Visa förtröstan på Jehova genom att tillämpa det du lärt!
”Förtrösta på Jehova och gör vad gott är; bo på jorden och handla i trofasthet.” — PSALM 37:3, NW.
1, 2. a) Vad bör vara det önskvärda resultatet av enskilt studium? b) Vilken illustration ger Jakob, och är det betraktande han beskriver bara flyktigt?
MAN studerar inte Guds ord bara för sitt eget nöjes skull. Studium bör vara ett sätt att uppodla förtröstan på Jehova. (Ordspråksboken 3:1—5, NW) Psalmistens ord här ovan visar att gudaktig förtröstan i sin tur kommer till uttryck hos en människa genom att hon ”gör vad gott är”.
2 Jakob gav följande uppmaning: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang. Därför att om någon är ordets hörare och inte dess görare, är denne lik en man som i en spegel betraktar det ansikte han är född med. Han betraktar nämligen sig själv, och så går han bort och glömmer med ens vad slags människa han är.” (Jakob 1:22—24) Detta betraktande skulle inte bara vara en flyktig blick. Det grekiska ordet för ”se” som används här betyder egentligen ”sinnets handling i fråga om att uppfatta vissa fakta om en sak”. — W. E. Vine: An Expository Dictionary of New Testament Words; jämför Apostlagärningarna 7:31, Kingdom Interlinear.
3. Hur skulle en man, som ser sig i en spegel, snabbt kunna glömma ”vad slags människa han är”?
3 Föreställ dig en man som granskar sig själv i en spegel och kanske upptäcker att spegelbilden är föga smickrande. Han kanske ser att han har fått dubbelhaka på grund av att han har ätit och druckit för mycket och att han har påsar under ögonen på grund av att han inte har kunnat sova och rynkor i pannan på grund av gnagande bekymmer. Öga mot öga med sig själv beslutar han sig för att göra de förändringar av sina vanor och sin livsstil som länge har varit av behovet påkallade. Därefter ”går han bort”, och med den störande bilden behagligt utom synhåll ”glömmer” han ”med ens”, inte så mycket hur han ser ut, utan ”vad slags människa han är”. Hans beslut att ändra sig dör.
4. Hur är Jakobs illustration tillämplig på vårt studium av bibeln?
4 På liknande sätt kanske du är duktig i fråga om att studera bibeln. Men hur reagerar du för det som du ser i Guds ords spegel? När andliga fel och brister återspeglas, vållar detta dig då enbart tillfälligt bekymmer, eller fattar du ett fast beslut att rätta till dessa brister? Jakob tillägger: ”Men den som skådar in i den fullkomliga lag, som hör friheten till, och håller i med det, denne skall, därför att han inte har blivit en glömsk hörare utan en gärningens görare, vara lycklig när han gör den.” (Jakob 1:25) Psalmisten bad: ”Undervisa mig, o Jehova, om dina förordningars väg, så att jag må ta den i akt in i det sista.” — Psalm 119:33, NW.
Vad våra handlingar säger om oss
5. a) Vad säger våra handlingar om oss? b) Vilket öde väntar dem ”som utövar vad skadligt är”?
5 Det vi gör eller utövar bevisar faktiskt hur vi är inombords. Och förr eller senare gör en person sitt ”fördolda” känt genom att utöva antingen det som är gott eller det som är ont. (Psalm 51:8, NW) Salomo sade: ”Redan genom sina handlingar gör en pojke sig känd med avseende på om hans verksamhet är ren och rättrådig.” (Ordspråksboken 20:11, NW) Detta var sant när Jakob och Esau var små. Allteftersom tiden gick, gjorde Esaus handlingar hans brist på andlig uppskattning uppenbar. (1 Moseboken 25:27—34; Hebréerna 12:16) Detta har också visat sig vara sant om tusentals som påstått sig förtrösta på Jehova, men som visat sig vara sådana som bibeln säger ”utövar vad skadligt är”. (Job 34:8, NW) Psalmisten skrev: ”När de ondskefulla spirar upp som växtligheten och alla som utövar vad skadligt är blomstrar, är det för att de må förgöras för evigt.” — Psalm 92:8, NW.
6. Varför är det absolut nödvändigt att vi nu visar vår förtröstan på Jehova?
6 Antalet ondskefulla människor ökar, och deras fördärv kommer snart; Gud kommer inte att tolerera ogärningsmän hur länge som helst. (Ordspråksboken 10:29, NW) Det är därför absolut nödvändigt att vi visar vår förtröstan på Jehova genom att vi utövar det vi lär oss. ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna”, uppmanar Petrus. (1 Petrus 2:12) Inom bland annat vilka områden kan vi då göra framsteg?
