Jehova förlåter i rikt mått
”Må den ondskefulle överge sin väg och den man som gör vad skadligt är sina tankar; och må han vända om till Jehova, ... ty han kommer att förlåta i rikt mått.” — JESAJA 55:7.
1. Med vad välsignas nu de som får motta Jehovas förlåtelse?
JEHOVA förlåter ångerfulla syndare och låter dem nu få åtnjuta sinnesfrid i ett andligt paradis, och detta gör han därför att de uppfyller följande krav: ”Sök Jehova, medan han står att finna. Ropa till honom, medan han visar sig vara nära. Må den ondskefulle överge sin väg och den man som gör vad skadligt är sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, och till vår Gud, ty han kommer att förlåta i rikt mått.” — Jesaja 55:6, 7.
2. a) Vad innebär det att söka Jehova och vända om till honom, som vi läser om i Jesaja 55:6, 7? b) Varför måste judiska landsflyktiga i Babylon vända om till Jehova, och vad fick en del av dem uppleva?
2 För att ”söka Jehova” och ropa till honom och bli hörd måste en ondskefull person överge sin orätta väg och all tanke på att skada andra. Att syndaren skall ”vända om till Jehova” visar att han har lämnat Gud, som han en gång hade ett nära förhållande till. Så var fallet med invånarna i Juda, vilkas otrohet mot Gud slutligen ledde till att de kom i landsflykt i Babylon. De judiska landsflyktiga måste vända om till Jehova genom att ångra de missgärningar som hade lett till deras fångenskap i Babylon och det förutsagda 70-åriga ödeliggandet för deras hemland. År 537 f.v.t. blev landet återigen befolkat av en gudfruktig kvarleva av judar, vilken genom ett regeringspåbud blivit befriad ur Babylon. (Esra 1:1—8; Daniel 9:1—4) Resultatet av den återställelsen var så storslaget att Judas land jämfördes med paradiset i Eden. — Hesekiel 36:33—36.
3. Hur har kvarlevan av det andliga Israel haft en erfarenhet liknande den som de gudfruktiga landsflyktiga hade som återvände till Juda?
3 De andliga israeliterna har haft en erfarenhet liknande den som de gudfruktiga judar hade som återvände till Juda efter landsflykten i Babylon. (Galaterna 6:16) Strax efter första världskriget gjorde kvarlevan av det andliga Israel en del förändringar i sin väg och sina tankar. Året 1919 markerade slutet på deras landsflykt då de var borta från Guds fulla ynnest och var i det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. Eftersom de ångrade synder som gällde människofruktan och overksamhet i Jehovas tjänst, befriade han dem ur det stora Babylon och förde dem tillbaka till deras rättmätiga andliga tillstånd och började återigen använda dem till att predika Rikets budskap. Sedan dess har ett andligt paradis blomstrat bland Guds folk till ära för hans heliga namn. (Jesaja 55:8—13) I den forntida förebilden och i den nutida motbilden ser vi därför tydliga bevis på att välsignelser blir en följd av att man får Guds förlåtelse och att Jehova verkligen i rikt mått förlåter dem som ångrar sig.
4. Vad fruktar vissa av Jehovas tjänare?
4 Jehovas nutida tjänare kan därför lita på hans förlåtelse. Men några av dem är modfällda på grund av tidigare synder, och deras skuldkänslor gör dem nästan helt förkrossade. De anser sig inte vara värda att vistas i det andliga paradiset. Några fruktar faktiskt att den synd de har begått är oförlåtlig och att de aldrig kommer att få Jehovas förlåtelse. Är detta troligt?
Vissa synder oförlåtliga
5. Varför kan man säga att vissa synder är oförlåtliga?
5 Vissa synder är oförlåtliga; Jesus Kristus sade ju: ”Varje slags synd och hädelse skall förlåtas människor, men hädelse mot anden skall inte förlåtas.” (Matteus 12:31) Hädelse mot Guds heliga ande eller verksamma kraft kommer således inte att bli förlåten. Det var sådan synd som aposteln Paulus åsyftade, när han skrev: ”Det är ... omöjligt vad dem beträffar som en gång för alla har blivit upplysta ..., men som har avfallit, att återigen uppliva dem till sinnesändring, då de ju på nytt hänger Guds Son på pålen för sig och utsätter honom för offentlig skam.” — Hebréerna 6:4—6.
