Att betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens

”Ge åt alla vad som tillkommer dem.” — ROMARNA 13:7.

1, 2. a) Hur bör de kristna enligt Jesus balansera sina förpliktelser mot Gud med sina förpliktelser mot kejsaren? b) Vad är Jehovas vittnen först och främst intresserade av?

ENLIGT Jesus finns det sådant som vi är skyldiga Gud och sådant som vi är skyldiga kejsaren eller staten. Jesus sade: ”Betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds.” Med dessa få ord, som förbryllade hans fiender, sammanfattade han kortfattat den balanserade inställning vi måste ha när det gäller vårt förhållande till Gud och vårt handlande mot staten. Inte underligt att hans åhörare ”började förundra sig över honom”! — Markus 12:17.

² Jehovas tjänare är naturligtvis först och främst intresserade av att betala tillbaka till Gud de ting som är Guds. (Psalm 116:12—14) Men när de gör detta, glömmer de inte att Jesus sade att de också måste ge kejsaren vissa ting. Deras genom Bibeln övade samvete kräver att de under bön begrundar i vilken utsträckning de kan betala tillbaka det som kejsaren kräver. (Romarna 13:7) Många jurister i modern tid har erkänt att de styrandes makt är begränsad och att människor och regeringar överallt är bundna av naturrätt.a

3, 4. Vilka intressanta kommentarer har gjorts om naturrätt, uppenbarad lag och mänsklig lag?

³ Aposteln Paulus hänvisade till denna naturrätt, när han skrev om världens människor: ”Det som kan vara känt om Gud är uppenbart bland dem; Gud har ju gjort det uppenbart för dem. Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet, så att de är oursäktliga.” Naturrätten kommer även att påverka samvetet hos dessa icke troende, om de är öppna för en sådan påverkan, och därför skrev Paulus också: ”Närhelst folk av nationerna, som inte har lag, av naturen gör vad som hör till lagen, är dessa, fastän de inte har lag, sig själva en lag. Just de lägger i dagen att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, under det att deras samvete vittnar med dem.” — Romarna 1:19, 20; 2:14, 15.

⁴ På 1700-talet skrev den kände engelske juristen William Blackstone: ”Denna naturens lag [naturrätt], som är lika gammal som mänskligheten och dikterad av Gud själv, medför naturligtvis högre förpliktelser än någon annan. Den är bindande överallt på jorden, i alla länder och vid alla tidpunkter; inga mänskliga lagar äger någon giltighet, om de strider mot den.” Blackstone fortsatte med att tala om en ”uppenbarad lag” som man finner i Bibeln och skrev: ”På dessa två grundvalar, naturens lag och en uppenbarad lag, vilar alla mänskliga lagar, dvs. inga mänskliga lagar borde få vara i strid med dessa.” Detta är i överensstämmelse med det som Jesus sade om Gud och kejsaren och som vi kan läsa i Markus 12:17. Det är uppenbart att det finns områden där Gud begränsar vad kejsaren kan kräva av en kristen. Sanhedrins medlemmar förirrade sig in på just ett sådant område, när de befallde apostlarna att sluta upp att predika om Jesus. Därför svarade apostlarna helt riktigt: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:28, 29.

”De ting som är Guds”

5, 6. a) Vad bör de kristna vara ännu mer medvetna om, med tanke på att Guds kungarike föddes år 1914? b) Hur visar en kristen att han är en Guds tjänare?

⁵ De kristna har, i synnerhet sedan år 1914, då Jehova Gud, den Allsmäktige, började härska som kung genom Kristi messianska kungarike, måst se till att inte ge kejsaren de ting som är Guds. (Uppenbarelseboken 11:15, 17) Guds lag kräver nu som aldrig tidigare att de kristna inte är ”någon del av världen”. (Johannes 17:16) Eftersom de är överlämnade åt Gud, sin livgivare, måste de tydligt visa att de inte längre tillhör sig själva. (Psalm 100:2, 3) Som Paulus skrev ”tillhör vi Jehova”. (Romarna 14:8) När en kristen blir döpt, blir han också ordinerad som en Guds tjänare, och han kan därför instämma med Paulus: ”Gud ... har [verkligen] gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara ... tjänare.” — 2 Korinthierna 3:5, 6.

