Kapitel 15

Varför bry sig om andra?

1. a) Vad har fått många människor att bara bry sig om sig själva och strunta i andra? b) Vad har följden blivit?

OSJÄLVISKT intresse för andra är sällsynt i våra dagar. Även om alla föds med förmågan att älska, kan någon, när han upptäcker att andra söker sin egen fördel eller när hans försök att visa kärlek missförstås, tycka att det är bättre att sköta sig själv. När andra ser att de som utnyttjar sina medmänniskor är framgångsrika i materiellt avseende, kan de tänka att det är på det sättet man lyckas i livet. Resultatet blir att många har en anda av misstroende och har få verkliga vänner, om ens några. Vad är orsaken till detta olyckliga sakernas tillstånd?

2. a) Hur identifierar bibeln roten till problemet? b) Vad innebär det att känna Gud?

² Kärlek saknas — det slags kärlek som kommer till uttryck genom uppriktigt intresse för andras bestående bästa. Och varför saknas den? Bibeln går direkt på roten till problemet och säger: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärleken.” (1 Johannes 4:8) Naturligtvis säger många själviska individer att de tror på Gud, och de kanske till och med går i kyrkan. Men faktum är att de inte verkligen känner Gud. Att känna Gud betyder att vara väl bekant med hans personlighet, att erkänna hans myndighet och att sedan handla i överensstämmelse med vad man vet om honom. (Jeremia 22:16; Titus 1:16) För att finna den sanna glädjen i livet, som kommer endast när man ger uttryck åt och får röna kärlek, måste vi alltså lära känna Gud väl och tillämpa det vi lär.

3. Hur har Gud visat sin stora kärlek till mänskligheten?

³ ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, därför att Gud sände ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom”, skrev aposteln Johannes. ”Kärleken består i detta: inte i att vi [först] har älskat Gud, utan i att han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder. Ni älskade, om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva pliktiga att älska varandra.” (1 Johannes 4:9—11) Gud lät inte mänsklighetens kärlekslösa handlingssätt kväva hans egen kärlek. Det sägs i Romarna 5:8: ”Gud anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.”

4. Hur får det dig personligen att känna det gentemot Gud?

⁴ Hur många människor älskar du så mycket att du skulle ge ditt liv för dem — människor som aldrig har gjort någonting för dig? Om du är förälder, vem finns det då för vilken du skulle vara villig att låta ditt barn dö? Det är detta slags kärlek Gud har visat oss. (Johannes 3:16) Hur får det dig att känna det gentemot honom? Om vi verkligen inser vad han har gjort, då kommer vi att finna att det inte är någon börda att lyda hans bud. — 1 Johannes 5:3.

5. a) Vilket är det ”nya bud” som Jesus gav sina lärjungar? b) Hur är vår hängivenhet för Gud som härskare inbegripen i det? c) Vad kräver då lydnad för detta ”nya bud”?

⁵ På kvällen före sin död gav Jesus sina lärjungar ett av dessa bud. Det skulle visa att de var annorlunda än den övriga världen. Han sade: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra.” Jesu bud var ”nytt” i den bemärkelsen att han sade att de skulle älska varandra inte bara så mycket som de älskade sig själva, utan ”alldeles som jag har älskat er” — de skulle vara villiga att ge sitt liv för varandra. (Johannes 13:34, 35; 1 Johannes 3:16) Detta slag av kärlek vittnar om vår hängivenhet för Gud, eftersom vi bevisar att djävulens påstående att ingen människa kommer att lyda Gud med fara för sitt liv är falskt. (Job 2:1—10) Lydnad för detta ”nya bud” kräver uppenbarligen att vi har djup omsorg om varandra. — Jakob 1:27; 2:15, 16; 1 Tessalonikerna 2:8.

