Visa alltid kärlek och tro
”Den som förblir i kärleken, han förblir i gemenskap med Gud.” ”Och detta är den seger som har segrat över världen: vår tro.” — 1 JOHANNES 4:16; 5:4.
1, 2. Vilka egenskaper betonas särskilt i 1 Johannes 4:7—5:21?
JEHOVA är kärleken personifierad, och de som önskar behaga honom måste visa denna gudaktiga egenskap. Aposteln Johannes gör detta klart i den senare delen av sitt första inspirerade brev.
2 Sanna kristna måste också visa tro. Det är endast på det sättet som de kan besegra världen och förbli trygga i Jehovas ynnest. När vi nu skall studera den sista delen av Johannes’ brev, låt oss då under bön begrunda vikten av att visa kärlek och tro.
Låt oss älska varandra
3, 4. Vilket samband finns det mellan att vi visar kärlek och att vi känner Gud?
3 Johannes betonar vikten av kärlek. (Läs 1 Johannes 4:7, 8.) ”Älskade” kristna uppmanas att ”fortsätta att älska varandra, eftersom kärleken kommer från Gud” — Jehova är upphovet till den. ”Var och en som älskar är född av Gud [som en av anden pånyttfödd person] och vinner kunskapen om Gud” och är bekant med Jehovas egenskaper och uppsåt och med hur han ger uttryck åt kärlek. I våra dagar har den ”stora skaran” av Kristi ”andra får” också förvärvat denna kunskap om Gud.
4 Att vi känner Gud betyder att vi verkligen uppskattar hans egenskaper och älskar honom helt och fullt och håller fast vid honom som vår Suverän. Men ”den som inte älskar har inte lärt känna Gud”. De som inte visar kristen kärlek har inte ”lärt känna Gud, eftersom Gud är kärleken”. Ja, kärlek är Jehovas förhärskande egenskap, som tydligt kommer till uttryck i hans sätt att sörja andligen och materiellt för mänskligheten.
5. Vad är det största beviset för att ”Gud är kärleken”?
5 Därefter nämner han det största beviset på att ”Gud är kärleken”. (Läs 1 Johannes 4:9, 10.) Johannes säger: ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall [som syndare förtjänta av döden], därför att Gud sände ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom.” Jesus är Jehovas ”enfödde Son” genom att han var Guds enda direkta skapelse. (Johannes 1:1—3, 14; Kolosserna 1:13—16) Jesus sändes ut ”i världen” genom att bli en människa och offentligt utföra sin tjänst och sedan dö en offerdöd. (Johannes 11:27; 12:46) För att få evigt liv genom honom, antingen i himmelen eller på jorden, måste man ha tro på hans lösenoffers förtjänst.
6. Vad gjorde Gud medan vi ännu var syndare som inte älskade honom?
6 Vi var fortfarande syndare som inte älskade Gud, när ”han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder”. Kristi offer gjorde det möjligt för oss att åter kunna uppnå ett rätt förhållande till Gud. (Romarna 3:24, 25; Hebréerna 2:17) Uppskattar du detta det största uttrycket för oförtjänt kärlek från vår himmelske Faders sida?
7. a) Eftersom vi inte kan säga att vi älskar Jehova på grund av att vi har sett honom, hur kan vi då visa att vi älskar honom? b) Vad bevisas genom att vi visar broderlig kärlek?
7 Guds kärlek till oss bör påverka vår inställning till andra. (Läs 1 Johannes 4:11—13.) Eftersom han älskade oss medan vi fortfarande var syndare, ”är vi själva pliktiga att älska varandra”. ”Ingen” bland människor ”har någonsin sett Gud”. Vi kan således inte säga att vi älskar Jehova därför att vi har sett honom. (2 Moseboken 33:20; Johannes 1:18; 4:24) Men genom att visa kärlek visar vi att vi älskar upphovet till denna egenskap. Vår broderliga kärlek bevisar att ”Gud förblir i oss” och att ”hans kärlek görs fullkomlig i oss” eller kommer till fullt uttryck i oss. Och vi vet att ”vi förblir i gemenskap med” Jehova, ”därför att han har gett oss av sin ande”. Att vi visar broderlig kärlek bevisar att Jehovas ande verkar inom oss, eftersom kärlek är en av dess frukter. (Galaterna 5:22, 23) Detta visar att vi känner Gud och har hans godkännande.
