Vad är syftet med en profetia?
DE SOM hävdar att deras olika slag av tillbedjan är uppenbarelser från övermänskliga källor erkänner också att det finns dels goda och dels onda övernaturliga krafter. Detta erkännande väcker vissa frågor: Är alla dessa former av tillbedjan uppenbarelser från en god källa? Eller härrör de från en ond källa? Vilken av dem är inspirerad av den sanne Guden?
Den första religionen
Det är allmänt erkänt att mänskligheten är en enda familj, och detta stämmer överens med bibelns berättelse om ett enda ursprungligt människopar, Adam och Eva. Jehova, deras Skapare, gav sig till känna för dem. Han uppenbarade för dem deras roll i hans uppsåt och deras rätta förhållande till honom. Adam blev Guds förste profet och fick ansvaret att vidarebefordra gudomliga uppenbarelser till sin hustru och så småningom till deras avkomlingar, det vill säga hela mänskligheten. — 1 Moseboken 1:27—30; 2:15—17.
Detta var den enda religionen, den enda form av tillbedjan som Jehova Gud uppenbarat. Den yttrade sig i lydnad för Guds vilja. Det behövdes inga ritualer, offer, helgedomar eller orakel.
Falsk religion uppstår
Den första motstridande ”uppenbarelsen” kom från en ängel som själv ville bli tillbedd. Han ställde fram ett alternativ till den sanna religionen och förledde Adam och Eva att förena sig med honom i uppror mot Skaparen. Detta gjorde honom till Satan, Jehovas motståndare. Hans ”profetia” gav sken av att erbjuda människorna självbestämmanderätt och oberoende av Gud. Men i stället blev resultatet att de kom i slaveri under Satan själv och under synden, vilket i sin tur ledde till död. — 1 Moseboken 3:1—19; Matteus 4:8—10; Romarna 5:12.
Så småningom gjorde andra upproriska änglar, eller demoner, gemensam sak med Satan. Dessa gav utan tvivel upphov åt falska religiösa uppfattningar som bidrog till att fördärva mänskligheten. På Adams sonson Enos’ tid ”började man anropa Jehovas namn”. Enligt den palestinska targumen skedde detta på ett vanhelgande sätt i samband med den avgudadyrkan som bedrevs på den tiden. — 1 Moseboken 4:26, NW; 6:1—8; 1 Petrus 3:19, 20; 2 Petrus 2:1—4.
Syndafloden på Noas tid utplånade all falsk religion och efterlämnade endast den sanna form av tillbedjan som utövades av Jehovas profet Noa. (1 Moseboken 6:5—9, 13; 7:23; 2 Petrus 2:5) Demonerna fanns emellertid kvar, och de införde ännu en gång falska profetior och falska religiösa begrepp. De fick Noas avkomlingar att förtörna Jehova genom att bygga staden Babel som ett centrum för falsk tillbedjan. Men Gud förbistrade deras språk och spred ”dem därifrån över jordens hela yta”. — 1 Moseboken 11:1—9, NW.
Vad säger oss allt detta? Vi är alla avkomlingar av Noa och Adam. Alla kulturer har således ett gemensamt ursprung och har bibehållit vissa föreställningar om Gud som ett rudiment av kunskap som har levt kvar från Noas tid. Men detta grundläggande gudsbegrepp har förvanskats av falska religiösa uppfattningar, ett arv från de förfäder som från Babel (vilket senare återuppbyggdes som Babylon) spred sig till alla delar av jorden. Detta kommer till synes i allmänt spridda vidskepliga föreställningar om de dödas andar, förfädersdyrkan, astrologi, spådom och magi. — Daniel 2:1, 2.
Syftet med profetiska uttalanden
Innebär detta att våra dagars religioner uteslutande grundar sig på uppfattningar som gått i arv från denna avlägsna forntid? Nej. Ännu i dag inspirerar Satan och demonerna falska profetior för att vilseleda och splittra mänskligheten, förvanska sanna uppenbarelser om Gud och införa falska uppfattningar och religioner. (1 Timoteus 4:1; 1 Johannes 4:1—3; Uppenbarelseboken 16:13—16) Bibeln förklarar: ”Det kom också att finnas falska profeter bland folket, liksom det också kommer att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter.” — 2 Petrus 2:1.
