Bibelbok nr 61 — 2 Petrus

Skribent: Petrus

Platsen där den skrevs: Babylon (?)

Boken fullbordad: omkr. 64 v.t.

1. Vad visar att Petrus har skrivit Andra Petrusbrevet?

NÄR Petrus skrev sitt andra brev insåg han att han snart skulle dö. Han hyste en stark önskan att påminna sina medkristna om vikten av exakt kunskap för att hjälpa dem att förbli fasta och orubbliga i sin tjänst. Finns det någon anledning att tvivla på att det var aposteln Petrus som skrev det andra brevet som bär hans namn? Brevet självt undanröjer alla tvivel som kan ha uppstått med avseende på vem som har skrivit det. Skribenten säger att han är ”Simon Petrus, en Jesu Kristi slav och apostel”. (2 Petr. 1:1) Han talar om detta brev som ”det andra brevet jag skriver till er”. (3:1) Han säger att han hade varit ögonvittne till Jesu Kristi förvandling (förklaring), ett privilegium som Petrus delade med Jakob och Johannes, och han skriver om denna händelse med all den inlevelse som man kan förvänta av ett ögonvittne. (1:16—21) Han nämner att Jesus hade förutsagt hans död. — 2 Petr. 1:14; Joh. 21:18, 19.

2. Vad talar för att Petrus’ andra brev är kanoniskt?

² Några bibelkritiker har emellertid pekat på att stilen i de två breven är olika och har hävdat att det är ett bevis för att det andra brevet inte är ett verk av Petrus. Men denna skillnad i stil bör inte utgöra något problem, eftersom det också är skillnad på syftet med breven och innehållet i dem. Dessutom skrev Petrus sitt första brev ”genom Silvanus, en trofast broder”, och om Silvanus fick en viss frihet i fråga om att formulera meningarna, kan detta vara förklaringen till de båda brevens olikhet i stil, eftersom Silvanus uppenbarligen inte hade någon del i att skriva det andra brevet. (1 Petr. 5:12) Att detta brev är kanoniskt har också blivit ifrågasatt på grund av att ”kyrkofädernas vittnesbörd är svagt”. Men som det framgår av tabellen ”Viktiga tidiga förteckningar över de kristna grekiska skrifterna”, betraktades Andra Petrusbrevet som en del av Bibelns kanon av flera auktoriteter före tredje kyrkomötet i Karthago.a

3. När och var blev Andra Petrusbrevet troligen skrivet, och till vilka var det riktat?

³ Petrus’ andra brev skrevs högst sannolikt omkring år 64 v.t., från Babylon eller en plats i närheten, en kort tid efter det att första brevet hade skrivits, men det finns inget direkt vittnesbörd om detta, i synnerhet inte när det gäller platsen. Vid den tid då Petrus skrev detta brev var de flesta av Paulus’ brev i omlopp i församlingarna, och Petrus kände till dem. Han betraktade dem som inspirerade av Gud och jämställde dem med ”de övriga Skrifterna”. Petrus’ andra brev är riktat ”till dem som i likhet med oss har uppnått trons privilegium”, och det inbegriper dem som det första brevet var riktat till och andra som Petrus hade predikat för. Alldeles som det första brevet hade varit i omlopp i många olika områden, hade också det andra brevet allmän karaktär och var riktat till många. — 2 Petr. 3:15, 16; 1:1; 3:1; 1 Petr. 1:1.

BREVETS INNEHÅLL

4. a) Hur bör bröderna sträva efter att bära frukt med avseende på exakt kunskap, och vilka löften har de fått? b) Hur har det profetiska ordet blivit mer befäst, och varför bör man ge akt på det?