8. Vad är det mer som bevisar att vi är ”i gemenskap med Gud”?
8 Det finns ytterligare bevis för att vi är ”i gemenskap med Gud”. (Läs 1 Johannes 4:14—16a.) Johannes hade ”sett” det Jesus gjorde på jorden och hur han led för människosläktets skull, och därför kunde Johannes vittna om ”att Fadern har sänt ut sin Son som världens [den syndiga mänsklighetens] frälsare”. (Johannes 4:42; 12:47) Dessutom ”förblir Gud i gemenskap med” oss och vi ”i gemenskap med” honom, om vi avger en uppriktig bekännelse att Jesus Kristus är hans Son. Detta kräver att vi utövar tro och avger ett offentligt vittnesbörd om att Jesus är Guds Son. (Johannes 3:36; Romarna 10:10) Vår tillförsikt till ”den kärlek som Gud har i vårt fall” ger ytterligare bevis för att vi, oavsett om vi tillhör den smorda kvarlevan eller de ”andra fåren”, är i gemenskap med Jehova.
9. a) I vilken bemärkelse kan kärleken till Gud göras ”fullkomlig”, och hur kommer detta att påverka vårt förhållande till andra? b) Vad främjas av ”fullkomlig” kärlek?
9 Därefter visar Johannes att kärleken kan göras ”fullkomlig”. (Läs 1 Johannes 4:16b, 17.) Vi blir påminda om att ”Gud är kärlek”. Eftersom vi ”förblir i kärleken” och ådagalägger denna frukt av Jehovas ande, förblir vi ”i gemenskap med Gud”. Om kärleken till Jehova ”har gjorts fullkomlig hos oss” och har kommit till fullt uttryck gentemot honom, så kommer vi att älska medtroende. (Jämför vers 12.) ”Fullkomlig” kärlek främjar också ”fritt och öppet” tal till Gud i bön både nu och ”på domens dag”, som är förbunden med Kristi närvaro. De som visar sådan kärlek kommer då inte att ha någon orsak att frukta att Guds dom skall bli ogynnsam. ”Alldeles som denne [Jesus] är, så är vi själva i den här världen”, om vi på detta sätt visar kärlek. Ja, vi liknar honom i fråga om att åtnjuta ynnest som Guds barn i denna värld av människor som gjorts främmande för Gud.
10. Vad upplever inte de inom vilka kärleken har gjorts ”fullkomlig”?
10 De inom vilka kärleken har gjorts ”fullkomlig” upplever inte en fruktan som hämmar bön. (Läs 1 Johannes 4:18, 19.) ”Fruktan verkar som en hämsko”, som skulle kunna avhålla oss från att obehindrat nalkas Jehova. Om vi upplever sådan fruktan, har vi således inte gjorts fullkomliga ”i kärleken”. Men om vi har gjorts fullkomliga ”i kärleken”, så fyller denna egenskap våra hjärtan och driver oss att utföra Guds vilja och får oss att hålla oss nära vår himmelske Fader i bön. Vi har verkligen orsak att älska Jehova och att be till honom, för som Johannes säger ”älskar vi, därför att han [Gud] först har älskat oss”.
11. Varför är det rimligt att vi lyder budet: ”Den som älskar Gud, han skall älska sin broder också”?
11 Det räcker naturligtvis inte med att vi bara säger att vi älskar Gud. (Läs 1 Johannes 4:20, 21.) Den som säger: ”Jag älskar Gud” och samtidigt hatar sin andlige broder är ”en lögnare”. Eftersom vi kan se vår broder och iaktta hans gudaktiga egenskaper, borde det vara lättare att visa kärlek till honom än att älska en osynlig Gud. Ja, ”den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett”. Det är därför rimligt att vi lyder detta ”bud”: ”Den som älskar Gud, han skall älska sin broder också.”
Vem segrar över världen?
12. Vilken annan kärlek förväntas vi ha, eftersom vi älskar Gud?
12 Därefter visar Johannes vad det egentligen innebär att älska Gud. (Läs 1 Johannes 5:1—5.) Först påpekar aposteln att ”var och en som tror att Jesus är den Smorde” (Messias eller Jehovas Smorde), ”han är född av Gud”, dvs. Jehova har pånyttfött honom med sin ande. Var och en som älskar honom som pånyttföder, Jehova, älskar dessutom alla andra ”som är födda av denne”. Ja, alla Guds smorda barn älskar honom, och man väntar sig att de skall älska varandra. En sådan broderlig kärlek är också kännetecknande för den ”stora skaran” av ”andra får” som har jordiska förhoppningar. — Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9.
