Må vi hålla fast vid vår dyrbara tro!
”Till dem som i likhet med oss har uppnått trons privilegium.” — 2 PETRUS 1:1.
1. Vilken varning gav Jesus sina apostlar, men vad skröt Petrus med?
NÄR Jesus kvällen före sin död sade att alla hans apostlar skulle överge honom, skröt Petrus, en av dem, och sade: ”Även om alla de andra förmås att snava och falla i förbindelse med dig, skall jag aldrig förmås att snava och falla!” (Matteus 26:33) Men Jesus visste bättre, och därför sade han vid det tillfället till Petrus: ”Jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte må tryta; och du, när du en gång har vänt åter: styrk dina bröder.” — Lukas 22:32.
2. Vad visade att Petrus’ tro var svag, trots hans överdrivna självtillit?
2 Petrus, som hade blivit alltför självsäker i fråga om sin tro, förnekade Jesus samma natt. Han nekade tre gånger till att han ens kände Jesus! (Matteus 26:69–75) När han väl hade ”vänt åter”, måste hans herres ord: ”Styrk dina bröder” ha genljudit högt och klart i öronen på honom. Den förmaningen måste ha påverkat Petrus djupt under återstoden av hans liv, något som framgår av de båda brev han skrev, vilka finns bevarade i Bibeln.
Varför Petrus skrev sina brev
3. Varför skrev Petrus sitt första brev?
3 Omkring 30 år efter Jesu död skrev Petrus sitt första brev, som han riktade till sina bröder i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asia och Bithynien, områden som nu utgör norra och västra Turkiet. (1 Petrus 1:1) Bland dem som Petrus skrev till fanns säkert också judar, och några av dessa kan ha varit med bland dem som blev kristna vid pingsten år 33 v.t. (Apostlagärningarna 2:1, 7–9) Men många var icke-judar som fick utstå svåra prövningar från motståndares sida. (1 Petrus 1:6, 7; 2:12, 19, 20; 3:13–17; 4:12–14) Petrus skrev således till dessa bröder för att uppmuntra dem. Hans avsikt var att hjälpa dem att nå ”slutmålet” för sin ”tro”, sina ”själars räddning”. I sin avslutande förmaning uppmanade han dem därför: ”Stå honom [Djävulen] emot, fasta i tron.” — 1 Petrus 1:9; 5:8–10.
4. Varför skrev Petrus sitt andra brev?
4 Senare skrev Petrus ett andra brev till dessa kristna. (2 Petrus 3:1) Varför det? Jo, därför att en ännu större fara hotade. Omoraliska individer skulle försöka införa sitt eget orena handlingssätt bland de troende och skulle vilseleda somliga! (2 Petrus 2:1–3) Petrus varnade också för hånfulla människor. I sitt första brev hade han skrivit att ”slutet på allt” hade ”närmat sig”, och nu fanns det av allt att döma somliga som hånskrattade åt ett sådant påstående. (1 Petrus 4:7; 2 Petrus 3:3, 4) Låt oss undersöka Petrus’ andra brev och se hur det stärkte bröderna att förbli fasta i tron. I denna första artikel skall vi begrunda 2 Petrus, kapitel 1.
Syftet med kapitel 1
5. Hur förbereder Petrus sina läsare på ett dryftande av problem?
5 Petrus börjar inte med att ta upp de allvarliga problemen. Han bereder i stället vägen för sitt dryftande av dessa problem genom att bygga upp sina läsares uppskattning av det som de hade fått sedan de hade blivit kristna. Han påminner dem om Guds underbara löften och om att Bibelns profetior är tillförlitliga. Detta gör han genom att berätta om Kristi förvandling, dvs. om den syn han hade fått se av Kristus som regerande kung. — Matteus 17:1–8; 2 Petrus 1:3, 4, 11, 16–21.
6, 7. a) Vad kan vi lära av inledningen till Petrus’ brev? b) Vad kan det ibland vara bra att medge, om vi skall ge råd?
