Vårt relativa underordnande under de överordnade myndigheterna
”Därför finns det tvingande skäl till att ni underordnar er.” — ROMARNA 13:5.
1. Vilka svåra erfarenheter hade Jehovas vittnen under de nazistiska överordnade myndigheterna, och var detta därför att de gjorde det som var ”ont”?
DEN 7 januari 1940 avrättades Franz Reiter och fem andra unga österrikare med giljotin. De var bibelforskare, dvs. Jehovas vittnen, och de dog på grund av att deras samvete inte tillät dem att gripa till vapen för Hitlers rike. Reiter var ett av de tusentals vittnen som dog för sin tro under andra världskriget. Många fler uthärdade långa år i koncentrationsläger. Fick alla dessa känna av den nazistiska överordnade myndighetens ”svärd” därför att de gjorde det som var ”ont”? (Romarna 13:4) Absolut inte! Paulus’ ord i fortsättningen visar att dessa kristna lydde Guds befallningar i Romarna, kapitel 13, trots att de fick lida genom myndighetens förvållande.
2. Vad är det tvingande skälet till att underordna sig de överordnade myndigheterna?
2 I Romarna 13:5 skriver aposteln: ”Därför finns det tvingande skäl till att ni underordnar er, inte bara för denna vredes skull, utan också för ert samvetes.” I den föregående versen skrev ju Paulus att myndighetens bärande av ”svärdet” var ett gott skäl att underordna sig den, men nu ger han ett ännu starkare skäl: samvetet. Vi strävar efter att tjäna Gud ”med ett rent samvete”. (2 Timoteus 1:3) Bibeln uppmanar oss att underordna oss de överordnade myndigheterna, och vi lyder därför att vi önskar göra det som är rätt i Guds ögon. (Hebréerna 5:14) Ja, vårt genom bibeln fostrade samvete får oss att lyda myndigheten också när det inte finns någon människa närvarande som kan kontrollera vad vi gör. — Jämför Predikaren 10:20.
”Fördenskull betalar ni ju också skatter”
3, 4. Vad har Jehovas vittnen ord om sig att göra, och varför bör de kristna betala skatter?
3 I Nigeria var det för en del år sedan upplopp på grund av att man inte ville betala skatt. Flera människor miste livet, och myndigheterna tillkallade militär. Soldaterna gick in i en Rikets sal där det pågick ett möte och krävde att få veta varför mötet hölls. När de fick reda på att det var Jehovas vittnen som hade ett bibelstudium, gav den officer som förde befälet soldaterna order att gå därifrån. Han sade: ”Jehovas vittnen är inte några skatteuppviglare.”
4 Dessa nigerianska vittnen hade ord om sig att leva i enlighet med Paulus’ ord: ”Fördenskull betalar ni ju också skatter; de är nämligen Guds offentliga tjänare som ständigt tjänar just detta syfte.” (Romarna 13:6) När Jesus framställde regeln: ”Betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens”, talade han om att betala skatter. (Matteus 22:21) Världsliga myndigheter ser till att det finns vägar, polisskydd, bibliotek, allmänna kommunikationer, skolor, postväsende och mycket annat som vi ofta utnyttjar, och därför är det inte mer än rätt att vi genom våra skatter betalar för allt detta.
”Ge åt alla vad som tillkommer dem”
5. Vad betyder uttrycket ”ge åt alla vad som tillkommer dem”?
5 Paulus fortsätter: ”Ge åt alla vad som tillkommer dem: skatten åt honom som kräver skatten, tullen åt honom som kräver tullen, fruktan åt honom som kräver sådan fruktan, ära åt honom som kräver sådan ära.” (Romarna 13:7) Ordet ”alla” innefattar varje världslig myndighet som är Guds offentlige tjänare. Det finns inga undantag. Och även om vi lever under ett politiskt system som vi personligen inte tycker om, betalar vi ändå skatter. Om religionssamfund är befriade från skatt där vi bor, kan församlingarna utnyttja detta. Och likt andra medborgare kan de kristna utnyttja de lagliga möjligheter som finns att begränsa de skatter de betalar. Men en kristen bör aldrig på ett olagligt sätt smita från att betala skatt. — Jämför Matteus 5:41; 17:24—27.