Vårt umgänge med andra
7. Varför måste vi vara försiktiga i vårt umgänge med ”dem som är utanför”?
7 Ett område kan vara det sätt varpå vi umgås med andra. Ordspråksboken 13:20 (NW) varnar: ”Den som umgås med de enfaldiga kommer det att gå illa.” Eftersom somliga inte bryr sig om att tillämpa detta inspirerade råd, tillåter de sig själva att bli alltför bekanta och förtroliga med världsmänniskor på arbetet och i skolan. En gift broder blev således indragen i ett orent uppförande tillsammans med en kvinna på sitt arbete. Han följde också med manliga arbetskamrater till utskänkningsställen, vilket ledde till att han blev berusad. Vi måste verkligen ”fortsätta att vandra i vishet gentemot dem som är utanför”. — Kolosserna 4:5.
8. Hur skulle somliga kunna göra framsteg i sitt umgänge med medkristna?
8 Men hur är det då med vårt umgänge med medkristna? Anta att du är skyldig en broder pengar. Skulle du då i onödan dröja med att betala honom och resonera som så att eftersom brodern verkar ha det så bra ställt, så behöver du pengarna bättre än vad han gör? ”Den ondskefulle lånar och betalar inte igen”, heter det i Psalm 37:21 (NW). Eller om du är arbetsgivare, tillämpar du då principen: ”Arbetaren är värd sin lön”, när det gäller att betala anställda vittnen? (1 Timoteus 5:18) Så här kunde Paulus säga om sitt eget handlande: ”Med helighet och gudaktig uppriktighet ... har [vi] uppträtt i världen, men speciellt mot er.” — 2 Korintierna 1:12.
Att vara anständigt klädd och vårdad
9. Vilka tendenser i fråga om klädsel och yttre har somliga äldste lagt märke till?
9 En resande tillsyningsman i Tyskland beskrev vissa kristna i kretsen som ”joggarskogenerationen” på grund av att de var överdrivet ledigt klädda vid mötena. Avdelningskontoret tillade att vissa mötesdeltagare ”var på gränsen till sjabbiga”, även om de allra flesta bröderna klädde sig ”anständigt”. Från ett annat land rapporterade man att där var bristande personlig hygien ett problem. Vissa bröder hade inte rena kläder, och deras hår var okammat och smutsigt, när de gick på möten eller i tjänsten på fältet. Hur viktigt är det inte att Jehovas tjänare är rena och prydliga i alla avseenden! — 2 Korintierna 7:1.
10. a) Vilken princip bör vägleda vårt val av klädsel och vårt sätt att vårda vårt yttre? b) När kan det vara på sin plats med råd, och hur bör vi reagera?
10 Vi måste klä oss ”blygsamt och med anständighet och dekorum”, framför allt när vi tar del i andlig verksamhet. (1 Timoteus 2:9, New International Version) Frågan är inte om en viss stil är högmodern, utan om den är passande för en som bekänner sig vara en Guds tjänare. (Romarna 12:2; 2 Korintierna 6:3) Överdrivet lediga eller tätt åtsittande kläder kan dra ner vårt budskap. Stilar som uppenbart och avsiktligt feminiserar män eller maskuliniserar kvinnor är absolut opassande. (Jämför 5 Moseboken 22:5.) Sättet att klä sig kan naturligtvis variera på grund av klimatet, det slags arbete man har med mera, och därför ställer den kristna församlingen inte upp några hårda och stränga regler för att gälla hela det världsomfattande brödraskapet. Inte heller bör de äldste tvinga på hjorden sin personliga smak. Men om en Rikets förkunnares stil eller yttre för det mesta stör församlingen eller drar ner förkunnartjänsten, så är vänliga råd på sin plats. Skulle du reagera ödmjukt för sådana råd och därigenom visa din förtröstan på Jehova? — Hebréerna 12:7.
Att lita på att Gud skall sörja för dem som söker Riket
11. Hur har somliga fångats av jakten efter materiella ting, och varför är detta oförståndigt?
11 ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” (Matteus 6:33) Hur sorgligt är det inte, när somliga underlåter att lyssna till dessa ord! Eftersom de sväljer myten om ekonomisk trygghet, jagar de feberaktigt efter rikedom, världslig utbildning och världsliga karriärer och ”förtröstar på sina medel till uppehälle”. (Psalm 49:7, NW) Salomo varnar: ”Möda dig inte för att vinna rikedom. ... Har du låtit dina ögon glida dit, utan att det någonting är? Ty ofelbart gör det sig vingar som örnens och flyger i väg mot himlarna.” — Ordspråksboken 23:4, 5, NW.