6 Kan vi lära oss något av Petrus’ inledning? Får inte personer som vi skall ge råd lättare att ta emot dessa, om vi först talar om vårt gemensamma och storslagna hopp om Guds kungarike och om vi kanske använder någon egen erfarenhet? Efter Jesu död berättade Petrus antagligen ofta om den syn han hade fått se av Kristus i Guds kungarikes härlighet. — Matteus 17:9.
7 Kom också ihåg att Matteus’ evangelium och aposteln Paulus’ brev till galaterna antagligen hade fått stor spridning vid den tid då Petrus skrev sitt andra brev. Därför kan inte bara Petrus’ trogna tjänst, utan också hans mänskliga fel och brister, ha blivit väl kända bland hans samtida. (Matteus 16:21–23; Galaterna 2:11–14) Men detta hindrade honom inte att tala fritt och öppet. Det kan faktiskt ha gjort hans brev ännu mer tilltalande för dem som var medvetna om sina egna svagheter. Skulle det därför inte, om vi skall hjälpa någon som har problem, vara bra att medge att vi också är benägna att handla fel? — Romarna 3:23; Galaterna 6:1.
En trosstärkande hälsning
8. I vilken bemärkelse använde Petrus antagligen ordet ”tron”?
8 Tänk nu på Petrus’ hälsning. Han berör omedelbart ämnet tro genom att han riktar sig till sina läsare med orden: ”Till dem som i likhet med oss har uppnått trons privilegium.” (2 Petrus 1:1) Här åsyftar uttrycket ”tron” antagligen en fast övertygelse och syftar på alla kristna trossatser eller läror, eller det som i Bibeln ibland kallas ”sanningen”. (Galaterna 5:7; 2 Petrus 2:2; 2 Johannes, vers 1) Det är ofta i den bemärkelsen som ordet ”tro” används, och inte i den mer vaga allmänna betydelsen att man hyser tilltro eller tillit till någon eller något. — Apostlagärningarna 6:7; 2 Korinthierna 13:5; Galaterna 6:10; Efesierna 4:5; Judas, vers 3.
9. Varför måste Petrus’ hälsning ha varit särskilt värmande för icke-judar?
9 Då ju judar inte ville ha något med icke-judar att göra, utan rentav föraktade dem, och det även bland de judekristna levde kvar vissa fördomar mot icke-judar, måste Petrus’ hälsning ha varit särskilt värmande för dessa icke-judiska läsare. (Lukas 10:29–37; Johannes 4:9; Apostlagärningarna 10:28) Här skriver Petrus, som var jude till börden och en Jesu Kristi apostel, till både judar och icke-judar att de delade samma tro och hade samma privilegium som han och de andra apostlarna hade.
10. Vad kan vi lära av Petrus’ hälsning?
10 Tänk så mycket vi kan lära av Petrus’ hälsning! Gud är inte partisk, och han favoriserar inte någon ras eller nationalitet framför någon annan. (Apostlagärningarna 10:34, 35; 11:1, 17; 15:3–9) Alla kristna är, som Jesus själv lärde, bröder, och ingen av oss bör känna sig överlägsen. Petrus’ hälsning betonar också att vi verkligen är ett världsomfattande brödraskap som ”i likhet med” Petrus och de andra apostlarna hade uppnått trons ”privilegium”. — Matteus 23:8; 1 Petrus 5:9.
Kunskap och Guds löften
11. Vilka viktiga ting betonar Petrus efter sin hälsning?
11 Efter sin hälsning skriver Petrus: ”Må oförtjänt omtanke och frid förökas åt er.” Hur skulle oförtjänt omtanke och frid förökas åt oss? ”Genom exakt kunskap om Gud och om Jesus, vår Herre”, svarar Petrus och fortsätter: ”Gudomlig makt ... har [fritt] gett oss allt som rör liv och gudaktig hängivenhet.” Men hur får vi då dessa viktiga ting? ”Genom den exakta kunskapen om honom som kallade oss genom härlighet och dygd.” Petrus betonar således två gånger att det är absolut nödvändigt med exakt kunskap om Gud och hans Son. — 2 Petrus 1:2, 3; Johannes 17:3.