⁶ Aposteln Paulus skrev också: ”[Jag] förhärligar ... min tjänst.” (Romarna 11:13) Vi bör helt visst göra detsamma. Antingen vi tar del i tjänsten på heltid eller på deltid, kommer vi ihåg att det är Jehova som har förordnat oss till vår tjänst. (2 Korinthierna 2:17) Eftersom somliga kan ifrågasätta en döpt och överlämnad kristens ställning som en tjänare för de goda nyheterna, måste varje kristen vara redo att ge tydliga och säkra bevis för att han verkligen är detta. (1 Petrus 3:15) En kristen bör genom sitt uppträdande också visa att han är en Guds tjänare. Som en sådan tjänare bör en kristen rekommendera och tillämpa en ren moral, försvara familjeenheten, vara ärlig och visa respekt för lag och ordning. (Romarna 12:17, 18; 1 Thessalonikerna 5:15) En kristens förhållande till Gud och den tjänst Gud har gett honom i uppdrag att utföra är de viktigaste tingen i hans liv. Detta är inte något han kan ge upp på kejsarens befallning. Det är uppenbart att sådant måste räknas till ”de ting som är Guds”.

”De ting som är kejsarens”

7. Vilket anseende har Jehovas vittnen när det gäller att betala skatter?

⁷ Jehovas vittnen vet att de är skyldiga att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”, dvs. de styrande härskarna. (Romarna 13:1) När kejsaren eller staten kommer med rättmätiga krav, tillåter deras genom Bibeln övade samveten dem därför att uppfylla dessa krav. De sanna kristna hör exempelvis till de mest exemplariska skattebetalarna i världen. I den tyska tidningen Münchner Merkur hette det om Jehovas vittnen: ”De är de ärligaste och punktligaste skattebetalarna i Förbundsrepubliken.” Och i den italienska tidningen La Stampa konstaterade man: ”De [Jehovas vittnen] är de mest lojala samhällsmedborgare man kan önska: de försöker inte smita från skatter eller kringgå obekväma lagar för sin egen fördels skull.” Jehovas tjänare handlar så för sitt ”samvetes” skull. — Romarna 13:5, 6.

8. Är det vi är skyldiga staten begränsat till skatter i form av pengar?

⁸ Är ”de ting som är kejsarens” begränsade till skatter? Nej. Paulus räknade också upp andra ting, sådant som fruktan och ära. Den tyske bibelkännaren Heinrich Meyer skrev i sin bok Kritisch exegetisches Handbuch über das Evangelium des Matthäus: ”Vi skall inte förstå att det som tillhör ... [kejsaren] var enbart folkräkningsskatten, utan det betecknade fullgörandet av allt det som tillkom kejsaren, på grund av att Guds folk då var under kejsarens väldes ansvarsområde och rådande rättsordning.” Historikern E. W. Barnes konstaterade i sitt verk The Rise of Christianity att en kristen, om han var skyldig att betala skatter, skulle göra detta och ”likaså acceptera alla andra åligganden gentemot staten, förutsatt att han inte uppmanades att ge kejsaren de ting som tillhörde Gud”.

9, 10. Vilken tvekan skulle en kristen kunna ha till att betala tillbaka till kejsaren det som tillkommer honom, men vad bör han komma ihåg?

⁹ Vilka ting skulle staten kunna kräva utan att inkräkta på de ting som med rätta tillhör Gud? Några har menat att det enda som är befogat att ge kejsaren är pengar i form av skatter. De skulle verkligen inte känna sig väl till mods, om de skulle ge kejsaren något som skulle kunna uppta den tid som de annars kunde använda för teokratisk verksamhet. Det är sant att vi bör ”älska Jehova”, vår Gud, av allt vårt ”hjärta” och av all vår ”själ” och av allt vårt ”sinne” och av all vår ”styrka”, men Jehova förväntar faktiskt att vi även skall ägna vår tid åt något annat än helig tjänst. (Markus 12:30; Filipperna 3:3) En gift kristen får till exempel rådet att ägna tid åt att behaga sin äktenskapspartner. Detta är inte något fel, men aposteln Paulus säger dock att det är något ”som hör världen till” och inte något ”som hör Herren till”. — 1 Korinthierna 7:32—34; jämför 1 Timoteus 5:8.

