ELDSJÖN

Det här uttrycket förekommer bara i Uppenbarelseboken, och det är tydligt att det är symboliskt. Bibeln förklarar själv vad eldsjön symboliserar när den säger: ”Detta betyder den andra döden, eldsjön.” (Upp 20:14; 21:8)

Att uttrycket syftar på en symbolisk sjö framgår också av sammanhanget på de ställen i Uppenbarelseboken där det förekommer. Det berättas att döden slungas i eldsjön. (Upp 19:20; 20:14) Döden kan naturligtvis inte brännas upp i bokstavlig bemärkelse. Dessutom sägs det att Djävulen, en osynlig andevarelse, kastas i eldsjön. Eftersom han är en andevarelse kan han inte skadas av bokstavlig eld. (Upp 20:10; jfr 2Mo 3:2 och Dom 13:20.)

Eftersom eldsjön representerar ”den andra döden” och eftersom Uppenbarelseboken 20:14 visar att både ”döden och Hades” skall kastas i den, kan den inte symbolisera den död som mänskligheten har ärvt från Adam (Rom 5:12) och inte heller Hades (Sheol). Eldsjön måste därför vara en symbol för ett annat slags död, en död som det inte finns någon uppståndelse från; det sägs nämligen ingenstans att eldsjön ger tillbaka dem som är i den, vilket är fallet med den adamitiska döden och Hades (Sheol). (Upp 20:13) De som inte finns skrivna i ”livets bok”, förhärdade motståndare till Guds suveränitet, slungas därför i eldsjön, som står för evig tillintetgörelse, den andra döden. (Upp 20:15)

Trots att det framgår tydligt av de ovannämnda bibelställena att eldsjön är symbolisk har några använt begreppet som stöd för tron på ett bokstavligt, brinnande plågoställe. Man har hänvisat till Uppenbarelseboken 20:10, där det står att Djävulen, vilddjuret och den falske profeten ”skall plågas dag och natt i evigheters evighet” i eldsjön. Det kan emellertid inte vara bokstavlig plåga som avses här. De som kastas i eldsjön dör ”den andra döden”. (Upp 20:14) De döda är inte medvetna om något och kan följaktligen inte känna smärta eller lidande. (Pre 9:5)

I Bibeln förknippas plåga i eld med tillintetgörelse och död. I den grekiska Septuaginta-översättningen av de hebreiska skrifterna används ordet för plåga (bạsanos) flera gånger när det talas om straff i form av död. (Hes 3:20; 32:24, 30) På liknande sätt sägs det i Uppenbarelseboken om det stora Babylon att ”jordens kungar ... skall gråta och slå sig själva av sorg över henne, när de ser på röken från den eld som bränner upp henne, medan de står på avstånd på grund av sin fruktan för hennes plåga [grek.: basanismou]”. (Upp 18:9, 10) En ängel förklarar senare vad denna ”plåga” innebär: ”Så skall Babylon, den stora staden, med ett snabbt kast slungas ner, och hon skall aldrig mer bli funnen.” (Upp 18:21) Plåga i eld används här parallellt med tillintetgörelse, och i fallet med det stora Babylon rör det sig om evig tillintetgörelse. (Jfr Upp 17:16; 18:8, 15–17, 19.)

De som ”plågas” (av grek. basanịzō) ”i evigheters evighet” i eldsjön drabbas alltså av ”den andra döden”, som man inte kan uppstå från. Det besläktade grekiska ordet basanistẹ̄s återges med ”fångvaktare” i Matteus 18:34. (NV, SFB; jfr v. 30.) De som slungas i eldsjön kommer alltså att hållas inspärrade eller fängslade i döden i all evighet. (Se GEHENNA; PLÅGA, HEMSÖKELSE.)