Fortsätt att bygga upp varandra

”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun, utan det slags tal som är gott, lämpat att bygga upp.” — EFESIERNA 4:29.

1, 2. a) Varför kan det med rätta sägas att talet är ett underverk? b) Vilken varning är det på sin plats att ge, när det gäller hur vi använder vår tunga?

”TALET är den magiska tråd som förenar vänner, familjer och samhällen. ... Ut ur människans sinne och [tungans] samordnade muskelsammandragningar frambringar vi ljud som väcker kärlek, avund och respekt — ja, faktiskt varje mänsklig känsla.” — Hearing, Taste and Smell (Hörsel, smak och lukt).

² Vår tunga är mycket mer än ett organ för att svälja eller smaka; den är en del av vår förmåga att delge andra våra tankar och känslor. ”Tungan [är] en liten lem”, skrev Jakob. ”Med den välsignar vi Jehova, ja Fadern, och ändå är det med den vi förbannar människor som har blivit till ’i Guds likhet’.” (Jakob 3:5, 9) Ja, vi kan använda vår tunga på ett utmärkt sätt, till exempel till att lovprisa Jehova. Men eftersom vi är ofullkomliga, kan vi så lätt använda tungan till att säga sådant som är skadligt eller negativt. Jakob skrev: ”Det är inte tillbörligt, mina bröder, att dessa ting fortsätter att ske på det sättet.” — Jakob 3:10.

3. Vilka två sidor av vårt tal bör vi ägna uppmärksamhet åt?

³ Även om ingen människa fullkomligt kan behärska sin tunga, bör vi sannerligen vinnlägga oss om att göra framsteg när det gäller detta. Aposteln Paulus ger oss följande råd: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun, utan det slags tal som är gott, lämpat att bygga upp allt efter behov, för att det må förmedla vad som är gynnsamt för dem som hör på.” (Efesierna 4:29) Lägg märke till att denna förmaning har två sidor: Vad vi bör bemöda oss om att undvika och vad vi bör försöka göra. Låt oss begrunda båda dessa sidor.

Att undvika ruttet tal

4, 5. a) Vilken kamp har de kristna, när det gäller ett oanständigt språk? b) Vilken bild skulle kunna passa in på uttrycket ”ruttet tal”?

⁴ I Efesierna 4:29 uppmanas vi först: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun.” Detta kanske inte alltid är så lätt, bland annat på grund av att det är så vanligt med svordomar i den värld som omger oss. Många kristna ungdomar får dagligen höra svordomar, eftersom deras skolkamrater kanske tycker att detta ger deras tal eftertryck eller får dem att verka ”tuffare”. Vi kanske inte helt kan undgå att höra fula ord, men vi kan och bör göra en medveten ansträngning att inte införliva dem i vårt ordförråd. De har ingen plats i vårt sinne eller vår mun.

⁵ Det grekiska ord som Paulus använder i sin varning har samband med skämd fisk eller skämd frukt. Föreställ dig följande: Du får se en man bli otålig och sedan fullständigt ursinnig. Till slut får han ett utbrott, och du får se en rutten fisk komma ut ur hans mun. Därefter får du se illaluktande och skämd frukt ramla ut och stänka ner alla i närheten. Vem är han? Så hemskt, om han vore någon av oss! Men en sådan bild skulle kunna passa in på oss, om vi lät ”ruttet tal” gå ut ur vår ”mun”.

6. Hur är orden i Efesierna 4:29 tillämpliga på ett kritiskt och negativt tal?

⁶ En annan tillämpning av Efesierna 4:29 är att vi skall undvika att ständigt vara kritiska. Visst har vi alla synpunkter och tankar om sådant som vi inte tycker om eller accepterar, men har du i din omgivning haft någon som verkar ha något negativt (eller mycket negativt) att säga om varje person, plats eller sak som nämns? (Jämför Romarna 12:9; Hebréerna 1:9.) En sådan persons tal river ner, slår ner eller fördärvar. (Psalm 10:7; 64:3—5; Ordspråksboken 16:27, NW; Jakob 4:11, 12) Han kanske inte inser hur mycket han liknar de kritiska personer som Malaki beskrev. (Malaki 3:13—15) Och hur chockerad skulle han inte bli, om någon i hans omgivning sade till honom att en rutten fisk eller en skämd frukt halkade ur hans mun!

