Det kommersiella systemets uppgång och fall
Del 5: Storfinansens grepp hårdnar
FÖRSTA världskriget var nätt och jämnt över när den vacklande europeiska ekonomin började varsla om mer problem. I slutet av oktober 1929 kom katastrofen. New York-börsen drabbades av ett plötsligt kursfall. Människor greps av panik. I kraschens kölvatten gick hundratals banker omkull. Miljontals dollar gick förlorade, och tusentals människor blev utblottade. En våg av självmord blev följden.
Den stora depressionen lade hela världsekonomin i spillror, och genom att underblåsa de krafter som satte i gång andra världskriget åstadkom den också ett politiskt kaos. En professor i historia, René Albrecht-Carrié, förklarar att 1930-talet var ”markerat av ständiga kriser, som utspelades i en miljö av ekonomiskt kaos”.
Mindre än 20 år efter 1914 stod det alltså klart att världens ekonomiska system inte motsvarade det nya seklets krav. Detta är betydelsefullt, eftersom Bibelns kronologi och profetior visar att Guds fördragsamhet med oinskränkt mänskligt styre upphörde år 1914. Detta viktiga år upprättade Gud ett himmelskt rike, vars osynliga närvaro skulle ådagaläggas genom konkreta händelser. En del av dessa händelser finns förutsagda i Matteus, kapitel 24, Lukas, kapitel 21, och Uppenbarelseboken, kapitel 6. Vi rekommenderar dig att läsa dessa kapitel i Bibeln.
Ett annat framträdande bevis för att Riket har upprättats är enligt Bibeln att jorden håller på att fördärvas av sina invånare. (Uppenbarelseboken 11:18) Med tanke på den globala föroreningen, skadorna på det skyddande ozonskikt som omger jorden och det potentiella miljöhot som den så kallade drivhuseffekten utgör har vi all anledning att tro att denna profetia nu går i uppfyllelse.
Storfinansen — miljöförstöraren nr 1?
Den industriella revolutionen lade grunden till en märklig utveckling — en utveckling som gör det lättare, snabbare och billigare att tillgodose människors önskningar och behov men som samtidigt förorsakar surt regn, ger upphov till kemiska avfallsprodukter och förstör jordens regnskogar, en utveckling som gör att turister på några timmar kan färdas till andra sidan jorden och smutsa ner tidigare rena stränder och förstöra växters och djurs naturliga hemvist, en utveckling som genom förstöringen av luften vi andas, maten vi äter och vattnet vi dricker hotar att lägga oss i en förtidig grav.
Storfinansen har stått bakom den teknologi som har lett till att jorden fördärvas, och den har också skapat motivation för denna utveckling. Som tidskriften Time uttryckte det: ”Företagens hektiska profitjakt har länge varit en av de främsta föroreningskällorna.” En skogsekonom som är verksam inom Förenta nationerna hävdar enligt samma källa att ”den illegala avverkningen [av regnskogarna] bottnar i girighet”.
De icke-kapitalistiska systemen är lika skuldbelastade. Journalisten Richard Hornik skrev år 1987: ”Under närmare tre decennier av kommunistiskt styre vidhöll Peking att socialistiska uppbyggnadsprogram omöjligen kunde resultera i en försämrad miljö.” Men räkenskapens dag hade nu kommit, och även Kina fick erfara ”de miljömässiga kostnader som är förbundna med ekonomiskt framåtskridande”.
En annan journalist kallade de förödande verkningarna av 40 års rovdrift på miljön i Östeuropa för ”kommunismens smutsigaste hemlighet”. Det är först nu som omfattningen av skadegörelsen har blivit känd, vilket exempelvis har lett till att staden Bitterfeld, 50 kilometer norr om Leipzig, har fått den tvivelaktiga utmärkelsen att vara den kanske mest förorenade staden i vad som troligtvis är det mest förorenade området i världen.
Frukter av skoningslös konkurrens
Precis som våra göranden och låtanden i stor utsträckning formas av religion och politik, påverkas vi också i hög grad av storfinansen. Dess grepp om mänskligheten kommer kanske bäst till synes i det sätt varpå den formar människors personlighet.
