En så stor sky av vittnen!

”Eftersom vi har en så stor sky av vittnen som omger oss, så låt oss ... med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” — HEBRÉERNA 12:1.

1, 2. a) Vilken symbolisk situation kan Paulus ha haft i tankarna, när han skrev till de hebreiska kristna? b) Varför behövde hans hebreiska medtroende stark tro?

FÖRESTÄLL dig att du är en löpare på ett stadion. Du skyndar framåt, anstränger varje muskel och har blicken riktad mot målet. Men hur är det då med iakttagarna? Jo, de har alla varit segerrika löpare! De har inte bara varit åskådare, utan aktiva vittnen i både ord och handling.

² Aposteln Paulus kan ha haft en sådan symbolisk situation i tankarna, när han skrev till de hebreiska kristna (omkring år 61 v.t.). De behövde ha en orubblig tro. (Hebréerna 10:32—39) Endast genom tro skulle de kunna följa Jesu maning att fly, när Jerusalem (år 66 v.t.) var omringat av lägrade krigshärar — några år innan det förstördes av romarna (år 70 v.t.). Tro skulle också uppehålla dem, när de blev ”förföljda för rättfärdighets skull”. — Matteus 5:10; Lukas 21:20—24.

3. Vad är enligt Hebréerna 12:1 ”den synd som lätt snärjer in oss”, och vilket tävlingslopp uppmanas de kristna att löpa med uthållighet?

³ Efter det att Paulus (i Hebréerna, kapitel 11) har gjort en återblick på troshandlingar av förkristna kommer han med uppmaningen: ”Eftersom vi har en så stor sky av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda [som skulle tynga ner oss andligen] och den synd [brist på tro] som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp [för evigt liv] som har förelagts oss.” (Hebréerna 12:1) När Paulus gör sin återblick på verksam tro, betonar han olika sidor av tron, och detta är till hjälp för oss antingen vi är smorda kristna, som löper tävlingsloppet för odödlighet i himmelen, eller vi tillhör den ”stora skaran” med målet evigt liv på en paradisisk jord. (Uppenbarelseboken 7:4—10; Lukas 23:43; Romarna 8:16, 17) Men vad är tro egentligen? Vad är några av denna andliga ädelstens fasetter eller sidor? Och hur kommer vi att handla, om vi har tro? När du söker svaren på dessa frågor, läs då både vid ditt enskilda studium och vid församlingens studium de verser som det hänvisas till i kapitel 11 och 12 i Hebréerna.

Vad tro är

4. Vad är tro?

⁴ Paulus gör först en definition av tro. (Läs Hebréerna 11:1—3.) Han säger bland annat att tron är ”den säkra förväntan om ting man hoppas på”. Den person som har tro har en garanti för att allt som Gud lovar är så gott som uppfyllt. Tron är också ”det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. Det övertygande beviset på osedda verkligheter är så starkt att tron sägs vara detsamma som det bevismaterialet.

5. Vad inser vi genom tro?

⁵ Genom tro fick ”gamla tiders män gott vittnesbörd” om att de behagade Gud. Och ”genom tro inser vi att tingens ordningar” — jorden, solen, månen och stjärnorna — ”har satts i stånd genom Guds ord, så att det man ser har blivit till av ting som inte är synliga”. Vi kan inte se Jehova eftersom han är en osynlig ande, men vi är ändå övertygade om att han är Skaparen av dessa ting. — 1 Moseboken 1:1; Johannes 4:24; Romarna 1:20.