12. Hur genomborrar de som jagar efter rikedom sig ”själva överallt med många kval”?
12 Aposteln Paulus varnar också: ”Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1 Timoteus 6:10) I en intervju i U.S.News & World Report sade dr Douglas LaBier att många unga män och kvinnor i sin jakt efter rikedom ”rapporterar känslor av otillfredsställelse, oro, depression, tomhet och paranoia, förutom att de klagar över en hel rad med fysiska besvär, såsom huvudvärk, ryggvärk, problem med magen, sömnlöshet eller problem med att äta”.
13. Varför är det bäst att vara nöjd med ”vad som när och skyler”?
13 De som förtröstar på att Jehova skall sörja för dem besparar sig själva många kval och mycket bekymmer. Det är sant att det kan innebära en blygsammare levnadsstandard att vara nöjd med enbart ”vad som när och skyler”. (1 Timoteus 6:8) Men ”värdefulla ting kommer inte att vara till någon nytta på förgrymmelsens dag”. (Ordspråksboken 11:4, NW) När vi ökar vår tjänst för Jehova, gör vi oss också till föremål för hans ”välsignelse ... som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill”. — Ordspråksboken 10:22, NW.
Sök ”friden och trakta efter den”
14, 15. a) Vad slags stridsfrågor har ibland stört församlingars frid? b) Hur kan man trakta efter friden, när det uppstår meningsskiljaktigheter?
14 Ett annat sätt varpå vi visar vår förtröstan på Jehova är genom att vi söker ”friden” och traktar efter den bland våra medtroende. (1 Petrus 3:10—12) Men ibland tillåts bagateller bli en källa till bitter strid bland bröder: Utsmyckningen av Rikets sal, justeringar av församlingens distrikt, bokstudietilldelning och skötseln av tidskrifts- och litteraturlager. Och i stället för att göra upp personliga mellanhavanden eller avgöra affärstvister i den anda som kommer till uttryck i Matteus 18:15—17 har bröder ibland slutat upp att tala med varandra, eller också har de stört församlingen med sin tvist.
15 Jakob säger: ”Rättfärdighets frukt [får] sin säd sådd under fredliga förhållanden.” (Jakob 3:18) Var därför för fridens skull villig att böja dig för andras smak eller uppfattningar, till och med genom att avstå från personliga rättigheter. (Jämför 1 Moseboken 13:5—12.) Om till exempel två församlingar delar en Rikets sal, så bör inte den ena församlingen inta hållningen att den ”äger” salen och har rätt att bestämma mötestiderna eller andra saker för den andra församlingen. Ömsesidig respekt och ömsesidigt samarbete bör råda.
16. Vilket värde har det att erkänna teokratisk ordning i hemmet och i församlingen?
16 Vi kan undvika många tvister helt enkelt genom att vi erkänner teokratisk ordning och håller oss på vår rätta plats. (1 Korintierna 11:3; Efesierna 5:22—27) När hustrur respekterar sina mäns önskningar, barn sina föräldrars tillsägelser och biträdande tjänare de äldstes ledning, så verkar deras uppträdande för församlingens ”växt till uppbyggande av sig själv i kärlek”. (Efesierna 4:16) Det skall medges att äkta män, föräldrar och äldste ibland kommer till korta. (Romarna 3:23) Men förbättras situationen av att man klagar över eller protesterar mot eller motarbetar anvisningar, som getts med goda avsikter? Hur mycket bättre är det inte att vi håller oss på den plats som Gud tilldelat oss och söker friden!
Att anstränga sig på fältet
17. a) Vilka skäl anger somliga till att de endast halvhjärtat tar del i predikoarbetet? b) Hur uppmanade Jesus de kristna att reagera för våra dagars press?
17 Men den största utmaningen för många är att utföra det kristna uppdraget att predika de goda nyheterna. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Somligas insats på fältet är minimal, och de påstår kanske att det är svårt för dem att kunna göra mer på grund av den press det utgör att försörja sig och uppfostra barn. Det skall medges att pressen i dessa ”yttersta dagar” är fruktansvärd. (2 Timoteus 3:1) Men Jesus varnade de kristna för att bli ”nertyngda av” ”livets bekymmer”. Allteftersom förhållandena förvärras, bör de kristna i stället räta upp sig och ”lyfta upp” sina ”huvuden”. (Lukas 21:28, 34) Ett av de bästa sätten att stå fast mot Satans angrepp är att ”som skor” på sina fötter ha ”den utrustning som hör fridens goda nyheter till” och regelbundet ta del i predikoverket! — Efesierna 6:14, 15.