12. a) Varför betonar Petrus vikten av exakt kunskap? b) Vad måste vi först ha gjort för att få Guds löften?
12 De ”falska lärare” som Petrus varnar för i kapitel 2 använder ”falska ord” för att bedra de kristna. Därigenom försöker de locka de kristna tillbaka till den omoraliskhet som de hade befriats från. Det skulle få katastrofala följder om man, sedan man blivit räddad genom ”exakt kunskap om Herren och Räddaren Jesus Kristus”, skulle falla till föga för ett sådant bedrägeri. (2 Petrus 2:1–3, 20) Detta problem tänker Petrus ta upp längre fram i sitt brev, och det är tydligtvis därför som han redan från början betonar vikten av exakt kunskap för att bevara en ren ställning hos Gud. Petrus konstaterar: ”[Gud har] fritt gett oss de dyrbara och mycket storslagna löftena, för att ni genom dessa måtte bli delaktiga av gudomlig natur.” Men för att få dessa löften, som är en integrerande del av vår tro, måste vi, som Petrus säger, först ha ”kommit undan den ruttenhet som till följd av lusta är i världen”. — 2 Petrus 1:4.
13. Vid vad är både smorda kristna och ”andra får” beslutna att hålla fast?
13 Hur betraktar du Guds löften? På samma sätt som kvarlevan av smorda kristna gör? År 1991, efter 75 år i heltidstjänst, sammanfattade Frederick Franz, Sällskapet Vakttornets dåvarande president, känslorna hos dem som har hoppet att få regera tillsammans med Kristus så här: ”Vi har hållit fast vid det ända till nu, och vi kommer att hålla fast vid det, tills Gud verkligen har visat att han är trogen sina ’dyrbara och mycket storslagna löften’.” Ända till sin död vid 99 års ålder höll broder Franz fast vid tron och litade på Guds löfte om en himmelsk uppståndelse. (1 Korinthierna 15:42–44; Filipperna 3:13, 14; 2 Timoteus 2:10–12) På liknande sätt håller miljontals människor nu fast vid tron och håller blicken riktad på Guds löfte om ett jordiskt paradis, i vilket människor skall leva för evigt i lycka. Är du en av dessa? — Lukas 23:43; 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:3, 4.
En rätt reaktion på Guds löften
14. Varför nämner Petrus dygden som den första egenskap som skulle fogas till tron?
14 Är vi tacksamma mot Gud för det han har lovat? Petrus argumenterar för att vi i så fall bör visa detta. ”Ja, av just detta skäl” (på grund av att Gud har gett oss mycket dyrbara löften) bör vi göra en verklig ansträngning att handla. Vi kan inte nöja oss med att bara vara i tron eller med att bara känna till Bibelns sanning. Detta räcker inte! På Petrus’ tid kanske somliga i församlingen talade mycket om tron, samtidigt som de blev indragna i omoraliskhet. Deras uppförande måste vara dygdigt, och därför uppmanade Petrus: ”[Foga] till er tro ... dygd.” — 2 Petrus 1:5; Jakob 2:14–17.
15. a) Varför nämns kunskapen efter dygden som en egenskap som skulle fogas till tron? b) Vilka andra egenskaper kommer att göra oss rustade att hålla fast vid tron?