6. Vilka andra bör vi visa kärlek, och varför det?

⁶ Men Kristus dog för hela människovärlden, inte bara för sina lärjungar. Skriften förmanar oss därför: ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10) Tillfällen att ”göra vad som är gott mot alla” uppstår varje dag. När vi inte är njugga, utan öppenhjärtiga och frikostiga i vår kärlek, efterliknar vi Gud. ”Han låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” — Matteus 5:43—48.

Respekt för andras person och egendom

7. Vad kan påverka hur vi behandlar andras person och egendom?

⁷ Vi lever mitt i en kärlekslös värld. Du kanske inser att du inte alltid har varit så hänsynsfull mot andra som du kunde ha varit. Men om en människa skall tjäna Gud är det nödvändigt att hon gör en samvetsgrann ansträngning att göra om sitt sinne. (Romarna 12:1, 2) Hon behöver ändra sin inställning till andras person och egendom.

8. a) Vad visar att det råder vittutbredd ringaktning för andras egendom? b) Vilket råd i bibeln skulle, om det tillämpades, avhålla en från att göra sådant?

⁸ I somliga trakter råder det en upprörande ringaktning för andra människors egendom. Ungdomar förstör både privat och allmän egendom bara för att det är ”roligt”. Eller också fördärvar de uppsåtligen sådant som andra har arbetat hårt för att kunna skaffa sig. Somliga kanske uttrycker avsky för sådan vandalism, men bidrar ändå själva till den genom att skräpa ner i parker, på gator eller i offentliga byggnader. Är sådant i överensstämmelse med Jesu förmaning: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem”? (Matteus 7:12) Sådant kärlekslöst uppförande visar att man inte är helt i samklang med Guds uppsåt att denna jord skall bli ett paradis.

9. a) Hur påverkar stöld vars och ens liv? b) Varför är stöld orätt i Guds ögon?

⁹ Omsorg om liv och ägodelar gör att det på många håll är vanligt med låsta dörrar, tillbommade fönster och vakthundar. Affärerna måste höja priserna som kompensation för det som stjäls. Men det kommer inte att finnas någon plats för stöld i Guds nya ordning. Alla som hoppas att få vara med där måste därför lära sig att nu leva på ett sätt som bidrar till deras medmänniskors säkerhet. Bibeln visar att det är en ”Guds gåva” att en människa kan vara i stånd att njuta ”vad gott är för allt sitt hårda arbete”. Det är alltså orätt att söka beröva henne resultaten av hennes arbete. (Predikaren 3:13; 5:1718; NW) Många människor som tidigare var oärliga har ändrat sig. De inte bara avhåller sig från att stjäla, utan de har också lärt känna glädjen i att ge åt andra. (Apostlagärningarna 20:35) Med en önskan att behaga Gud har de tagit till hjärtat det som är skrivet i Efesierna 4:28: ”Må den som stjäl inte stjäla mer utan hellre arbeta strängt och med sina händer utföra gott arbete, så att han kan ha något att dela ut åt den som har behov.”

10. a) Hur kan vi visa hänsyn för andra genom det sätt på vilket vi talar till dem? b) Vad kommer att hjälpa en människa att lära sig att visa kärlek på det sättet?

¹⁰ Ofta, i synnerhet då något går snett, är det inte materiella saker som andra behöver, utan helt enkelt vänlighet. Men vad händer ofta när någons misstag kommer i dagen? Det kan förekomma vredesutbrott, skymfligt tal eller bitande anmärkningar. Till och med somliga som medger att sådant är orätt underlåter att behärska sin tunga. Hur kan man övervinna en sådan vana? Vad som fattas är i grund och botten kärlek, och det visar att det finns behov av att lära känna Gud. När någon inser i vilken utsträckning Gud har visat barmhärtighet mot honom, kommer han att finna det mycket lättare att förlåta andra. Han kan till och med börja finna sätt att hjälpa den som har gjort fel och vänligt erbjuda sig att hjälpa till i avsikt att åstadkomma en förbättring. — Matteus 18:21—35; Efesierna 4:31—5:2.