7. Vilken självrannsakan bör var och en av oss göra?

⁷ Vi märker lätt när någon annan ständigt och jämt kommer med negativa och kritiska anmärkningar, men fråga dig själv: ”Har jag en benägenhet att vara sådan? Hur är det egentligen?” Det kan ibland vara förståndigt att tänka på andan i våra ord. Är vi mest negativa och kritiska? Låter vi som Jobs tre falska tröstare? (Job 2:11; 13:4, 5; 16:2; 19:2) Varför inte hitta någon positiv sida att nämna? Och om ett samtal huvudsakligen är kritiskt, varför då inte styra in det på uppbyggande ting?

8. Vilken lärdom ger Malaki 3:16 när det gäller tal, och hur kan vi visa att vi tillämpar den lärdomen?

⁸ Malaki lade fram följande kontrast: ”De som fruktar Jehova [talade] med varandra, var och en med sin kamrat, och Jehova fortsatte att ge akt och lyssna. Och en minnesbok började skrivas inför honom för dem som fruktar Jehova och för dem som tänker på hans namn.” (Malaki 3:16, NW) Lade du märke till hur Gud reagerade för uppbyggande tal? Och vilken verkan hade antagligen sådana samtal på omgivningen? Detta kan ge oss en tankeställare, när det gäller vårt dagliga tal. Hur mycket bättre är det inte både för oss själva och för andra, om vårt karakteristiska samtal återspeglar vårt offer av lovprisning till Gud! — Hebréerna 13:15.

Arbeta på att bygga upp andra

9. Varför är kristna möten fina tillfällen att bygga upp andra?

⁹ Församlingens möten är utmärkta tillfällen att tala ”det slags tal som är gott, lämpat att bygga upp allt efter behov, för att det må förmedla vad som är gynnsamt för dem som hör på”. (Efesierna 4:29) Detta kan vi göra, när vi håller tal om bibliska upplysningar, tar del i en demonstration eller svarar under en punkt med frågor och svar. Därigenom bekräftar vi det som sägs i Ordspråksboken 20:15 (NW): ”Kunskapens läppar är dyrbara kärl.” Och vem vet hur många hjärtan vi kommer att röra eller bygga upp?

10. Vilken justering är det kanske på sin plats att vi gör, när vi har tänkt över vilka det är som vi vanligtvis har brukat samtala med? (2 Korintierna 6:12, 13)

¹⁰ Tiden före och efter mötena är lämplig för att bygga upp andra genom samtal som förmedlar vad som är gynnsamt för dem som hör på. Det kan vara lätt att tillbringa dessa stunder i trevligt samspråk med släktingar och ett litet antal vänner i vars sällskap vi känner oss obesvärade. (Johannes 13:23; 19:26) Men varför inte, i överensstämmelse med Efesierna 4:29, söka efter andra att samtala med? (Jämför Lukas 14:12—14.) Vi skulle i förväg kunna besluta oss för att säga något mer än bara ett formellt eller hastigt goddag eller hej till vissa nya personer, äldre personer eller barn och ungdomar och kanske rentav sitta ner tillsammans med de yngre för att komma mer på deras nivå. Vårt genuina intresse och våra stunder av uppbyggande tal kommer att göra att andra ännu mer kan instämma i de känslor som David gav uttryck åt i Psalm 122:1.

11. a) Vilken vana har många utvecklat, när det gäller sittplats? b) Varför sitter många avsiktligt på olika platser?