6, 7. Varför bör vi betala skatter även om pengarna används till att finansiera något som vi ogillar eller om myndigheten rentav förföljer oss?
6 Men anta att en skatt verkar orättvis. Eller hur är det om en del av skattepengarna används till att finansiera något vi ogillar, till exempel fri abort, blodbanker eller program som strider mot vår uppfattning när det gäller neutralitet? Vi betalar ändå alla våra skatter. Det är myndigheten som måste ta ansvaret för hur den använder skattepengarna. Vi har inte fått i uppdrag att döma myndigheten. Det är Gud som är ”jordens domare”, och när hans tid för det är inne kommer han att ställa regeringarna till svars för hur de har använt sin myndighet. (Psalm 94:2; Jeremia 25:31) Till dess betalar vi våra skatter.
7 Men hur är det om myndigheten förföljer oss? På grund av de dagliga tjänster vi har tillgång till betalar vi ändå skatt. Så här skrev tidningen Examiner i San Francisco om vittnen som utsattes för förföljelse i ett afrikanskt land: ”Man kan betrakta dem som mönstermedborgare. De betalar plikttroget skatterna, vårdar de sjuka, bekämpar analfabetism.” Ja, dessa förföljda vittnen betalade sina skatter.
”Fruktan” och ”ära”
8. Vad är det för slags ”fruktan” som vi ger myndigheten?
8 ”Fruktan” i Romarna 13:7 är inte någon feg fruktan, utan i stället respekt för världslig myndighet, fruktan att bryta dess lagar. Denna respekt visas på grund av den ställning det är fråga om och inte alltid på grund av den person som innehar ställningen. När bibeln profetiskt talar om den romerske kejsaren Tiberius, kallar den honom ”en föraktlig man”. (Daniel 11:21) Men det var han som var kejsare, och därför skulle en kristen ha varit skyldig att ge honom fruktan och ära.
9. Nämn några sätt varpå vi kan ge mänskliga myndigheter ära.
9 När det gäller ära, följer vi Jesu befallning att inte använda titlar grundade på någon religiös ställning. (Matteus 23:8—10) Men när det gäller världsliga myndighetspersoner, tilltalar vi dem gärna med vilken titel som än kan krävas för att ge dem ära. Paulus använde uttrycket ”excellens”, när han talade till romerska landshövdingar. (Apostlagärningarna 26:25) Daniel kallade Nebukadnessar ”min herre”. (Daniel 4:16) I våra dagar kan de kristna använda sådana uttryck som ”Ers nåd” eller ”Ers Majestät”. De kan resa sig, när en domare träder in i rättssalen, eller respektfullt buga sig för en härskare, om det är sed att göra det.
Relativt underordnande
10. Hur visade Jesus att det finns gränser för vad en mänsklig myndighet kan kräva av en kristen?
10 Varför fick Franz Reiter och så många andra lida som de gjorde, då ju Jehovas vittnen underordnar sig mänsklig myndighet? Därför att vårt underordnande är relativt, och myndigheten erkänner inte alltid att bibeln sätter gränser för vad myndigheten kan kräva. Om myndigheten kräver något som strider mot ett fostrat kristet samvete, då överskrider den sin gudagivna gräns. Jesus antydde detta, när han sade: ”Betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud.” (Matteus 22:21) När ”kejsaren” kräver det som tillhör Gud, måste vi erkänna att Guds krav kommer först.
11. Vilken princip, som visar att det finns gränser för vad en mänsklig myndighet kan kräva, är accepterad i vida kretsar?
