Bibelns syn

Har din klädsel och ditt övriga yttre någon betydelse för Gud?

”Precis som innehållsförteckningen i en bok visar vad den handlar om, ... så ger en mans eller en kvinnas utseende och kläder en antydan om hurdan anden är.” — Den engelske dramatikern Philip Massinger.

KLEMENS av Alexandria, en kyrklig skribent, gjorde på 200-talet v.t. en lång lista över regler rörande klädsel och övrigt yttre. Smycken och dyrbara eller färgrika tyger var förbjudna. Kvinnor fick inte färga håret och inte heller ”på ett slugt sätt smörja in ansiktet i syfte att förföra”, dvs. ”sminka sig”. Männen fick anvisning om att de skulle raka av sig håret, eftersom ”en man med snaggat hår ... har värdighet”. Håret på hakan fick däremot inte röras, eftersom det ”ger ansiktet ett värdigt utseende och en faderlig auktoritet”.a

Flera hundra år senare genomdrev den protestantiske ledaren Johan Calvin lagar som angav vilken färg kläderna fick ha och vilket slags kläder hans efterföljare fick bära. Smycken och spetsar fördömdes, och en kvinna kunde bli fängslad om hon gjort en ”omoralisk” håruppsättning.

Sådana extrema uppfattningar som tiderna igenom förespråkats av religiösa ledare har fått många uppriktiga människor att fråga sig om det verkligen har betydelse för Gud hur man klär sig. Ogillar han vissa klädstilar eller att man använder smink? Vad säger Bibeln?

En personlig angelägenhet

Intressant är att i Johannes 8:31, 32 sade Jesus till sina lärjungar: ”Om ni förblir i mitt ord, ... skall [ni] förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Ja, de sanningar Jesus lärde ut var avsedda att befria människor från de tyngande bördor som skapats genom tradition och falska läror. Dessa sanningar skulle också vederkvicka dem ”som arbetar hårt och är tyngda av bördor”. (Matteus 11:28) Varken Jesus eller hans Fader, Jehova Gud, har någon önskan att behärska människors liv i sådan grad att ingen längre skulle kunna ta egna initiativ och använda sitt förnuft i personliga angelägenheter. Jehovas önskan är att de skall bli mogna, sådana som ”genom användning har fått sina uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt”. — Hebréerna 5:14.

Således finns det i Bibeln inga detaljerade lagar som styr klädsel och övrigt yttre eller bruket av kosmetika, förutom vissa särskilda krav rörande klädsel som ålades judarna genom den mosaiska lagen. Dessa krav var avsedda att hjälpa dem att hålla sig avskilda från de omgivande nationerna och deras omoraliska inflytande. (4 Moseboken 15:38–41; 5 Moseboken 22:5) För de kristna är klädsel och övrigt yttre i stort sett en fråga om personlig smak.

Därmed inte sagt att Gud skulle vara likgiltig för hur vi klär oss eller att ”allting går för sig”. Nej, Bibeln innehåller rimliga riktlinjer som återspeglar Guds syn på vår klädsel och vårt övriga yttre.

”Med blygsamhet och sunt sinne”

Aposteln Paulus skrev att kristna kvinnor skulle ”smycka sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne, inte med hårflätningar och guld eller pärlor eller mycket dyrbar dräkt”. På samma sätt ger Petrus råd beträffande det ”att fläta hår och att hänga på guldsmycken”. — 1 Timoteus 2:9; 1 Petrus 3:3.

Antyder Petrus och Paulus att kristna kvinnor och män inte skall göra något för att förbättra sitt utseende? Inte alls! I Bibeln talas det faktiskt om trogna män och kvinnor som använde smycken, kosmetiska oljor och parfymer. Före sin audiens hos kung Ahasveros gick Ester igenom en omfattande skönhetskur med både välluktande olja och massage. Och Josef kläddes i kläder av fint linne och en halskedja av guld. — 1 Moseboken 41:42; 2 Moseboken 32:2, 3; Ester 2:7, 12, 15.

Uttrycket ”sunt sinne” som Paulus använde hjälper oss att förstå hans råd. Ordet i den grekiska grundtexten har att göra med det att vara sansad och behärskad. Det innebär att se sansat på sig själv, att inte dra alltför mycket uppmärksamhet till sin egen person. I andra bibelöversättningar har det översatts med ”omdömesgillt”, ”förståndigt”, ”förfinat” eller ”med självbehärskning”. För att bli en kristen äldste krävs det att man har denna egenskap. — 1 Timoteus 3:2.

När Bibeln säger att vi bör vara blygsamma i fråga om klädsel och övrigt yttre och att allt detta bör vara välordnat, uppmuntrar den alltså oss att undvika extrema stilar som skulle kunna väcka anstöt hos andra och dra oss själva och den kristna församlingen i vanrykte. I stället för att dra uppmärksamheten till sig själva genom sitt yttre bör de som bekänner sig vörda Gud ha sunt sinne och lägga tonvikten på ”hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden från den stilla och milda anden”. Detta är, enligt Petrus, ”av stort värde i Guds ögon”. — 1 Petrus 3:4.

De kristna är ”ett skådespel för världen”. De måste vara medvetna om vilket intryck de ger, särskilt med tanke på att de fått i uppdrag att predika de goda nyheterna. (1 Korinthierna 4:9; Matteus 24:14) De vill därför inte att något — vare sig deras klädsel, frisyr eller något annat — skall vara distraherande och därmed hindra andra från att lyssna till detta viktiga budskap. — 2 Korinthierna 4:2.

Stilar kan variera mycket från en plats till en annan, men Bibeln ger tydliga och förnuftiga anvisningar som hjälper oss att välja förståndigt. Så länge som man håller fast vid dessa principer, tillåter Gud frikostigt och kärleksfullt alla att ge uttryck åt sin personliga smak i fråga om klädsel och övrigt yttre.

[Fotnoter]