Kapitel 30
”Fallet är det stora Babylon”!
1. Vad kungör den andre ängeln, och vad är det stora Babylon?
DET är stunden för Guds dom! Lyssna till det gudomliga budskapet: ”Och en annan, en andra ängel, följde efter och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, som fick alla nationerna att dricka av sin otukts förbittrings vin!’” (Uppenbarelseboken 14:8) För första men inte sista gången riktar Uppenbarelseboken uppmärksamheten på det stora Babylon. Längre fram, i Uppenbarelseboken kapitel 17, beskrivs det som en vällustig sköka. Vad är det stora Babylon? Som vi skall få se är det ett världsimperium, det är religiöst, och det är Satans efterhärmande organisation som han använder för att bekämpa Guds kvinnas säd. (Uppenbarelseboken 12:17) Det stora Babylon är hela världsväldet av falsk religion. Det innefattar alla religioner som håller fast vid det forntida Babylons religiösa läror och sedvänjor och som lägger i dagen dess ande.
2. a) Hur gick det till att babylonisk religion spreds till alla delar av jorden? b) Vilken är den mest framträdande delen av det stora Babylon, och när framträdde denna del som en mäktig organisation?
2 Det var i Babylon, för mer än 4.000 år sedan, som Jehova förbistrade tungomålen hos dem som tänkte bygga Babels torn. De olika språkgrupperna spred ut sig till jordens ändar och tog med sig de avfälliga trosuppfattningar och sedvänjor som än i dag utgör grundvalen för de flesta religionerna. (1 Moseboken 11:1–9) Det stora Babylon är den religiösa delen av Satans organisation. (Jämför Johannes 8:43–47.) Dess mest framträdande del i vår tid är den avfälliga kristenheten, som framträdde som en mäktig, laglös organisation på 300-talet efter Kristus, med trosbekännelser och med en formalism som inte härrör från bibeln, utan till stor del från babylonisk religion. – 2 Tessalonikerna 2:3–12.
3. Hur kan det sägas att det stora Babylon har fallit?
3 Eftersom religionen fortfarande utövar stort inflytande i världen, undrar du kanske varför ängeln tillkännager att det stora Babylon har fallit. Vad hände efter år 539 f.v.t., då det forntida Babylon föll? Jo, israeliterna blev befriade och kunde återvända till sitt hemland och återställa den sanna tillbedjan där. Att det andliga Israel år 1919 återställdes till ett strålande andligt välstånd, som än i dag består och som breder ut sig, står därför som bevis för att det stora Babylon föll det året. Det har inte längre någon inskränkande makt över Guds folk. För övrigt har det drabbats av djupgående problem inom sina egna led. Sedan år 1919 har dess ruttenhet, oärlighet och omoraliskhet vitt och brett avslöjats. På de flesta håll i Europa är det numera få människor som går i kyrkan. Vanhedrat i ögonen på alla som älskar Guds sanningsord väntar nu det stora Babylon så att säga i dödscellen på att Jehovas rättmätiga dom skall verkställas över det.
Babylons vanhedrande fall
4–6. På vilket sätt kan det sägas att ”det stora Babylon ... fick alla nationerna att dricka av sin otukts förbittrings vin”?
4 Låt oss mer i detalj granska omständigheterna kring det stora Babylons vanhedrande fall. Ängeln talar här om för oss att ”det stora Babylon ... fick alla nationerna att dricka av sin otukts förbittrings vin”. Vad innebär det? Det har med erövring att göra. Jehova uppmanade till exempel Jeremia: ”Ta denna bägare med raseriets vin ur min hand, och du skall låta alla de nationer till vilka jag sänder dig dricka det. Och de skall dricka och svaja fram och tillbaka och handla som galningar på grund av det svärd som jag sänder bland dem.” (Jeremia 25:15, 16, NW) På 500-talet och 600-talet f.v.t. använde Jehova det forntida Babylon till att hälla upp en symbolisk vedermödans bägare som många nationer skulle få dricka av, däribland det avfälliga Juda, så att även Guds eget folk fördes i landsflykt. Sedan var det Babylons tur att falla, eftersom dess kung förhävde sig mot Jehova, ”himmelens Herre”. – Daniel 5:23.