18. Vad skulle kunna vara orsaken till att somliga håller sig tillbaka från att göra en helhjärtad insats i predikoarbetet?
18 På Paulus’ tid sökte många kristna (åtminstone i vissa församlingar) ”sina egna intressen” och ”inte Kristi Jesu”. (Filipperna 2:21) Skulle detta kunna vara sant om vissa ibland oss i våra dagar? De kanske inte betraktar sökandet av Riket så som den man gjorde som fann en ”mycket värdefull pärla”, för vilken han var villig att göra vilken uppoffring som helst. (Matteus 13:45, 46) Eftersom de ger efter för egennytta, följer de minsta motståndets väg och utför endast en halvhjärtad tjänst. Men kom ihåg att de sanna kristnas kärlek till Jehova och sina medmänniskor driver dem att predika, även om det är emot deras natur att börja tala med främmande människor. — Matteus 22:37—39.
19. Varför är Jehova missnöjd med halvhjärtade ansträngningar, och hur skulle vi kunna bedöma vår egen tjänst för honom?
19 Om vi inte påverkas till att predika, så är vår kärlek till Jehova och vår förtröstan på honom inte mycket mer än en mental medvetenhet. ”Känn din fars Gud och tjäna honom med ett fullständigt hjärta”, uppmanade David Salomo, ”ty Jehova utforskar alla hjärtan, och varje benägenhet hos tankarna urskiljer han.” (1 Krönikeboken 28:9, NW) Jehova låter sig inte luras av halvhjärtade ansträngningar. Och även om vi regelbundet tar del i tjänsten, så är han inte nöjd med detta, ifall det vi ger endast är en symbol av vad vi skulle kunna göra, om vi ansträngde oss ”kraftigt”. (Lukas 13:24) Varje kristen måste således göra en ärlig bedömning av sin insats i tjänsten på fältet och fråga sig själv: Gör jag verkligen allt jag kan? Vår prioritering kanske behöver justeras.
Motiverade att göra ”vad gott är” genom andras exempel
20. Varför är det på sin plats att granska medkristnas goda föredöme?
20 Vi utför inte vår tjänst för Gud av ”jämförelse med den andre”. (Galaterna 6:4) Men andras goda exempel kan dock ofta motivera oss att göra mer. Aposteln Paulus själv sade: ”Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi.” (1 Korintierna 11:1) Begrunda därför hur mycket tid våra bröder använder i tjänsten på fältet varje månad. I Förenta staterna har medeltalet timmar per förkunnare ökat från 8,3 år 1979 till 9,7 år 1987! Våra bröder har hela tiden ökat den tid de använder på fältet. Är det så också i ditt fall?
21. Vad har förmått många att träda in i pionjärarbetet? Belys detta.
21 Påverkade av andras nitiska exempel träder allt fler in i det reguljära pionjärarbetet. I Kalifornien blev till exempel en ung syster vid namn Angela erbjuden ett frestande arbete och också ett stipendium att studera vid ett valfritt college. Men Angela valde i stället heltidstjänsten. Hennes skäl? ”Genom att jag umgicks med många pionjärer, såg jag att de ägde en verkligt djup glädje och tillfredsställelse, inte bara med sig själva, utan också i sitt förhållande till Jehova. Jag önskade också få äga denna djupa glädje och tillfredsställelse.”
22. Vilken nytta har man av att tillämpa det man har lärt sig?
22 Önskar du ”djup glädje och tillfredsställelse”? Förtrösta då på Jehova och ”gör vad gott är”! Låt det du vet driva dig att göra ditt yttersta i Jehovas tjänst. Att vi tillämpar det vi har lärt oss kommer att göra vårt andliga framåtskridande uppenbart för alla och kommer att gagna andra på ett livsfrälsande sätt. (1 Timoteus 4:15, 16) Må vi därför alla ge gensvar till Paulus’ ord i Filipperna 4:9: ”Vad ni har inhämtat såväl som mottagit och hört och sett i förbindelse med mig, det skall ni ägna er åt; och fridens Gud skall vara med er.”
Repetitionspunkter
◻ Hur bör vi reagera, när vi ”skådar in i” Guds ords spegel?
◻ Hur skulle vi kunna göra framsteg i vårt sätt att umgås med andra?
◻ Varför är det oförståndigt att jaga efter materiella ting?
◻ Hur kan vi söka friden i församlingen?
◻ Vad bör förmå oss att göra en helhjärtad insats i tjänsten på fältet?
[Bild på sidan 16]
Det räcker inte med att bara uppmärksamma andliga fel och brister. Vi måste också handla för att rätta till dem!
[Bilder på sidan 18]
De som jagar efter rikedom ådrar sig ofta ”många kval”