6. Vad är det som avgör om en synd är förlåtlig eller ej?
6 Det är endast Gud som vet om den synd en person har begått är oförlåtlig eller ej. Men Paulus kastade ljus över saken när han skrev: ”Om vi med vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar, utan bara en viss förskräcklig väntan på dom.” (Hebréerna 10:26, 27) En egensinnig person handlar överlagt eller är ”obstinat och hårdnackat halsstarrig”. (Webster’s New Collegiate Dictionary) En person som egensinnigt och obstinat fortsätter att bedriva synd efter det att han har lärt känna sanningen blir inte förlåten. Det är följaktligen inte så mycket synden i sig själv, utan hjärtetillståndet, graden av egensinne inbegripet, som avgör om en synd är förlåtlig eller inte. Men vad är antagligen fallet, om en kristen som syndar är djupt oroad över sin synd? Hans stora oro tyder sannolikt på att den synd han har begått faktiskt inte är oförlåtlig.
Deras synder var oförlåtliga
7. Varför kan vi säga att den synd vissa av Jesu religiösa motståndare begick var oförlåtlig?
7 Den synd som vissa av de judiska religiösa ledare, som motstod Jesus, begick var faktiskt uppsåtlig och därför oförlåtlig. Dessa präster såg Guds heliga ande i verksamhet genom Jesus, när han utförde underverk och det som var gott, men ändå sade de att hans förmåga kom från Beelsebub, dvs. Satan, Djävulen. De syndade med full vetskap om att det obestridligen var Guds ande som hade verkat. De begick således oförlåtlig synd, för Jesus sade: ”Vemhelst som talar mot den heliga anden, det skall inte förlåtas honom, nej, varken i denna tingens ordning eller i den som skall komma.” — Matteus 12:22—32.
8. Varför var Judas Iskariots synd oförlåtlig?
8 Judas Iskariots synd var också oförlåtlig. När han uppsåtligt och överlagt förrådde Jesus, nådde hans oärliga och skrymtaktiga bana sin kulmen. När Judas, till exempel, såg Maria smörja Jesus med kostsam olja, frågade han: ”Hur kom det sig att den här välluktande oljan inte såldes för tre hundra denarer och gavs åt de fattiga?” Aposteln Johannes tillade: ”Men detta sade han [Judas] inte därför att han bekymrade sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och hade kassaskrinet och brukade bära bort de pengar som lades i det.” Inte långt därefter förrådde Judas Jesus för 30 silvermynt. (Johannes 12:1—6; Matteus 26:6—16) Det är sant att Judas kände samvetskval och begick självmord. (Matteus 27:1—5) Men han blev inte förlåten, eftersom den själviska bana han överlagt och orubbligt hade följt och den svekfulla handling han begått återspeglade hans synd mot den heliga anden. Hur passande var det inte att Jesus kallade Judas ”tillintetgörelsens son”! — Johannes 17:12; Markus 3:29; 14:21.
Deras synder blev förlåtna
9. Varför förlät Gud Davids synder i samband med Batseba?
9 Uppsåtlig synd står i skarp kontrast till synder begångna av dem som Gud har förlåtit. Ta kung David i Israel som exempel. Han begick äktenskapsbrott med Batseba, Urias hustru, och han lät senare Joab manövrera det hela så att Uria blev dödad i strid. (2 Samuelsboken 11:1—27) Varför visade då Gud barmhärtighet mot David? I första hand på grund av förbundet om kungariket, men också på grund av Davids egen barmhärtighet och hans uppriktiga ånger. — 1 Samuelsboken 24:4—7; 2 Samuelsboken 7:12; 12:13.
10. Varför förlät Gud Petrus, trots att Petrus’ synd var allvarlig?
10 Tänk också på aposteln Petrus. Han syndade allvarligt genom att vid upprepade tillfällen förneka Jesus. Varför förlät då Gud Petrus? Jo, till skillnad från Judas Iskariot hade Petrus varit uppriktig i sin tjänst för Gud och Kristus. Denne apostels synd berodde på köttslig svaghet, och han var sant ångerfull och ”grät bittert”. — Matteus 26:69—75.
