Bör du bli döpt?
NÄSTAN en miljon människor har blivit döpta av Jehovas vittnen under de tre senaste åren. Det blir i genomsnitt 824 per dag, det vill säga 4 personer döpta för var 7:e minut. Är detta bara ett efterliknande av 1400- och 1500-talens brinnande nit?
Nej, de här människorna blev inte döpta med våld, som del av en massomvändelse, eller som följd av en känslomässig vädjan av någon religiös vältalare. De döptes därför att Jesus Kristus, de kristnas Herre och Ledare, befallt att detta skulle ske. De hade följt de steg och förfaranden som Jesus angav och som blev omsatta i handling av apostlarna som han själv hade utvalt och övat.
Sedan Jesus hade uppstått och innan han for upp till himlen, gav han sina efterföljare följande avskedsuppdrag: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se! jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20) Från och med den tiden var detta det enda vattendop som hade Guds godkännande.
I överensstämmelse därmed berättas det i Bibeln att dessa Kristi första efterföljare blev vittnen om Jesus ”både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8) Som Jesus hade förutsagt resulterade deras predikande och undervisande verksamhet i dop av troende som också skulle vara Kristi efterföljare.
Det första upptecknade exemplet på detta var det som hände i Jerusalem på pingstdagen år 33 v.t. Vid det tillfället sägs det att aposteln Petrus ”ställde sig upp jämte de elva” och talade till den församlade skaran om Jesus, Messias. I redogörelsen får vi veta att när de hörde hans tal, ”kände de ett hugg i hjärtat”, och de frågade vad de skulle göra. ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse”, sade Petrus. Följden blev att ”de som av hjärtat omfattade hans ord [blev] döpta, och på den dagen fogades omkring tre tusen själar till”. (Apostlagärningarna 2:14—41) Efterföljande redogörelser bekräftar att dopet av lärjungar föregicks av att de hörde det kristna budskapet, trodde de goda nyheterna och ändrade sinne. — Apostlagärningarna 8:12, 13, 34—38; 10:34—48; 16:30—34; 18:5, 8; 19:1—5.
På vilket sätt?
Men hur blev dessa nya lärjungar döpta i vatten? Skedde det genom bestänkning, begjutning av huvudet eller fullständig nedsänkning? Vad visar redogörelsen i Bibeln? Eftersom Jesus efterlämnade åt oss en förebild, för att vi ”skulle tätt följa i hans fotspår”, på vilket sätt blev han då själv döpt? — 1 Petrus 2:21.
I Bibeln visas det att Jesus blev döpt i Jordan, en rätt stor flod. Sedan han blivit döpt, steg han ”upp ur vattnet”. (Markus 1:10; Matteus 3:13, 16) Jesus hade alltså verkligen blivit nedsänkt i Jordanfloden. Han blev döpt av Johannes, som, när han såg sig om efter en lämplig plats att förrätta dop, valde ett ställe i Jordandalen nära Salim, ”eftersom det fanns rikligt med vatten där”. (Johannes 3:23) Att fullständig nedsänkning i vatten var dopsedsnormen bland Jesu efterföljare framgår av den etiopiske eunuckens ord. Han gav gensvar till Filippus’ undervisning och utropade: ”Titta! Ett vatten; vad hindrar mig från att bli döpt?” Sedan lägger vi märke till att ”de steg båda ner i vattnet” och därefter kom ”upp ur vattnet”. — Apostlagärningarna 8:36—39.
Pekar också profanhistorien på sedvanan att döpa genom nedsänkning bland de kristna? Ja, det gör den. Och det är intressant att lägga märke till att det fortfarande finns många stora dopbassänger passande för nedsänkning i ett antal länder. ”Det arkeologiska bevismaterialet ger ett överväldigande vittnesbörd om nedsänkning som det vanliga dopsättet under de tio till fjorton första århundradena”, heter det i tidskriften Ministry. Den tillägger: ”Bland ruinerna till urkristna byggnader och även i gamla kyrkor, som fortfarande används, kan man spåra det kristna dopets historia. Målningar i katakomber och kyrkor, mosaiker på golv, väggar och tak, utskurna reliefer och teckningar i forntida handskrifter till Nya testamentet fogar detaljer till denna historia. ... Detta kommer utöver de bevis som finns överallt i kyrkofädernas skrifter om att nedsänkning var urkyrkans vanliga dopsätt.”
I New Catholic Encyclopedia medger man: ”Det är tydligt att dop i urkyrkan skedde genom nedsänkning.” Det är därför inte förvånansvärt att vi finner sådana tidningsrubriker som följande: ”Katoliker återinför nedsänkningsdopet” (The Edmonton Journal, Canada, 24 september 1983), ”Dop genom nedsänkning blir populärt bland katolikerna här” (St. Louis Post-Dispatch, 7 april 1985), ”Många katoliker väljer dop genom nedsänkning” (The New York Times, 25 mars 1989) och ”Nedsänkningsdop återupplivas” (The Houston Chronicle, 24 augusti 1991).
För vilket ändamål?
Varför krävde Jesus att hans lärjungar skulle bli döpta? Det var en passande symbol för att de helhjärtat hade överlämnat sig åt Gud. ”Goda nyheter” skulle predikas jorden runt, och det skulle göras lärjungar av ”människor av alla nationerna”. (Matteus 24:14; 28:19) Detta betydde att Gud inte längre handlade uteslutande med den judiska nationen, som bestod av människor som från födelsen var överlämnade åt honom. Cornelius och hans familj var de första hedningar, eller icke-judar, som tog emot sanningen om Jesus Kristus och blev döpta.