Tro och den ”forntida världen”

6. Varför hade Abel en ”säker förväntan” om att Jehovas profetiska ord om kvinnans ”säd” skulle gå i uppfyllelse?

⁶ En av trons många sidor är att man inser behovet av ett offer för synder. (Läs Hebréerna 11:4.) I den ”forntida världen” visade Abel, den andre sonen till det första människoparet, Adam och Eva, tro på ett offer som innehöll blod. (2 Petrus 2:5) Abel märkte utan tvivel den nedärvda syndens dödsbringande verkningar hos sig själv. (1 Moseboken 2:16, 17; 3:6, 7; Romarna 5:12) Av allt att döma lade han också märke till hur Adam i uppfyllelse av Guds dom fick slita hårt och hur Eva fick utstå stor vedermöda under sitt havandeskap. (1 Moseboken 3:16—19) Abel hade alltså ”den säkra förväntan” att andra ting som Jehova hade talat också skulle komma att uppfyllas. Detta inbegrep de profetiska ord som riktades till ärkebedragaren Satan, när Gud sade till ormen: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” — 1 Moseboken 3:15, NW.

7. a) Hur visade Abel att han insåg behovet av ett offer för synder? b) På vad sätt ”vittnade” Gud ”om hans offergåvor”?

⁷ Abel visade tro på den utlovade Säden genom att frambära ett djuroffer åt Gud, vilket i bildlig bemärkelse kunde ersätta Abels eget liv. Men hans äldre bror Kain, som saknade tro, offrade blodlösa grönsaker. Som mördare utgöt Kain därefter Abels blod. (1 Moseboken 4:1—8) Men vid sin död visste Abel att Jehova betraktade honom som rättfärdig, ”eftersom Gud vittnade om hans offergåvor”. Hur då? Genom att ta emot Abels offer, som framburits i tro. På grund av sin tro och Guds godkännande, som den inspirerade redogörelsen fortsätter att vittna om, så ”talar” Abel ”ännu, fastän han är död”. Han insåg behovet av ett offer för synder. Har du tro på Jesu Kristi långt viktigare lösenoffer? — 1 Johannes 2:1, 2; 3:23.

8. a) Vad lär oss Enoks modiga vittnande om tron? b) Hur blev Enok ”förflyttad för att inte se döden”?

⁸ Tron kommer att driva oss att tala Guds budskap med dristighet. (Läs Hebréerna 11:5, 6.) Ett av Jehovas tidiga vittnen, Enok, förutsade modigt att Gud skulle verkställa dom över de ogudaktiga. (Judas, vers 14, 15) Enoks fiender sökte utan tvivel döda honom, men Gud ”tog honom bort”, så att han inte led dödens våndor. (1 Moseboken 5:24) Men först fick han ”det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl”. Hur då? ”Genom tro blev Enok förflyttad för att inte se döden.” På liknande sätt blev Paulus förflyttad eller ”bortryckt till paradiset” och fick av allt att döma en syn av den kristna församlingens framtida andliga paradis. (2 Korintierna 12:1—4) Enok hade därför antagligen en syn av det kommande jordiska paradiset, när Jehova lät honom somna in i döden, utom räckhåll för fiendens händer. För att behaga Gud måste vi likt Enok också tala Guds budskap med all dristighet. (Apostlagärningarna 4:29—31) Vi måste också tro att Gud finns till och att han ”blir deras belönare som uppriktigt söker honom”.

9. Hur visade Noas kurs att en annan sida av tron är att noggrant följa Jehovas anvisningar?

⁹ Att noggrant följa Guds anvisningar är ytterligare en sida av tron. (Läs Hebréerna 11:7.) Noa handlade i tro och gjorde ”alldeles som Gud hade befallt”. (1 Moseboken 6:22; 7:16, NW) Noa fick ”gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg”, och han trodde Jehovas uttalande om att det skulle inträffa en världsomfattande flod. I tro och med vördnadsfull fruktan för Gud byggde Noa ”en ark till räddning för sitt husfolk”. Genom lydnad och rättfärdiga handlingar domfällde han således den icke troende världen för dess onda gärningar och visade att den förtjänade att tillintetgöras. — 1 Moseboken 6:13—22.