13. a) Varför är Guds bud inte ”betungande” för oss? b) Hur segrar vi över världen?
13 Vi vet att vi älskar Guds barn, när vi älskar Gud och håller hans bud. Ja, Guds kärlek innebär att vi håller hans bud. Eftersom vi älskar Gud och rättfärdigheten, tycker vi om att hålla hans bud. Johannes säger att de inte är ”betungande” för oss, ”eftersom allting som är fött av Gud, det segrar över världen”. ”Allting” kan beteckna gudagiven kraft att segra över världen eller segra över det orättfärdiga mänskliga samhället med dess frestelser att bryta Jehovas bud. (Johannes 16:33) ”Den seger som har segrat över världen” är ”vår tro” på Gud, hans ord och hans Son. Om vi ”tror att Jesus är Guds Son”, så segrar vi över världen genom att förkasta dess felaktiga tänkesätt och omoraliska handlingssätt och genom att hålla Guds bud.
14. a) Hur kom Jesus ”förmedelst vatten”? b) Hur visades Kristus vara Guds Son ”med blodet”? c) Hur bär den heliga anden vittnesbörd om Jesus Kristus?
14 Eftersom tron på Jesus är så viktig för att vi skall segra över världen, nämner Johannes bevis som ”tre vittnesbärare” gett om Kristus. (Läs 1 Johannes 5:6—8.) Johannes säger först att Jesus ”har kommit förmedelst vatten”. När Jesus blev döpt i vatten för att symbolisera framställandet av sig själv till Gud, förklarade Jehova: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matteus 3:17) Kristus bevisades också vara Guds Son ”med blodet” som han utgöt i sin död som en lösen. (1 Timoteus 2:5, 6) Dessutom säger Johannes att ”det är [den heliga] anden som vittnar, eftersom anden är sanningen”. Att anden sänkte sig ner över Jesus vid hans dop bevisade att han var Guds Son. (Matteus 3:16; Johannes 1:29—34) Det var Jehovas ande som gjorde att Jesus kunde utföra sitt uppdrag och kunde utföra kraftgärningar. (Johannes 10:37, 38; Apostlagärningarna 10:38) Genom sin ande åstadkom Gud ett ovanligt mörker, en jordbävning och att templets förhänge slets itu när Jesus dog, och därefter uppväckte Gud honom genom samma ande. — Matteus 27:45—54.
15. Vilka är de ”tre vittnesbärarna”?
15 Det finns alltså ”tre vittnesbärare” om det förhållandet att Jesus är Guds Son. Dessa är 1) den heliga anden, 2) vattnet vid Jesu dop och det som det representerade (att han framställde sig för Jehova) och 3) det blod han utgöt i döden som en lösen. Dessa tre ”är ense” i fråga om att ge bevis för att Jesus är Guds Son, som vi måste ha sann tro på, om vi skall få evigt liv. — Jämför 5 Moseboken 19:15.
Vittnesbörd av Gud
16. Hur har Jehova vittnat om Jesus?
16 Gud själv har vittnat om sin Son. (Läs 1 Johannes 5:9—12.) ”Om vi tar emot det vittnesbörd [ofullkomliga] människor avger [som sant, vilket vi vanligtvis gör i samtal och i domstolar], så är Guds vittnesbörd större.” (Johannes 8:17, 18) Eftersom Gud inte kan ljuga, kan vi lita obetingat på det Gud har vittnat om sin Son. Och Jehova har sagt att Jesus Kristus är hans Son. (Titus 1:2; Matteus 3:17; 17:5) Dessutom låg Gud bakom de ”tre vittnesbärarna”, dvs. hans heliga ande, vattnet vid Jesu dop och Kristi utgjutna blod.
17. Vilket är det enda sätt varpå frälsning är möjlig?
17 ”Den som sätter tro till Guds Son har fått vittnesbördet avgivet i sitt eget fall”, eller ”i sig själv” (enligt fotnot i Referensbibeln), därför att alla bevis övertygar honom om att Jesus är Guds Son. Men ”den som inte har tro på Gud” som ett pålitligt vittne om sin Son får Jehova att framstå som en lögnare. Kontentan av det vittnesbörd som avges är naturligtvis ”att Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son”. Det är endast genom att tro på Jesus som Guds Son som det är möjligt att bli frälst till evigt liv. (Johannes 11:25, 26; 14:6; 17:1—3) Den som således ”har Sonen” genom att tro på honom har den oförtjänta gåvan evigt liv. (Johannes 20:31) Men den som saknar tro på Jesus som Guds Son kommer inte att få åtnjuta ”det livet”.
