”Bed för varandra”

JEHOVA är den som ”hör bön”. (Psalm 65:3) Han hör alltid deras böner som är helhjärtat hängivna honom, och vi kan vara förvissade om att han lyssnar när sådana personer ber för varandra.

Men varför skall vi be för varandra? Vad bör sådana böner handla om? Och vilka gudaktiga egenskaper förstärks när vi ber för varandra?

Varför skall vi be för varandra?

Skriften uppmanar Jehovas tjänare att be för varandra. Böner för andra utgjorde en del av aposteln Paulus’ böner till Gud. (Kolosserna 1:3; 2 Tessalonikerna 1:11) Dessutom skrev lärjungen Jakob: ”Bed för varandra.” — Jakob 5:16.

Böner för andra Guds tjänare ger resultat. Detta framgår av Jakob 5:13—18, där en andligt sjuk kristen uppmanas att låta församlingens äldste ”bedja över honom och smörja honom med olja i Jehovas namn”. Genom att höra deras böner kan den betryckte bli styrkt och övertygad om att Gud också kommer att besvara hans egna böner. (Psalm 23:5; 34:19) Förutom att de äldste ber tillsammans med personen i fråga försöker de återställa hans andliga hälsa genom att framhålla tankar från bibeln som är som lindrande olja.

Jakob tillägger: ”Trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom.” Ja, den andligt sjuke kan troligtvis bli hjälpt av ”trons bön” från de äldste. Dessutom kommer Gud att ”resa upp honom” till andlig hälsa, om han vill bli hjälpt av Skriftens ord. Men vad händer om den andliga sjukdomen är ett resultat av allvarlig synd? Om det föreligger sann ånger, kommer Jehova att förlåta honom.

”Bekänn därför öppet era synder för varandra”, säger Jakob, ”och bed för varandra, så att ni kan bli läkta. En rättfärdig mans ödmjuka bön har mycken kraft, när den är i verksamhet. Elia ... bad ... en bön om att det inte skulle regna; och det regnade inte över landet i tre år och sex månader. Och han bad igen, och himlen gav regn och landet frambringade sin frukt.” (1 Kungaboken 17:1—7; 18:1, 42—45) Det ligger kraft i en rättfärdig människas bön som är i harmoni med Guds vilja. — 1 Johannes 5:14, 15.

Vad skall man be om?

Vad som helst kan vara föremål för våra böner för en medtroende. Paulus bad exempelvis andra att de skulle be om att han skulle få förmåga att tala öppet om de goda nyheterna. (Efesierna 6:17—20) Vad kan vi göra om vi vet att någon är utsatt för frestelser? Vi kan be om att han ”inte må göra något orätt” och att Gud inte överlämnar honom till frestelse, utan befriar honom från den onde, Satan, djävulen. (2 Korintierna 13:7; Matteus 6:13) Och om någon är kroppsligt sjuk, kan vi be Jehova att han skall ge honom den styrka som behövs för att uthärda sjukdomen. — Psalm 41:2—4.

Det är alltid lämpligt att be för förföljda medtillbedjare av Jehova. Paulus och hans följeslagare var utsatta för intensiv förföljelse, och han uppmanade de kristna i Korint: ”Också ni kan hjälpa till genom er ödmjuka bön för oss, för att många må tacka Gud på våra vägnar för det som så omtänksamt är oss givet på grund av många bedjande ansikten.” (2 Korintierna 1:8—11; 11:23—27) Även om vi har blivit satta i fängelse kan vi be för andra förföljda bröder och alltid komma ihåg att Jehova hör ”de rättfärdigas bön”. — Ordspråksboken 15:29.

Vi bör särskilt be för dem av våra bröder som axlar stora ansvarsuppgifter inom Jehovas organisation. Det inkluderar dem som leder organisationen och bereder den andliga mat som ställs fram av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Medlemmar av Jehovas vittnens styrande krets förtjänar exempelvis våra förböner, och vi kan be att Gud skall ge dem ”en ande av vishet”. — Efesierna 1:16, 17.

Kristna egenskaper förstärks

Genom att be för medtroende visar vi att vi själva bryr oss om dem, att vi är osjälviska och kärleksfulla. Ett osjälviskt, kärleksfullt engagemang för våra andliga bröder och systrar är i harmoni med Paulus’ ord: ”Kärleken ... söker inte sina egna intressen.” (1 Korintierna 13:4, 5) Att be för andra är ett sätt att ”inte med personligt intresse [hålla] ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. (Filipperna 2:4) När vi i våra böner visar oss angelägna om andra människors andliga välfärd, finner vi också att vi dras närmare dem med den broderliga kärleken som identifierar Jesu lärjungar. — Johannes 13:34, 35.

Man utvecklar egenskapen broderlig tillgivenhet till dem man ber för. (1 Petrus 3:8) Vi hyser sympati för dem, vi deltar i deras intressen och bekymmer. Om en människas ena hand blir skadad hjälper den andra handen till och försöker lindra det lidande som såret framkallar. (Jämför 1 Korintierna 12:12, 26.) På motsvarande sätt utvecklar vi sympati för lidande bröder och systrar genom att be för dem, och det hjälper oss också att tänka på dem. Det vore en förlust för oss om vi försummade trogna medkristna i våra böner, för Gud och Kristus överger dem inte. — 1 Petrus 5:6, 7.

Olika gudaktiga egenskaper förstärks när vi ber för andra. Vi får större förståelse för dem och har mera tålamod. Eventuell bitterhet tas bort, och det ges rum för uppbyggande tankar som fyller oss med kärlek och glädje. Att be för andra främjar också frid och endräkt bland Jehovas folk. — 2 Korintierna 9:13, 14.

Fortsätt att be för varandra

Likt Paulus kan vi uppmuntra andra att be för oss. Förutom att våra vänner ber tillsammans med oss kan de i enrum be till Gud för vår skull, nämna oss vid namn, tala om vårt problem och be att Gud hjälper oss. Och hjälpen kommer, för Jehova ”vet ... att rädda de gudhängivna ur prövning”. — 2 Petrus 2:9.

De Jehovas vittnen som nämner oss i sina böner har också prövningar — kanske mer plågsamma än våra egna. Men de framlägger våra behov inför evighetens kung. De kanske också fäller tårar för vår skull. (Jämför 2 Korintierna 2:4; 2 Timoteus 1:3, 4.) Vi bör verkligen vara tacksamma för detta! I uppskattning av detta och av de övriga skäl som har framlagts här: Låt oss be för varandra.