11. Varför bör vi inte använda hårda ord ens när andra är ovänliga mot oss?

¹¹ Det är sant att andra människor kanske inte följer detta fina råd från Guds ord i sitt handlingssätt mot oss. Trots vårt uppriktiga motiv kan vi ibland finna att vi blir föremål för deras hårda ord. Vad gör vi då? Bibeln råder oss: ”Låt dig inte övervinnas av det onda, utan fortsätt att övervinna det onda med det goda.” (Romarna 12:17—21; 1 Petrus 2:21—23) Oväntad vänlighet från vår sida kan med tiden mildra deras inställning och locka fram deras bättre egenskaper. Hur de än reagerar, visar i alla fall vi, när vi fortsätter att visa vänlighet, att vi stöder Guds sätt att härska, vilket är grundat på kärlek.

Hur man övervinner fördomar på grund av ras, nationalitet och samhällsställning

12, 13. Hur hjälper bibeln en att undanröja känslor av fördomar på grund av ras, nationalitet eller samhällsställning?

¹² En människa som hyser sann kärlek påverkas inte av ras, hudfärg, nationalitet eller samhällsställning. Varför inte det? Därför att han inser den bibliska sanningen: ”[Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor.” (Apostlagärningarna 17:26) Alla människor är därför släkt med varandra. Ingen ras är i sig själv förmer än en annan.

¹³ Ingen har någon anledning att skryta på grund av sin härkomst, ras, hudfärg, nationalitet eller ställning i livet. ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” (Romarna 3:23) Alla är därför beroende av Kristi lösenoffer. Och bibeln visar att de som bevaras genom den kommande ”stora vedermödan” kommer från ”alla nationer och stammar och folk och tungomål”. — Uppenbarelseboken 7:9, 14—17.

14. Varför är en tråkig personlig erfarenhet inte någon giltig grund för fördomar mot människor av en viss ras eller nationalitet?

¹⁴ I ett försök att rättfärdiga sina fördomar kan någon påminna sig någon tråkig erfarenhet med en person av en viss ras eller nationalitet. Men var alla av den rasen eller nationaliteten inbegripna i det orätta? Och har inte människor av ens egen ras eller nationalitet gjort sig skyldiga till precis samma sak? Om vi hoppas få leva i Guds fridfulla nya ordning, måste vi rensa ut ur våra hjärtan all stolthet som tenderar att fjärma oss från andra människor.

15. Om någons kommentarer om ras eller nationalitet skulle få en medtroende att snava, hur skulle då det påverka hans egen ställning inför Gud och Kristus?

¹⁵ Det som finns i vårt hjärta kommer förr eller senare ut genom munnen. Kristus Jesus sade: ”Av hjärtats överflöd talar ju hennes mun.” (Lukas 6:45) Hur skulle det vara om anmärkningar som vittnar om fördomar skulle få någon som visade intresse för Jehovas organisation att snava? En sådan sak är så allvarlig att Jesus varnade: ”Vemhelst som får en av dessa små som tror att snava och falla, för honom vore det bättre om en åsnekvarnsten hade blivit lagd om hans hals och han hade blivit slängd i havet.” — Markus 9:42.

16. Hur visade Jesus vilken opartiskhet vi bör visa andra?

¹⁶ De kristna är förpliktade att visa kärleksfullt intresse för andra oavsett deras ras, nationalitet eller ställning i livet. (Jakob 2:1—9) Jesus sade: ”När du låter duka till fest, bjud då in fattiga, krymplingar, ofärdiga, blinda, så kommer du att vara lycklig, eftersom de inte har något att återbetala dig med.” (Lukas 14:13, 14) När vi visar sådan omsorg om andra, återspeglar vi vår himmelske Faders kärleksfulla egenskaper.

Kärleksfull omsorg om andras eviga bästa

17. a) Vad är det värdefullaste vi kan dela med oss av åt andra? b) Varför bör vi känna oss manade att göra det?