¹¹ En annan sak som kan hjälpa oss att föra uppbyggande samtal vid mötena är att sitta på olika platser. En ammande mor kanske behöver sitta nära utgången, och en skröplig person kanske behöver sitta ytterst i en bänkrad, men hur är det med andra av oss? Ren vana kanske för oss tillbaka till en viss plats eller ett visst område; även en fågel återvänder instinktivt till sin sovkvist. (Jesaja 1:3; Matteus 8:20) Men eftersom vi ärligt talat kan sitta var som helst i lokalen, varför då inte sitta på olika ställen — på höger sida, på vänster sida, långt fram osv. — och därigenom lära känna olika personer bättre? Även om det inte är en given regel att vi skall göra detta, har äldste och andra mogna personer, som sitter på olika platser, funnit att det är lättare att förmedla vad som är gynnsamt till många i stället för bara till relativt få nära vänner.

Bygg upp på ett gudaktigt sätt

12. Vilken icke önskvärd benägenhet har varit uppenbar historien igenom?

¹² En kristens önskan att bygga upp andra bör få honom att efterlikna Gud i detta avseende i stället för att följa den mänskliga benägenheten att ställa upp en massa regler.a Ofullkomliga människor har länge haft en benägenhet att vilja härska över dem som finns i deras omgivning, och även några av Guds tjänare har gett efter för denna benägenhet. (1 Moseboken 3:16; Predikaren 8:9) På Jesu tid band de judiska ledarna ”ihop tunga bördor” och lade dem på andra, men de ville inte själva röra dem. (Matteus 23:4) De förvandlade oskyldiga sedvänjor till obligatoriska traditioner. I sitt överdrivna intresse för mänskliga regler förbisåg de sådant som Gud identifierade som av större vikt. Det var ingen som blev uppbyggd genom alla de oskriftenliga regler som de ställde upp; deras sätt var helt enkelt inte Guds sätt. — Matteus 23:23, 24; Markus 7:1—13.

13. Varför är det inte på sin plats att hitta på en massa regler för sina medkristna?

¹³ Som kristna vill vi verkligen hålla oss till Guds lagar. Men även vi skulle kunna falla offer för benägenheten att ställa upp en mängd betungande regler. Varför är det så? För det första varierar tycke och smak, och därför kan somliga finna sådant acceptabelt som andra inte alls tycker om och som de tycker att man borde ställa upp regler emot. De kristna har också kommit olika långt i sitt framåtskridande mot andlig mogenhet. Men är uppställandet av många regler det gudaktiga sättet att hjälpa någon annan att göra framsteg mot andlig mogenhet? (Filipperna 3:15; 1 Timoteus 1:19; Hebréerna 5:14) Och är en förbudsregel den bästa lösningen ens när en person faktiskt följer en kurs som verkar vara extrem eller farlig? Guds sätt är att de som har förutsättningar för det skall försöka föra en felande person till rätta genom att med mildhet resonera med honom. — Galaterna 6:1.

14. Vilka syften tjänade de lagar som Gud gav Israel?

¹⁴ Det är sant att Gud, medan han använde israeliterna som sitt folk, lät utfärda hundratals lagar om tillbedjan i templet, om offren och till och med om hygienen. Detta var lämpligt för en bestämd nation, och många av lagarna hade profetisk innebörd och hjälpte till att leda judarna till Messias. Paulus skrev: ”Lagen [har] blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro. Men nu då tron har kommit, är vi inte längre under en uppfostrare.” (Galaterna 3:19, 23—25) Men när lagen hade upphävts på tortyrpålen, gav Gud inte de kristna en omfattande lista med regler över de flesta av sidorna i livet, som om det var på det sättet de skulle hållas uppbyggda i tron.

15. Vilken vägledning har Gud gett kristna tillbedjare?

¹⁵ Vi är naturligtvis inte utan lag. Gud befaller oss att avhålla oss från avgudadyrkan, otukt, äktenskapsbrott och missbruk av blod. Han förbjuder uttryckligen mord, lögn, spiritism och flera andra synder. (Apostlagärningarna 15:28, 29; 1 Korintierna 6:9, 10; Uppenbarelseboken 21:8) Och i sitt ord ger han tydliga råd i många olika frågor. Men vi är i långt större utsträckning än israeliterna skyldiga att lära oss och att tillämpa Bibelns principer. De äldste kan bygga upp andra genom att hjälpa dem att finna och begrunda dessa principer i stället för att bara söka efter eller ställa upp regler.

