Att noggrant lyda konungens befallningar
”Med dina befallningar skall jag befatta mig, och jag skall se på dina stigar. För dina stadgar kommer jag att visa förkärlek. Jag kommer inte att glömma ditt ord.” — PSALM 119:15, 16, NW.
1. Varför är alla och allting underordnade Jehovas befallningar?
ALLA och allting är underordnade befallningarna från den Allsmäktige Guden, Jehova, evighetens konung. Det var han som skapade universum. Han är källan till allt liv. Han danade jorden och beredde den för att bli bebodd. Han är en ordningens Gud, och genom att han upprätthåller respekten för sina stadgar kommer ordningen att bevaras i hela hans skapelse. — Psalm 36:10; Jesaja 45:18; Uppenbarelseboken 15:3.
2. Vem behärskar den stjärnbeströdda himlen, och hur?
2 Det var Jehova Gud som befallde det stjärnbeströdda himlavalvet att breda ut sig som ett tält över jorden och som därefter inbjöd sitt folk: ”Lyft era ögon högt upp och se. Vem har skapat dessa ting? Det är han som för fram härskaran av dem, ja, efter antal, dem alla kallar han rentav vid namn.” Det var Jehova som frågade Job: ”Har du lärt känna himlens stadgar, eller skulle du kunna införa dess myndighet på jorden?” Det är hans gravitationslagar och rörelselagar som binder ihop de miljontals galaxerna med sina miljarder stjärnor och som styr jordens rörelser när den färdas genom rymden. — Jesaja 40:26; Job 38:33; NW.
3. Genom vems befallningar överlever djuren, och vad skulle hända om de inte lydde?
3 Det är han som frambringar de gröna växterna som täcker jorden som en matta. Det är genom hans befallningar som frön gror och växer och fortplantar sig. Det finns oräkneliga underarter i det rika djurlivet på jorden — från polartrakterna till regnskogarna, från högt uppe i atmosfären till djupt nere i jorden, från oceanens yta till dess mörkaste djup. För att existera måste var och en av dessa oräkneliga arter leva så som Jehova har befallt. Genom instinkt programmerar han in sina befallningar för överlevnad i dem. ”De är instinktivt visa.” (Ordspråksboken 30:24, NW) Men tänk om den lilla skogssångaren, Dendroica striata, i Alaska sade till sig själv: ”Jag tänker inte flyga tusentals kilometer till Sydamerika. Varför skulle jag göra det?” Då skulle den där lilla sångaren dö i snöstormarna under vintern. Men den kommer inte att säga så. Den är programmerad att flytta för sin överlevnad. Så är det med alla djur. De följer instinktivt de befallningar som inplantats i dem av Jehova, deras Skapare. De har inget annat val.
4. Vilket val har människor, och med vilka konsekvenser?
4 Det är annorlunda med människor. Vi är skapade till Guds likhet, och vi har ett fritt val. Medan Jehova inte programmerade oss till att handla vist enbart genom instinkt, så lämnade han oss inte heller i okunnighet. Genom sitt ord, bibeln, ger han oss sina befallningar för att vinna liv. Om vi noggrant lyder dessa konungens befallningar, kommer vi att leva. Om vi brukar vår frihet till att ignorera dem och följer en väg av oberoende, kommer vi att dö. Vi måste programmera oss själva för överlevnad. Så enkelt är det. ”Ditt ord är en lampa för min fot och ett ljus på min stig”, sade psalmisten. Å andra sidan kan en annorlunda ”väg verka rak för en människa, men den kan ändå sluta som vägen till döden”. (Psalm 119:105, NW; Ordspråksboken 14:12, The New English Bible) I denna ändens tid är det absolut nödvändigt att vi gör orden i Psalm 119:15, 16 (NW), som riktas till Jehova, till våra egna: ”Med dina befallningar skall jag befatta mig, och jag skall se på dina stigar. För dina stadgar kommer jag att visa förkärlek. Jag kommer inte att glömma ditt ord.”
Jehova, sitt folks organisatör
5. På vad sätt var Jehova Israels domare, laggivare och konung?
5 Jehova talade till Mose på Sinai berg och gav befallningar till vägledning för Israel. Speciellt framträdande bland dessa var de tio budorden, som skrevs på stentavlor med Guds finger. (2 Moseboken 20:1—17; 31:18) Förutom att Jehova var Israels laggivare, så var han också deras domare och handlade genom Mose och andra äldre män eller äldste. Mose uppmanade sådana äldre män att komma ihåg: ”Ni skall inte ha anseende till personen, när ni dömer, utan höra den ringe såväl som den höge. Ni skall inte frukta för någon människa, ty domen hör Gud till.” (5 Moseboken 1:17) Jehova var också deras konung, och han organiserade dessa miljoner människor, så att det skulle bli ett effektivt handläggande av deras ärenden. Med tanke på allt detta kunde en av hans profeter senare förklara: ”Jehova är vår domare, Jehova är vår laggivare, Jehova är vår konung.” — Jesaja 33:22, NW.