¹⁷ Vår omsorg om andra bör inte begränsas till deras fysiska behov. Inte heller skulle vår kärlek vara fullständig helt enkelt därför att vi är vänliga mot alla slags människor. För att livet skall ha verklig mening, måste människor få kunskap om Jehova Gud och hans uppsåt. I bön till sin Fader sade Jesus: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Om du har läst den här boken från början, vet du hur man kan få den belöningen. Du har själv sett vad Skriften förutsäger om den ”stora vedermödan” och de faktiska bevis som bekräftar att den är nära. Du vet att Guds rike är mänsklighetens enda hopp. Men drivs du av kärlek till Jehova och till dina medmänniskor att dela med dig av denna livsviktiga kunskap åt dem?

18. a) Vilket verk förutsade Jesus för vår tid i Matteus 24:14? b) Hur bör vi betrakta vårt deltagande i det?

¹⁸ När Jesus talade om ”avslutningen på tingens ordning” förutsade han: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Vilket privilegium att få representera universums suveräne härskare, Jehova själv, som en som har del i detta ”vittnesbörd”! Möjligheten att få vara med i detta särskilda verk står alltjämt öppen, men inte länge till.

19. Varför bör vi inte låta någon känsla av bristande personlig förmåga avhålla oss från att ta del i detta verk?

¹⁹ När man tänker på utsikten att ta del i detta ”vittnesbörd för alla nationerna”, är det bra att inse att det inte är ens egna förmågor, utan Gud, som får budskapet att ge resultat. (Apostlagärningarna 16:14; 1 Korintierna 3:6) Om du drivs av ett villigt hjärta, kan Jehova använda dig till att utföra sin vilja. Aposteln Paulus sade: ”Nu är det genom den Smorde vi har en sådan tillförsikt till Gud. Inte så att vi av oss själva är tillräckligt kvalificerade att kunna räkna något för att vara från oss själva, utan detta att vi är tillräckligt kvalificerade är från Gud.” — 2 Korintierna 3:4—6.

20. a) Kommer alla att ge gynnsamt gensvar på de goda nyheterna? b) Vad gott uträttas när vi predikar för människor som är likgiltiga eller till och med motståndare?

²⁰ Vi bör naturligtvis inte förvänta att alla skall ge gynnsamt gensvar. Många kommer att vara likgiltiga. Somliga kommer att göra motstånd. Men de kan ändra sig. Saulus från Tarsus, som en gång förföljde de kristna, blev en nitisk Jesu apostel. (1 Timoteus 1:12, 13) Människor behöver budskapet om Riket, vare sig de vet det eller inte. Vi måste därför vara intresserade av dem, villiga att ge ut oss för att befrämja deras bestående bästa. (1 Tessalonikerna 2:7, 8) Även om de inte önskar ta emot budskapet om Riket, åstadkoms ändå något gott. Vittnesbördet blir avgivet, Jehovas namn blir upphöjt, åtskiljandet av människor blir verkställt, och vi själva bevisar vår lojalitet mot Jehova. — Matteus 25:31—33.

Omsorg om vad som händer din egen familj

21. Vilket ansvar åvilar ett familjeöverhuvud i fråga om hans egen familjs andliga välbefinnande?

²¹ Dina ansträngningar att hjälpa andra att få nytta av Jehovas kärleksfulla föranstaltningar bör också inriktas på din egen familj. Ett familjeöverhuvud har till exempel ansvar för sin familjs andliga tillväxt. Den påverkas direkt av regelbundenheten hos hans anordningar för familjestudium av Guds ord. Och när en fars böner för sin familj visar djup hängivenhet och tacksamhet, kan detta påverka hela familjens inställning.