11 Är denna ståndpunkt samhällsomstörtande eller svekfull? Inte alls. Den är faktiskt en förlängning av en princip som erkänns av de flesta civiliserade nationer. På 1400-talet ställdes en viss Peter von Hagenbach inför rätta på grund av att han infört skräckvälde i det område i Europa som han hade myndighet över. Han försvarade sig med att han bara följde sin herres, hertigens av Burgund, order, men detta godkändes inte. Och det är många som därefter har hävdat att en person som begår illdåd inte är ansvarig för detta, om han har följt en överordnad myndighets order. Det mest framträdande exemplet på detta är kanske de nazistiska krigsförbrytare som ställdes inför den internationella domstolen i Nürnberg. Men detta påstående har vanligtvis tillbakavisats. Så här hette det i den internationella domstolens dom: ”Individer har internationella skyldigheter, vilka övergår de nationella skyldigheter att lyda som den enskilda staten har ålagt.”
12. Nämn några bibliska exempel på Guds tjänare som vägrade att lyda orimliga krav av myndigheten.
12 Guds tjänare har alltid insett att det finns gränser för det underordnande som de enligt sitt samvete är skyldiga att visa de överordnade myndigheterna. Vid tiden för Mose födelse i Egypten befallde Farao två hebreiska barnmorskor att döda alla nyfödda hebreiska pojkar. Men barnmorskorna lät barnen leva. Var det fel av dem att inte lyda Farao? Nej, de följde bara sitt av Gud givna samvete, och Gud välsignade dem för det. (2 Moseboken 1:15—20) När israeliterna var i fångenskap i Babylon, krävde Nebukadnessar att hans ämbetsmän, bland dem hebréerna Sadrak, Mesak och Abed-Nego, skulle falla ner inför en bildstod som han hade låtit ställa upp på Duraslätten, men de tre hebréerna vägrade. Handlade de fel genom att inte lyda kungens befallning? Nej, det gjorde de inte, eftersom sådan lydnad skulle ha inneburit olydnad mot Guds lag. — 2 Moseboken 20:4, 5; Daniel 3:1—18.
”Lyda Gud såsom härskare”
13. Hur handlade de första kristna i fråga om relativ lydnad för de överordnade myndigheterna?
13 När de judiska myndigheterna befallde Petrus och Johannes att sluta upp med att predika om Jesus, svarade de: ”Döm själva om det är rättfärdigt i Guds ögon att lyssna till er mer än till Gud.” (Apostlagärningarna 4:19; 5:29) De kunde inte tiga. Tidskriften The Christian Century riktar uppmärksamheten på en annan ståndpunkt som de kristna under det första århundradet intog på grund av sitt samvete, när den skriver: ”De första kristna tjänstgjorde aldrig i de väpnade styrkorna. Roland Bainton framhåller att ’från slutet av den nytestamentliga perioden fram till decenniet 170—180 e. Kr. finns det inga som helst vittnesbörd om kristna som var med i armén’. (Christian Attitudes Toward War and Peace [Abingdon, 1960], sidorna 67 och 68). ... Swift säger att Justinus Martyren ’tar det som en självklarhet att de kristna avhåller sig från våldshandlingar’.”
14, 15. Bland annat vilka bibliska principer styrde de första kristnas relativa lydnad för mänskliga myndigheter?
14 Varför tjänade inte de första kristna som soldater? Därför att var och en utan tvivel noggrant hade studerat Guds ord och lagar och själv fattat sitt beslut grundat på sitt genom bibeln fostrade samvete. De var neutrala, ”inte någon del av världen”, och deras neutralitet förbjöd dem att ta parti i denna världens konflikter. (Johannes 17:16; 18:36) Dessutom hörde de Gud till. (2 Timoteus 2:19) Om de hade gett sitt liv för staten, skulle de ha gett kejsaren det som tillhörde Gud. Dessutom tillhörde de ett internationellt brödraskap, som var förenat i kärlek. (Johannes 13:34, 35; Kolosserna 3:14; 1 Petrus 4:8; 5:9) De skulle inte med gott samvete ha kunnat gripa till vapen och därigenom kanske ha kommit att döda en medkristen.