⁴ Om att göra kallelsen till det himmelska kungariket till något säkert och visst (1:1—21). Petrus är snar att visa kärleksfull omsorg om dem som ”har uppnått trons privilegium”. Han önskar att oförtjänt omtanke och frid må förökas åt dem ”genom exakt kunskap om Gud och om Jesus, vår Herre”. Gud har fritt gett dem ”de dyrbara och mycket storslagna löftena”, genom vilka de kan bli delaktiga av gudomlig natur. Därför skall de med all iver och uppriktig strävan till sin tro foga dygd, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudaktig hängivenhet, broderlig tillgivenhet och kärlek. Om dessa egenskaper överflödar hos dem, kommer de aldrig att bli overksamma eller utan frukt i fråga om den exakta kunskapen. Bröderna skall göra sitt yttersta för att befästa sin ställning som kallade och utvalda och för att göra sitt inträde i sin Herres eviga kungarike till något säkert och visst. Eftersom Petrus vet, som han själv säger, ”att avläggandet av min hydda snart skall ske”, tänker han ständigt påminna dem om dessa ting för att de själva skall kunna föra dem på tal efter hans bortgång. Petrus var ögonvittne till Kristi storhet på det heliga berget, när dessa ord ”framfördes till honom av den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.’” Således har det profetiska ordet blivit mer befäst, och man gör väl i att vara uppmärksam på det, för det har inte kommit till genom en människas vilja, ”utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande”. — 1:1, 2, 4, 14, 17, 21.

5. Hur varnar Petrus för falska lärare, och vilka kraftfulla illustrationer använder han för att visa att Guds domar med säkerhet kommer att drabba sådana människor?

⁵ En kraftig varning för falska lärare (2:1—22). Falska profeter och lärare kommer att införa fördärvliga sekter, främja tygellöshet och dra smälek över sanningen. Men deras tillintetgörelse slumrar inte. Gud skonade ju inte de änglar som syndade, och han avhöll sig inte från att låta en stor översvämning komma i Noas dagar eller från att lägga Sodom och Gomorra i aska. Men alldeles som Jehova befriade förkunnaren Noa och den rättfärdige Lot, ”så vet ... [han] att befria de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras”. De är dristiga, egensinniga, lika förnuftslösa djur; de är okunniga, talar skymfligt, hänger sig åt bedrägliga läror, begår äktenskapsbrott och är vinningslystna, och i likhet med Bileam älskar de lönen för ett orätt handlingssätt. De utlovar frihet men är själva fördärvets slavar. Det hade varit bättre för dem att inte ha lärt känna rättfärdighetens väg, för det har gått dem som det så sant sägs i ordspråket: ”Hunden har vänt åter till sin egen spya, och den badade suggan till att vältra sig i smutsen.” — 2:9, 22.

6. a) Varför skriver Petrus, och vad säger han om Guds löfte? b) Hur måste de kristna, i motsats till hånfulla människor, visa att de är vakna?

⁶ Ha ständigt Jehovas dag i tankarna (3:1—18). Petrus skriver för att väcka upp de kristnas klara tankeförmåga, för att de skall komma ihåg de uttalanden som tidigare gjorts. I de sista dagarna skall det komma hånfulla människor och säga: ”Var är denna hans [Kristi] utlovade närvaro?” Det undgår dessa människors uppmärksamhet att Gud förintade den forntida världen genom vatten och att ”genom samma ord är de himlar och den jord som nu finns sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”. Tusen år är som en dag för Jehova. Därför är han ”inte långsam med avseende på sitt löfte”, utan han är tålmodig, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse. Därför bör de kristna ge akt på sitt uppförande och utföra handlingar präglade av gudaktig hängivenhet, medan de väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna, den dag genom vilken himlarna skall upplösas av eld och de starkt upphettade elementen skall smälta. Men enligt Guds löfte finns det ”nya himlar och en ny jord”. — 3:4, 7, 9, 13.

