Kristen gästfrihet i en splittrad värld
”Vi är därför pliktiga att ta emot sådana personer gästfritt, för att vi må bli medarbetare i sanningen.” — 3 JOHANNES, VERS 8.
1. Vilka mycket åtråvärda gåvor har Skaparen gett människan?
”MÄNNISKAN [har] inte ... något bättre under solen än att äta och dricka och glädja sig och ... detta bör följa henne i hennes hårda arbete under hennes livsdagar, som den sanne Guden har gett henne under solen.” (Predikaren 8:15) Med de orden talar den forntida hebreiske församlaren om för oss att Jehova Gud inte bara vill att människan som han har skapat skall vara glad och lycklig, utan att han också ger henne möjlighet att vara det. Det verkar som om önskan att roa sig och ha det trevligt har varit gemensam för människor överallt och i alla tider.
2. a) Hur har människor missbrukat det som Jehova avsåg för dem? b) Vad har resultatet blivit?
2 Vi lever nu i ett njutningslystet samhälle, där människor går upp i jakten på nöjen och njutningar. De flesta människor har, precis som Bibeln har förutsagt, blivit ”egenkära” och ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”. (2 Timoteus 3:1–4) Detta är naturligtvis en uppenbar snedvridning av det Jehova Gud avsåg. När det förnämsta målet blir att ha roligt och trevligt eller att tillfredsställa det egna jaget, finns det inte längre någon verklig tillfredsställelse, utan allt blir ”tomhet och ett strävande efter vind”. (Predikaren 1:14; 2:11) Därför är världen full av ensamma och besvikna människor, något som i sin tur medför många problem i samhället. (Ordspråken 18:1) Människor blir misstänksamma mot varandra och splittras enligt ras, etnisk tillhörighet, samhällsställning och ekonomisk ställning.
3. Hur kan vi finna sann glädje och tillfredsställelse?
3 Hur annorlunda skulle det inte vara om människor efterliknade Jehovas sätt att behandla andra och var omtänksamma, frikostiga och gästfria! Han har gjort klart att nyckeln till sann lycka inte ligger i att vi försöker tillfredsställa våra egna begär. Nyckeln är i stället denna: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) För att finna sann glädje och tillfredsställelse måste vi övervinna sådant som kan ligga hindrande i vägen. Och vi måste nå ut till dem som tjänar Jehova tillsammans med oss. Vi måste lyssna till rådet: ”Vi är därför pliktiga att ta emot sådana personer gästfritt, för att vi må bli medarbetare i sanningen.” (3 Johannes, vers 8) Att man, i den utsträckning som ens omständigheter tillåter, visar gästfrihet mot dem som är förtjänta av det blir till glädje både för givaren och för mottagaren. Vilka är då bland de förtjänta som vi bör ”ta emot ... gästfritt”?
”Att se till föräldralösa och änkor”
4. Hur har familjebilden förändrats också för somliga bland Jehovas folk?
4 I våra dagar är det sällsynt med stabila familjer och lyckliga äktenskap. Över hela världen blir det allt fler skilsmässor och ogifta mödrar, något som drastiskt har förändrat familjebilden. Som en följd av detta kommer många av dem som på senare år har blivit Jehovas vittnen från splittrade familjer. De är antingen skilda eller har separerat från sin äktenskapspartner, eller också lever de i en enföräldersfamilj. Den sanning som Jesus undervisade om har också, som han förutsade, fått till följd att många familjer har blivit söndrade eller splittrade. — Matteus 10:34–37; Lukas 12:51–53.
5. Vad sade Jesus som kan bli en källa till uppmuntran för dem som lever i splittrade familjer?
5 Det värmer vårt hjärta, när vi ser nya ta fast ståndpunkt för sanningen, och vi tröstar dem ofta med Jesu uppmuntrande löfte: ”Jag säger er i sanning: Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i den här tidsperioden: hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, tillsammans med förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” — Markus 10:29, 30.
6. Hur kan vi bli bröder, systrar, mödrar och barn till ”föräldralösa och änkor” ibland oss?
6 Vilka är då dessa ”bröder och systrar och mödrar och barn”? Att någon ser en stor skara människor i en Rikets sal, ofta ett hundratal eller mer, vilka kallar sig bröder och systrar, får honom inte automatiskt att känna att dessa är hans bröder, systrar, mödrar och barn. Tänk på följande: Lärjungen Jakob påminner oss om att om vår tillbedjan skall vara godtagbar för Jehova, måste vi ”se till föräldralösa och änkor i deras betryck” och bevara oss ”utan fläck från världen”. (Jakob 1:27) Det innebär att vi inte får låta sådana världsliga attityder som stolthet över ekonomiska tillgångar och samhällsställning få oss att stänga vår medkänslas dörr för dessa ”föräldralösa och änkor”. I stället måste vi ta initiativet att ge dem vårt kamratskap och visa dem gästfrihet.
