Jehova, vår boning

1, 2. Hur har Guds tjänare känt för den här världen, och på vilket sätt har de ett hem?

KÄNNER du dig hemma i den här världen? Om inte, är du i gott sällskap. Historien igenom har alla som verkligen älskar Jehova känt sig som utlänningar eller främlingar i den här onda världen. De som troget tillbad honom och flyttade från lägerplats till lägerplats i Kanaan ”bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare”. (Hebr. 11:13)

² Det är på samma sätt med Jesu smorda efterföljare, som har sitt ”medborgarskap i himlarna”. De betraktar sig som ”utlänningar och tillfälliga inbyggare” i den här världen. (Fil. 3:20; 1 Petr. 2:11) Jesu ”andra får” är inte heller ”någon del av världen”, alldeles som Jesus själv inte var det. (Joh. 10:16; 17:16) Men Guds folk saknar ändå inte ett ”hem”. Vi får faktiskt skydd i det tryggaste och mest kärleksfulla hem man kan tänka sig, ett som man kan se med trons ögon. Mose skrev: ”Jehova, du har visat dig vara en boning för oss i generation efter generation.”a (Ps. 90:1) Hur var Jehova ”en boning” för sina lojala tjänare i forna tider? Hur är han ”en boning” för det folk som bär hans namn i vår tid? Och hur kommer han att vara den enda säkra boningen i framtiden?

 3. Vad liknas Jehova vid i Psalm 90:1, och varför det?

³ Precis som många andra bildspråk i Bibeln har Psalm 90:1 ett sakled, ett bildled och en likhet. Sakledet är Jehova. Bildledet är en boning, ett hem. Det finns många likheter mellan Jehova och en sådan kärleksfull, fridfull och trygg plats. Jehova ger sitt folk beskydd. Det hör ihop med att han är kärleken personifierad. (1 Joh. 4:8) Han är också fridens Gud, som låter sina lojala tjänare ”bo i trygghet”. (Ps. 4:8) För att belysa det ska vi se närmare på hur Jehova var som ett ”hem” för de trogna patriarkerna, och vi börjar med Abraham.

4, 5. Hur var Gud som ”en boning” för Abraham?

⁴ Försök föreställa dig hur Abraham (Abram) kände det när Jehova sa: ”Gå ut ur ditt land och från dina släktingar ... till det land som jag skall visa dig.” Om Abraham kände sig lite ängslig så försvann säkert de känslorna när Jehova fortsatte: ”Jag skall göra dig till en stor nation, och jag skall välsigna dig, och jag skall göra ditt namn stort ... Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som nedkallar ont över dig skall jag förbanna.” (1 Mos. 12:1–3)

⁵ Med de orden tog Jehova själv på sig uppgiften att vara en trygg boning för Abraham och hans avkomlingar. (1 Mos. 26:1–6) Jehova höll sitt löfte. Han hindrade till exempel farao i Egypten och kung Abimelek i Gerar från att kränka Sara och döda Abraham. Han beskyddade Isak och Rebecka på liknande sätt. (1 Mos. 12:14–20; 20:1–14; 26:6–11) Vi läser: ”[Jehova] tillät ingen människa att bedra dem, utan för deras skull tillrättavisade han kungar: ’Rör inte mina smorda, och gör inte mina profeter något ont.’” (Ps. 105:14, 15)

 6. Vad sa Isak att Jakob skulle göra, och hur kan Jakob ha känt det?

⁶ En av de profeterna var Abrahams sonson Jakob. När det var dags för Jakob att ingå äktenskap sa hans far Isak till honom: ”Du skall inte ta en hustru av Kanaans döttrar. Bryt upp, gå till Paddan-Aram till din morfar Betuels hus och ta dig en hustru därifrån av din morbror Labans döttrar.” (1 Mos. 28:1, 2) Jakob gjorde direkt som Isak sa. Han lämnade tryggheten hos den närmaste familjen, som bodde i Kanaan, och gav sig av till området kring Haran. Det var en lång resa som han tydligen gjorde ensam. (1 Mos. 28:10) Han kanske undrade: ”Hur länge ska jag vara borta? Kommer min morbror att välkomna mig och ge mig en hustru som älskar Jehova?” Men när han kom fram till Lus, ungefär 10 mil från Beersheba, hände något som säkert dämpade hans oro. Vad var det?

 7. Vad lovade Gud Jakob i en dröm?

⁷ I Lus visade sig Jehova för Jakob i en dröm och sa: ”Jag är med dig, och jag skall bevara dig vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till den här marken, eftersom jag inte skall överge dig, till dess jag verkligen har gjort det som jag har lovat dig.” (1 Mos. 28:15) De vänliga orden måste verkligen ha lugnat och tröstat Jakob! Kan du se honom framför dig, hur han målmedvetet fortsätter sin resa, ivrig att få se hur Gud ska uppfylla sitt löfte? Om du har lämnat din hemtrakt, kanske för att tjäna i ett annat land, kan du nog leva dig in i hur Jakob kände det. Och förmodligen har du också fått uppleva hur Jehova har tagit hand om dig.