5 Det stora Babylon har också gjort erövringar, men för det mesta har dessa varit mer smygande. Det har fått ”alla nationer att dricka” genom att begagna sig av en prostituerad kvinnas knep och bedriva religiös otukt med dem. Det har lockat politiska härskare till att ingå förbund och vänskapsförhållanden med sig. Det har med hjälp av sin religiösa tjuskraft på ett utstuderat sätt utövat förtryck genom politiken, affärsvärlden och i ekonomiskt avseende. Det har underblåst religiös förföljelse samt religiösa krig och korståg såväl som krig mellan nationer, uteslutande av politiska och kommersiella skäl. Och det har rättfärdigat dessa krig genom att säga att de är Guds vilja.
6 Det är allmänt känt att religionen blandat sig i krig och politik under 1900-talet. Vi har exempel från det shintoistiska Japan, det hinduiska Indien, det buddistiska Vietnam, det ”kristna” Nordirland och Latinamerika såväl som från andra länder – för att inte tala om fältprästernas andel i att på båda sidor under de två världskrigen uppmana unga män att slakta varandra. Ett klassiskt exempel på det stora Babylons kurtiserande är dess insats i spanska inbördeskriget under åren 1936–1939, då minst 600.000 människor dödades. Detta blodbad utlöstes av anhängare till de katolska prästerna och deras bundsförvanter, delvis på grund av att kyrkans makt och ställning hotades av Spaniens regering.
7. Vem har varit det stora Babylons främsta måltavla, och vilka metoder har det använt mot denna måltavla?
7 Eftersom det stora Babylon är den religiösa delen av Satans säd, har det alltid gjort Jehovas ”kvinna”, ”Jerusalem där ovan”, till sin främsta måltavla. Under det första århundradet blev församlingen av smorda kristna tydligt identifierad som kvinnans säd. (1 Moseboken 3:15; Galaterna 3:29; 4:26) Det stora Babylon gjorde ihärdiga försök att besegra denna kyska församling genom att förleda den till att begå religiös otukt. Apostlarna Paulus och Petrus varnade för att många skulle ge efter och att det skulle resultera i ett stort avfall. (Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Petrus 2:1–3) Jesu budskap till de sju församlingarna visade att det stora Babylon mot slutet av Johannes’ liv avancerade något i sina ansträngningar att utöva ett fördärvligt inflytande. (Uppenbarelseboken 2:6, 14, 15, 20–23) Men Jesus hade redan visat hur långt det skulle få tillåtelse att gå.
Vetet och ogräset
8, 9. a) Vad får vi reda på i Jesu liknelse om vetet och ogräset? b) Vad hände ”medan människorna sov”?
8 I sin liknelse om vetet och ogräset talade Jesus om en man som sådde utmärkt säd i en åker. Men ”medan människorna sov” kom en fiende och sådde över ogräs. Vetet kom därför att övertäckas av ogräset. Jesus förklarade sin liknelse med orden: ”Den som sår den utmärkta säden är Människosonen; åkern är världen; vad den utmärkta säden beträffar, så är det rikets söner; men ogräset är den ondes söner, och fienden som sådde det är djävulen.” Han visade sedan att vetet och ogräset skulle få växa tillsammans fram till ”avslutningen på tingens ordning”, då änglarna skulle ”samla ihop” det symboliska ogräset. – Matteus 13:24–30, 36–43.
9 Det som Jesus och apostlarna Paulus och Petrus varnade för skedde också. ”Medan människorna sov”, antingen efter det att apostlarna somnat in i döden eller när kristna tillsyningsmän slöade till i sin uppgift att vaka över Guds hjord, började babylonisk avfällighet spira upp mitt i församlingen. (Apostlagärningarna 20:31) Snart blev ogräset mycket större i antal än vetet och skymde det, så att man inte såg det. Det kan under ett antal århundraden ha förefallit som om kvinnans säd fullständigt hade svepts in i det stora Babylons mycket vida kjolar.