7. a) Vad är det egentliga syftet med att vara gästfri mot ”föräldralösa och änkor”? b) Vilka kan också vara med om att visa kristen gästfrihet?
7 Eftersom enföräldersfamiljer eller de som lever i familjer som är splittrade i religiöst avseende inte nödvändigtvis saknar något i materiellt avseende eller är i en ekonomiskt svår situation, behöver inte detta att visa gästfrihet mot ”föräldralösa och änkor” alltid betyda att man skall kompensera sådana personer materiellt. Men det sunda umgänget, familjeandan, kamratskapet med personer i olika åldrar och att man delar andligen goda ting — sådant är värdefulla sidor av livet. Det viktiga är inte hur påkostad en bjudning är, utan att där råder endräkt och en kärleksfull anda, och med tanke på detta kan även ”föräldralösa och änkor” ibland visa gästfrihet mot medkristna. — Jämför 1 Kungaboken 17:8–16.
Finns det utlänningar bland oss?
8. Hur har situationen förändrats i många av Jehovas vittnens församlingar?
8 Vi lever i en tid av väldiga folkförflyttningar. ”Över 100 miljoner människor i världen lever i länder som de inte är medborgare i, och 23 miljoner är flyktingar i sitt eget land”, heter det i World Press Review. Som en direkt följd av detta finns det nu, framför allt i större städer, människor från olika delar av världen i många av Jehovas folks församlingar, där det tidigare nästan bara fanns människor av en ras eller nationalitet. Det kanske är så där du bor. Men hur skall vi då betrakta dessa ”främlingar” eller ”utlänningar”, som världen kanske kallar dem, vilkas språk, seder och livsstil kan skilja sig från vårt språk, våra seder och vår livsstil?
9. I vilken allvarlig snara skulle vi kunna fångas när det gäller vår syn på de ”främlingar” och ”utlänningar” som kommer in i den kristna församlingen?
9 Vi får helt enkelt inte låta en tendens till främlingsfientlighet få oss att tro att vi på något sätt skulle vara mer förtjänta av privilegiet att ha lärt känna sanningen än de som kommer från ett främmande eller så kallat hedniskt land; och inte heller får vi känna det som om dessa nykomlingar gör intrång, när de använder Rikets sal eller andra lokaliteter. Aposteln Paulus måste påminna några judekristna under det första århundradet, som hyste sådana uppfattningar, om att ingen var förtjänt av räddning, utan att det var Guds oförtjänta omtanke som gjorde det möjligt för någon att bli räddad. (Romarna 3:9–12, 23, 24) Vi bör glädja oss över att Guds oförtjänta omtanke nu når så många människor, som tidigare på ett eller annat sätt har förvägrats tillfälle att höra de goda nyheterna. (1 Timoteus 2:4) Hur kan vi visa att vår tillgivenhet för dem är äkta?
10. Hur kan vi visa att vi är verkligt gästfria mot ”utlänningarna” ibland oss?
10 Vi kan följa Paulus’ förmaning: ”Välkomna ... varandra, alldeles som Kristus också har välkomnat oss, med härlighet åt Gud till följd.” (Romarna 15:7) Människor från andra länder eller med en annan bakgrund är ofta i underläge, och vi bör därför visa dem omtänksamhet och intresse när det står i vår makt att göra det. Vi bör välkomna dem i vår krets, behandla var och en av dem ”som en infödd bland” oss och ”älska honom” som oss själva. (3 Moseboken 19:34) Detta kanske inte alltid är så lätt att göra, men vi kommer att lyckas, om vi kommer ihåg rådet: ”Sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning; förvandla er i stället genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” — Romarna 12:2.
Dela med de heliga
11, 12. Vilken speciell omtanke visades vissa av Jehovas tjänare i a) det forntida Israel och b) den kristna församlingen under det första århundradet?