¹⁰ Kristus tillät också sina efterföljare att ”betala ... tillbaka” skatter, och detta innebär förvisso att använda tid som är överlämnad åt Jehova — eftersom hela vårt liv är överlämnat åt honom. Om skatteuttaget i ett land ligger på i genomsnitt 33 procent av inkomsten (den är högre i vissa länder), innebär detta att en genomsnittlig inkomsttagare varje år betalar omkring fyra månadslöner i skatt. Man skulle med andra ord kunna säga att en genomsnittlig inkomsttagare efter ett helt arbetsliv kommer att ha använt omkring 15 år till att tjäna in de skattepengar som ”kejsaren” kräver. Tänk också på detta med skolgång. I de flesta länder kräver lagen att föräldrar låter sina barn gå i skola ett visst antal år. Antalet skolår varierar från land till land. På de flesta håll är det en avsevärd tid. Det är sant att en sådan skolgång vanligtvis är bra, men det är kejsaren som bestämmer vilken del av ett barns liv som skall användas på det här sättet, och kristna föräldrar rättar sig efter kejsarens beslut.

Obligatorisk militärtjänst

11, 12. a) Vad kräver kejsaren i många länder? b) Hur betraktade de första kristna militärtjänst?

¹¹ Ett annat krav som kejsaren har i vissa länder är obligatorisk militärtjänst. De flesta nationer har nu på 1900-talet infört denna anordning i krigstid, och i vissa nationer har man också gjort det i fredstid. I Frankrike kallades denna plikt i många år för blodskatt, vilket hänsyftade på att alla unga män måste vara villiga att offra sitt liv för staten. Är detta något som de som har överlämnat sig åt Jehova med gott samvete kan göra? Hur betraktade de kristna under det första århundradet detta?

¹² De första kristna bemödade sig om att vara goda medborgare, men deras tro hindrade dem från att ta en annan människas liv eller att offra sitt liv för staten. I The Encyclopedia of Religion heter det: ”De tidiga kyrkofäderna, däribland Tertullianus och Origenes, bekräftade att de kristna inte fick ta människoliv, en princip som hindrade dem från att ingå i den romerska hären.” I sin bok The Early Church and the World skriver professor C. J. Cadoux: ”Åtminstone fram till Marcus Aurelius’ regering [161—180 v.t.] blev ingen kristen soldat efter sitt dop.”

13. Varför betraktar de flesta i kristenheten inte militärtjänst på det sätt som de första kristna gjorde?

¹³ Varför betraktar kristenhetens kyrkomedlemmar inte saken så i våra dagar? På grund av en genomgripande förändring som ägde rum på 300-talet. Det katolska verket Conciliengeschichte förklarar: ”Då ... många kristna under de hedniska kejsarna hade religiösa samvetsbetänkligheter mot krigstjänst och direkt vägrade att utföra sådan, eller också deserterade, har vårt kyrkomöte [som hölls i Arles år 314 v.t.], på grund av den förändring av den kristnes skyldigheter i fråga om krigstjänst som skett genom Konstantin, gjort följande uttalande: eftersom kyrkan nu har fred (in pace) under en furste som är vänligt stämd mot de kristna, får man under en sådan furste inte mer vägra krigstjänst.” På grund av att man på det här sättet övergav Jesu lära har kristenhetens prästerskap sedan dess uppmuntrat sina hjordar att tjäna i nationernas arméer, även om vissa individer har tagit ståndpunkt som vapenvägrare.

14, 15. a) På vilka grunder gör de kristna på sina håll anspråk på att bli frikallade från militärtjänst? b) Vilka bibliska principer kommer att hjälpa en kristen att, i de länder där han inte kan bli frikallad från militärtjänst, fatta ett korrekt beslut när det gäller detta?