22. Varför är det viktigt att en far tuktar sina barn, och vad bör vara hans motiv?

²² Hans ansvar inbegriper också att ge tuktan. När det uppstår problem kan det förefalla lättare att ignorera dem. Men om tuktan ges endast när fadern blir irriterad eller om problemen behandlas först när de har blivit allvarliga, då är det något som fattas. Ordspråksboken 13:24 säger: ”Den som älskar ... [sin son] agar honom i tid.” En kärleksfull far ger således tuktan konsekvent. Han förklarar tålmodigt saker och ting för sina barn och tar hänsyn till vars och ens mentala, känslomässiga och fysiska begränsningar. (Efesierna 6:4; Kolosserna 3:21) Om du är far, hyser du då detta slags kärlek till dina barn? Är du villig att axla detta ansvar med ett öga på familjens bästa, inte bara nu utan också i framtiden? — Ordspråksboken 23:13, 14; 29:17.

23. Hur kan en mor bidra till sin familjs andliga bästa?

²³ En hustru kan också i stor utsträckning bidra till familjens bästa. Hennes samarbete med sin man och hennes förståndiga bruk av tiden när det gäller att forma barnens liv på ett gudaktigt sätt återspeglas vanligtvis i barnens uppförande och inställning. (Ordspråksboken 29:15) Även i de fall då det inte finns någon far i hemmet ger omsorgsfull undervisning från bibeln tillsammans med ett gott exempel goda resultat.

24. a) Om en troende röner motstånd från sin äktenskapspartner, vilken stridsfråga bör han eller hon då tänka på? b) Hur skulle verklig kärlek till den icke troende partnern kunna visas under sådana omständigheter?

²⁴ Men hur är det om fadern i hemmet inte godtar Guds ord eller kanske rentav förföljer sin hustru? Vad bör hon göra? Om hon älskar Jehova, kommer hon förvisso inte att vända Gud ryggen. Det är Satan som framför den anklagelsen att människor skulle överge Gud om de får utstå svårigheter. Hon vill säkert inte göra som Satan säger. (Job 2:1—5; Ordspråksboken 27:11) Samtidigt uppmanar bibeln henne att söka sin mans bestående bästa. Om hon övergav vad hon vet är sanningen, skulle det innebära att båda går miste om det eviga livet. Men om hon förblir fast i sin tro kan hon kanske hjälpa honom att vinna frälsning. (1 Korintierna 7:10—16; 1 Petrus 3:1, 2) Genom att fortsätta att hålla sina äktenskapslöften, även under svårigheter, visar hon dessutom sin djupa respekt för äktenskapets upphovsman, Jehova Gud.

25. Hur påverkar förälderns beslut barnens utsikter till liv?

²⁵ Ytterligare ett starkt skäl för en troende förälder att vara lojal mot Gud även under motstånd är barnen. Gud ger försäkran om att barnen till hans hängivna tjänare skall bli bevarade genom den kommande ”stora vedermödan”. Även om bara den ena av föräldrarna tjänar Jehova, räknar Gud sådana små barn som ”heliga”. (1 Korintierna 7:14) Men hur blir det om föräldern ”ber att få slippa ifrån” att göra Guds vilja? En sådan förälder skulle ge upp en godkänd ställning inför Gud, inte bara för sig själv, utan också för de små barnen. (Hebréerna 12:25) Vilken tragisk förlust det skulle vara!

26. Vad måste vi göra för att kunna handla så att det blir till verklig nytta för oss själva och andra?

²⁶ Vilken sida av livet vi än betraktar, är det alltså tydligt att vi behöver tänka på andra och inte bara på oss själva. Vi blir själva föremål för kärlek om vi gör det till en vana att visa osjälvisk omsorg om andra. (Lukas 6:38) Men för att ådagalägga sann kärlek och inte bli vilseledda av kortsiktigt mänskligt resonemang måste vi lära känna Jehova och åtnjuta ett gott förhållande till honom. Och att göra det innebär att vi själva måste träffa ett val.

[Bild på sidan 171]

Det slags kärlek Jehovas tjänare måste ha förpliktar dem att visa äkta omsorg om andra oavsett ras, nationalitet eller ställning i livet