposteln Paulus skrev: ”Tillsyningsmannen skall därför vara oförvitlig, en enda hustrus man, ... en man som presiderar bland sitt eget husfolk på utmärkt sätt och har barn som är honom undergivna med allt allvar; (om någon inte vet hur han skall presidera bland sitt eget husfolk, hur kan han då ta hand om Guds församling?).” Paulus tillade: ”Biträdande tjänare må vara män med en enda hustru, vilka presiderar på utmärkt sätt bland barn och sitt eget husfolk.” — 1 Timoteus 3:2—5, 12.
5 Naturligtvis kan inte kristna äldste eller biträdande tjänare hållas ansvariga, om deras barn, när de en gång blir myndiga, vägrar att fortsätta att tjäna Jehova. Men de är ansvariga för sina minderåriga barn eller för äldre barn som fortfarande bor under deras tak. Äldste och biträdande tjänare har förlorat dyrbara tjänsteprivilegier, därför att de har blivit försumliga eller allvarligt har brustit i fråga om att uppfylla det skriftenliga kravet att ”presidera på utmärkt sätt bland barn och sitt eget husfolk”. För dessa och många andra har barnen inneburit mer sorg än glädje. Hur ofta har inte följande ordspråk visat sig vara sant: ”En dåraktig son betyder motgångar för hans fader”! — Ordspråksboken 19:13, NW.
Att axla sitt ansvar som familjefar
6. Vilken fråga bör kristna äkta män ställa sig själva?
6 Kristna äkta män bör, oavsett om de har ansvarsuppgifter i församlingen eller inte, också tänka på vilken verkan omvårdnaden om små barn kan få på deras hustrurs andlighet. Om en hustru inte är andligt stark, hur kommer då ett litet barn, eller flera små barn, att påverka hennes personliga studium och möjligheter att ta del i predikoarbetet?
7. Vad har hänt med somliga kristna hustrur, och vad är ofta orsaken till denna situation?
7 Inser äkta män alltid att omvårdnaden om en baby eller ett litet barn ofta hindrar deras hustrur från att få full nytta av församlingsbokstudiet, mötena i Rikets sal eller krets- och områdessammankomster? Så kan situationen vara i månader, ja, till och med i åratal, om barnen kommer i tät följd. Det ligger i sakens natur att denna börda i första hand faller på modern och inte på fadern. Man har ibland kunnat konstatera att vissa kristna män har gått framåt andligen och gjort så fina framsteg att de har fått privilegier i församlingen, medan deras hustrur däremot blivit andligt svaga. Vad beror detta på? Det beror ofta på att deras små barn hindrar hustrurna från att koncentrera sig vid mötena, att ägna sig åt djupare studium av bibeln eller att i någon större utsträckning kunna ta del i arbetet med att vittna. Kan man säga att man på rätt sätt har axlat sitt ansvar som familjefar, om man tillåter en sådan situation att utveckla sig?
8. Hur delar många fäder bördan att se efter barnen, och hur är detta till gagn för deras hustrur?
8 Lyckligtvis förhåller det sig inte alltid så. Många kristna fäder gör sitt yttersta för att dela bördan att se efter barnen. De gör vad på dem ankommer när det gäller att se till att deras barn håller sig tysta under församlingens möten. Om deras baby börjar gråta eller deras barn blir bråkigt, turas de om med modern att ta ut dem tills de lugnar ner sig. Varför skall mamman alltid vara den som går miste om delar av programmet? I hemmet hjälper omtänksamma män sina hustrur med hushållsbestyren och med att få barnen i säng, så att både man och hustru kan få sitta ner och i lugn och ro koncentrera sig på andliga ting.
9. Vad är det som bevisar att barn inte alltid är ett handikapp och en belastning?
9 När saker och ting organiseras på rätt sätt i en församling, kan unga mödrar med småbarn ta del i hjälppionjärtjänsten. Några är rentav reguljära pionjärer. Barn är således inte alltid ett handikapp eller en belastning. Många kristna föräldrar visar en fin pionjäranda.
Barnlösa men lyckliga
10. Vad har somliga gifta par beslutat sig för, och hur har de blivit välsignade?
10 Några unga par har beslutat sig för att inte skaffa sig barn. Fastän dessa hustrur har haft lika stark modersinstinkt som andra kvinnor, har de i samförstånd med sina män beslutat att avstå från att skaffa sig barn för att kunna ägna sig åt att tjäna Jehova på heltid. Många av dem har tjänat som pionjärer eller som missionärer. De kan nu med tacksamhet se tillbaka på de år som gått. De har visserligen inte fått några egna köttsliga barn, men de har fått fram nya lärjungar vilka har fortsatt att troget tillbe Jehova. Dessa ”äkta barn i tron” kommer aldrig att glömma vem som medverkade till att ge dem ”sanningens ord”. — 1 Timoteus 1:2; Efesierna 1:13; jämför 1 Korintierna 4:14, 17; 1 Johannes 2:1.