6. Hur bevisade sig Jehova vara Israels organisatör och vägvisare i öknen?
6 Israels nation var organiserad i stammar, släkter och familjer. När de tågade omkring i öknen, anvisade Jehova varje stam dess plats i tåget. När de slog läger runt tabernaklet, hade varje stam anvisats sin bestämda plats. (4 Moseboken 2:1—34; Josua 7:14) Genom en molnsky gav Jehova befallning om när de skulle flytta: ”Så ofta molnskyn höjde sig från tältet, bröt Israels barn strax upp, och på det ställe där molnskyn stannade, där slog Israels barn läger. Efter Herrens [Jehovas] befallning bröt Israels barn upp, och efter Herrens [Jehovas] befallning slog de läger.” — 4 Moseboken 9:17, 18.
7. Vem kunde göra och gjorde förändringar i Israels organisation?
7 När det behövde göras en organisatorisk förändring, så gjorde Jehova den. Mose klagade: ”Jag förmår inte ensam bära hela detta folk, ty det blir mig för tungt.” Jehova svarade: ”Samla ihop åt mig sjuttio män av de äldste i Israel, dem som du vet hör till de äldste i folket och till dess tillsyningsmän. ... De [skall] bistå dig med att bära på bördan av folket, så att du slipper bära den ensam.” (4 Moseboken 11:14, 16, 17) Evighetens store konung övergav inte heller israeliterna senare, när de begärde en mänsklig kung. Den mänsklige kungen hade en avskrift av Jehovas lag. Profeter förkunnade Jehovas domar. När trogna kungar satt på Jehovas ”tron”, fortsatte de att tjäna som förvaltare åt Gud. — 1 Krönikeboken 29:23; 5 Moseboken 17:18; 2 Kungaboken 17:13; Jeremia 7:25.
Det fullkomliga exemplet i fråga om att lyda konungens befallningar
8. Hur, var och med vilka resultat förkunnade Jesus om Jehovas kommande rike?
8 När Jesus kom som den utlovade Messias, lydde han sin himmelske Faders befallningar med en förtärande nitälskan. I och med att hans stora kampanj i Galileen tog sin början, så började han ”predika och säga: ’Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.’ Därpå gick han omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om riket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet bland folket. Därför följde honom stora folkskaror från Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.” (Matteus 4:17, 23, 25; Johannes 2:17) Han begränsade inte sitt predikande till synagogorna. Han förkunnade Rikets goda nyheter varhelst det fanns människor som lyssnade: i templet, på sjöstranden, på bergssluttningen, i den öppna terrängen, i städerna och byarna och i människornas hem. Folkskarorna strömmade till honom och ”lyssnade med glädje till honom”. De ”fortsatte att hänga fast vid honom för att höra honom”. — Markus 12:37; Lukas 19:48.
9. Vad gjorde Jesus för att utvidga predikoarbetet, och vilka anvisningar gav han?
9 Jesus påpekade behovet av fler arbetare för sina apostlar. Han sände därför ut ”dessa tolv” ”i det han gav dem dessa föreskrifter: ’Gå inte bort till nationernas väg och gå inte in i en samaritisk stad, utan gå i stället ständigt till de förlorade fåren av Israels hus. Medan ni går, predika och säg: ”Himmelriket har kommit nära.” I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är förtjänt, och stanna där tills ni går vidare. När ni kommer in i huset, så hälsa det; och om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det; men om det inte är förtjänt, då må friden från er vända åter över er.’” (Matteus 10:5—7, 11—13) Senare sände han ut 70 lärjungar till med liknande instruktioner, och genom att noggrant följa dessa föreskrifter eller befallningar fick de framgång och stor glädje. — Lukas 10:1, 17.
10. a) Vilken ytterligare befallning gav Jesus efter sin uppståndelse, och med vilket resultat? b) Varför behövde det göras vissa förordnanden av män, och vilka krav skulle uppfyllas?
10 Efter sin död och uppståndelse gav Kristus Jesus sina lärjungar större distrikt och sade till dem: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:18—20) Han gav en liknande befallning, när han for upp till himmelen: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) När hans efterföljare spred Rikets budskap, slöt sig tusentals till deras led. (Apostlagärningarna 2:41; 4:4; 5:14; 6:7) Det sköt upp församlingar överallt. Tillsyningsmän och biträdande medhjälpare, som uppfyllde vissa bibliska krav, förordnades till att vara herdar för dessa hjordar av män och kvinnor. Församlingarna blomstrade och växte i antal. — 1 Timoteus 3:2—10, 12, 13; Titus 1:5—9.