10. Vilken annan verksamhet tog Noa sig tid till, trots att han byggde arken?

¹⁰ Noa var också ett Jehovas vittne genom att han var ”en rättfärdighetens predikare”. (2 Petrus 2:5) Trots att han höll på med att bygga arken tog han sig ändå tid till att predika, precis som Jehovas vittnen gör i våra dagar. Ja, precis som en härold ropade Noa modigt ut Guds varning till människorna före syndafloden, men ”de tog ingen notis förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort”. — Matteus 24:36—39.

Tro bland patriarkerna efter floden

11. a) Hur visade Abraham att tro inbegriper fullständig förtröstan på Jehovas löften? b) Vilken ”stad” väntade Abraham på i tro?

¹¹ Tro inbegriper fullständig förtröstan på Jehovas löften. (Läs Hebréerna 11:8—12.) Genom tro lydde Abraham (Abram) Guds befallning och lämnade kaldéernas Ur, en stad med mycket att erbjuda i materiellt hänseende. Han trodde på Jehovas löfte att ”alla släkter på jorden” skulle välsigna sig genom honom och att hans säd skulle få landet. (1 Moseboken 12:1—9; 15:18—21) Abrahams son Isak och sonson Jakob var ”arvingar med honom till precis samma löfte”. Genom tro levde Abraham ”såsom en främling i löftets land såsom i ett främmande land”. Han såg fram emot ”staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. Ja, Abraham väntade på Guds himmelska rike under vilket han skulle uppväckas till liv på jorden. Har det riket en lika viktig plats i ditt liv? — Matteus 6:33.

12. Vad hände därför att Sara hade tro på Jehovas löften?

¹² De gudfruktiga patriarkernas hustrur hade också tro på Jehovas löften. Trots att Abrahams hustru Sara var ofruktsam tills hon var omkring 90 år och var ”förbi åldersgränsen”, fick hon genom tro förmåga ”att befruktas med säd, ... eftersom hon höll honom [Gud] för trofast som hade gett löftet”. Med tiden födde Sara Isak. Från den 100-årige Abraham, ”som var så gott som död”, när det gällde fortplantning, föddes det således till sist ”barn alldeles som himlens stjärnor i mängd”. — 1 Moseboken 17:15—17; 18:11; 21:1—7.

13, 14. a) Hur reagerade Abraham, Isak och Jakob, fastän de ”inte fick uppfyllelsen av löftena”? b) Hur kan det vara till nytta för oss att begrunda patriarkernas lojalitet mot Jehova, även om vi inte får se den omedelbara uppfyllelsen av hans löften?

¹³ Tron kommer att bevara oss lojala mot Jehova, även om vi inte omedelbart får se uppfyllelsen av hans löften. (Läs Hebréerna 11:13—16.) De trogna patriarkerna dog alla utan att få se den fullständiga uppfyllelsen av Guds löften till dem. Men de såg de utlovade tingen ”långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet”. Ja, de slutade sitt liv i tro; det förflöt nämligen flera generationer innan det utlovade landet blev Abrahams avkomlingars egendom.

¹⁴ Det förhållandet att Abraham, Isak och Jakob inte fick uppfyllelsen av Guds löften i sin livstid gjorde dem inte bittra och fick dem inte att bli avfällingar. De övergav inte Jehova och gick tillbaka till Ur och blev helt upptagna av världslig verksamhet. (Jämför Johannes 17:16; 2 Timoteus 4:10; Jakob 1:27; 1 Johannes 2:15—17.) Nej, dessa patriarker ”traktade” efter något som var långt bättre än Ur, det vill säga något ”som hör himmelen till”. Därför ”skäms inte” Jehova ”att bli anropad såsom deras Gud”. De bevarade sin tro på den Högste intill döden och kommer snart att uppväckas till liv på jorden, en del av den domän som tillhör ”staden”, det messianska rike som Gud har gjort redo åt dem. Men hur är det då med dig? Du måste, även om du har ”vandrat i sanningen” i många år och blivit gammal i Jehovas tjänst, bevara din förtröstan på hans utlovade nya ordning. (3 Johannes, vers 4; 2 Petrus 3:11—13) Du och de trogna patriarkerna kommer verkligen att bli belönade för en sådan tro!