10. Vad hände på 1870-talet, och hur reagerade det stora Babylon på detta?
10 På 1870-talet började smorda kristna göra målmedvetna ansträngningar för att ta avstånd från det stora Babylons otuktiga leverne. De övergav falska läror som kristenheten hade fört in från hedendomen och använde frimodigt bibeln för att predika att hedningarnas tider skulle upphöra år 1914. Det stora Babylons främsta redskap, kristenhetens präster, motstod dessa strävanden att återställa sann tillbedjan. Under första världskriget utnyttjade de krigstidens hysteri för att försöka slå ner den lilla gruppen trogna kristna. År 1918, när verksamheten var nästan fullständigt lamslagen, föreföll det som om det stora Babylon hade lyckats. Det tycktes ha triumferat över dem.
11. Vad medförde det forntida Babylons fall?
11 Som vi tidigare har nämnt råkade den stolta staden Babylon år 539 f.v.t. ut för ett ödesdigert fall från sin maktställning. Då hördes ropet: ”Det har fallit! Babylon har fallit.” Världsimperiets mäktiga säte hade fallit för Medo-Persiens arméer under Cyrus den store. Även om staden som sådan överlevde erövringen, var dess fall från makten ett faktum, och det medförde att de judiska fångarna befriades. De vände tillbaka till Jerusalem för att återställa ren tillbedjan där. – Jesaja 21:9, NW; 2 Krönikeboken 36:22, 23; Jeremia 51:7, 8.
12. a) Hur kan det sägas att det stora Babylon har fallit nu i vår tid? b) Vad är det som bevisar att Jehova fullständigt har förkastat kristenheten?
12 Även under vårt århundrade har ett rop hörts – ett rop om att det stora Babylon har fallit. Den babyloniska kristenhetens tillfälliga framgång år 1918 vändes i plötsligt bakslag år 1919, när kvarlevan av de smorda, Johannesklassen, återupprättades genom en andlig uppståndelse. Det stora Babylon hade fallit i fråga om att kunna ha ett förslavande inflytande över Guds folk. Likt gräshoppor svärmade Kristi smorda bröder ut ur avgrunden, redo för verksamhet. (Uppenbarelseboken 9:1–3; 11:11, 12) De var den nutida ”trogne och omdömesgille slaven”, och deras Herre satte dem över alla sina tillhörigheter på jorden. (Matteus 24:45–47) Att de blev använda på det här sättet bevisade att Jehova fullständigt hade förkastat kristenheten, trots dess anspråk på att vara hans representant på jorden. Den rena tillbedjan återupprättades, och vägen låg nu öppen för att kunna slutföra arbetet att förse kvarlevan av de 144.000 med sigill – de kvarvarande av kvinnans säd, dessa som sedan gammalt varit det stora Babylons fiender. Allt det här förebådar ett förkrossande nederlag för denna sataniska religiösa organisation.
Uthållighet för de heliga
13. a) Vad förkunnar den tredje ängeln? b) Vilken dom ger Jehova dem som tar emot vilddjurets märke?
13 Nu talar den tredje ängeln. Lyssna! ”Och en annan ängel, en tredje, följde efter dem och sade med hög röst: ’Om någon tillber vilddjuret och dess bild och får ett märke på sin panna eller på sin hand, skall han också dricka av Guds förbittrings vin, som hälls upp outspätt i hans vredes bägare.’” (Uppenbarelseboken 14:9, 10a) I Uppenbarelseboken 13:16, 17 fick vi reda på att de som inte tillber vilddjurets bild under Herrens dag skulle utsättas för lidande och till och med bli dödade. Nu får vi veta att Jehova har beslutat att gå till doms med dem som ”har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal”. De blir tvungna att dricka en besk ”vredes bägare” med Jehovas förbittring. Vad kommer det här att betyda för dem? När Jehova tvingade Jerusalem att dricka ”hans vredes bägare” år 607 f.v.t., råkade staden ut för ”förödelse och förstöring, hunger och svärd” från babyloniernas sida. (Jesaja 51:17, 19) När de som avgudar världens politiska makter och deras bild, Förenta nationerna, får Jehovas vredes bägare att dricka, kommer det på liknande sätt att leda till en olycka för dem. (Jeremia 25:17, 32, 33) De kommer att bli fullständigt tillintetgjorda.