11. Hur skulle du vilja definiera ”ånger”, och vad bör en person göra om han är sant ångerfull?
11 Dessa exempel visar att även en person som begår allvarlig synd kan få Jehova Guds förlåtelse. Men vilken inställning måste man ha för att man skall få förlåtelse? Om Gud skall förlåta en kristen som syndar, måste denne visa uppriktig ånger. Att ångra sig innebär ”att vända sig bort från synd på grund av ånger över tidigare synder” eller att ”känna sorg eller ruelse över vad man har gjort eller har underlåtit att göra”. (Webster’s Third New International Dictionary) Enligt Illustrerad svensk ordbok är ånger ”grämelse över något man gjort (o. icke bort göra) el. över något man underlåtit att göra (som man borde ha gjort)”. En verkligt ångerfull person visar ånger över den smälek hans synd kan ha dragit över Jehovas namn och organisation och också över de problem och den sorg som den kan ha vållat organisationen. Den ångerfulle syndaren frambringar också en motsvarande frukt och utför gärningar som svarar mot sinnesändringen. (Matteus 3:8; Apostlagärningarna 26:20) Om han till exempel har bedragit någon, vidtar han rimliga mått och steg för att ersätta förlusten. (Lukas 19:8) Det finns välgrundade bibliska skäl till att en sådan ångerfull kristen kan känna sig övertygad om att Jehova kommer att förlåta i rikt mått. Vilka är dessa?
Skäl till att lita på Guds förlåtelse
12. På vilken grundval visar Psalm 25:11 att en ångerfull person kan be om förlåtelse?
12 På grundval av Jehovas namn kan en ångerfull syndare med förtröstan be om förlåtelse. David bad: ”För ditt namns skull, o Jehova, kommer du också helt visst att förlåta min missgärning, ty den är ansenlig.” (Psalm 25:11) En sådan bön och den ånger syndaren känner över den smälek som han kan ha dragit över Guds namn bör också tjäna till att avskräcka honom från att begå grov synd i framtiden.
13. Vilken roll spelar bönen för att man skall få Guds förlåtelse?
13 Jehova Gud besvarar sina syndande men ångerfulla tjänares uppriktiga böner. Jehova slog till exempel inte dövörat till för de från hjärtat komna böner som David bad, då det hade gått upp för honom hur oerhört allvarliga hans synder i förbindelse med Batseba var. Davids ord i Psalm 51 uttrycker faktiskt hur många, som ber i ödmjukhet, känner det. Han bad: ”Visa mig ynnest, o Gud, enligt din kärleksfulla omtanke. Utplåna mina överträdelser enligt överflödet av dina barmhärtighetsgärningar. Tvätta mig grundligt ren från min missgärning, och rena mig, ja från min synd. Slaktoffren åt Gud är en nedbruten ande; ett nedbrutet och krossat hjärta, o Gud, kommer du inte att förakta.” — Psalm 51:1, 2, 17.
14. Vilken försäkran ger Bibeln om att Gud förlåter dem som utövar tro på Jesu lösenoffer?
14 Gud förlåter dem som utövar tro på Jesu lösenoffer. Paulus skrev: ”Med hjälp av honom har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser.” (Efesierna 1:7) Det är en liknande tanke i följande ord av aposteln Johannes: ”Mina små barn, detta skriver jag nu till er, för att ni inte skall begå en synd. Och om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” — 1 Johannes 2:1, 2.
15. Vad måste en ångerfull syndare göra för att få fortsätta att åtnjuta Guds barmhärtighet?
15 Jehovas barmhärtighet ger en ångerfull syndare orsak till att känna sig övertygad om att han kan bli förlåten. Nehemja sade: ”Du är en Gud som utför handlingar av förlåtelse, som är nådig och barmhärtig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke.” (Nehemja 9:17; jämför 2 Moseboken 34:6, 7.) Men för att få fortsätta att åtnjuta Guds barmhärtighet måste syndaren naturligtvis vinnlägga sig om att hålla Guds lag. Som psalmisten sade: ”Låt uttrycken för din barmhärtighet nå mig, för att jag må förbli vid liv; ty din lag håller jag kär. Många är dina barmhärtighetsgärningar, o Jehova. O bevara mig vid liv enligt dina rättsliga beslut.” — Psalm 119:77, 156.
16. Vilken tröst ligger det i det förhållandet att Jehova tar hänsyn till vår syndiga natur?
16 En ångerfull syndare kan också hämta tröst ur det förhållandet att Jehova tar hänsyn till vår syndfulla natur, och därför kan han också hysa tillförsikten att Gud kommer att förlåta honom, när han ber om detta. (Psalm 51:5; Romarna 5:12) Psalmisten David gav en tröstande försäkran, när han förklarade: ”Efter våra synder har han [Jehova Gud] inte handlat mot oss; inte heller efter våra missgärningar har han låtit vad vi förtjänar komma över oss. Ty liksom himlarna är högre än jorden, så är hans kärleksfulla omtanke överväldigande mot dem som fruktar honom. Så långt bort som soluppgången är från solnedgången, så långt bort har han avlägsnat våra överträdelser från oss. Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, så har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” (Psalm 103:10—14) Ja, vår himmelske Fader är till och med mer barmhärtig och medlidsam än en mänsklig förälder.