¹⁴ Är de kristna i våra dagar tvungna att följa majoriteten i den här saken? Nej. Om en överlämnad och döpt kristen bor i ett land där Ordets förkunnare beviljas frikallelse från militärtjänst, kan han åberopa denna bestämmelse, då han ju faktiskt är en Ordets förkunnare. (2 Timoteus 4:5) I många länder som har obligatorisk militärtjänst har Jehovas vittnen, som Ordets förkunnare eller som totalvägrare, undantagits från inkallelse till militärtjänst i fredstid. Och i ett antal länder, däribland USA och Australien, har de som Ordets förkunnare även i krigstid beviljats sådan frikallelse. Därigenom har de kunnat fortsätta att hjälpa människor genom sin offentliga tjänst.

¹⁵ Men hur är det då, om en kristen bor i ett land som inte beviljar frikallelse från militärtjänst för Ordets förkunnare eller totalvägrare? Då måste han fatta ett personligt beslut och följa sitt genom Bibeln övade samvete. (Galaterna 6:5) Han kommer, samtidigt som han tar kejsarens myndighet med i beräkningen, att noga överväga vad han är skyldig Jehova. (Psalm 36:9; 116:12—14; Apostlagärningarna 17:28) En kristen kommer att minnas att det som kännetecknar en sann kristen är att han älskar alla sina medtroende, också dem som bor i andra länder eller tillhör andra stammar. (Johannes 13:34, 35; 1 Petrus 2:17) Han kommer inte heller att glömma sådana bibliska principer som de som finns i Jesaja 2:2—4; Matteus 26:52; Romarna 12:18; 14:19; 2 Korinthierna 10:4 och Hebréerna 12:14.

Samhällstjänst

16. Vilken icke-militär tjänst kräver kejsaren i vissa länder av dem som inte accepterar militärtjänst?

¹⁶ Men det finns länder där staten inte tillåter att Ordets förkunnare frikallas men ändå erkänner att somliga kan ha invändningar mot militärtjänst. I många av dessa länder har man vidtagit åtgärder, så att personer med sådana samvetsbetänkligheter inte skall tvingas göra militärtjänst. På vissa håll betraktas obligatorisk samhällstjänst, till exempel nyttigt arbete i samhället, som en icke-militär nationell tjänst. Skulle en överlämnad kristen kunna åta sig sådan tjänst? Också i det här fallet måste en överlämnad och döpt kristen själv fatta sitt beslut, grundat på sitt genom Bibeln övade samvete.

17. Finns det något bibliskt precedensfall till icke-militär tjänst för samhället?

¹⁷ Det verkar som om någon form av samhällstjänst tillämpades på Bibelns tid. Så här heter det i en historiebok: ”Förutom de skatter och avgifter som utkrävdes av invånarna i Judeen förekom också påfordrat arbete. Detta var en forntida institution i Mellersta Östern, som de hellenistiska och romerska myndigheterna fortsatte att bevara. ... Nya testamentet nämner också exempel på sådant påfordrat arbete i Judeen, vilket visar hur utbrett det var. I enlighet med denna sed tvingade soldaterna Simon från Kyrene att bära Jesu kors [tortyrpåle] (Matteus 5:41; 27:32; Markus 15:21; Lukas 23:26).”

18. Vilka icke-militära och icke-religiösa slag av samhällstjänst deltar Jehovas vittnen ofta i?

¹⁸ På liknande sätt kräver staten eller de lokala myndigheterna i vissa länder i våra dagar att medborgare tar del i olika former av samhällstjänst. Ibland är det för att utföra en speciell uppgift, till exempel att gräva brunnar eller bygga vägar, och ibland är det på en regelbunden basis, till exempel att varje vecka ta del i arbete för att hålla vägar, skolor eller sjukhus i gott skick. Där sådan icke-militär tjänst är för samhällets bästa och inte har samband med falsk religion eller på något annat sätt skulle ge Jehovas vittnen samvetsbetänkligheter har de ofta deltagit i detta. (1 Petrus 2:13—15) Detta har vanligtvis lett till att ett gott vittnesbörd har avgetts, och det har ibland tystat dem som falskeligen anklagar Jehovas vittnen för att vara statsfientliga. — Jämför Matteus 10:18.