11. a) Var tjänar många barnlösa par Jehova, och varför ångrar de sig inte? b) Vilket skriftställe kan tillämpas på alla par som har förblivit barnlösa ”för himmelrikets skull”?
11 Världen utöver har många gifta par, som har avstått från glädjen att vara föräldrar, kunnat tjäna Jehova i kretstjänsten, i områdestjänsten eller på Betel. Dessa kan också med tillfredsställelse se tillbaka på sitt liv som de ägnat åt att tjäna Jehova och sina bröder i dessa speciella privilegier. De har inget att ångra. Även om de inte har haft glädjen att få sätta barn till världen, har de haft en viktig uppgift i samband med att främja Rikets intressen inom sina olika verksamhetsområden. Följande skriftställe är verkligen tillämpligt på alla dessa gifta par som har avstått från barn ”för himmelrikets skull”: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn, i det att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna dem.” — Matteus 19:12; Hebréerna 6:10.
En privatsak
12. a) Varför är barnafödandet ett unikt privilegium? b) Under vilka perioder var det ett gudagivet uppdrag att skaffa barn?
12 Som vi såg i inledningen till föregående artikel är barnafödandet en gåva från Gud. (Psalm 127:3) Det är ett unikt privilegium som inte förunnats Jehovas andeskapelser. (Matteus 22:30) Det har funnits tider, då barnafödande har ingått som en del av det verk som Jehova gett sina tjänare på jorden i uppdrag att utföra. Så var det i Adams och Evas fall. (1 Moseboken 1:28) Och så var det för dem som överlevde floden. (1 Moseboken 9:1) Det var också Jehovas vilja att Israels barn skulle bli talrika genom barnafödande. — 1 Moseboken 46:1—3; 2 Moseboken 1:7, 20; 5 Moseboken 1:10.
13, 14. a) Vad kan man säga om barnafödande i våra dagar, och vilken kritik skulle inte vara på sin plats? b) Vilket råd ges dock, även om det är en privatsak om man nu i ändens tid skall ha barn eller inte?
13 I dag är barnafödande inte uttryckligen en del av det verk som Jehova har gett sitt folk i uppdrag att utföra. Det är dock fortfarande ett privilegium som han ger gifta par, om de så önskar. Kristna par som beslutar sig för att skaffa barn bör därför inte kritiseras; och det bör inte heller de par som avstår från att skaffa barn.
14 Om man nu i ändens tid skall skaffa barn eller inte är således en privatsak som varje par självt måste avgöra. Men eftersom ”den tid som återstår är förkortad”, gör gifta par väl i att noggrant och under bön väga skälen för och emot detta att sätta barn till världen i denna tid. (1 Korintierna 7:29) De som väljer att skaffa barn bör vara fullt medvetna, inte bara om de glädjeämnen som detta kan skänka, utan också om de förpliktelser det innebär och om de problem som kan uppstå för dem själva och för de barn de sätter till världen.
När ett barn inte är planerat
15, 16. a) Vilken inställning bör undvikas vid en oförutsedd graviditet, och varför det? b) Hur bör varje barn betraktas, och vilka förpliktelser inbegriper detta?
15 Men somliga kanske säger: ”Allt det där är nog bra, men tänk om ett barn kommer oförutsett?” Det har hänt för många par som har varit fullt medvetna om det faktum att detta inte är någon idealisk tid att sätta barn till världen. Somliga av dem har varit i heltidstjänsten i åratal. Hur bör de betrakta den oförutsedde nykomlingens ankomst?
16 Det är nu som ett ansvarsfullt föräldraskap kommer in i bilden. Det är sant att en graviditet kan vara oförutsedd, men kristna föräldrar kan inte betrakta den baby som kommer som ovälkommen. Vilka förändringar dess ankomst än må åstadkomma i deras liv, så bör de verkligen inte hysa något agg mot den. Det är ju trots allt de som är ansvariga för dess avlelse. Nu, då babyn är här, bör de acceptera sin förändrade situation och veta att ”tid och oförutsedd händelse” på ett eller annat sätt drabbar alla människor. (Predikaren 9:11, NW) Avsiktligt eller inte har de tagit del i en skapelseakt som Jehova Gud är upphovet till. De bör acceptera sitt barn som ett heligt anförtrott gods och kärleksfullt ikläda sig sina förpliktelser som ”föräldrar i gemenskap med Herren”. — Efesierna 6:1.
”Gör allting i Herren Jesu namn”
17. Vilket råd gav aposteln Paulus till kolosserna, och hur kan detta råd följas i våra dagar?
17 Alldeles innan aposteln Paulus gav råd om familjeangelägenheter skrev han: ”Vad ni än gör i ord eller i gärning, gör allting i Herren Jesu namn, medan ni tackar Gud, Fadern, genom honom.” (Kolosserna 3:17—21) Vilken situation en kristen än befinner sig i, bör han vara tacksam mot Jehova och utnyttja sin situation till att göra ”allting i Herren Jesu namn”.
18, 19. a) Hur kan ogifta kristna och barnlösa par göra ”allting i Herren Jesu namn”? b) Hur bör kristna föräldrar betrakta sina barn, och vilket mål bör de ställa upp för sig själva?
18 Den kristne som har valt att förbli ogift kommer inte att använda sin frihet till ett liv i njutningslystnad, utan till att arbeta av hela sin ”själ, såsom för Jehova” — om möjligt i någon form av heltidstjänst. (Kolosserna 3:23; 1 Korintierna 7:32) Inte heller kommer ett gift par som beslutar sig för att avstå från att skaffa barn att själviskt göra ”fullt bruk” av världen, utan de kommer i stället att ge Rikets tjänst den största möjliga platsen i sitt liv. — 1 Korintierna 7:29—31.
19 Kristna som har barn bör alltså axla sitt föräldraansvar. I stället för att betrakta sina barn som ett hinder, när det gäller att tjäna Jehova, bör de betrakta dem som en särskild uppgift. Vad kommer detta att innebära? Ja, när en överlämnad kristen träffar på någon som visar intresse för sanningen, så börjar han ett regelbundet bibelstudium med denne. När vittnet väl har påbörjat studiet är han mycket flitig och återvänder vecka efter vecka för att hjälpa den intresserade personen att göra andliga framsteg. Det är just detta som måste till med kristna barn. För att hjälpa barnet att växa till andligen och att lära sig att älska sin Skapare krävs det ett regelbundet och väl genomtänkt bibelstudium som påbörjas vid så tidig ålder som möjligt och som hålls regelbundet. (2 Timoteus 3:14, 15) Precis som i Rikets sal kommer föräldrar dessutom att vara noga med att vara ett gott exempel på kristet uppförande i hemmet. Och där så är möjligt kommer de att ta på sig ansvaret att öva sina barn i tjänsten på fältet. Förutom att predika för andra vuxna kommer föräldrar på så sätt att med Jehovas hjälp söka göra ”lärjungar” av sina egna barn. — Matteus 28:19.
Barn under den ”stora vedermödan”
20. a) Vad ligger framför oss, och vilka svårigheter varnade Jesus för? b) Hur har Jesu ord samband med uppfostrandet av barn i ändens tid?
20 Framför oss ligger det nu ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Det kommer att bli en svår tid för både vuxna och barn. I sin profetia om avslutningen på den nuvarande tingens ordning förutsade Jesus att den kristna sanningen skulle splittra familjer. Han sade: ”Vidare skall en bror utlämna sin egen bror till döden och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot föräldrar och sända dem i döden.” (Markus 13:12) Det är uppenbart att det i ändens tid inte alltid skulle vara idel glädje att uppfostra barn. Det skulle kunna medföra hjärtesorg, besvikelse och även fara, som Jesu ord citerade här ovan visar.
21. a) Varför bör föräldrar inte oroa sig överdrivet för framtiden, även om de har en realistisk syn på den? b) Vad kan de hoppas på både för sig själva och för sina barn?
21 Men även om de som har små barn är realistiska när det gäller de svårigheter som ligger framför oss, bör de inte vara överdrivet oroliga för framtiden. Om de själva förblir trogna och gör sitt bästa i fråga om att fostra sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”, kan de vara övertygade om att deras lydiga barn kommer att betraktas med ynnest. (Efesierna 6:4; jämför 1 Korintierna 7:14.) Som en del av den ”stora skaran” kan de och deras små barn hoppas på att få överleva ”den stora vedermödan”. Om sådana barn växer upp till trogna Jehovas tjänare, kommer de att vara evigt tacksamma mot honom för att de hade ansvarskännande föräldrar. — Uppenbarelseboken 7:9, 14; Ordspråksboken 4:1, 3, 10.
Repetitionsfrågor
◻ Vilket långsiktigt program innebär ett barns födelse?
◻ Varför har vissa äldste och biträdande tjänare förlorat sina privilegier?
◻ Vilka faktorer bör en kristen äkta man tänka på, när hans hustru blir gravid?
◻ Vad bevisar att ett kristet par kan vara barnlöst och lyckligt?
◻ Hur bör föräldrar betrakta ett barns födelse, och varför behöver de inte vara överdrivet oroliga för framtiden?
[Bild på sidan 24]
Fäder kan dela ansvaret att hålla barnen tysta under mötena