Frågor från läsekretsen

Vad är innebörden i orden i Hebréerna 12:4: ”Ni [har] ännu aldrig stått emot ända till blods”?

Uttrycket ”stå emot ända till blods” betyder att gå så långt som till att dö, att bokstavligen utgjuta sitt livsblod.

Aposteln Paulus visste att vissa kristna hebréer redan hade utstått ”mycken kamp under lidanden” för sin tros skull. (Hebréerna 10:32, 33) Paulus verkar ha hämtat sitt bildspråk från en grekisk idrottstävling, i vilken kapplöpning, brottning, boxning och diskus- och spjutkastning kunde ingå. I Hebréerna 12:1 uppmanade han därför sina medkristna: ”Låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.”

Tre verser längre fram, i Hebréerna 12:4, kan Paulus ha skiftat bildspråk från en kapplöpning till en boxningsmatch. (Båda bilderna förekommer i 1 Korinthierna 9:26.) Forntida boxare hade knytnävarna och handlederna omlindade med läderremmar. Remmarna kan ha gjorts tyngre med hjälp av bly, järn eller någon annan metall, och ett slag av en sådan knytnäve kunde skada en motståndare allvarligt. Sådana brutala matcher orsakade blödningar och ledde ibland även till döden.

De kristna hebréerna hade goda exempel på trogna Guds tjänare som hade utstått förföljelse och misshandel ”ända till blods”, dvs. ända till döds. Lägg märke till i vilket sammanhang Paulus riktade uppmärksamheten på det som Guds trogna tjänare i forntiden hade fått uppleva:

”De blev stenade, de blev prövade, de blev söndersågade, de dog genom mord med svärd, de gick omkring i fårskinn, i gethudar, medan de led brist, utstod vedermöda och blev misshandlade.” Därefter riktade Paulus uppmärksamheten på vår tros Fullkomnare, Jesus, när han sade: ”[Han] utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” (Hebréerna 11:37; 12:2)

Ja, det fanns många som hade ”stått emot ända till blods”, dvs. ända till döds. De hade inte bara fört en kamp i sitt inre mot den synd som bestod i brist på tro, utan de hade varit lojala, då de hade blivit brutalt misshandlade, och hade varit trogna in i döden.

Nyare medlemmar i församlingen i Jerusalem, vilka kanske hade blivit kristna efter det att den hätska förföljelsen hade lagt sig, hade aldrig utsatts för sådana svåra prov. (Apostlagärningarna 7:54–60; 12:1, 2; Hebréerna 13:7) Men även mindre svåra prövningar avskräckte några av dem från att fortsätta kampen; de blev ”trötta” och gav tappt i sina själar. (Hebréerna 12:3) De behövde därför gå framåt mot mogenhet. Det skulle förbättra deras förmåga att uthärda vad som än kunde komma, även om det skulle innebära att de blev misshandlade till döds. (Hebréerna 6:1; 12:7–11)

Många kristna i vår tid har ”stått emot ända till blods” genom att de har blivit avrättade för att de har vägrat ge upp sin kristna tro. I stället för att låta Paulus ord i Hebréerna 12:4 skrämma oss kan vi låta dem visa hur långt vi bör vara beslutna att gå för att förbli lojala mot Gud. Längre fram i brevet till hebréerna skrev därför Paulus: ”Måtte vi ... fortfarande ha oförtjänt omtanke, genom vilken vi på ett välbehagligt sätt kan ägna Gud helig tjänst med gudsfruktan och vördnad.” (Hebréerna 12:28)