Lyssnar du med empati?

TÄNK dig att du hade råd att ge alla du känner en dyrbar gåva. De skulle sannerligen bli mycket glada och tacksamma! Du kan faktiskt ge andra en speciell gåva, en gåva som de verkligen behöver. Den kommer inte att kosta dig ett öre. Vad är det för en gåva? Din uppmärksamhet. De flesta människor vill ha uppmärksamhet och uppskattar när de får sådan. Men för att kunna ge andra verklig uppmärksamhet måste du lyssna med empati.

Om du är förälder eller arbetsgivare eller tjänar i en ställning där människor kommer till dig för att få råd och vägledning, behöver du lyssna med empati. Om du inte gör det, kommer andra att upptäcka din brist på empati, och förtroendet för dig blir lidande.

Även om du inte så ofta blir ombedd att ge råd, måste du ändå lyssna på andra med empati, till exempel när en vän kommer till dig för att få tröst. Enligt ett ordspråk i Bibeln kan underlåtenhet att lyssna innan man talar leda till förödmjukelse. (Ordspråken 18:13) Men hur kan du lyssna med empati?

Engagera dig

Hur är en person som lyssnar med empati? Svensk ordbok definierar ordet ”empati” som ”(förmåga till) inlevelse i andra personers reaktioner”, och Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal definierar det som ”inlevelse i andra människors tankar, känslor o. problem”. Svensk ordbok definierar bland annat ordet ”lyssna” som ”anstränga sig att uppfatta och förstå vad ngn säger”. En som lyssnar med empati gör därför mer än bara hör vad någon säger. Han ägnar uppmärksamhet åt och tar del av den andres tankar och känslor.

Detta kräver att du engagerar dig i det du hör och inte låter tankarna vandra. Att du tänker på hur du skall svara avleder dig också från att lyssna. Disciplinera dig och koncentrera dig på vad den andre säger.

Titta på personen som talar till dig. Om du flackar med blicken kommer du att verka ointresserad. Lägg märke till hans gester och kroppsspråk. Ler han, eller rynkar han pannan? Återspeglar hans ögon humor, sorgsenhet eller oro? Lämnar han något viktigt osagt? Oroa dig inte över vad du skall svara; det faller sig naturligt om du bara koncentrerar dig på att lyssna.

Medan du lyssnar kommer du antagligen att nicka instämmande och använda sådana bekräftande uttryck som ”jaha” och ”jag förstår”. Det kan visa att du följer med. Men tro inte att nickningar och bekräftande uttryck får människor att tro att du lyssnar när du egentligen inte gör det. Om du hela tiden nickar kan du i själva verket oavsiktligt ge intryck av att vara otålig. Det är som om du säger: ”Skynda på. Kom till sak. Bli färdig någon gång.”

I vilket fall som helst behöver du inte oroa dig alltför mycket över det rent tekniska. Om du bara lyssnar uppriktigt, kommer din reaktion att återspegla din uppriktighet.

Passande frågor visar också att du engagerar dig och följer med. Det visar att du är intresserad. Be den andre klarlägga sådant som lämnas osagt eller är oklart. Ställ frågor som får honom att gå in på detaljer och uttrycka sig mer preciserat. Oroa dig inte över att du kanske avbryter då och då, men gör det inte för ofta. Att få saker och ting klarlagda är en del av lyssnandet. Om du inte avbryter för ofta kommer den andre att värdesätta att du önskar förstå allt han säger.

Visa förståelse

Detta kan vara det svåraste, även om du verkligen känner för den som talar till dig. När någon som är bekymrad vänder sig till dig, är du då snabb att komma med optimistiska förslag och lösningar? Är du snar att framhålla att situationen inte är så svår i jämförelse med någon annans? Det kanske är menat som hjälp, men det kan ha en negativ verkan.

Det kan finnas flera skäl till att du är benägen att sluta lyssna och i stället börjar lösa problemet. Du kanske tror att dina entusiastiska förslag är precis vad som behövs för att få den bekymrade att känna sig bättre till mods. Eller du kanske känner det som din skyldighet att ”ordna upp” allt som är ”på tok” och menar att om du inte gör det, är du inte hjälpsam och ”gör inte din plikt”.

Men att snabbt komma med en mängd lösningar sänder i allmänhet ut sådana nedslående budskap som: ”Jag märker att ditt problem är mycket enklare än du tror” eller: ”Jag är mer intresserad av mitt eget anseende som problemlösare än av ditt välbefinnande” eller kanske: ”Jag förstår helt enkelt inte — och vill inte heller förstå.” Att jämföra en bekymrad persons problem med andras förmedlar vanligtvis tanken ”Du borde skämmas som är så bekymrad när andra lider mer än du”.

Om du omedvetet sänder ut sådana nedslående budskap, kommer din vän att tycka att du inte lyssnar på honom och att han inte blir förstådd. Han kan rentav tro att du tycker att du är överlägsen honom. Nästa gång kommer han att vända sig till någon annan för att få tröst. — Filipperna 2:3, 4.