Äldste som bygger upp

16, 17. Hur var apostlarna föredömen i fråga om att inte ställa upp regler för sina medtillbedjare?

¹⁶ Paulus skrev: ”Låt oss ..., i den mån som vi har gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin.” (Filipperna 3:16) I överensstämmelse med denna gudaktiga syn behandlade aposteln andra på ett sätt som byggde upp dem. Det uppstod till exempel en fråga om huruvida man skulle äta kött som kunde ha kommit från ett avgudatempel. Uppställde då denne äldste, kanske för konsekvensens eller enkelhetens skull, någon regel för alla i de första församlingarna? Nej. Han insåg att varierande kunskap och framsteg mot mogenhet skulle kunna få dessa kristna att välja att handla olika. För sin egen del var han fast besluten att föregå med gott exempel. — Romarna 14:1—4; 1 Korintierna 8:4—13.

¹⁷ De kristna grekiska skrifterna visar att apostlarna faktiskt gav råd som var till hjälp i vissa personliga saker, till exempel när det gällde klädsel och övrigt yttre, men de tog sig inte för att ställa upp heltäckande regler. Detta är ett fint exempel för kristna tillsyningsmän i våra dagar som är intresserade av att bygga upp hjorden. Och det är i själva verket en utvidgning av det grundläggande handlingssätt som Gud följde redan mot det forntida Israel.

18. Vilka regler när det gällde klädsel gav Jehova israeliterna?

¹⁸ Gud gav inte israeliterna detaljerade lagar om deras klädsel. Män och kvinnor använde av allt att döma liknande mantlar eller ytterklädnader, även om en kvinnas kanske var broderade eller mer färgrika. Båda könen bar också en sa·dhín eller underklädnad. (Domarboken 14:12; Ordspråksboken 31:24; Jesaja 3:23; NW) Vilka lagar gav då Gud om kläder? Varken män eller kvinnor skulle bära kläder som skulle identifiera dem med det motsatta könet, av allt att döma i homosexuella syften. (5 Moseboken 22:5) För att visa att israeliterna var avskilda från de kringliggande nationerna skulle de sätta en fransförsedd kant på sin klädnad och ett blått snöre ovanför fransen och kanske också tofsar i mantlarnas hörn. (4 Moseboken 15:38—41, NW) Detta är egentligen den enda vägledning som lagen gav om klädstilar.

19, 20. a) Vilken vägledning ger Bibeln de kristna, när det gäller klädsel och övrigt yttre? b) Vilken syn bör de äldste ha om detta att ställa upp regler för en persons yttre?

¹⁹ Som kristna är vi ju inte under lagen, men har vi andra detaljerade regler om klädsel eller prydnad uppställda i Bibeln? Egentligen inte. Gud gav balanserade principer, som vi kan tillämpa. Paulus skrev: ”Jag [vill] att kvinnorna smyckar sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne, inte med hårflätningar och guld eller pärlor eller mycket dyrbar dräkt.” (1 Timoteus 2:9) Petrus betonade att kristna kvinnor i stället för att koncentrera sig på den yttre prydnaden skulle koncentrera sig på ”hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden från den stilla och milda anden”. (1 Petrus 3:3, 4) Att sådana råd blev nedtecknade tyder på att somliga kristna under det första århundradet kan ha behövt visa större blygsamhet och återhållsamhet i sin klädsel och sitt övriga yttre. Men i stället för att kräva — eller förbjuda — vissa stilar gav apostlarna helt enkelt uppbyggande råd.

²⁰ Jehovas vittnen bör vara och är också vanligtvis respekterade för sitt yttre som visar blygsamhet. Men stilar varierar från ett land till ett annat och även inom samma trakt eller församling. En äldste som har bestämda åsikter eller en viss smak i fråga om klädsel och övrigt yttre kan naturligtvis bestämma därefter för sig själv och sin familj. Men när det gäller hjorden, måste han komma ihåg Paulus’ ord: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för det är genom er tro ni står.” (2 Korintierna 1:24) Ja, genom att motstå varje impuls att ställa upp regler för församlingen arbetar de äldste på att bygga upp andras tro.

21. Hur kan de äldste ge uppbyggande hjälp, om någon går till ytterligheter i sin klädsel?

²¹ Precis som under det första århundradet kan någon ny eller andligt svag person ibland följa en diskutabel eller oförståndig kurs i fråga om klädsel eller användandet av makeup eller smycken. Vad gör man då? Återigen får kristna äldste, som uppriktigt önskar vara till hjälp, vägledning av Galaterna 6:1. Men innan en äldste bestämmer sig för att ge råd, kan det kanske vara förståndigt av honom att tala med en medäldste, och helst då inte med en äldste som han vet delar hans smak eller tänkesätt. Om en världslig trend i fråga om klädsel eller det övriga yttre verkar påverka många i församlingen, kan äldstekretsen resonera om hur man bäst skall kunna ge hjälp, till exempel genom en uppbyggande programpunkt vid ett möte eller genom att ge individuell hjälp. (Ordspråksboken 24:6; 27:17) Deras mål skall vara att uppmuntra till den syn som återspeglas i 2 Korintierna 6:3, där det heter: ”På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras.”

22. a) Varför bör vi inte bli störda av att det i någon fråga kan finnas en lite annorlunda uppfattning? b) Hur var Paulus ett gott föredöme?

²² Kristna äldste, som är ”herdar för Guds hjord” som är i deras ”vård”, önskar följa Petrus’ råd att inte spela ”herrar över dem som är Guds arv”. (1 Petrus 5:2, 3) Under deras kärleksfulla arbete kan det uppstå frågor om sådant där man kanske föredrar olika saker. Det är kanske en lokal sedvänja att stå upp för att läsa paragraferna under studiet av Vakttornet. Gruppvittnande i tjänsten på fältet och många andra detaljer som rör själva tjänsten kan skötas på sedvanligt sätt. Men skulle det vara katastrof om någon skulle ha ett något annorlunda sätt? Kärleksfulla äldste vill att saker och ting skall ske ”anständigt och med ordning”, som Paulus uttryckte det med avseende på de mirakulösa gåvorna. Men sammanhanget visar att Paulus i första hand var intresserad av ”församlingens uppbyggelse”. (1 Korintierna 14:12, 40) Han visade inte någon benägenhet att ställa upp en oändlig mängd regler, som om absolut enhetlighet eller fullständig effektivitet var hans främsta mål. Han skrev: ”Herren har gett oss [myndighet] till att bygga upp er och inte till att riva ner er.” — 2 Korintierna 10:8.

23. Bland annat hur kan vi efterlikna Paulus’ exempel i fråga om att bygga upp andra?

²³ Paulus arbetade utan tvivel på att bygga upp andra genom ett positivt och uppmuntrande tal. I stället för att bara umgås med en liten krets av vänner ansträngde han sig verkligen för att kunna besöka många bröder och systrar, både de andligen starka och dem som i synnerhet behövde byggas upp. Och han betonade kärlek — i stället för regler — eftersom ”kärleken uppbygger”. — 1 Korintierna 8:1.

[Fotnot]

Repetitionspunkter

◻ Varför är det på sin plats att vi ändrar oss, om vi har en benägenhet att vara negativa eller kritiska i vårt tal?

◻ Vad kan vi göra för att vara mer uppbyggande i församlingen?

◻ Vad är det gudaktiga mönstret i fråga om att ställa upp en mängd regler för andra?

◻ Vad kommer att hjälpa de äldste att inte ställa upp människogjorda regler för hjorden?