Det stora Babylon har fallit och dömts

”FALLET, fallet är det stora Babylon, som fick alla nationerna att dricka av sin otukts förbittrings vin!” ”Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blivit en boningsort för demoner och ett gömställe för varje oren utdunstning och ett gömställe för varje oren och hatad fågel!” — Uppenbarelseboken 14:8; 18:2.

Vilken sensationell profetia! ”Fallet, fallet är det stora Babylon!” Detta symboliska uttalande har under århundraden fängslat människor som har studerat bibeln. Varför bör detta intressera dig? Därför att enligt bibelns profetior kommer snart det stora Babylons öde att påverka hela mänskligheten. Som vi har sett i numren för 1 och 15 april av denna tidskrift är denna inflytelserika sköka tydligt identifierad som Satans världsvälde av falsk religion.a

Men på vad sätt har det fallit? Och när?

Babylon har fallit, men inte tillintetgjorts

För att helt och fullt förstå innebörden av det stora Babylons fall måste vi förstå vad som hände, när det forntida Babylon föll år 539 f.v.t. Då hade Guds folk, Israel, varit i fångenskap i nästan 70 år. Nu förväntade judarna en befrielse i enlighet med sina profeters ord. (Jeremia 25:11, 12; 29:10) Hur hänförda måste de inte ha blivit, när persern Kores eller Cyrus vållade Babylons fall och befriade dem så att de fick återvända hem till sin heliga stad, Jerusalem! — Jesaja 45:1—4.

Men även om Babylons makt över judarna var bruten, så innebar inte detta slutet för det forntida Babylon. Så här skriver historikern Joan Oates i sin bok Babylon: ”Cyrus tågade in i Babylon i triumf, förbjöd plundring, tillsatte en persisk ståthållare och lämnade de religiösa institutionerna och den civila administrationen i fred. ... Ja, på ytan verkade de babyloniska medborgarnas privatliv inte ha förändrats så mycket under persiskt styre. Religiösa former bevarades, och handeln blomstrade.” Trots sitt fall fortsatte således Babylon att fungera, men med en stor skillnad — Guds folk, Israel, hölls inte längre i fångenskap. Det återvände till Jerusalem för att där återupprätta den sanna tillbedjan.

Omkring år 331 f.v.t., när den grekiske härföraren Alexander den store tågade in i Babylon, fick han ett varmt välkomnande av medborgarna. Han beslöt att förvandla Babylon till sin östra huvudstad, men han dog innan han kunde nå sitt mål. Detta visar att Babylon fortfarande blomstrade så långt fram i tiden.

Babylons fall år 539 f.v.t. betydde således inte att det upphörde att existera. Det fortsatte att fungera i århundraden. Hur har detta återspeglats i den nutida uppfyllelsen av de profetior som gäller det stora Babylon?

Det stora Babylon faller

Detta får sin motsvarighet i att det symboliska stora Babylon, världsväldet av falsk religion, föll. Tidigt på 1900-talet, före år 1919, måste bibelforskarna, som Jehovas vittnen då var kända som, befrias från ett slags andlig fångenskap under den falska religionens uppfattningar och sedvänjor. Även om de hade förkastat sådana falska läror som treenighetsläran och läran om själens odödlighet, var de fortfarande besudlade av babyloniska sedvänjor. Många hade utvecklat en egenrättfärdig inställning genom karaktärsdaning. Somliga upphöjde människor och hängav sig åt persondyrkan som koncentrerade sig på Charles T. Russell, Sällskapet Vakttornets förste president. Utan någon som helst biblisk grund firade de födelsedagar och jul. Korset var fortfarande framträdande i deras tänkande. En del av dem bar till och med ett emblem med ett kors och en krona på kavajslaget, medan andra sökte den aktningsvärdhet som kristenheten får. Sedan, år 1917, kort efter Russells död, började en viktig förändring äga rum.

Under titeln Den fullbordade hemligheten gav Sällskapet Vakttornet det året ut en kommentar över Uppenbarelseboken. Den boken avslöjade kristenhetens prästerskap och då också dess inblandning i första världskriget, som då rasade i Europa. Några av det protestantiska prästerskapets medlemmar, en fraktion av det stora Babylons representanter i Canada, visade dessa citat för sina politiska kumpaner i den kanadensiska regeringen och stämplade bibelforskarna som uppviglande. Den 12 februari 1918 blev Sällskapet Vakttornet förbjudet i Canada.

Prästerskapet i Förenta staterna dröjde inte med att följa sina kanadensiska bröders exempel. Inom några dagar var Vakttornets bibliska publikationer konfiskerade i Los Angeles i Kalifornien i USA. Sedan, i maj 1918, utfärdades häktningsordern för arresteringen av J. F. Rutherford, Sällskapet Vakttornets nye president, och sju andra av Vakttornets representanter. I juni drogs dessa kristna män överraskande snabbt inför rätta och dömdes. Sju av dem dömdes till 20 års fängelse och en till 10 år. Hur reagerade prästerskapet? Martin Marty förklarar i sin bok Modern American Religion: The Irony of It All (Nutida amerikansk religion: Ironin med alltsammans): ”Prästerskapet vände sig mot russellianerna [senare kända som Jehovas vittnen] och jublade över att höra att Jehovas vittnens ledare hade förklarats skyldiga och skulle dömas till tjugoåriga fängelsestraff.” Det stora Babylons representanter skrattade. De förbisåg att den skrattar bäst som skrattar sist.

För några bland Jehovas folk blev således den symboliska fångenskapen under Babylon år 1918 också en bokstavlig fångenskap. Över Förenta staterna, Canada och andra länder svepte en våg av förföljelse av bibelforskarna fram. Nationalistiska präster organiserade pöbelhopar för att jaga dem ut ur städerna. Bibelforskare blev tjärade och fjädrade och slagna med klubbor. Den orättvisa behandling man gav denna lilla minoritet av uppriktiga kristna var skamlig.b

År 1919 inträffade så en oväntad omsvängning av händelserna. Första världskriget hade slutat i november 1918. Domarna mot Sällskapet Vakttornets representanter överklagades såsom varande ett justitiemord. Till deras religiösa fienders förtret släpptes Rutherford och hans kamrater ur fängelset. Som Marty förklarar: ”Det blev inte några bifallsrop från de ortodoxa kyrkomedlemmarna.” Slutligen blev alla de anklagade fullständigt rentvådda. Den partiske domaren Martin T. Manton, som av påven Pius XI senare gjordes till ”riddare av Sankt Gregorius-orden”, hade vägrat att frige de åtta vittnena mot borgen och hade därigenom vållat att de helt obefogat blev berövade sin frihet i nio månader. Hans rätta jag avslöjades senare, när han år 1939 skickades i fängelse för att ha tagit mutor!

När Rutherford och hans kamrater år 1919 släpptes ur fängelset, återvände de till Sällskapet Vakttornets huvudkontor i Brooklyn. De satte då i gång med en reorganisation för att inleda den största kampanjen med att predika om Riket som världen någonsin har upplevt. Bibelforskarna hade brutit sönder människofruktans bojor och såg nu klart var de stod i förhållande till falsk religion. Det stora Babylon var deras oförsonliga fiende och måste avslöjas som fallet. Sann tillbedjan måste återställas bland nationerna.

Dessa modiga kristna intensifierade sin tjänst från hus till hus. De gick också i offentliga parader och avslöjade falsk religion med plakat där det stod: ”Religionen är en snara och en racket [ett bedrägeri]” och: ”Tjäna Gud och Kristus, konungen”. Den falska religionen fortsatte ännu att blomstra och fungera, precis som den hade gjort i det forntida Babylon, men i förhållande till Jehovas vittnen hade det stora Babylon fallit år 1919. De var fria från babyloniska band!

Babylons avtagande inflytande

Nu, 70 år senare, kan vi se hur det stora Babylons inflytande har minskat på många håll utöver jorden. Det är sant att religionen fortfarande verkar blomstra i Förenta staterna, där en mer känslosam del av befolkningen exploateras av TV-evangelister och religiösa psykologer. Men vissa av dessa materialistiska charlataner har nyligen skämt ut sig och avslöjats. Religionen verkar blomstra i Sydkorea, där kristenhetens kyrkor har blivit djupt engagerade i politiken. Så även om det stora Babylon har ”fallit”, är det uppenbart att det fortfarande fungerar.

Men i världskrigens kölvatten har den ortodoxa religionen förlorat flertalet av sina anhängare i sådana länder som Tyskland, Danmark, Sverige och Storbritannien. Också sådana katolska länder som Italien, Spanien och Frankrike har noterat ett avfall från sådana traditionella katolska sedvänjor som bikten och att gå i mässan. Antalet av dem som studerar för att bli präst har sjunkit kraftigt.Och själva det faktum att den nuvarande påven mer än någon annan påve i historien känner behov av att resa runt i världen är ett tecken på en kyrka i kris.

Sedan år 1917 har dessutom de flesta socialistiska länder förvisat religionen till en underordnad roll och gjort slut på dess tidigare inflytande i politiken. Men den traditionella religionen är världen utöver fortfarande orsak till så mycket hat och blodsutgjutelse att många tänkande människor har vänt sig bort från all religion, antingen den är västerländsk eller österländsk. Ja, de symboliska vattnen på vilka det stora Babylon sitter, de folk som det behärskar, håller på att torka bort. Det stora Babylon håller på att dömas, och dess avrättning närmar sig. — Uppenbarelseboken 16:12; 17:1, 15.

Varför Babylon döms

Vilken grundval har då Jehova för att döma världsväldet av falsk religion? Visst kan somliga tycka att han med ynnest borde betrakta alla de skolor och sjukhus och all den välgörenhetsverksamhet som olika religioner har främjat. Men hur står allt detta i förhållande till den anklagelse som Jehova riktar mot världens religioner? Låt oss helt kort undersöka den anklagelsen och religionens historia.c

”En av de sju änglar som hade de sju skålarna kom och talade med mig och sade: ’Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som sitter på många vatten; med henne har jordens kungar begått otukt, medan de som bor på jorden blev berusade av hennes otukts vin.’” (Uppenbarelseboken 17:1, 2) Att religionen tiderna igenom har samverkat med de nationella styresmännen eller ”jordens kungar” till men för folket kan, som vi tydligt har visat i våra nummer för 1 och 15 april 1989, jämföras med hur en självisk sköka, som bedriver otukt, uppför sig. Men anklagelsen fortsätter.

”Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod och av Jesu vittnens blod.” ”Ja, i henne fann man blod av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden.” (Uppenbarelseboken 17:6; 18:24) Det stora Babylon måste anklagas för blodskuld på grund av att det under århundradenas lopp har låtit sanna kristna få lida martyrdöden, inbegripet ett antal som vågade översätta bibeln till menige mans språk och också många som vågade äga och läsa en bibel. Det stora Babylon har också blodskuld på grund av de sanna kristna som mer nyligen har fått lida martyrdöden i fängelser och koncentrationsläger, antingen det har varit under nazistiska, fascistiska eller andra diktaturer. Lägg märke till att anklagelsen hänvisar till ”alla som blivit slaktade på jorden”, vilket torde inbegripa de hundratals miljoner över hela jorden som har dött i de krig och vendettor, som har utkämpats historien igenom av människor som har påstått sig vara religiösa. — Jämför Matteus 23:34—36; 2 Timoteus 3:5.

Guds dömande av det stora Babylon riktar sig också mot en annan sida av dess skuld. Det heter i domen: ”Genom ditt utövande av spiritism ... [blev] alla nationer ... vilseledda.” (Uppenbarelseboken 18:23) Det är intressant att lägga märke till att ”utövande av spiritism” är en översättning av det grekiska ordet far·ma·kí·a, som ”ursprungligen betecknade bruk av läkemedel, droger, trollformler; därpå: förgiftning; därpå: trolldom”.d I andlig bemärkelse har falsk religion förgiftat nationerna och vilselett dem till att tro på falska gudar och läror som har avlett deras uppmärksamhet från Jehova och stridsfrågan om den universella suveräniteten. Genom sin villolära om själens odödlighet har den falska religionen också lagt grunden för varje slag av spiritism och trolldom och ingjutit fruktan för de döda och inspirerat till dyrkan av förfäder. Guds fördömande av det stora Babylon är fullständigt berättigat. Som Johannes skriver: ”Hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor.” — Uppenbarelseboken 18:5.

Vad måste vi göra?

Vad måste uppriktiga sanningsälskare göra med tanke på det stora Babylons fallna och dömda tillstånd? Jesajas profetia om det forntida Babylon är med ännu större kraft tillämplig på den falska religionen i våra dagar: ”Vänd er bort, vänd er bort, gå ut därifrån, rör inte vid något orent; gå ut från hennes mitt, bevara er rena, ni som bär Jehovas redskap.” (Jesaja 52:11, NW) Denna angelägna uppmaning motsvarar uppmaningen i Uppenbarelseboken 18:4: ”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ’Gå ut från henne [det stora Babylon], mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.’”

Ja, det är nu tid att klippa av alla band med den falska religionen. Men vart skall vi då vända oss, om vi går ut ur det stora Babylon? Till Jehovas sanna tillbedjan i förbindelse med hans vittnen. Miljontals människor från alla jordens nationer strömmar redan till Jehovas symboliska ”berg”. Du inbjuds också att studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen och delta i denna sanna tillbedjan. — Jesaja 2:2—4; 43:10—12, NW.

Nu återstår frågorna: Om det stora Babylon har fallit och dömts, vad kommer då därefter på Guds program? Vad skall hända med Satans världsvälde av falsk religion? Vårt nästa nummer, numret för 15 maj, kommer att behandla dessa frågor enligt bibelns profetior.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

Trots att Babylon föll år 539 f.v.t., fortsatte det att fungera som en stad i hundratals år