15 De kristna kunde inte heller ta del i populära religiösa sedvänjor, till exempel kejsardyrkan. Därför kom de att betraktas som ”underliga och farliga människor, och resten av befolkningen var naturligtvis misstänksam mot dem”. (W. A. Smart: Still the Bible Speaks [Ändå talar bibeln]) Även om Paulus skrev att de kristna bör ge ”fruktan åt honom som kräver sådan fruktan”, glömde de inte sin större fruktan eller respekt för Jehova. (Romarna 13:7; Psalm 86:11) Jesus själv sade: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” — Matteus 10:28.
16. a) Inom vilka områden måste de kristna noga väga sitt underordnande under de överordnade myndigheterna? b) Vad belyser exemplet i rutan på sidan 27?
16 Som kristna möter vi liknande utmaningar i våra dagar. Vi kan inte ta del i någon modern version av avgudadyrkan — antingen det gäller att göra vördnadsfulla gester mot en helgonbild eller symbol eller att tillskriva en person eller organisation förmåga att skänka räddning. (1 Korintierna 10:14; 1 Johannes 5:21) Och i likhet med de första kristna kan vi inte heller kompromissa med vår kristna neutralitet. — Jämför 2 Korintierna 10:4.
”Med mildhet och djup respekt”
17. Vilket råd ger Petrus dem som lider på grund av sitt samvete?
17 Aposteln Petrus skriver följande om den ståndpunkt vi intar på grund av vårt samvete: ”Om någon ... för samvetets skull inför Gud, håller modet uppe under bedrövelser och lider orättvist, då är detta någonting behagligt.” (1 Petrus 2:19) Ja, det är behagligt för Gud, när en kristen står fast trots förföljelse, och det för också det goda med sig att den kristnes tro stärks och renas. (Jakob 1:2—4; 1 Petrus 1:6, 7; 5:8—10) Petrus skriver också: ”Om ni skulle få lida för rättfärdighets skull, lyckliga är ni då. Men det som de fruktar skall ni inte frukta; bli inte heller upphetsade, utan helga den Smorde såsom Herre i era hjärtan, i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt.” (1 Petrus 3:14, 15) Verkligen ett bra råd!
18, 19. Hur kan en djupt respektfull och resonlig inställning vara till hjälp, om myndigheten begränsar vår frihet att utöva tillbedjan?
18 När det uppstår förföljelse därför att myndigheten missförstår den kristna ståndpunkten eller därför att kristenhetens religiösa ledare har gett myndigheten en felaktig bild av Jehovas vittnen, kan det hända att pressen lättar, om man lägger fram fakta för myndigheten. Eftersom en kristen har mildhet och djup respekt, slår han inte tillbaka fysiskt mot sina förföljare. Men han använder alla till buds stående lagliga medel för att försvara sin tro. Därefter lämnar han saker och ting i Jehovas hand. — Filipperna 1:7; Kolosserna 4:5, 6.
19 Djup respekt får också en kristen att utan att göra våld på sitt samvete sträcka sig så långt han kan för att lyda myndigheten. Om de kristna till exempel förbjuds att hålla församlingsmöten, så kommer de att tänka ut något annat sätt, som inte är lika framträdande för andra, för att kunna fortsätta att äta från Jehovas bord. Den högsta myndigheten, Jehova Gud, säger oss ju följande genom Paulus: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed.” (Hebréerna 10:24, 25) Men sådana möten kan hållas diskret, och vi kan vara övertygade om att Gud välsignar dem, även om bara några få är närvarande. — Jämför Matteus 18:20.