14. Vilket lidande blir de som tillber vilddjuret och dess bild tvungna att utstå redan innan de tillintetgörs, och hur beskriver Johannes detta?
14 Men redan innan detta händer blir de som har vilddjurets märke tvungna att lida de plågsamma följderna av Jehovas misshag. Ängeln fortsätter att tala om den som tillber vilddjuret och dess bild och säger till Johannes: ”Och han skall plågas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Och deras plågas rök stiger upp till evig tid, och dag och natt har de ingen vila, de som tillber vilddjuret och dess bild, och vemhelst som får dess namns märke.” – Uppenbarelseboken 14:10b, 11.
15, 16. Vad är innebörden i orden ”eld och svavel” i Uppenbarelseboken 14:10?
15 Att eld och svavel omnämns här har av somliga betraktats som ett bevis för att det finns en helveteseld. Men en kort granskning av en liknande profetia visar den verkliga innebörden av dessa ord i det här sammanhanget. Långt tillbaka på Jesajas tid varnade Jehova nationen Edom för att den skulle bli straffad på grund av sin fientlighet mot Israel. Han sade: ”Hennes strömmar skall förvandlas till beck och hennes stoft till svavel; och hennes land skall bli som brinnande beck. Varken natt eller dag kommer det att släckas; till obestämd tid kommer dess rök att fortsätta att stiga upp. Från generation till generation kommer hon att vara uttorkad; aldrig i evighet kommer någon att gå fram genom henne.” – Jesaja 34:9, 10, NW.
16 Slungades Edom in i någon mytisk helveteseld för att där brinna för evigt? Naturligtvis inte. Nationen försvann i stället fullständigt från världsscenen, som om den helt och hållet hade förtärts av eld och svavel. Det slutliga resultatet av straffet var inte evig pina, utan tomhet, ödslighet och ett intet. (Jesaja 34:11, 12, NW) Röken som stiger upp till obestämd tid illustrerar detta på ett uttrycksfullt sätt. När ett hus brinner ner fortsätter askan att avge rök någon tid efter det att flammorna har slocknat ut, vilket är ett bevis för dem som ser det att en förödande eldsvåda inträffat. Än i dag minns Guds folk lärdomen av Edoms förstöring. På det sättet fortsätter i symbolisk bemärkelse röken från dess brand att stiga upp.
17, 18. a) Vad blir resultatet för dem som tar emot vilddjurets märke? b) På vilket sätt blir de som tillber vilddjuret plågade? c) Hur kan det sägas att ”deras plågas rök stiger upp till evig tid”?
17 De som har vilddjurets märke kommer också att bli fullständigt tillintetgjorda såsom av eld. Som profetian längre fram uppenbarar kommer deras döda kroppar att lämnas obegravda, så att djur och fåglar kan äta av dem. (Uppenbarelseboken 19:17, 18) Det är alltså tydligt att de inte bokstavligen blir torterade för evigt. På vilket sätt skall de ”plågas med eld och svavel”? I det att kungörandet av sanningen avslöjar dem och varnar dem för Guds kommande dom. Därför förtalar de Guds folk, och där så är möjligt förmår de listigt det politiska vilddjuret att förfölja och till och med döda Jehovas vittnen. Det hela kulminerar i att dessa motståndare blir tillintetgjorda såsom med eld och svavel. Då kommer ”deras plågas rök” att stiga upp ”till evig tid”, i det att Guds dom över dem kommer att tjäna som en prövosten, ifall Jehovas rättmätiga suveränitet någonsin blir ifrågasatt igen. Den stridsfrågan kommer att ha avgjorts för all evighet.