19. Hur bör en kristen ta itu med saken, om kejsaren ber honom att under en viss tid utföra icke-militär samhällstjänst?

¹⁹ Men hur är det då om staten kräver att en kristen under en viss tidsperiod utför samhällstjänst som är en del av en nationell tjänst under en civil administration? Här måste en kristen återigen själv fatta sitt beslut grundat på ett upplyst samvete. ”Vi skall ... alla stå inför Guds domarsäte.” (Romarna 14:10) En kristen som ställs inför ett krav av kejsaren bör studera saken under bön och meditera över den.b Det kan också vara förståndigt att resonera igenom saken med mogna kristna i församlingen. Därefter måste han själv fatta sitt beslut. — Ordspråken 2:1—5; Filipperna 4:5.

20. Vilka frågor och bibliska principer hjälper en kristen att resonera om icke-militär samhällstjänst?

²⁰ Det finns ett antal bibliska principer som en kristen bör tänka på, när han gör en sådan undersökning. Paulus sade att vi måste ”lyda regeringar och myndigheter såsom härskare, ... vara redo till allt gott verk, ... vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor”. (Titus 3:1, 2) En kristen skulle samtidigt göra väl i att granska det föreslagna civila arbetet. Kommer han att kunna bevara sin kristna neutralitet, om han accepterar det? (Mika 4:3, 5; Johannes 17:16) Skulle han därigenom komma i kontakt med falsk religion? (Uppenbarelseboken 18:4, 20, 21) Skulle det hindra honom från att fullgöra sina kristna skyldigheter eller i orimlig grad begränsa hans möjligheter att göra detta? (Matteus 24:14; Hebréerna 10:24, 25) Eller skulle han kunna fortsätta att göra andliga framsteg och kanske rentav kunna ta del i heltidstjänsten medan han utför denna obligatoriska tjänst för samhället? — Hebréerna 6:11, 12.

21. Hur bör församlingen betrakta en broder som ställs inför frågan om icke-militär samhällstjänst, oavsett hans beslut?

²¹ Hur är det då om en kristens ärliga svar på sådana frågor får honom att dra slutsatsen att den nationella tjänsten för samhället är ett ”gott verk”, som han kan utföra i lydnad för myndigheterna? Han måste själv fatta sitt beslut inför Jehova. Förordnade äldste och andra bör helt och fullt respektera broderns samvete och fortsätta att betrakta honom som en kristen med gott anseende. Men om en kristen för sitt samvetes skull inte kan utföra denna samhällstjänst, bör hans ståndpunkt också respekteras. Han kan också fortsätta att ha ett gott anseende och bör få kärleksfullt stöd. — 1 Korinthierna 10:29; 2 Korinthierna 1:24; 1 Petrus 3:16.

22. Vad kommer vi att fortsätta att göra, vilken situation vi än ställs inför?

²² Som kristna kommer vi inte att upphöra att ge ”ära åt honom som kräver sådan ära”. (Romarna 13:7) Vi kommer att respektera god ordning och söka vara fridsamma och laglydiga medborgare. (Psalm 34:14) Vi kan rentav be ”för kungar och alla personer i hög ställning”, när dessa män måste fatta beslut som påverkar vårt kristna liv och arbete. Vi hoppas att detta att vi betalar tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens skall leda till att ”vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar”. (1 Timoteus 2:1, 2) Vi kommer framför allt att fortsätta att predika de goda nyheterna om Guds kungarike som mänsklighetens enda hopp och samvetsgrant betala tillbaka till Gud de ting som är Guds.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

◻ Vad kommer först för en kristen, när han balanserar sitt förhållande till kejsaren med sitt förhållande till Jehova?

◻ Vad är vi skyldiga Jehova som vi aldrig kan ge åt kejsaren?

◻ Vad är några ting som vi med rätta betalar tillbaka till kejsaren?

◻ Vilka skriftställen hjälper oss att fatta ett riktigt beslut i frågan om obligatorisk militärtjänst?

◻ Bland annat vad måste vi komma ihåg, om man kräver att vi utför icke-militär samhällstjänst?

◻ Vad fortsätter vi att göra när det gäller Jehova och kejsaren?

[Bild på sidorna 16, 17]

Apostlarna sade till Sanhedrin: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor”