Ö

Det hebreiska ordet ’i (plur. ’ijjịm), som oftast återges med ”ö”, används inte bara om landområden som är mindre än kontinenter och som på alla sidor omges av vatten (Jes 11:11; 24:15), utan också om torrt land (Jes 42:15) och om kustland (Jes 20:6; 23:2, 6; Jer 2:10). I överförd bemärkelse betecknar ordet ’i befolkningen på öar eller i kustländer. (1Mo 10:5, not; Jes 49:1, not; 59:18, not) Ibland syftar ”öarna” på mycket avlägsna platser och dem som bor där. (Jes 41:5; 66:19; Hes 39:6; se MAGOG nr 2.) Även de mest avlägsna och isolerade platserna, som öarna i havet, kommer att känna av följderna av den symboliska jordbävning som drabbar det stora Babylon. (Upp 16:18–21; jfr Upp 6:12–14.) För Jehova är alla öarna ”som blott och bart fint stoft”. (Jes 40:15)

Några av de öar som nämns vid namn i Bibeln är Cypern (Apg 13:4–6), Kos, Rhodos (Apg 21:1), Kreta (Apg 27:7), Kauda (Apg 27:16), Malta (Apg 28:1) och Patmos (Upp 1:9).