18 Vilka är det som avger det plågsamma budskapet i vår tid? Kom ihåg att de symboliska gräshopporna har myndighet att plåga de människor som inte har Guds sigill på sina pannor. (Uppenbarelseboken 9:5) Det är tydligt att det är dessa som under änglars ledning är de som plågar. Till följd av att de symboliska gräshopporna är så ihärdiga sägs det att ”dag och natt har de ingen vila, de som tillber vilddjuret och dess bild, och vemhelst som får dess namns märke”. Och slutligen, efter deras tillintetgörelse, kommer det monumentala beviset för detta rättfärdigande av Jehovas suveränitet, ”deras plågas rök”, att stiga upp till evig tid. Må Johannesklassen hålla ut till dess att detta rättfärdigande är fullbordat! Som ängeln avslutar: ”Här betyder det uthållighet för de heliga, dessa som håller sig till Guds bud och Jesu tro.” – Uppenbarelseboken 14:12.
19. Varför krävs det uthållighet av de heliga, och vilka styrkande ord meddelar Johannes dem?
19 Ja, ”uthållighet för de heliga” betyder att de tillber Jehova med odelad hängivenhet genom Jesus Kristus. Deras budskap är inte populärt. Det medför motstånd, förföljelse, ja martyrskap. Men de blir styrkta av det som Johannes därefter meddelar: ”Och jag hörde en röst från himmelen säga: ’Skriv: Lyckliga är de döda som dör i gemenskap med Herren från och med nu. Ja, säger anden, de må vila sig från sina mödor, ty de ting de har gjort följer dem direkt.’” – Uppenbarelseboken 14:13.
20. a) Hur harmonierar det löfte som Johannes återger med Paulus’ profetia angående Jesu närvaro? b) Vilket särskilt privilegium utlovas åt de av de smorda som dör efter Satans avlägsnande från himmelen?
20 Det här löftet harmonierar fint med Paulus’ profetia angående Jesu närvaro: ”De som är döda i gemenskap med Kristus skall uppstå först. Efteråt skall vi levande som överlever [de av de smorda som lever in på Herrens dag], tillsammans med dem, ryckas bort i skyar för att möta Herren i luften.” (1 Tessalonikerna 4:15–17) Efter Satans avlägsnande från himmelen fick de som var döda i gemenskap med Kristus uppstå först. (Jämför Uppenbarelseboken 6:9–11.) De av de smorda som från och med då dör under Herrens dag blir lovade ett särskilt privilegium. Deras uppståndelse till andligt liv i himmelen sker omedelbart, ”i ett ögonblick”. (1 Korintierna 15:52) Tänk så förunderligt! Och deras rättfärdiga gärningar fortsätter utan uppehåll i den himmelska världen.
Jordens skörd
21. Vad berättar Johannes för oss om ”jordens skörd”?
21 Andra får också nytta av den här dagen av dom, enligt vad Johannes fortsättningsvis berättar: ”Och jag såg, och se, en vit molnsky, och på molnskyn satt någon lik en människoson, med en gyllene krona på sitt huvud och en skarp skära i sin hand. Och en annan ängel [den fjärde] kom ut från tempelhelgedomen och ropade med hög röst till honom som satt på molnskyn: ’Sätt i gång med din skära och skörda, eftersom stunden har kommit att skörda, eftersom jordens skörd är genommogen.’ Och han som satt på molnskyn svingade sin skära in över jorden, och jorden blev skördad.” – Uppenbarelseboken 14:14–16.
22. a) Vem är det som sitter på den vita molnskyn och har en gyllene krona på sig? b) När inträffar höjdpunkten på skörden, och hur?
22 Det råder inget tvivel om vem det är som sitter på den vita molnskyn. Eftersom han sitter på en vit molnsky, liknar en människoson och har en gyllene krona, är han definitivt Jesus, den messianske kungen, som även Daniel såg i en syn. (Daniel 7:13, 14; Markus 14:61, 62) Men vad är den skörd som det profeteras om här? Medan Jesus var på jorden liknade han arbetet med att göra lärjungar vid skördandet av mänsklighetens världsvida åker. (Matteus 9:37, 38; Johannes 4:35, 36) Höjdpunkten på detta skördande kommer under Herrens dag, då Jesus blir krönt som kung och verkställer domen för sin Faders räkning. Hans regeringsperiod från och med år 1914 är därför också den glädjerika period då skörden skall inbärgas. – Jämför 5 Moseboken 16:13–15.