7. Hur bör de kristna bemöda sig med tanke på den förhandskunskap de har?

⁷ Därför bör de göra sitt yttersta ”för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid”. De bör betrakta sin Herres tålamod som räddning, alldeles som den älskade Paulus har skrivit till dem. Eftersom de har denna förhandskunskap, måste de vara på sin vakt, så att de inte kommer bort från sin egen fasta ståndpunkt. ”Fortsätt i stället”, slutar Petrus, ”att växa till i vår Herres och Räddares, Jesu Kristi, oförtjänta omtanke och kunskap. Honom må äran tillkomma både nu och till evighetens dag.” — 3:14, 18.

VARFÖR BREVET ÄR NYTTIGT

8. a) Hur betygar Petrus att både de hebreiska och de grekiska skrifterna är inspirerade? b) Vilken nytta har vi av att hålla fast vid den exakta kunskapen?

⁸ Hur viktigt är det inte att ha exakt kunskap! I sin argumentation flätar Petrus in den exakta kunskap som han har förvärvat genom att studera de hebreiska skrifterna. Han betygar att de har blivit inspirerade av den heliga anden: ”Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” Också angående Paulus påpekar han att vishet hade blivit ”honom given”. (1:21; 3:15) Vi har stor nytta av att studera och begrunda dessa inspirerade skrifter och att hålla fast vid den exakta kunskapen. Då kommer vi aldrig att bli självbelåtna och likna dem som enligt Petrus’ beskrivning säger: ”[Allt] förblir ju ... precis som det var från skapelsens början.” (3:4) Vi kommer inte heller att låta oss luras av sådana falska lärare som Petrus beskriver i kapitel 2 i sitt brev. Vi bör ständigt tänka på de påminnelser som Petrus och de andra bibelskribenterna ger oss. De kan hjälpa oss att förbli ”befästa i den sanning” som finns i oss och tålmodigt och stadigt fortsätta att ”växa till i vår Herres och Räddares, Jesu Kristi, oförtjänta omtanke och kunskap”. — 1:12; 3:18.

9. Vad uppmuntras vi att uppriktigt sträva efter, och varför?

⁹ Som en hjälp till att växa till i ”exakt kunskap om Gud och om Jesus, vår Herre”, rekommenderar Petrus att vi med uppriktig strävan uppodlar de kristna egenskaper som är uppräknade i kapitel 1, verserna 5—7. I vers 81 Petr. 1:8 säger han sedan: ”Ty om dessa ting är i er och överflödar, skall de hindra er från att vara overksamma eller utan frukt i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” Detta är en kraftig uppmaning till oss att vara fullt verksamma som Guds tjänare i denna kritiska tid! — 1:2.

10. a) Vilka löften framhåller Petrus, och vilken förmaning ger han i detta sammanhang? b) Vilken försäkran ger Petrus angående profetiorna om det utlovade kungariket?

¹⁰ Det är verkligen viktigt att man anstränger sig till det yttersta för att förvissa sig om att få del i Jehova Guds ”dyrbara och mycket storslagna löften”! Därför förmanar Petrus de smorda kristna att hålla blicken fäst vid målet, det himmelska kungariket, och säger: ”[Gör] ert yttersta för att göra kallelsen och utväljandet av er till något säkert och visst för er; ty om ni fortsätter att göra dessa ting, skall ni aldrig någonsin snava. Ja, på så sätt skall det rikligt ges er inträde i vår Herres och Räddares, Jesu Kristi, eviga kungarike.” Sedan riktar Petrus uppmärksamheten på Jesu storslagna härlighet i det himmelska kungariket, en härlighet som han hade blivit ögonvittne till genom synen av Jesu förvandling, och tillägger: ”Följaktligen har vi det profetiska ordet mer befäst.” Ja, varje profetia om Jehovas storslagna kungarike kommer att med säkerhet gå i uppfyllelse. Det är därför med tillförsikt som vi upprepar Petrus’ ord, som han citerar från Jesajas profetia: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petr. 1:4, 10, 11, 19; 3:13; Jes. 65:17, 18.

[Fotnoter]