Å andra sidan har Jehova bevarat den sanna religionen som gavs mänskligheten i Eden. Till denna har han efter hand fogat fler upplysningar för att öka vår kunskap om honom och om vårt ansvar i samband med verkställandet av hans uppsåt. Sanna profetior bekantgör således sanningen om Gud, hans vilja och hans moralnormer. De klargör människans förhållande till honom i avsikt att åter bringa mänskligheten i harmoni med hans uppsåt och bana väg för dess fullständiga fullbordande. — Jesaja 1:18—20; 2:1—5; 55:8—11.
Redan i början av mänsklighetens uppror uttalade Jehova en profetia som innebar ett hopp för Adams och Evas avkomlingar. Han uppenbarade att det skulle komma en befriare, en ”säd”, som skulle tillintetgöra Satan och hans avkomma. (1 Moseboken 3:15) Längre fram uttalades profetior som bidrog till att identifiera denna utlovade ”säd”, Guds ”smorde”, och visade att han skulle spela den främsta rollen i samband med fullbordandet av Guds uppsåt. — Psalm 2:2; 45:8; Jesaja 61:1.
Ett av de främsta syftena med profetiska uttalanden var således att bekantgöra upplysningar om Guds uppsåt och om den ”smorde” eller ”Kristus”, genom vilken dessa skulle gå i fullbordan. Eftersom denne utvalde visade sig vara Jesus, sade Jehovas ängel: ”Tillbed Gud; att vittna om Jesus är ju anden i profetian.” (Uppenbarelseboken 19:10) Två saker kommer tydligt fram i detta uttalande. För det första kommer ingen förmedlare av sanna profetior att yrka på att bli tillbedd, eftersom sann tillbedjan endast tillkommer Jehova Gud. (Matteus 4:4; Johannes 4:23, 24) För det andra måste det grundläggande syftet med alla sanna profetior vara att uppenbara händelser och detaljer som har med Jesus att göra. Detta är ett erkännande av den nyckelroll som han tilldelats av Jehova i samband med verkställandet av Guds uppsåt, för att helga hans namn och återge jorden dess plats i hans anordning. — Johannes 14:6; Kolosserna 1:19, 20.
Guds inspirerade uttalanden pekade därför i första hand fram emot Jesus. Hela anden i, eller avsikten och uppsåtet med, sådana sanna profetior var att vittna om honom. Uppfyllelsen av alla dessa profetior om Jesus bekräftar att de var sanna. Det är därför det sägs i bibeln att ”sanningen kom till genom Jesus Kristus”. ”Ty oavsett hur många Guds löften är, har de blivit ’ja’ medelst honom.” — Johannes 1:17; 2 Korintierna 1:20; Apostlagärningarna 10:43; 28:23.
Varför just israeliterna?
Jehova började ”vittna om Jesus” genom sin profetia om den utlovade ”säden”. Längre fram uppenbarade Gud att denna säds jordiska släktlinje skulle gå genom Noa, Sem, Abraham, Isak (inte Ismael) och Jakob. Dessa män förblev trogna mot den sanna religionen. De visade sig därigenom vara trogna profeter för Jehova, medan nationerna alla var moraliskt fördärvade på grund av tillbedjan av falska gudar. (1 Moseboken 6:9; 22:15—18; Hebréerna 11:8—10, 16) Släktlinjen fortsatte att gå genom dessa mäns avkomlingar — Israels nation, och i synnerhet genom ättlingar till David, Israels mest framträdande kung. — 2 Samuelsboken 7:12—16.