20. Hur kan de kristna handskas med situationen, om de blir förbjudna att offentligt predika de goda nyheterna?
20 Vissa myndigheter har också förbjudit det offentliga predikandet av de goda nyheterna, men de kristna som lever under sådana myndigheter kommer ihåg att den suveräna myndigheten har sagt följande genom Jesus: ”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Markus 13:10) Därför lyder de den suveräna myndigheten vad detta än kan komma att kosta dem själva. Där så var möjligt predikade apostlarna offentligt och från hus till hus, men det finns också andra sätt att nå människor, till exempel genom informellt vittnande. (Johannes 4:7—15; Apostlagärningarna 5:42; 20:20) Många gånger är det så att myndigheterna inte hindrar vårt predikoarbete, om vi endast använder bibeln, och detta understryker hur viktigt det är för alla vittnen att vara väl övade att resonera med utgångspunkt från Skrifterna. (Jämför Apostlagärningarna 17:2, 17.) Genom att vara oförskräckta men ändå respektfulla kan de kristna ofta finna sätt att lyda Jehova utan att väcka de överordnade myndigheternas vrede. — Titus 3:1, 2.
21. Vilken kurs måste de kristna välja, om ”kejsaren” är obeveklig i sin kurs?
21 Men ibland är myndigheten obeveklig i sin förföljelse av de kristna. Då kan vi bara med ett rent samvete härda ut i att göra det som är rätt. Den unge Franz Reiter ställdes inför ett val: att kompromissa med sin tro eller att dö. Eftersom han inte kunde sluta upp med att tillbe Gud, gick han modigt i döden. Natten innan Franz dog skrev han till sin mor: ”Jag kommer att bli avrättad i morgon bitti. Jag får min kraft från Gud, alldeles som det alltid har varit med alla sanna kristna alltifrån fordom. ... Om ni förblir trogna intill döden, kommer vi att mötas igen i uppståndelsen.”
22. Vilket hopp har vi, och hur bör vi handla under tiden?
22 En dag kommer hela mänskligheten att vara under en och samma lag, Jehova Guds lag. Till dess måste vi med gott samvete följa den av Gud bestämda ordningen och fortsätta att i relativ bemärkelse underordna oss de överordnade myndigheterna, samtidigt som vi lyder vår suveräne Herre, Jehova, i allting. — Filipperna 4:5—7.
Kommer du ihåg?
◻ Av vilket tvingande skäl bör vi underordna oss de överordnade myndigheterna?
◻ Varför bör vi inte tveka att betala de av ”kejsaren” ålagda skatterna?
◻ Vad slags ära bör vi ge myndigheten?
◻ Varför är vårt underordnande under ”kejsaren” endast relativt?
◻ Hur bör vi reagera, om vi blir förföljda därför att ”kejsaren” kräver det som tillhör Gud?
[Ruta på sidan 27]
Respekt, inte tillbedjan
Under en förmiddagslektion lade Terra, ett ungt kanadensiskt Jehovas vittne, märke till att hennes lärare tog med sig en av hennes klasskamrater ut ur klassrummet under några minuter. Kort därefter bad läraren tyst Terra att följa med honom till rektorsexpeditionen.
När de kom dit, lade Terra märke till att den kanadensiska flaggan var draperad tvärs över rektorns skrivbord. Läraren sade till Terra att hon skulle spotta på flaggan! Han sade att eftersom Terra varken sjöng nationalsången eller hälsade flaggan, fanns det inga skäl till att hon inte kunde göra detta också. Men Terra vägrade och förklarade att Jehovas vittnen respekterar flaggan, även om de inte tillber den.
När de kom tillbaka till klassrummet, meddelade läraren att han just hade utfört ett experiment. Han hade en åt gången tagit två elever till rektorsexpeditionen och befallt dem att spotta på flaggan. Den första eleven tog del i patriotiska ceremonier, men trots det spottade hon på flaggan, när hon blev befalld att göra så. Men även om Terra varken sjöng nationalsången eller hälsade flaggan, vägrade hon ändå att skända flaggan på det här sättet. Läraren påpekade att Terra var den som visade tillbörlig respekt. — Jehovas vittnens årsbok 1990.
[Bildkällor på sidan 23]
Press- och informationsavdelningen vid Frankrikes ambassad i USA Sovjetunionens FN-delegation