15. a) Vad var det som gjorde det möjligt för Abraham att så gott som offra Isak? b) Hur bör vår tro påverkas av händelsen med Abraham och Isak? c) Vad framställdes profetiskt genom den händelsen?

¹⁵ En mycket viktig sida av tron är obetingad lydnad för Gud. (Läs Hebréerna 11:17—19.) Därför att Abraham lydde Jehova utan att tveka, så ”offrade” han ”så gott som” Isak, sin ”enfödde” son — den ende som han fick med Sara. Hur kunde Abraham göra detta? Därför att ”han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka ... [Isak] från de döda”, om så skulle behövas för att uppfylla löftet om avkomlingar genom honom. På ett ögonblick skulle kniven i Abrahams hand ha kunnat göra slut på Isaks liv, men en ängels röst hindrade detta. Följaktligen fick Abraham igen Isak från döden ”på ett bildligt sätt”. Vi bör likaså drivas till att lyda Gud i tro, till och med om vårt liv eller våra barns liv står på spel. (1 Johannes 5:3) Det är också värt att lägga märke till att Abraham och Isak vid detta tillfälle profetiskt fick förebilda hur Jehova Gud skulle ge sin enfödde Son, Jesus Kristus, som ett lösenoffer, så att de som utövar tro på honom må ha evigt liv. — 1 Moseboken 22:1—19; Johannes 3:16.

16. Vilket exempel gav patriarkerna oss, när det gäller våra barn och Guds löften?

¹⁶ Om vi har tro kommer vi att hjälpa våra barn att sätta sitt hopp till det som Gud lovar för framtiden. (Läs Hebréerna 11:20—22.) Patriarkernas tro var så stark att de, fastän Jehovas löften till dem inte hade uppfyllts fullständigt under deras livstid, ändå vidarebefordrade dessa till sina barn som ett dyrbart arv. Isak välsignade således ”Jakob och Esau i fråga om ting som skulle komma”, och den döende Jakob uttalade välsignelser över Josefs söner, Efraim och Manasse. Josef hade själv stark tro på att israeliterna skulle komma att lämna Egypten för löftets land, och därför lät han sina bröder avlägga ed på att de skulle ta med sig hans ben, när de gav sig i väg. (1 Moseboken 27:27—29, 38—40; 48:8—22; 50:24—26) Hjälper du din familj att utveckla en liknande tro på det som Jehova har utlovat?

Tron får oss att sätta Gud främst

17. Hur handlade Mose föräldrar i tro?

¹⁷ Tron motiverar oss att sätta Jehova och hans folk framför allt som denna världen har att erbjuda. (Läs Hebréerna 11:23—26.) Israeliterna var slavar som behövde befrielse från egyptiskt slaveri, när Mose föräldrar handlade i tro. De fruktade inte ”kungens order” om att döda hebreiska gossebarn vid födelsen. De höll i stället Mose gömd i tre månader och lade honom till slut i en ark av papyrusrör bland vassen vid stranden av Nilfloden. Faraos dotter hittade honom och ”uppfostrade honom som sin egen son”. Men först ammades Mose upp och fick andlig fostran i sin fars och mors, Amrams och Jokebeds, hem. Därefter, som en medlem av Faraos hushåll, blev han ”undervisad i all egyptiernas vishet”, och han blev ”kraftfull i sina ord och handlingar”, kraftfull i sina mentala och fysiska förmågor. — Apostlagärningarna 7:20—22; 2 Moseboken 2:1—10; 6:20.