23. a) Från vem kommer ordern om att börja skörda? b) Vilket insamlande har ägt rum från och med år 1919 och fram till nu?
23 Fastän Jesus är kung och domare väntar han på order från Jehova, sin Gud, innan han börjar skörda. Denna order kommer från ”tempelhelgedomen” och överbringas av en ängel. Jesus lyder omedelbart. Till att börja med, från och med år 1919, låter han sina änglar fullborda skördandet av de 144.000. (Matteus 13:39, 43; Johannes 15:1, 5, 16) Därefter äger insamlandet av den stora skaran av andra får rum. (Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9) Historien visar att ett ganska stort antal av dessa andra får började framträda mellan åren 1931 och 1935. År 1935 uppenbarade Jehova den i Uppenbarelseboken 7:9–17 omtalade stora skarans verkliga identitet för Johannesklassen. Från och med då lades stor vikt vid insamlandet av denna skara. År 2005 hade deras antal överskridit sexmiljonerstrecket, och det fortsätter att öka. Den som var lik en människoson har sannerligen inbärgat en riklig, glädjebringande skörd under denna ändens tid. – Jämför 2 Moseboken 23:16; 34:22.
Jordens vinträd trampas
24. Vad har den femte ängeln i handen, och vad ropar den sjätte ängeln?
24 I och med att frälsningens skörd har slutförts är det dags för en annan skörd. Johannes berättar: ”Och ännu en annan ängel [den femte] kom ut från tempelhelgedomen som är i himmelen; också han hade en skarp skära. Och ännu en annan ängel [den sjätte] kom ut från altaret, och han hade myndighet över elden. Och han ropade med hög röst till honom som hade den skarpa skäran och sade: ’Sätt i gång med din skarpa skära och bärga klasarna på jordens vinträd, eftersom dess druvor har mognat.’” (Uppenbarelseboken 14:17, 18) Änglahärskarorna blir under Herrens dag betrodda med många skördeuppdrag som går ut på att skilja de goda från de onda.
25. a) Vad anges av att den femte ängeln kommer ut från tempelhelgedomen? b) Varför är det passande att befallningen att börja skörda kommer från en ängel som ”kom ut från altaret”?
25 Den femte ängeln kommer ut från Jehovas närvaro i tempelhelgedomen, vilket alltså innebär att även den slutliga skörden sker enligt Jehovas vilja. Ängeln får befallningen att börja sitt arbete genom ett budskap som vidarebefordrats av en annan ängel som ”kom ut från altaret”. Detta faktum är ytterst betydelsefullt, eftersom trogna själar inunder altaret hade frågat: ”Hur länge, suveräne Herre, helig och sann, skall du avhålla dig från att döma och att hämnas vårt blod på dem som bor på jorden?” (Uppenbarelseboken 6:9, 10) I och med skördandet av jordens vinträd kommer detta rop på hämnd att bli besvarat.
26. Vad är ”jordens vinträd”?
26 Men vad är ”jordens vinträd”? I de hebreiska skrifterna omtalades den judiska nationen som Jehovas vinträd, eller vinstock. (Jesaja 5:7; Jeremia 2:21) På liknande sätt omtalas Jesus Kristus och de som kommer att tjäna med honom i Guds rike som en vinstock. (Johannes 15:1–8) Den mest framträdande egenskapen hos en vinstock i det här sammanhanget är att den frambringar frukt, och den sanna kristna vinstocken har frambringat rikligt med frukt till Jehovas ära. (Matteus 21:43) ”Jordens vinträd” kan därför inte vara den här äkta vinstocken, utan måste vara Satans efterapning av den, hans fördärvade synliga styrelsesystem över människorna med dess olika slags ”klasar” av demonisk frukt som frambringats under århundradenas lopp. Det stora Babylon, i vilket den avfälliga kristenheten är så framträdande, har utövat stort inflytande över det här giftiga vinträdet. – Jämför 5 Moseboken 32:32–35.
27. a) Vad händer när ängeln med skäran bärgar jordens vinträd? b) Vilka profetior i de hebreiska skrifterna anger skördens omfattning?
27 Domen måste verkställas! ”Och ängeln svingade sin skära in på jorden och bärgade jordens vinträd, och han slungade det i Guds förbittrings stora vinpress. Och vinpressen trampades utanför staden, och blod kom ut ur vinpressen och stod ända upp till hästarnas betsel på en sträcka av ett tusen sex hundra stadier.” (Uppenbarelseboken 14:19, 20) Jehovas förtörnelse mot det här vinträdet har sedan länge blivit bekantgjord. (Sefanja 3:8) En profetia i Jesajas bok skingrar allt tvivel om att hela nationer kommer att tillintetgöras när vinpressen trampas. (Jesaja 63:3–6) Joel profeterade också om att stora ”skaror”, hela nationer, skulle trampas sönder i ”vinpressen” på ”avgörandets lågslätt”. (Joel 3:12–14, NW) Det är sannerligen en överväldigande skörd vars like man aldrig någonsin mer kommer att få se. Enligt Johannes’ syn kommer inte bara druvorna att skördas, utan hela det symboliska vinträdet huggs ner och kastas i vinpressen för att trampas. Jordens vinträd kommer att trampas sönder och kommer aldrig att kunna växa igen.
28. Vilka utför trampandet av jordens vinträd, och vad menas med att vinpressen ”trampas utanför staden”?
28 Det symboliska trampandet utförs av hästar, för blodet som trampas ur vinträdet når ”till hästarnas betsel”. Eftersom ordet ”häst” vanligtvis har med krigföring att göra, måste detta vara en tid av krig. Himmelens härar som följer Jesus i det slutliga kriget mot Satans tingens ordning sägs trampa ”Guds, den Allsmäktiges, vredes förbittrings vinpress”. (Uppenbarelseboken 19:11–16) Det är utan tvivel dessa som trampar jordens vinträd. Vinpressen trampas ”utanför staden”, det vill säga utanför det himmelska Sion. Det är lämpligt att jordens vinträd skall trampas på jorden. Men det kommer också att trampas ”utanför staden”, i det att ingen skada drabbar de kvarvarande av kvinnans säd, dem som representerar det himmelska Sion på jorden. Dessa kommer tillsammans med den stora skaran att tryggt hållas gömda inom Jehovas jordiska organisation. – Jesaja 26:20, 21.
29. Hur djupt är blodet som flyter från vinpressen, hur långt breder det ut sig, och vad vittnar allt detta om?
29 En parallell till den här livfulla synen är det i Daniel 2:34, 44 beskrivna krossandet av jordens riken genom Guds rikes sten. De kommer att fullständigt tillintetgöras. Den ström av blod som flyter fram ur vinpressen är mycket djup, den når upp till hästarnas betsel och breder ut sig på en sträcka av 1.600 stadier.a Detta enorma tal, som blir resultatet av att man multiplicerar fyra i kvadrat med tio i kvadrat (4 x 4 x 10 x 10), förmedlar eftertryckligt tanken att vittnesbördet om tillintetgörelsen kommer att omfatta hela jorden. (Jesaja 66:15, 16) Tillintetgörelsen kommer att vara fullständig och definitiv. Aldrig, nej aldrig mer kommer Satans jordiska vinträd att slå rot! – Psalm 83:18, 19 (17, 18).
30. Vad för slags frukter kommer från Satans vinträd, och vad bör vara vårt beslut?
30 För oss som lever så långt fram i ändens tid är synen av dessa två skördar full av innebörd. Vi behöver bara se oss omkring för att upptäcka frukterna av Satans vinträd. Aborter och andra former av mord; homosexualitet, äktenskapsbrott och andra former av omoraliskhet; oärlighet och brist på naturlig tillgivenhet – allt sådant får den här världen att te sig avskyvärd i Jehovas ögon. Satans vinträd frambringar ”gift och malört” som frukter. Dess fördärvliga, avgudiska förehavanden vanärar människans store Skapare. (5 Moseboken 29:18; 32:5; Jesaja 42:5, 8) Vilket privilegium det är att få vara aktivt förbunden med Johannesklassen i att skörda den hälsosamma frukt som Jesus frambringar till Jehovas ära! (Lukas 10:2) Må vi alla vara beslutna att aldrig bli förgiftade av den här världens vinträd, och må vi så undgå att trampas tillsammans med jordens vinträd, när Jehova verkställer sin ogynnsamma dom.