För att visa varför han utvalde Israels nation sade Jehova: ”[Det var] inte därför att ni var större än alla andra folk ... utan därför att Herren [Jehova] ... ville hålla den ed som han hade svurit era fäder”, Abraham, Isak och Jakob. (5 Moseboken 7:6—8; 29:13) Självfallet kunde endast en enda nation tillhandahålla den släktlinje som skulle leda fram till den utlovade ”säden”. Men den sanna religionen var inte begränsad enbart till israeliterna. Uppenbarelser av sanningen gavs visserligen inte åt några andra nationer, men enskilda individer ur dessa nationer kunde förena sig med israeliterna i deras tillbedjan, och somliga av dem kom också att ingå i ”sädens” släktlinje. (4 Moseboken 9:14; Rut 4:10—22; Matteus 1:5, 6) Om skilda uppenbarelser skulle ha getts till olika nationer och raser, skulle detta bara ha förvärrat den religiösa splittringen, men Jehovas vilja är att mänskligheten åter skall bli förenad i en och samma tillbedjan. — 1 Moseboken 22:18; Efesierna 1:8—10; 2:11—16.
Guds krav är desamma för alla raser. Eftersom han är oföränderlig i fråga om sina moralnormer och sitt uppsåt, kan vi genom hans sätt att handla med Israel se hur han kommer att agera i liknande situationer vid varje given tidpunkt. (Malaki 3:6) Israel tjänade således som ett mönster för alla nationer. Genom denna nation påvisade Gud de gagneliga verkningarna av sann gudsdyrkan och det dåraktiga i falsk tillbedjan. Så länge israeliterna förblev trogna mot honom beskyddade han dem och välsignade dem. När de vände sig till de andra nationernas falska gudar, blev de underkuvade av just dessa nationer, precis som Jehova hade varnat dem. — 5 Moseboken 30:15—20; Daniel 9:2—14.
Israel tjänade också som en profetisk mönsterbild, och David kom då att bli en profetisk förebild till Jesus, som blev arvtagare till det förbund om ett rike som Gud hade slutit med David. (1 Krönikeboken 17:11, 14; Lukas 1:32) Den lag som Gud gav Israel, med dess offer och prästerskap, var en skuggbild av Jesu offer och pekade fram emot hans himmelska rike och prästadöme. Lagen blev således en ”uppfostrare som leder ... till Kristus”. — Galaterna 3:19, 24; Apostlagärningarna 2:25—36; Hebréerna 10:1—10; Uppenbarelseboken 20:4—6.
De sanna profetiornas bok
Dessa livsviktiga upplysningar kunde inte bli exakt bevarade genom muntlig tradition eller genom skilda uppenbarelser till många olika nationer. Det bästa sättet att bevara budskapet och förmedla det till alla nationer är genom en skriven redogörelse. Den bok som fyller denna uppgift är bibeln. Det är endast den som innehåller Guds inspirerade uttalanden och har bevarat den historiska och profetiska redogörelsen för hans handlande med mänskligheten. Det är endast den som pekar fram emot Jesus Kristus som Guds medel till frälsning och innehåller de avslutande profetiorna om det framtida verkställandet av hans messianska uppdrag. Den är således Guds fullständiga inspirerade skrivna ord. — Romarna 15:4; 1 Korintierna 10:11; 2 Petrus 1:20, 21.
De som efter fullbordandet av bibeln har fört fram nya ”profetior”, religioner och sekter kan inte ha varit inspirerade av Gud. Sanna profetior har aldrig getts för att uppenbara nya religioner. De har i stället gett aktuella uppenbarelser av den enda sanna religionen och gett ökad kunskap om det framtida fullbordandet av Jehovas uppsåt. Uppfyllelsen av dessa profetior vittnar om hans enastående makt och gudomlighet och visar att endast han kan förutsäga händelser hundratals år i förväg och ofelbart få dem att inträffa. — Jesaja 41:21—26; 46:9—11.
Alla som vill stifta bekantskap med sanna profetior och utöva den sanna religionen måste följaktligen vända sig till bibeln. Den är Guds profetiska bok — hans fullständiga budskap till mänskligheten. — 2 Timoteus 3:16, 17.
[Bilder på sidan 7]
Den utlovade ”sädens” släktlinje
Noa
Sem
Abraham
Isak
Jakob
David
Jesus