11 Mogna kristna som arbetar hårt för vårt andliga väl hör till dem som verkligen förtjänar vår omtanke och gästfrihet. Jehova gjorde speciella anordningar för prästerna och leviterna i det forntida Israel. (4 Moseboken 18:25–29) De kristna under det första århundradet uppmanades också att sörja för dem som betjänade dem i speciella uppgifter. Berättelsen i 3 Johannes, vers 5–8, ger oss en glimt av det starka band av kärlek som fanns bland de första kristna.
12 Den åldrige aposteln Johannes uppskattade mycket den omtanke och gästfrihet som Gajus hade visat mot vissa resande bröder, som var utsända för att besöka församlingen. Dessa bröder — bland dem Demetrios, som antagligen överlämnade Johannes’ brev — var tidigare främlingar eller okända för Gajus. Men de mottogs gästfritt därför att det var ”för hans [Guds] namns skull som de drog åstad”. Så här uttrycker Johannes det: ”Vi är därför pliktiga att ta emot sådana personer gästfritt, för att vi må bli medarbetare i sanningen.” — 3 Johannes, vers 1, 7, 8.
13. Vilka bland oss förtjänar i synnerhet att bli gästfritt mottagna?
13 Det finns många inom Jehovas organisation i våra dagar som anstränger sig kraftigt för hela brödraskarans skull. Det är bland annat de resande tillsyningsmännen, vilka vecka efter vecka använder sin tid och kraft till att bygga upp församlingarna; missionärerna, som lämnar familj och vänner för att predika i främmande länder; de som ställt sig till förfogande för att tjäna vid Betelhem eller avdelningskontor för att där understödja det världsvida predikoarbetet och vidare de som tjänar som pionjärer och använder större delen av sin tid och sina krafter i tjänsten på fältet. Man kan säga att alla dessa arbetar hårt, inte för någon ära eller vinning för egen del, utan av kärlek till Jehova och till den kristna brödraskaran. De är värda att vi efterliknar dem på grund av deras helhjärtade hängivenhet, och de förtjänar också att vi gästfritt tar emot dem.
14. a) Hur blir vi bättre kristna, när vi visar gästfrihet mot dem som är trogna? b) Varför sade Jesus att Maria hade valt ”den goda delen”?
14 Aposteln Johannes påpekade att vi ”blir medarbetare i sanningen”, när vi ”tar emot sådana personer gästfritt”. Detta gör oss också i viss bemärkelse till bättre kristna, eftersom det ingår i ett kristet handlingssätt att göra gott mot medtroende. (Ordspråken 3:27, 28; 1 Johannes 3:18) Det finns också andra belöningar. När Maria och Marta tog emot Jesus i sitt hem, ville Marta vara en god värdinna genom att göra i ordning ”många ting” åt Jesus. Maria visade gästfrihet på annat sätt. Om henne sägs det: ”Maria ... satte sig vid Herrens fötter och ... lyssnade [oavlåtligt] till hans ord”, och Jesus berömde henne för att hon hade valt ”den goda delen”. (Lukas 10:38–42) Att få samtala och resonera med personer som har mångårig erfarenhet är ofta höjdpunkter under en kväll i deras sällskap. — Romarna 1:11, 12.
Vid speciella tillfällen
15. Vilka speciella tillfällen kan visa sig bli en källa till glädje för Jehovas folk?
15 Även om de sanna kristna inte följer populära seder eller firar världsliga helgdagar och högtider, finns det faktiskt tillfällen då de kommer tillsammans för att njuta av varandras sällskap. Jesus var till exempel med vid ett bröllop i Kana, och vid detta tillfälle bidrog han till glädjen genom att utföra sitt första underverk. (Johannes 2:1–11) I våra dagar har Jehovas folk också trevligt tillsammans vid liknande speciella tillfällen, och vid sådana tillfällen finns det sådant som på ett lämpligt sätt kan bidra till glädjen och feststämningen. Men vad är då lämpligt?
16. Vilka riktlinjer för ett rätt uppförande bör vi följa också vid speciella tillfällen?
16 Genom vårt studium av Bibeln får vi veta vad som är ett lämpligt uppförande för de kristna, och detta är något som vi bör tänka på vid alla tillfällen. (Romarna 13:12–14; Galaterna 5:19–21; Efesierna 5:3–5) Tillställningar, antingen i förbindelse med bröllop eller i andra sammanhang, ger oss inte rätt att frångå våra kristna normer eller att göra sådant som vi normalt inte skulle göra, och vi är inte heller förpliktade att följa alla sederna i det land där vi bor. Många sådana seder är grundade på falska religiösa sedvänjor eller vidskepelse, och andra inbegriper ett uppförande som är klart oacceptabelt för de kristna. — 1 Petrus 4:3, 4.