18. Vilken ståndpunkt intog Mose på grund av sin tro till Jehovas tillbedjan?

¹⁸ Men egyptisk utbildning och kungahusets materiella prakt fick inte Mose att överge Jehovas tillbedjan och bli en avfälling. ”Genom tro vägrade Mose” i stället, ”när han hade blivit stor, att låta kalla sig son av Faraos dotter”, något som antyds av att han försvarade en hebreisk broder. (2 Moseboken 2:11, 12) Mose valde ”att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk [israelitiska medtillbedjare av Jehova] än att ha den tillfälliga njutningen av synd”. Om du är en döpt Jehovas tjänare som har en gedigen bakgrund i form av rätt andlig fostran, kommer du då att följa Mose exempel och stå fast för sann tillbedjan?

19. a) Hur är det uppenbart att Mose satte Jehova och hans folk främst i sitt liv? b) Utbetalningen av vilken lön höll Mose blicken riktad på?

¹⁹ Mose slöt sig till Jehovas folk, ”eftersom han höll den Smordes smälek för en större rikedom än Egyptens skatter”. Det var med all sannolikhet så att Mose höll den smälek som det innebar att vara en forntida förebild till Kristus, eller Guds Smorde, som större rikedom än Egyptens skatter. Som en medlem av det kungliga hushållet skulle han ha kunnat åtnjuta rikedom och anseende i Egypten. Men han utövade tro och hade ”blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen” — evigt liv genom en uppståndelse på jorden i Guds utlovade nya ordning.

20. Hur visar Mose erfarenhet att tron gör oss oförskräckta som Jehovas tjänare?

²⁰ Tron gör oss oförskräckta, eftersom vi litar på Jehova som en befriare. (Läs Hebréerna 11:27—29.) När Farao hade fått höra att Mose hade dödat en egyptier, sökte han få honom dödad. ”Men Mose flydde bort undan Farao. Och han stannade i Midjans land.” (2 Moseboken 2:11—15) Det verkar därför som om Paulus hänsyftar på hebréernas senare uttåg ur Egypten, när han säger: ”Genom tro lämnade han [Mose] Egypten, inte för att han fruktade kungens förbittring [som hotade honom med döden för att han representerade Gud på Israels vägnar], ty han stod fast som om han såg den osynlige.” (2 Moseboken 10:28, 29) Även om Mose aldrig såg Gud i verkligheten, var Jehovas handlande med honom så verkligt att han handlade som om han verkligen såg ”den osynlige”. (2 Moseboken 33:20) Är ditt förhållande till Jehova lika fast? — Psalm 37:5; Ordspråksboken 16:3.

21. Vad var det som hände ”genom tro” vid Israels uttåg ur Egypten?

²¹ Strax före Israels uttåg ur Egypten hade Mose ”genom tro” ”firat påsken och utfört bestrykningen med blodet, för att förgöraren inte skulle röra deras [israeliternas] förstfödda”. Ja, det krävdes tro att fira påsken och vara övertygad om att Israels förstfödda söner skulle skonas medan egyptiernas skulle dö, och denna tro blev belönad. (2 Moseboken 12:1—39) ”Genom tro” gick också Israels folk ”genom Röda havet såsom på torrt land, men då egyptierna vågade sig ut i det, blev de uppslukade”. Vilken underbar befriare bevisade sig inte Gud vara! Och på grund av denna befrielse började israeliterna ”frukta Jehova och sätta tro till Jehova och till hans tjänare Mose” (NW). — 2 Moseboken 14:21—31.

22. Vilka frågor återstår att begrunda, när det gäller tron?

²² Mose och patriarkernas tro är verkligen ett föredöme för Jehovas vittnen i våra dagar. Men vad hände sedan, under Guds handlande med Abrahams avkomlingar som en teokratiskt organiserad nation? Vad kan vi lära av andra troshandlingar i forna tider?

Hur skulle du svara?

◻ Vad är tro?

◻ Vad lär oss Enoks exempel om tro?

◻ Hur visade gudfruktiga patriarker att tron inbegriper fullständig förtröstan på Jehovas löften?

◻ Vilken handling av Abraham visar att obetingad lydnad för Gud är en avgörande sida av tron?

◻ Vilka handlingar av Mose visar att tro innebär att sätta Jehova och hans folk framför allt som världen har att erbjuda?