Att de som döptes doppades ned under vatten visade att de hade dött i förhållande till en levnadskurs som hade kretsat kring dem själva. Att de restes upp ur vattnet symboliserade att de nu levde för att göra Guds vilja och satte den främst i livet, alldeles som Jesus hade gjort. (Matteus 16:24) Att de blev döpta ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn” angav att de hade lärt känna och godtagit sanningen om var och en av dessa och erkände dem för vad de är. (Matteus 28:19; jämför Apostlagärningarna 13:48.) Dopet var helt enkelt ett inledande lydnadssteg mot Gud och underkastelse under hans vilja.
Skriften stöder inte den vittutbredda religiösa uppfattningen att dopet är ett sakrament, det vill säga en religiös ceremoni som skänker förtjänst — nåd, helighet eller andlig nytta — åt den döpte. I den påvliga bullan av påven Eugenius IV, som citerades i föregående artikel, hette det till exempel vidare om dopet: ”Verkan av detta sakrament är att alla synder, både arvsynder och verksynder, blir förlåtna och likaså att allt straff, som beror av synd, blir efterskänkt. De som blir döpta åläggs därför inte någon gottgörelse för tidigare synder. Och om de dör innan de begår någon synd, uppnår de genast himmelriket och Guds åsyn.”
Men Jesus ”begick ingen synd”, och ändå blev han döpt. (1 Petrus 2:22) Dessutom kommer, enligt Skriften, syndaförlåtelsen bara genom Jesu Kristi lösenoffer. Ananias uppmanade Saul från Tarsos: ”Stig upp, bli döpt och tvätta bort dina synder genom att anropa hans [Jesu] namn.” (Apostlagärningarna 22:12—16) Ja, räddning är möjlig bara förmedelst Jesu utgjutna blod och genom att ”anropa hans namn” i tro. — Hebréerna 9:22; 1 Johannes 1:7.
Hur förhåller det sig då med Petrus’ ord i 1 Petrus 3:21? Där säger han: ”Det som svarar mot detta räddar nu också er, nämligen dop (inte bortläggandet av köttets orenhet, utan den till Gud framställda begäran om ett gott samvete), genom Jesu Kristi uppståndelse.” Petrus jämförde dopet med Noas erfarenhet att passera igenom den stora översvämningens vatten. (Vers 20) Noa, som visade fullständig tro på Gud, byggde arken för att hans familj skulle bevaras. (Hebréerna 11:7) På liknande vis kan människor i våra dagar bli räddade från den nuvarande, onda världen genom att utöva tro på Jehova Gud och hans föranstaltning för räddning genom Kristus Jesus. De måste också handla i överensstämmelse med den tron. Genom att man ångrar sina synder, vänder om från en felaktig kurs och oförbehållsamt överlämnar sig åt Jehova Gud i bön, framställer man till Gud begäran om ett gott samvete. Men det är på grundval av Jesu offer och hans uppståndelse, genom vilken han frambar värdet av detta offer till Gud i himlen, som synder blir förlåtna och räddning är möjlig. — 1 Petrus 3:22.
Vad kommer du att göra?
Är du en som har varit förbunden med Jehovas vittnen under någon tid? Kanske du redan har gjort de nödvändiga förändringarna i ditt liv i överensstämmelse med bibliska principer men inte har tagit överlämnandets och dopets steg. Du kanske önskar göra Guds vilja, men du kanske fruktar för att dopet kommer att förplikta dig. Följaktligen föredrar du kanske att undvika sådant ansvar och sådan ansvarighet till en tid. Nästan 11,5 miljoner människor var med vid firandet av Herrens kvällsmåltid i fjol. Högsta antalet av dem som tog del i att predika de goda nyheterna under året var emellertid mindre än 4,5 miljoner. Detta betyder att omkring sju miljoner människor visar en viss uppskattning av Guds sanning, fastän de inte är döpta vittnen för Jehova. Av dessa är ju en del små barn och nyintresserade. Men också en del av dem som tar del i predikoverket är inte ännu döpta. Det finns fortfarande många människor som har skaffat sig exakt kunskap i Bibeln men som ännu inte till fullo har gjort bruk av Guds föranstaltning för räddning genom att bli döpta.
En viktig sak att minnas är att det är kännedomen om vad Gud kräver av en som medför ansvarighet. ”Den som vet att göra vad rätt är och ändå inte gör det, för honom är det synd”, heter det i Jakob 4:17. I Hesekiel 33:7—9 visas det att en människa som får höra Guds befallningar och anvisningar har ansvaret att fullgöra dem. Frågan blir alltså om man har uppriktig kärlek till Gud och verklig önskan att behaga honom. En människa som verkligen har sådan kärlek och önskar komma i ett särskilt förhållande till Jehova Gud skulle inte hålla sig tillbaka från att oförbehållsamt överlämna sitt liv åt honom. Dopet är bara en yttre symbol av detta överlämnande. Det är ett nödvändigt steg i riktning mot räddning. Uppriktigt troende låter döpa sig. — Apostlagärningarna 8:12.
Den storslagna framtidsutsikt som Gud håller fram för trogna, överlämnade personer i den kommande, nya världen överträffar storligen alla tillfälliga fördelar som den gamla, onda tingens ordning kan tyckas ha att erbjuda. Fruktan för medmänniskor försvinner, när vi tar Guds mäktiga hand i betraktande. (1 Korinthierna 10:22; 1 Petrus 5:6, 7) Nu är verkligen tiden inne när du bör fråga dig själv det som den etiopiske eunucken frågade Filippus: ”Vad hindrar mig från att bli döpt?”
[Bild på sidan 7]
Frågar du dig själv i likhet med den etiopiske eunucken: ”Vad hindrar mig från att bli döpt?”