15 Efter att ha nämnt dygd räknar Petrus upp ytterligare sex egenskaper som måste fogas till vår tro. Var och en av dessa behövs för att vi skall kunna ”stå fasta i tron”. (1 Korinthierna 16:13) Eftersom avfällingar ”förvrängde” ”Skrifterna” och propagerade för ”bedrägliga läror”, nämner Petrus därefter kunskap som något nödvändigt, när han säger att de till sin dygd skulle foga kunskap. Därefter fortsätter han: ”Till er kunskap [skall ni foga] självbehärskning, till er självbehärskning uthållighet, till er uthållighet gudaktig hängivenhet, till er gudaktiga hängivenhet broderlig tillgivenhet, till er broderliga tillgivenhet kärlek.” — 2 Petrus 1:5–7; 2:12, 13; 3:16.
16. Vad kommer att hända, om de egenskaper som Petrus räknar upp fogas till tron, men vad kommer att hända, om de inte gör det?
16 Vad kommer att hända om dessa sju ting fogas till vår tro? Petrus svarar: ”Om dessa ting är i er och överflödar, skall de hindra er från att vara overksamma eller utan frukt i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” (2 Petrus 1:8) Men han säger också: ”Om dessa ting inte finns i någon, då är han blind, i det han sluter sina ögon för ljuset, och har blivit glömsk i fråga om reningen från sina synder förr i tiden.” (2 Petrus 1:9) Lägg märke till att Petrus nu skiftar från ”er” och ”vår” till ”någon”, ”han” och ”sina”. Även om några tyvärr var blinda, glömska och orena, så var Petrus kärleksfull nog att inte vilja göra gällande att hans läsare tillhörde dessa. — 2 Petrus 2:2.
Han stärker sina bröder
17. Vad kan ha fått Petrus att framföra en kärleksfull vädjan om att tillämpa ”dessa ting”?
17 Det var kanske för att Petrus insåg att i synnerhet de nya lätt kunde bli bedragna som han kärleksfullt uppmuntrade dem: ”Bröder, ... ni [skall] så mycket mera göra ert yttersta för att göra kallelsen och utväljandet av er till något säkert och visst för er; ty om ni fortsätter att göra dessa ting, skall ni aldrig någonsin snava.” (2 Petrus 1:10; 2:18) Smorda kristna som till sin tro fogar dessa sju ting kommer att få en stor belöning, alldeles som Petrus säger: ”Det [skall] rikligt ges er inträde i vår Herres och Räddares, Jesu Kristi, eviga kungarike.” (2 Petrus 1:11) De ”andra fåren” kommer att få ta emot ett evigt arv i Guds kungarikes jordiska domän. — Johannes 10:16; Matteus 25:33, 34.
18. Varför var Petrus benägen att ”alltid påminna” sina bröder?
18 Petrus önskar uppriktigt att hans bröder skall få en sådan storslagen belöning, för han skriver: ”Av den orsaken skall jag vara benägen att alltid påminna er om dessa ting, fastän ni känner dem och är befästa i den sanning som finns i er.” (2 Petrus 1:12) Det grekiska ord som Petrus här använder och som återges med uttrycket ”är befäst” är ordet ste·rị·zo. Det är samma ord som Jesus tidigare hade använt och som återges med ”styrk” i den förmaning som han gav Petrus, när han sade: ”Styrk dina bröder.” (Lukas 22:32) Att Petrus använder detta ord kan tyda på att han hade denna kraftfulla förmaning som han fick av sin Herre i tankarna. Petrus säger nu: ”Jag anser det rätt, så länge jag är i denna hydda [min mänskliga kropp], att väcka upp er genom att påminna er, då jag ju vet att avläggandet av min hydda snart skall ske.” — 2 Petrus 1:13, 14.