Hur är det då om din vän oroar sig i onödan? Han kanske hyser ogrundade skuldkänslor. Bör du då vara snar att säga det till honom för att få honom att känna sig bättre? Nej, för om du inte först har lyssnat på honom kommer det du säger inte att vara till stor tröst. I stället för att känna sig lättad kommer han att känna att han inte har avbördat sig problemet, utan fortfarande bär på skuld. Det är som 1800-talsfilosofen Henry David Thoreau uttryckte det: ”Man måste vara två för att tala sanning — en som talar och en som lyssnar.”

Bibelns anvisning är verkligen passande: ”[Var] snar till att höra, sen till att tala.” (Jakob 1:19) Det är också mycket viktigt att lyssna med empati. Sätt dig in i den andres känslor. Medge att hans problem är svårt och inse att han är djupt bedrövad. Bagatellisera inte hans problem med sådana uttalanden som: ”Det går säkert över” eller: ”Så illa är det väl ändå inte.” Att du på det här sättet bagatelliserar problemet kan ironiskt nog få honom att känna sig ännu mer bekymrad. Han kommer att känna sig besviken därför att du inte tar honom på allvar. Visa därför genom ditt sätt att reagera att du lyssnar på vad han säger och att du inser att det är så här han känner det för tillfället.

Att du lyssnar med empati kräver inte att du håller med den som anförtror sig åt dig. När någon säger: ”Jag avskyr mitt arbete!”, kanske du tycker att det är obefogat. Men om du reagerar med ogillande (”Du borde inte känna det så”) eller förnekande (”Det kan du inte mena”), drar personen i fråga slutsatsen att du inte förstår honom. Det du säger bör visa att du förstår. Till den som avskyr sitt arbete kan du säga: ”Jag förstår att det kan vara stressande.” Be sedan om klarläggande detaljer. Du håller alltså inte nödvändigtvis med om att han bör avsky sitt arbete, utan inser bara att det är så här han känner det för närvarande. Du ger honom därigenom tillfredsställelsen att veta att någon har lyssnat på honom och att han har fått tala om hur han känner det. Att dela sina problem med andra kan många gånger göra problemen mindre.

På liknande sätt kan den som säger: ”Min hustru skall på läkarundersökning i dag” mena: ”Jag är bekymrad.” Visa genom ditt svar att du förstår honom. Då visar du att du lyssnade till vad som döljer sig bakom orden, vilket är till större tröst än om du nonchalerade eller förnekade det eller försökte rätta honom genom att säga att han inte behöver vara orolig. — Romarna 12:15.

Goda lyssnare talar också!

I boken The Art of Conversation talas det om dem som lyssnar men inte säger så mycket och som ”menar att de ger intryck av att vara värdigt reserverade”. Det tvingar den andre att bära hela samtalsbördan, vilket är ohövligt. Det är å andra sidan också ohövligt, och tröttsamt, om den du lyssnar på hela tiden talar själv utan avbrott och inte låter dig säga något. Medan du alltså behöver vara en god lyssnare, kan du också vilja låta den andre veta att du har något att säga som kan vara till hjälp.

Vad skall du säga? Bör du nu, efter att respektfullt ha lyssnat på din vän, ge råd? Kanske, om du är kvalificerad att göra det. Om du har en lösning på din väns problem bör du naturligtvis tala om den för honom. Det du säger får en viss tyngd, eftersom du först tog dig tid att lyssna. Om du inte har de nödvändiga meriterna för att ge din vän den vägledning eller hjälp han behöver, försök då få honom att vända sig till någon som kan hjälpa honom.

Men ibland är råd varken nödvändiga eller önskade. Ta dig därför i akt så att du inte förtar de goda verkningarna av ditt lyssnande genom att tillfoga en mängd ord. Din vän måste kanske helt enkelt uthärda en situation som inte går att påverka eller få tid på sig att komma över sina negativa känslor. Han kom till dig för att dela sitt bekymmer med dig. Du lyssnade. Du delade hans känslor, försäkrade honom om att du är bekymrad och att du skall tänka på honom och be för honom. Låt honom veta att han kan känna sig fri att komma till dig igen och att du inte tänker tala med andra om hans problem. Han kan mycket väl vara i större behov av sådan tröst än av att du försöker lösa hans problem. — Ordspråken 10:19; 17:17; 1 Thessalonikerna 5:14.

Att lyssna är till nytta för båda parter vare sig det är förbundet med rådgivning eller inte. Den som talar har tillfredsställelsen att veta att någon har lyssnat och förstått. Han känner sig tröstad av tanken att någon intresserar sig tillräckligt mycket för att lyssna på allt han har att säga. Den som lyssnar blir också belönad. Andra uppskattar hans omsorg. Om han ger råd, blir de mer trovärdiga därför att han inte talar förrän han helt och fullt har förstått situationen. Det är sant att det tar tid att lyssna med empati. Men det är verkligen en lönande investering! Ja, genom att ägna andra omtänksam uppmärksamhet ger du dem en speciell gåva.