[Fotnoter]
a 1.600 stadier är omkring 300 kilometer. – Uppenbarelseboken 14:20, fotnot i Referensbibeln.
[Ruta på sidan 208]
”Hennes otukts vin”
En framträdande del av det stora Babylon är den romersk-katolska kyrkan. Den styrs av påven i Rom och hävdar att varje påve är en efterträdare till aposteln Petrus. Här följer några publicerade fakta om dessa så kallade efterträdare:
Formosus (891–896): ”Nio månader efter Formosus’ död hämtades hans lik upp från den påvliga kryptan och ställdes inför rätta i den så kallade ’skräcksynoden’, vid vilken Stefan [den nye påven] presiderade. Den avlidne påven anklagades för måttlöst maktbegär i sin strävan efter påveämbetet, och alla hans beslut ogiltigförklarades. ... Man klädde av liket påveskruden och amputerade fingrarna på högra handen.” – New Catholic Encyclopedia.
Stefan VI (896–897): ”Några månader [efter rättegången över Formosus’ lik] gjorde en våldsam reaktion slut på påven Stefans ämbetsperiod. Han fråntogs de påvliga insignierna, fängslades och stryptes.” – New Catholic Encyclopedia.
Sergius III (904–911): ”Hans två närmaste företrädare ... stryptes i fängelse. ... I Rom understöddes han av Teofylakts familj, och med en av dennes döttrar, Marozia, antas han ha fått en son (senare påven Johannes XI).” – New Catholic Encyclopedia.
Stefan VII (928–931): ”Under de sista åren av sitt påvedöme hade påven Johannes X ... ådragit sig Marozias, Roms Donna Senatrix’ (kvinnlig senator), vrede och hade fängslats och lönnmördats. Påvedömet förlänades sedan påven Leo VI av Marozia, men denne dog efter 6 1/2 månader i sitt ämbete. Stefan VII efterträdde honom, troligtvis tack vare Marozias inflytande. ... Han var under sina 2 år som påve maktlös under Marozias herravälde.” – New Catholic Encyclopedia.
Johannes XI (931–935): ”Efter Stefan VII:s död ... utverkade Marozia, av Teofylakts familj, påvedömet åt sin son Johannes, en yngling i 20-årsåldern. ... Som påve behärskades Johannes av sin mor.” – New Catholic Encyclopedia.
Johannes XII (955–964): ”Han hade knappt fyllt arton, och samtida redogörelser är samstämmiga i fråga om hans ointresse för andliga angelägenheter, hans hemfallenhet åt tölpaktiga nöjen och hans hämningslösa utsvävande liv.” – The Oxford Dictionary of Popes.
Benediktus IX (1032–1044; 1045; 1047–1048): ”Han var beryktad för att ha sålt påvedömet åt sin gudfader och längre fram återkrävt ämbetet vid två tillfällen.” – The New Encyclopædia Britannica.
I stället för att följa den trogne Petrus’ exempel utövade dessa och andra påvar ett ont inflytande. De lät blodskuld samt andlig och fysisk otukt såväl som ett Jesabelinflytande fördärva den kyrka de styrde över. (Jakob 4:4) År 1917 lade bibelforskarnas bok Den fullbordade hemligheten tydligt fram många av dessa fakta i detalj. Detta var ett av de sätt varpå bibelforskarna på den tiden slog ”jorden med varje slags hemsökelse”. – Uppenbarelseboken 11:6; 14:8; 17:1, 2, 5.
[Bild på sidan 206]
Den på tronen uppsatte Kristus verkställer domen med änglarnas hjälp
[Bild på sidan 207]
Efter det att Babylon fallit år 539 f.v.t. blev dess fångar frigivna