Bön gör verkan!
18. Varför har Johannes skrivit ”de här tingen”?
18 Därefter anger Johannes det djupare syftet med sitt brev och dryftar bönen. (Läs 1 Johannes 5:13—15.) Han har skrivit ”de här tingen” för att det skall bli känt att de har ”evigt liv”. Detta är vår tillförsikt som sådana som sätter tro till Guds Sons ”namn”. (Jämför 1 Johannes 3:23.) Och avfällingar som inte är av vår sort kan inte fördärva den tron. — 1 Johannes 2:18, 19.
19. a) Vilken ”tillförsikt” har vi enligt 1 Johannes 5:14, 15 till Gud? b) Vad är några ting som vi med rätta kan be om?
19 Vi har ”tillförsikt” eller ”frimodighet” (enligt Rikets mellanradiga översättning) till Gud att vad vi än begär i bön ”i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss”. Vi ber med rätta om sådant som helgandet av Jehovas namn, om hans ande, om gudomlig vishet och om att bli räddade från den onde. (Matteus 6:9, 13; Lukas 11:13; Jakob 1:5—8) Och vi vet ”att vi skall få de begärda tingen, då vi ju har begärt dem av honom” — honom ”som hör bön”. — Psalm 65:3.
20, 21. a) Vad är ”en synd som inte drar med sig död”? b) Varför är det fel att be beträffande ”en synd som drar med sig död”?
20 Därefter talar Johannes om bön och två slag av synd. (Läs 1 Johannes 5:16, 17.) ”En synd som inte drar med sig död” är inte uppsåtlig, och det skulle inte vara fel att be att den ångrande syndaren blir förlåten. (Apostlagärningarna 2:36—38; 3:19; Jakob 5:13—18) Men det skulle vara fel att be beträffande ”en synd som drar med sig död”, eftersom detta är uppsåtlig synd mot den heliga anden för vilken det är omöjligt att få förlåtelse. (Matteus 12:22—32; Hebréerna 6:4—6; 10:26—31) Sådana syndare går till gehenna och erfar evig förintelse i ”den andra döden”. (Uppenbarelseboken 21:8; Matteus 23:15) Även om Jehova är den slutlige domaren, vill vi således inte riskera att misshaga honom genom att be för en syndare, när bevismaterialet tyder på att han har gjort sig skyldig till uppsåtlig ”synd som drar med sig död”.
21 Om således ”någon [framför allt då en med anden smord äldste] skulle få se sin broder i färd med att begå en synd som inte drar med sig död [den andra döden], då skall han framställa en begäran, och han [Gud] skall ge honom [syndaren] liv” och rädda honom från evig tillintetgörelse. ”All orättfärdighet är” naturligtvis ”synd” eller ett missande av målet vad Guds rättfärdiga normer beträffar. ”Ändå finns det en synd som inte drar med sig död”, och eftersom den beror på vår ofullkomlighet ångrar vi oss, och synden skyls över av Kristi offer.
Huvudpunkter i Johannes’ brev
22. Vem ”får inget fast grepp om” en lojal kristen, och om vad kan en sådan kristen be med tillförsikt?
22 Johannes sammanfattar nu huvudpunkterna i sitt brev. (Läs 1 Johannes 5:18—21.) Var och en ”som är född av Gud” som en med anden smord kristen ”bedriver” inte synd. Jesus Kristus, ”den av Gud födde”, dvs. genom helig ande, ”vakar över honom, och den onde [Satan] får inget fast grepp om honom”. Sådana lojala smorda kristna kan med tillförsikt be om att räddas från den onde och kan med ”trons stora sköld” undgå andlig skada från Satans ”brinnande projektiler”. — Matteus 6:13; Efesierna 6:16.
23. På vad sätt ”befinner sig” ”hela världen” ”i den ondes våld”?
23 Eftersom de smorda har bevis för att de är Jehovas andliga söner, kan de säga: ”Vi vet att vi härstammar från Gud.” Det förhållandet att de har tro på Kristus och inte bedriver synd bevisar att de är Guds barn, som Satan inte har kunnat få något ”fast grepp om”. ”Men hela världen [det orättfärdiga mänskliga samhället] befinner sig i den ondes [Satans, djävulens,] våld.” (Efesierna 2:1, 2; Uppenbarelseboken 12:9) Världen ger vika för Satans onda inflytande och herravälde och gör ingen ansträngning att slita sig loss för att göra Guds vilja.