11. Vad slags organisation har Jehovas vittnen i våra dagar, och varför är det så nödvändigt med en effektiv sådan nu?
11 I våra dagar är det särskilt viktigt att Jehovas vittnens församlingar följer Jesu exempel i fråga om att predika. För att göra detta effektivt antar de den organisatoriska uppbyggnad som grundades på apostlarnas tid. Vi lever i ändens tid, den tid då Jesus förutsade att ett världsomfattande predikoarbete skulle utföras: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Efter första världskriget började några få tusen förkunna dessa goda nyheter om riket; nu har dessa förkunnares antal skjutit i höjden till över tre miljoner! Det är en tid då det är viktigt att noggrant lyda de befallningar som ges både av evighetens store konung, Jehova Gud, och av konungars konung, Kristus Jesus.
De äldste behöver din respekt och ditt stöd
12. Vad krävs det av de äldste i våra dagar, och hur kan deras tjänst göras glädjefylld?
12 Församlingarnas äldste har en nyckelroll när det gäller att lyda konungens befallningar. De måste vara föredömliga: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte under tvång, utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; inte heller såsom några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden.” (1 Petrus 5:1—3) Det är Guds hjord. Han håller de äldste ansvariga, men att alla lydigt samarbetar kan göra deras arbete glädjerikt: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” — Hebréerna 13:17.
13. Varför bör de äldste bevisas dubbel heder?
13 Alla i församlingen bör bevisas heder, men hårt arbetande äldste bör i synnerhet bevisas heder: ”De äldste som presiderar på utmärkt sätt må anses värda dubbel heder, särskilt de som arbetar strängt med tal och undervisning.” (1 Timoteus 5:17; Romarna 12:10) Varför bör de äldste bevisas ”dubbel heder”? På grund av deras utmärkta arbete. Det heter om dem: ”Den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling.” (Apostlagärningarna 20:28) De arbetar hårt med att betjäna dig och andra. De kanske måste tillrättavisa somliga individer, när dessa ignorerar eller överträder konungens befallningar — inte någon trevlig uppgift, utan något som kan göra att somliga känner sig förolämpade. Råd angående klädsel och uppförande kan behöva ges, och personen i fråga kan bli stött över detta. Men allt detta görs ändå för församlingens andliga väl. De äldste bör respekteras och bevisas heder.
14. a) Endast hur kan de äldste fälla rätta domar med tanke på Jakob 4:12? b) När kan det bli en mildare dom, och när kan barmhärtigheten vara överlägsen domen?
14 Ibland måste äldste sitta med i dömande kommittéer och fälla domar — ibland impopulära sådana. Hur stämmer sådant dömande med det som sägs i Jakob 4:12? Det heter där: ”En enda är lagstiftare och domare, han som är i stånd att frälsa och att tillintetgöra. Men du, vem är du, att du dömer din nästa?” Nej, enskilda personer skall inte döma varandra. När äldste dömer får de inte heller döma enligt sin egen uppfattning, utan de måste döma enligt Jehovas ord. Lägg märke till hur kung Josafat förmanade de domare som han förordnade: ”Det är inte för en människa ni dömer, utan för Jehova; ... må ... Jehovas skräck komma att vara över er. Var aktsamma och handla, ty hos Jehova, vår Gud, finns varken orättfärdighet eller partiskhet eller tagande av mutor.” (2 Krönikeboken 19:6, 7, NW) Organisationen måste bevaras ren. Men äldste får dock inte bli hårda — inte vara ”hårdhänta”. De kan visa barmhärtighet och vara förlåtande mot en person som känner djupa samvetskval och sann ånger. Då kommer barmhärtigheten att jubla ”triumferande över [”som överlägsen”, enligt fotnot i Referensbibeln] domen”. — 1 Timoteus 3:3, 1981; Jakob 2:13.
15. Vilka tjänster som äldste utför gör dem förtjänta av respekt och heder?
15 De äldstes plikter är således ofta svåra och krävande, men äldste som troget och kärleksfullt sköter dessa plikter kan bli en källa till andlig vederkvickelse och andligt skydd. ”Var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett skydd mot det piskande regnet, som vattenbäckar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” (Jesaja 32:2, NW) Det är den omtänksamme och kärleksfulle beskyddaren — inte den som kommer med förhastade anklagelser eller den som hårt tillrättavisar — som skänker alla glädje och som vinner respekt och heder och Jehovas godkännande.