Den grundval som hela det kapitalistiska systemet är byggt på, den skoningslösa konkurrensmentaliteten, finns överallt — i skolan, på arbetet, i idrotts- och nöjesvärlden och ibland till och med i familjekretsen. Människor får redan i de tidiga barnaåren lära sig att konkurrera, att vara bäst, att vara nummer ett. Att komma upp sig i ekonomiskt avseende betraktas som oerhört viktigt — hur man går till väga har mindre betydelse. För att nå den eftertraktade framgången uppmuntras såväl män som kvinnor att vara ärelystna, till och med aggressiva, om så skulle behövas.
Affärsmän och affärskvinnor övas i att vara vänliga och artiga. Men är dessa drag alltid en återspegling av deras verkliga personlighet, eller är de ibland bara en mask som de bär när de spelar sin roll i affärslivet? År 1911 gav den amerikanske journalisten Edgar Watson Howe följande varning: ”Du skall inte tro att en man som försöker sälja något till dig är så där artig hela tiden.”
Tävlingsandan ger näring åt känslor av missunnsamhet, avund och snikenhet. Människor som utmärker sig i något avseende kan börja tro att de är bättre än andra och bli arroganta och överlägsna. De som ständigt misslyckas kan å andra sidan förlora självaktningen och bli modfällda. När de hamnar i konkurrenssituationer som de inte kan klara av, kanske de därför väljer att ge upp, vilket kan vara en bidragande orsak till det stora antalet självmord bland unga människor i somliga länder.
På grund av att världens ineffektiva ekonomiska system inte har lyckats åstadkomma en rättvis fördelning av livsmedel och andra nödvändighetsvaror, kan somliga människor bli otacksamma, själviska och okänsliga för andras behov, medan andra blir bittra, självömkande och beräknande. Och genom att det kommersiella systemet låter pengar och ägodelar bli föremål för regelrätt tillbedjan, kan det lätt beröva människor deras andlighet.
Pengarnas bedrägliga makt
När penningväsendet väl hade introducerats i samhället, började det genomsyra hela det mänskliga samhället och därmed påverka mänskliga förhållanden. Ett utvecklat prissystem ledde till att varor och tjänster åsattes ett visst monetärt värde. Snart kom pengar att bli alltings måttstock. Detta fördunklade den sanning som uttrycks så trevligt i sången: ”Det bästa i livet är gratis.”
Även människor kom att värderas i pengar, bedömas i första hand efter inkomster eller ägodelar. Journalisten Max Lerner insåg detta år 1949, när han skrev: ”I vår kultur gör vi hjältar av människor som sitter på en hög med pengar, och vi ägnar uppmärksamhet åt vad de säger, inte bara inom sitt eget kompetensområde, utan i alla möjliga andra frågor.” För en tid sedan gav en annan journalist uttryck åt sina betänkligheter över en amerikansk presidents bestämda uppfattning att materiella tillgångar är ett mått på en människas värde. Reportern hävdade att detta var ”symptomatiskt för den överdrivna materialism som har förvandlat 1980-talet till ’ägandets decennium’”, en tid då människor bedöms efter vad de äger.
Att man lägger alltför stor vikt vid pengar och det som kan köpas för pengar leder ofta till att man underskattar värdet av mänskliga relationer. En ung man från Bangladesh, som flyttat till det kapitalistiska Europa, slog faktiskt huvudet på spiken när han sade: ”Människor här är intresserade av saker; hemma är vi mer intresserade av människor.”
Denna penningcentrerade inställning fördärvar också arbetsmoralen. Arbetet blir bara ett medel att nå ett visst mål. Det blir inte längre ett nöje, utan en börda. Man arbetar inte för den tillfredsställelse som det skänker att uträtta något eller för glädjen att sörja för andras behov, utan bara för att tjäna pengar. Denna inställning berövar faktiskt en människa glädjen, eftersom ”det är lyckligare att ge än att få”. — Apostlagärningarna 20:35.
Vill du pressas in i storfinansens gjutform?
De vetenskapliga och tekniska landvinningar som möjliggjorts genom upptäckten och tillämpningen av naturlagar av gudomligt ursprung har ofta varit till stort gagn för mänskligheten. Jehovas vittnen är till exempel mycket tacksamma för utvecklingen av moderna tryckerimetoder och för de förbättrade transport- och kommunikationsmedel som gör det möjligt för dem att fullgöra sitt predikouppdrag på ett sätt som annars skulle ha varit omöjligt. — Matteus 24:14.