8, 9. Hur var Jehova ”en boning” för Jakob, och vad kan vi lära oss av det?

⁸ När Jakob kom fram till Haran blev han varmt välkomnad av sin morbror, som längre fram gav honom Lea och Rakel till hustrur. Men med tiden försökte Laban utnyttja Jakob och ändrade hans lön tio gånger. (1 Mos. 31:41, 42) Jakob stod ut med orättvisorna och litade på att Jehova skulle fortsätta att hjälpa honom – och det gjorde han! När Gud sa åt Jakob att återvända till Kanaan hade han ”stora småboskapshjordar och dessutom tjänarinnor och tjänare och kameler och åsnor”. (1 Mos. 30:43) Jakob var mycket tacksam och sa i bön: ”Jag är inte värdig all den kärleksfulla omtanke och all den trofasthet som du har visat din tjänare, ty med bara min stav gick jag över denna Jordan, och nu har jag blivit till två läger.” (1 Mos. 32:10)

⁹ I bön såg Mose tillbaka på händelser som dessa och drog med rätta slutsatsen: ”Jehova, du har visat dig vara en boning för oss i generation efter generation.” (Ps. 90:1) De här orden är lika tillämpliga på oss i dag, för hos Jehova ”finns ingen förändring som i skuggans växlingar”. Han är fortfarande en varm och trygg boning för sina lojala tjänare. (Jak. 1:17) Vi ska se hur.

10. Varför kan vi vara säkra på att Jehova fortfarande är en trygg boning för sina tjänare?

¹⁰ Försök föreställa dig den här situationen: Du är kallad att vittna i en rättegång mot en kriminell organisation med förgreningar över hela världen. Ledaren är mycket intelligent och mäktig och känd som en hänsynslös lögnare och mördare. Hur skulle du känna det när du lämnade domstolsbyggnaden den kvällen? Trygg? Knappast! Ingen skulle klandra dig om du begärde vittnesskydd. Det här scenariot beskriver hur situationen är för Jehovas tjänare som modigt och utan att tveka vittnar mot hans ondskefulle ärkefiende, Satan! (Läs Uppenbarelseboken 12:17.) Men har Satan lyckats tysta Guds vittnen? Nej! Tvärtom är vi mer aktiva än någonsin – och det kan bara finnas en förklaring till det: Jehova är fortfarande vår tillflykt, ”en boning” för oss, speciellt under de här sista dagarna. (Läs Jesaja 54:14, 17.) Samtidigt måste vi komma ihåg att Jehova bara kan vara en trygg boning så länge vi inte låter Satan lura oss bort från den.

11. Vad kan vi lära oss av patriarkerna?

¹¹ Vi ska återvända till patriarkerna och se vad vi kan lära av dem. Trots att de levde i Kanaans land höll de sig avskilda från invånarna där, och de avskydde deras onda, omoraliska livsstil. (1 Mos. 27:46) De vägleddes av principer och behövde därför inga långa listor över vad de fick och inte fick göra. De kände Jehova och hans personlighet så väl att de visste vad han förväntade. Och eftersom han var deras trygghet försökte de inte komma så nära världen som möjligt. De försökte tvärtom hålla sig så långt borta från den som de bara kunde. De är verkligen fina exempel för oss! Försöker du efterlikna dem när du väljer vänner och underhållning? Tråkigt nog visar somliga i den kristna församlingen att de, åtminstone till viss del, trivs i Satans värld. Om du känner igen dig det minsta lilla, gör det då till ett böneämne. Kom ihåg att den här världen tillhör Satan. Den återspeglar hans kalla och egoistiska anda. (2 Kor. 4:4; Ef. 2:1, 2)

12. a) Hur ger Jehova oss hjälp? b) Hur känner du för den hjälp Jehova ger?

¹² För att kunna stå emot Satans sluga knep måste vi ta vara på all hjälp som Jehova ger dem som gör honom till sin boning. Där ingår kristna möten, den andliga familjekvällen och ”gåvor i form av människor” – herdar som Gud använder för att ge tröst och stöd när vi brottas med olika utmaningar i livet. (Ef. 4:8–12) Broder George Gangas, som under många år var medlem av den styrande kretsen, skrev: ”När jag är tillsammans med dem [Guds folk] känner jag att det här är min familj, här känner jag mig som hemma, i det andliga paradiset.” Känner du också så?