Ha tålamod med varandra
16. a) Hur reagerar somliga för andras misstag, och vad skulle kunna göra dem mindre kritiska och mer förstående? b) Hur betraktar Jehova trogna tjänare som begår misstag?
16 När människor arbetar nära tillsammans, uppstår det lätt problem. Man begår misstag. När detta händer, blir somliga mycket upprörda. Somliga använder till och med andras misstag som en ursäkt för att begå det största av alla misstag — de slutar upp att tjäna Jehova! Men om de skulle granska sina egna misstag lika ingående som de granskar andras, så skulle de antagligen komma att bli mindre kritiska och mer förstående. Mose begick misstag. Det gjorde David också. Och Petrus också. Och det gör vi alla. Men Jehova fortsatte att använda dessa forntidens trogna män, och han fortsätter att använda oss också. Vem är därför ”du som dömer en annans hustjänare? För sin egen herre står eller faller han. Helt visst skall han hållas stående, ty Jehova kan hålla honom stående.” — Romarna 14:4.
17. Vilka ytterligare synpunkter bör vi komma ihåg i fråga om detta att begå misstag och detta att vara kritisk mot andra?
17 Låt oss också komma ihåg: Jehova använder ofullkomliga människor här på jorden — det är allt han har för närvarande. Detta återkastar faktiskt lovprisning till Jehova. Han utför så mycket med så litet! Vår svaghet gör att hans kraft framstår ännu tydligare: ”Min oförtjänta omtanke är nog för dig; ty min kraft görs fullkomlig i svaghet.” (2 Korintierna 12:9) Det världsomfattande arbetet med att vittna har framgång av den orsak som Jehova själv anger: ”Inte genom någon militär styrka, inte heller genom makt, utan genom min ande.” (Sakarja 4:6, NW) Låt oss därför förlåta andra deras misstag och ofullkomligheter, så att våra egna kan förlåtas. Kom ihåg: ”Om ni förlåter människor deras försyndelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.” — Matteus 6:14, 15.
Organiserade till att lyda konungens befallning att predika
18. Vilken anordning fanns det på apostlarnas tid och finns det i våra dagar för att ge enhetlig vägledning för församlingarnas predikoarbete?
18 Apostlarna och äldste som var bosatta i Jerusalem utgjorde en styrande krets som fattade beslut och gav enhetlig vägledning till de första kristna församlingarna. (Apostlagärningarna 15:1—31; 16:1—5) I våra dagar har Jehovas smorda vittnen, som utgör ”den trogne och omdömesgille slaven”, en styrande krets vid deras huvudkontor i Brooklyn i New York. (Matteus 24:45—47) Den leder det ofantliga världsomfattande arbetet med att vittna om Riket som nu, i uppfyllelse av befallningen att förkunna om Jehovas rike, utförs utöver jorden. (Matteus 24:14) Detta arbete skulle aldrig kunna utföras utan en organisation. En enskild människa skulle aldrig kunna utföra det ensam.
19. Vilket arbete, som aldrig skulle kunna utföras enbart av enskilda människor, utför Jehovas vittnen framgångsrikt genom att noggrant lyda konungens befallningar?
19 Ingen enskild människa och inga oorganiserade kringspridda grupper av människor skulle kunna predika på över 190 språk och i 205 länder, regelbundet leda över två och en kvarts miljon bibelstudier i hem och årligen döpa omkring 190.000 nya förkunnare av de goda nyheterna om Riket. Nej, enbart under år 1985 tog det mer än tre miljoner vittnen närmare sex hundra miljoner timmar av predikande att utföra den mängden arbete. Det var endast därför att de var effektivt organiserade i närmare 50.000 församlingar, alla under den synliga ledningen av deras enda styrande krets, som de kunde utföra detta. Också då kunde det endast utföras därför att den styrande kretsen, de 94 avdelningskontoren, de 50.000 församlingarna och de 3.000.000 enskilda vittnena alla var förenade i att noggrant lyda konungens befallningar.
Kommer du ihåg?
◻ Hur organiserade Jehova Israels nation?
◻ Vilket fullkomligt exempel efterlämnade Jesus för utförandet av verket med att förkunna om Jehovas rike?
◻ Vilka tjänster som äldste utför gör dem förtjänta av att vi bevisar dem heder?
◻ Varför skulle inte oberoende grupper eller enskilda människor kunna utföra arbetet med att vittna?
[Bild på sidan 23]
Skaparen programmerar alla djur för överlevnad
Människor måste programmera sig själva för överlevnad genom att studera Jehovas befallningar