24. I vilket syfte har Jesus ”gett oss uppfattningsförmåga”?
24 Vissa falska lärare var av den uppfattningen att Kristus inte hade kommit i köttet. (2 Johannes, vers 7) Men de bevis som Johannes åberopar i det här brevet gjorde att han kunde säga: ”Vi vet att Guds Son har kommit.” (1 Johannes 1:1—4; 5:5—8) Dessutom har Jesus ”gett oss uppfattningsförmåga”, så att ”vi skall vinna kunskapen om den sanne”, en progressiv kunskap om Gud. (Matteus 11:27) ”Vi befinner oss” således ”i gemenskap med den sanne [Jehova Gud], genom hans Son, Jesus Kristus.” — Jämför Johannes 17:20, 21.
25. Hur kan vi som kristna tillämpa rådet i 1 Johannes 5:21?
25 Antingen de som är i gemenskap med den sanne Guden, Jehova, tillhör kvarlevan eller de ”andra fåren”, önskar de på allt sätt behaga honom. Men under det första århundradet fanns det frestelser att delta i avgudadyrkan, precis som det gör i våra dagar. Därför avslutar Johannes mycket passande sitt brev med detta faderliga råd: ”Små barn, var på er vakt mot avgudarna.” Som kristna tillber vi inte eller böjer vi oss inte ner inför beläten eller bilder. (2 Moseboken 20:4—6) Vi vet också att det skulle vara fel att sätta oss själva, sinnlig njutning eller någonting annat i Guds ställe. (2 Timoteus 3:1, 2, 4) Och det förhållandet att vi har överlämnat oss åt honom utesluter att vi skulle tillbe det politiska ”vilddjuret” och dess ”bild”. (Uppenbarelseboken 13:14—18; 14:9—12) Låt oss alltså för att behaga vår himmelske Fader och få hans gåva evigt liv vara fasta i vår beslutsamhet att undvika all avgudadyrkan och aldrig låta den fördärva vårt dyrbara förhållande till Jehova genom Jesus Kristus.
Av varaktig hjälp för oss
26. Vad är några drag som är värda att lägga märke till i Första Johannes?
26 Johannes’ första brev hjälpte de första kristna att sky avgudadyrkan. Det hjälpte dem att kunna bemöta avfällingarnas lögner, och det tjänar ett liknande syfte i våra dagar. Det bevisar till exempel att Jesus Kristus levde som människa och dog som ”ett försoningsoffer” för synder. Brevet identifierar ”antikrist” och skiljer mellan Guds barn och djävulens barn. Det visar hur man kan pröva ”inspirerade uttalanden” för att se om de härrör från Jehova. Dessutom övertygar Johannes’ ord oss om att ”Gud är kärleken”, att sann tro segrar över världen och att Jehova hör sina lojala vittnens böner.
27. På vad sätt kan Johannes’ första gudomligt inspirerade brev hjälpa oss?
27 Hur förståndigt är det inte med tanke på världsliga frestelser att hålla Johannes’ varning för att älska världen i tankarna! Om personliga meningsskiljaktigheter skulle sätta vårt förhållande till vissa medtroende på prov, så kan apostelns ord påminna oss om att vi kan bevisa att vi älskar Gud genom att visa broderlig kärlek. Med Guds hjälp och genom att tillämpa Johannes’ råd kan vi undvika att bedriva synd och kan bevara tron som segrar över världen. Låt oss därför visa vår tacksamhet för detta inspirerade brev, när vi fortsätter att vandra i Guds ljus, fortsätter att leva som Guds barn och alltid visar kärlek och tro till ära för vår himmelske Fader, Jehova.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Hur bör detta att vi älskar Jehova påverka vårt förhållande till medtroende?
◻ Hur kan vi ”segra över världen”?
◻ Vilka är de ”tre vittnesbärarna” om Guds Son?
◻ Vilken ”tillförsikt” kan vi ha, när det gäller bön?
◻ På vad sätt kan Första Johannes hjälpa oss?
[Infälld text på sidan 22]
Eftersom Jehova älskade oss medan vi ännu var syndare, är vi ”pliktiga att älska varandra”
[Infälld text på sidan 23]
Vår tro på Gud, på hans ord och på hans enfödde Son gör att vi kan ”segra över världen”
[Bild på sidan 25]
Den heliga anden, vattnet vid Jesu dop, hans utgjutna blod och Jehova själv vittnade om att Jesus Kristus är Guds Son