19. Vilken hjälp behöver vi nu?
19 Fastän Petrus kärleksfullt säger att hans läsare är ”befästa” i sanningen, inser han ändå att de skulle kunna lida skeppsbrott i tron. (1 Timoteus 1:19) Eftersom han vet att han snart skall dö, styrker han nu sina bröder genom att skriva om sådant som de senare skulle kunna tänka på för att bevara sig andligen starka. (2 Petrus 1:15; 3:12, 13) På liknande sätt behöver vi nu ständiga påminnelser för att förbli fasta i tron. Vi kan inte, vilka vi än är eller hur länge vi än har varit i sanningen, försumma att regelbundet läsa Bibeln, studera och vara med vid församlingens möten. Som en ursäkt för att de inte är med vid mötena säger somliga att de är för trötta eller att mötena är tjatiga eller tråkiga, men Petrus visste hur snabbt vem som helst av oss skulle kunna förlora tron, om vi blev alltför självsäkra. — Markus 14:66–72; 1 Korinthierna 10:12; Hebréerna 10:25.
En fast grund för vår tro
20, 21. Hur styrkte synen av förvandlingen tron hos Petrus och hos alla som läser hans brev?
20 Är vår tro grundad på slugt uttänkta myter? Petrus svarar med eftertryck: ”Det var ju inte slugt uttänkta osanna historier vi gick efter då vi gjorde er bekanta med vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro, utan vi hade kommit att vara ögonvittnen till hans storhet.” När Petrus, Jakob och Johannes vid ett tillfälle var tillsammans med Jesus, fick de i en syn se Jesus som kung i Guds rike. Petrus förklarar: ”Han fick ... från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa framfördes till honom av den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.’ Ja, dessa ord hörde vi framföras från himlen medan vi var tillsammans med honom på det heliga berget.” — 2 Petrus 1:16–18.
21 Guds kungarike blev helt visst verkligt för Petrus, Jakob och Johannes, när de fick se den synen! Och Petrus konstaterar: ”Följaktligen har vi det profetiska ordet mer befäst; och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det.” Ja, det finns starka skäl för alla som läser Petrus’ brev att vara uppmärksamma på profetiorna om Guds kungarike. Hur måste vi vara uppmärksamma? Petrus svarar: ”Såsom på en lampa som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i era hjärtan.” — 2 Petrus 1:19; Daniel 7:13, 14; Jesaja 9:6, 7.
22. a) För vad måste våra hjärtan vara vakna? b) Hur kan vi vara uppmärksamma på det profetiska ordet?
22 Utan upplysningarna från det profetiska ordet skulle våra hjärtan vara mörka. Men genom att vara uppmärksamma på det har de kristnas hjärtan hållit sig vakna tills den dag gryr då ”morgonstjärnan”, Jesus Kristus, går upp i härlighet i Guds kungarike. (Uppenbarelseboken 22:16) Hur uppmärksammar vi nu det profetiska ordet? Genom bibelstudium och förberedelse för och deltagande i möten och genom att ”begrunda dessa ting” och ”gå upp i dem”. (1 Timoteus 4:15) Om det profetiska ordet skall vara som en lampa som lyser på en ”mörk plats” (våra hjärtan), måste vi låta det påverka oss djupt; det måste få påverka våra önskningar, känslor, motiv och mål. Vi måste studera Bibeln, för Petrus avslutar kapitel 1 med orden: ”Ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning. Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” — 2 Petrus 1:20, 21.
23. För vad har det första kapitlet i 2 Petrus förberett läsarna?
23 I det första kapitlet i sitt andra brev gav Petrus oss starka motiv till att hålla fast vid vår dyrbara tro. Vi är nu beredda att begrunda de allvarliga ting som följer. Följande artikel skall behandla 2 Petrus, kapitel 2, där aposteln tar upp problemet med de omoraliska personer som nästlat sig in i församlingarna.
Minns du?
◻ Varför betonar Petrus vikten av exakt kunskap?
◻ Vad kan vara orsaken till att dygden nämns som den första av de egenskaper som skulle fogas till tron?
◻ Varför var Petrus benägen att alltid påminna sina bröder?
◻ Vilken fast grund ger oss Petrus för vår tro?
[Bild på sidan 9]
Petrus’ tillkortakommanden fick honom inte att överge sin tro