17. a) Vilka faktorer visar att bröllopet i Kana var väl organiserat och fick lämplig tillsyn? b) Vad visar att Jesus godkände det tillfället?
17 När vi läser skildringen i Johannes 2:1–11, är det inte svårt att inse att detta var en stor tillställning med ett rätt stort antal gäster. Jesus och hans lärjungar var också ”bjudna” gäster; de kom inte bara helt apropå, även om åtminstone några av dem sannolikt var släkt med värden. Vi lägger också märke till att där fanns sådana som ”passade upp” och även en ”ledare”, som skulle ge anvisningar om vad som skulle serveras och göras. Allt detta tyder på att tillställningen var väl organiserad och fick lämplig tillsyn. Berättelsen avslutas med förklaringen att Jesus, genom det han gjorde vid festen, ”gjorde sin härlighet uppenbar”. Skulle han ha valt det tillfället att göra detta, om det hade varit en stökig och vild fest? Säkert inte.
18. Vad bör man tänka på vid varje tillställning?
18 Hur är det då om vi skall vara värd för någon speciell tillställning? Vi önskar komma ihåg att syftet med att ta emot andra gästfritt är att vi alla skall ”bli medarbetare i sanningen”. Det räcker således inte med att kalla en tillställning för en ”bjudning för enbart vittnen”. Frågan kan ställas: Vittnar den verkligen om vilka vi är och vad vi tror? Vi bör aldrig betrakta sådana tillställningar som tillfällen att se hur långt vi kan gå i fråga om att efterlikna världen i dess påhitt och i att hänge sig åt ”köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet”. (1 Johannes 2:15, 16) Dessa tillfällen skall i stället på rätt sätt återspegla vår roll som Jehovas vittnen, och vi bör se till att det vi gör blir till ära för Jehova. — Matteus 5:16; 1 Korinthierna 10:31–33.
”Var gästfria ... utan att knota”
19. Varför måste vi vara ”gästfria mot varandra utan att knota”?
19 Allteftersom världsförhållandena fortsätter att försämras och människor blir mer och mer splittrade, måste vi som sanna kristna göra allt vi kan för att stärka de band som förenar oss. (Kolosserna 3:14) Därför måste vi, som Petrus uppmanade oss, ha ”intensiv kärlek till varandra”. Därefter kom han med denna praktiska uppmaning: ”Var gästfria mot varandra utan att knota.” (1 Petrus 4:7–9) Är vi villiga att ta initiativet att visa gästfrihet mot våra bröder och att göra oss besvär för att vara hjälpsamma mot dem och visa dem omtanke? Eller knotar vi när ett sådant tillfälle uppstår? Om vi gör det, känner vi inte den glädje vi annars skulle ha känt, och vi förlorar också den belöning i form av lycka som blir resultatet av att man gör gott. — Ordspråken 3:27; Apostlagärningarna 20:35.
20. Vilka välsignelser väntar oss, om vi visar gästfrihet i denna splittrade värld?
20 Att vi arbetar nära våra medkristna och är omtänksamma och gästfria mot varandra kommer att medföra stora välsignelser. (Matteus 10:40–42) Jehova har lovat att han skall ”spänna ut sitt tält över dem” som handlar så, och de skall ”inte hungra mer eller törsta mer”. Att få vara i Jehovas tält innebär att åtnjuta hans beskydd och gästfrihet. (Uppenbarelseboken 7:15, 16; Jesaja 25:6) Ja, vi har utsikten att snart få åtnjuta Jehovas gästfrihet för evigt. — Psalm 27:4; 61:3, 4.
Kan du förklara?
◻ Vad får vi inte förbise, om vi vill få sann glädje och tillfredsställelse?
◻ Vilka är de ”föräldralösa och änkorna”, och hur bör vi ”se till” dem?
◻ Hur bör vi betrakta ”främlingarna” och ”utlänningarna” bland oss?
◻ Vilka förtjänar speciell omtanke i våra dagar?
◻ Hur bör den sanna gästfrihetens anda återspeglas vid speciella tillfällen?
[Bilder på sidorna 16, 17]
Vid festliga tillfällen kan vi vara gästfria mot utlänningar, faderlösa barn, dem som är i heltidstjänsten och andra gäster