13. Vad kan vi lära av Hebréerna 11:13?

¹³ Vi kan ta efter patriarkerna på fler områden. De var beredda att vara annorlunda än människorna omkring dem. Som vi läste i den första paragrafen ”bekände [de] offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet”. (Hebr. 11:13) Har du bestämt dig för att inte ta efter människor i världen? Det är naturligtvis inte alltid så enkelt. Men tack vare den hjälp vi får från Gud och våra bröder och systrar kan vi lyckas. Kom ihåg att du inte är ensam. Alla som vill göra Jehovas vilja har en strid att utkämpa! (Ef. 6:12) Men det är en strid vi kan vinna om vi litar på Jehova och gör honom till vår trygga boning.

14. Vilken ”stad” väntar Jehovas tjänare på?

¹⁴ Något annat viktigt: Efterlikna Abraham genom att hålla blicken riktad mot belöningen. (2 Kor. 4:18) Aposteln Paulus skrev att Abraham ”väntade på staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. (Hebr. 11:10) Den ”staden” visade sig vara det messianska riket. Abraham var naturligtvis tvungen att vänta på den ”staden”. Men på sätt och vis behöver inte vi göra det. Guds rike är redan upprättat i himlen. Och Bibelns profetior visar dessutom tydligt att det snart kommer att ta full kontroll över jorden. Är Guds rike verkligt för dig? Påverkar det din syn på livet och på den här världen? Påverkar det dina prioriteringar? (Läs 2 Petrus 3:11, 12.)

15. Hur ser framtiden ut för dem som förtröstar på den här världen?

¹⁵ Ju närmare slutet för Satans värld vi kommer, desto värre kommer ”nödens våndor” att bli. (Matt. 24:7, 8) Och under den stora vedermödan blir förhållandena definitivt ännu värre. Infrastrukturen kommer att bryta samman, och människor kommer att frukta för sina liv. (Hab. 3:16, 17) I sin desperation kommer de bildligt talat att söka skydd ”i grottorna och bland klipporna i bergen”. (Upp. 6:15–17) Men varken bokstavliga grottor eller berglika politiska och kommersiella organisationer kommer att kunna ge något skydd.

16. Hur bör vi betrakta församlingen, och varför det?

¹⁶ Även under den stora vedermödan kommer Jehovas folk att vara trygga i sin ”boning”, Jehova Gud. Precis som profeten Habackuk ska de ”jubla i Jehova”. De ska ”fröjdas i ... [sin] räddnings Gud”. (Hab. 3:18) Hur kommer Jehova att vara ”en boning” under den kaotiska tiden? Det får tiden utvisa. Men en sak är säker: Precis som israeliterna var organiserade när de drog ut ur Egypten, kommer den ”stora skaran” att vara organiserad och få vägledning av Gud. (Upp. 7:9; läs 2 Moseboken 13:18.) Den vägledningen kommer att ges teokratiskt, förmodligen genom församlingen. Ja, de tusentals församlingarna världen över verkar höra samman med de ”innersta kamrar” där Guds folk ska få beskydd enligt profetian i Jesaja 26:20. (Läs.) Sätter du värde på mötena? Är du snabb att följa de anvisningar som vi får genom församlingen? (Hebr. 13:17)

17. På vilket sätt är Jehova ”en boning” för de trogna som dött?

¹⁷ Även om vi skulle dö innan den stora vedermödan bryter ut är vi trygga hos Jehova, vår ”boning”. Varför säger vi så? Långt efter det att de trogna patriarkerna hade dött sa Jehova till Mose: ”Jag är ... Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” (2 Mos. 3:6) Jesus citerade de orden och tillade: ”Han är inte de dödas Gud utan de levandes, ty för honom lever de alla.” (Luk. 20:38) Ja, för Jehova är de som har dött trogna så gott som levande – så säker är deras uppståndelse. (Pred. 7:1)

18. Hur kommer Jehova att bli ”en boning” för sitt folk på ett speciellt sätt i framtiden?

¹⁸ I den nya världen som snart är här kommer Jehova att bli ”en boning” för sitt folk på ytterligare ett sätt. I Uppenbarelseboken 21:3 står det: ”Se! Guds tält är bland människorna, och han skall bo ibland dem.” Jehova kommer bildligt talat att bo ibland sina jordiska undersåtar och låta Kristus Jesus regera över dem de första tusen åren. Därefter, när Jesus helt och fullt har genomfört Jehovas vilja med jorden, överlämnar han riket till sin far. (1 Kor. 15:28) Människorna är då fullkomliga och behöver inte längre Jesus som medlare. Jehova kommer att vara med dem. Vilken underbar framtid som väntar oss! Men fram till dess anstränger vi oss för att efterlikna forntidens trogna genom att göra Jehova till vår ”boning”.