Det kan emellertid inte förnekas att de positiva möjligheter som denna utveckling erbjuder har blivit allvarligt hämmade av människor som har låtit sin personlighet formas på ett ogudaktigt sätt av falsk religion, korrupt politik och ofullkomliga ekonomiska system.
Vill du att dina möjligheter att uträtta positiva ting skall omintetgöras av en förvänd personlighet — din egen? Kommer du att låta det giriga kommersiella systemet forma dina värderingar på en rent materialistisk grundval? Kommer det att få din kärlek till pengar och ägodelar att överskugga mänskliga relationer och beröva dig din andlighet?
Finns det, med tanke på storfinansens allt hårdare grepp om mänskligheten sedan år 1914, något sätt att hindra det kommersiella systemet från att påverka vår personlighet? Ja, det finns det! Det sista avsnittet i denna artikelserie kommer att visa oss vad det är och kommer också att förklara hur vi kan få uppleva den dag då människor lättade kommer att kunna utropa: ”Ekonomiska problem — borta till sist!”
[Ruta på sidan 24]
Det kommersiella systemet bidrar till identifieringen av ”de yttersta dagarna”
Det kommersiella systemets inflytande på människors personlighet utgör en del av det tecken på ”de yttersta dagarna”, som finns angett i 2 Timoteus 3:1—4: Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med [inbegripet svårbemästrade ekonomiska problem] vara här. Ty människorna skall vara . . .
Egenkära: Materialistiska människor är självcentrerade, en inställning som uppmuntras av den kommersiella reklamen, som manar: ”Endast det bästa är gott nog åt dig. Skäm bort dig. Tänk på dig själv”
Penningkära: Den amerikanske humoristen Mark Twain sade en gång: ”Somliga människor dyrkar rang, somliga dyrkar hjältar, somliga dyrkar makt, somliga dyrkar Gud, . . . men alla dyrkar pengar”
Inbilska, övermodiga: En tysk politiker sade beträffande den ovilliga inställningen hos vissa kemiska industrier som uppmanats att sluta upp att förorena miljön: ”Det är enligt min mening en ganska ruskig mentalitet. Det är maktens arrogans”
Otacksamma, illojala: Den engelske författaren Thomas Fuller skrev: ”Rikedomar ökar aptiten snarare än tillfredsställer den” och: ”Handel och köpenskap är vanligtvis ingenting annat än ett lurendrejeri med ömsesidigt samtycke”
Utan naturlig tillgivenhet: Företag som i rent profitsyfte låter u-länder få köpa produkter som är förbjudna på andra håll eller som förlägger farliga industrier till länder med mindre stränga säkerhetsbestämmelser visar föga respekt för andra människors liv
Ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare: Ekonomen Adam Smith konstaterade att ”handeln, som givetvis borde tjäna som ett band av endräkt och vänskap, såväl nationer som individer emellan, har blivit en stor källa till split och fientlighet”
Utan självbehärskning, vildsinta: Det överdrivna bruket av avbetalningsköp och kontokort och mentaliteten ”köp nu, betala senare”, som uppammas av det kommersiella systemet för egen vinnings skull, är ett tecken på bristande självbehärskning; vissa kommersiella intressen vädjar till mänskliga svagheter och tjänar miljoner på narkotika, sexuell omoraliskhet och hasardspel
Utan kärlek till det goda, förrädare: Tidningen The German Tribune skrev för en tid sedan: ”Vad de enorma miljövårdskostnaderna beträffar, lämnar den moraliska standarden ibland åtskilligt övrigt att önska.” Människor utan moral bedrar gärna andra för sin egen vinnings skull
Egensinniga: Mäktiga påtryckningsgrupper, till exempel inom vapen- och tobaksindustrin, fortsätter att lägga ut stora penningsummor på att försöka påverka politikerna för att garantera att de får god avsättning för sina varor, trots att dessa utgör ett hot mot människors hälsa och den allmänna säkerheten
Uppblåsta av högmod: Ägodelar är inget att yvas över, vad materialisterna än påstår. Som den grekiske fabeldiktaren Aisopos sade: ”Yttre glans är ett dåligt surrogat för inre värde”
Älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud: Nöjesindustrin uppmuntrar människor att hänge sig åt sinnliga njutningar på bekostnad av andligheten och har skapat en generation av hedonistiska ”nöjesnarkomaner”
[Bild på sidan 23]
Kommersiella intressen är en bidragande orsak till att Europa förmodligen är den mest förorenade kontinenten i världen