17. Vilket samband finns det mellan tidigare trogen tjänst för Gud och möjligheten att få förlåtelse?
17 En ångerfull syndare kan be om förlåtelse och vara viss om att Jehova inte kommer att lämna den trogna tjänst han tidigare har utfört utan avseende. Nehemja bad faktiskt inte om förlåtelse för någon synd, men han sade ändå: ”Kom verkligen ihåg mig, o min Gud, mig till godo.” (Nehemja 13:31) En ångerfull kristen kan finna tröst i följande ord: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” — Hebréerna 6:10.
Hjälp från äldre män
18. Vad bör man göra om en kristens synd har gjort honom andligen sjuk?
18 Men tänk om en kristen inte känner sig värdig att vara kvar i det andliga paradiset eller är ur stånd att be, därför att hans synd har gjort honom andligen sjuk. Han må då ”kalla till sig församlingens äldre män, och de må be över honom och smörja in honom med olja i Jehovas namn”, skrev lärjungen Jakob. ”Och trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom. Och om han har begått synder, skall det förlåtas honom.” Ja, församlingsäldste kan verkningsfullt be tillsammans med och för en ångerfull medtroende i hopp om att han skall bli återställd till god andlig hälsa. — Jakob 5:14—16.
19. Vad måste en person, som har blivit utesluten, göra för att få förlåtelse och bli återupptagen?
19 Även om en dömande kommitté skulle utesluta en obotfärdig syndare, behöver den synd han har begått ändå inte vara oförlåtlig. Men för att bli förlåten och återupptagen måste han ödmjukt lyda Guds lagar, frambringa frukter som svarar mot sinnesändringen och hänvända sig till de äldste för att bli återupptagen. Så här skrev Paulus, när en otuktsman hade uteslutits ur församlingen i det forntida Korinth: ”Denna kraftiga förebråelse från flertalet är tillräcklig för en sådan man, så att ni nu tvärtom skall välvilligt förlåta och trösta honom, för att en sådan man inte på ett eller annat sätt skall bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse. Därför uppmanar jag er att bekräfta er kärlek till honom.” — 2 Korinthierna 2:6—8; 1 Korinthierna 5:1—13.
Gud ger styrka
20, 21. Vad kan hjälpa en person, som är orolig över att en synd han har begått är oförlåtlig?
20 Om sådana faktorer som dålig hälsa eller stress får en person att bli orolig för att den synd han har begått är oförlåtlig, kan det hjälpa, om han får tillräckligt med vila och sömn. Men man bör i synnerhet komma ihåg Petrus’ ord: ”Kasta allt ert bekymmer på honom [Gud], eftersom han bryr sig om er.” Och låt aldrig Satan slå ner modet på dig, för Petrus tillade: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka. Men stå honom emot, fasta i tron, eftersom ni vet att samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen. Men sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud ... själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” — 1 Petrus 5:6—10.
21 Om du är ångerfull men har varit ängslig för att en synd du har begått är oförlåtlig, kom då ihåg att Guds vägar är visa, rättvisa och kärleksfulla. Be därför till honom i tro och fortsätt att inhämta den andliga mat som han tillhandahåller genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Umgås med medtroende och ta regelbundet del i den kristna tjänsten. Detta kommer att stärka din tro och befria dig från eventuell fruktan för att Gud kanske inte har förlåtit dig din synd.
22. Vad skall vi begrunda härnäst?
22 De som vistas i det andliga paradiset kan hämta tröst av att veta att Jehova förlåter i rikt mått. Men deras liv är inte utan prövningar i våra dagar. De kanske känner sig nere på grund av att någon kär vän eller anförvant har dött eller därför att någon kär vän är allvarligt sjuk. Men under dessa och andra omständigheter hjälper och leder Jehova, som vi skall se, sitt folk genom sin heliga ande.
Vad svarar du?
◻ Vad bevisar att Jehova förlåter ”i rikt mått”?
◻ Vilken synd finns det inte någon förlåtelse för?
◻ Vad är det som avgör om en persons synder blir förlåtna?
◻ Varför kan ångerfulla syndare lita på Guds förlåtelse?
◻ Vilken hjälp finns tillgänglig för ångerfulla syndare?
[Bild på sidan 10]
Vet du varför David och Petrus, men däremot inte Judas Iskariot, fick förlåtelse?
[Bild på sidan 12]
Församlingsäldste kan göra mycket för att hjälpa en kristen andligen