FILADELFIA
[Filadẹlfia] Betyder ”broderlig tillgivenhet”.
En stad i Lydien i västra Mindre Asien med en kristen församling som ett av de sju breven i Uppenbarelseboken skrevs till. (Upp 1:11; 3:7–13) Staden låg på en bergsplatå söder om floden Kogamus, 45 km sydöst om Sardes och 80 km nordväst om Laodikeia. Den grundlades på 100-talet f.v.t. av Eumenes II, Pergamons kung, eller av hans bror Attalos II (Filadelfos), som staden uppkallades efter. Staden låg i övre änden av en bred dal som ledde till Sardes och vidare till Smyrna (nutida Izmir) vid kusten. Den hade vägförbindelse till kusten, till Pergamon i norr och till Laodikeia i sydöst, och den var en port till det inre av Frygien.
Filadelfia var centrum i ett fruktbart vindistrikt, och stadens främste gud var Dionysos, vinets gud. Området drabbades gång på gång av jordbävningar, bland annat av en som lade Filadelfia i ruiner år 17 v.t. Staden återuppbyggdes med ekonomiskt bistånd från Rom och fick namnet Neocaesarea (det nya Caesarea) och längre fram Flavia. Staden Alasehir ligger nu på denna plats. Från den forntida staden Filadelfia spreds hellenismen ut över Mindre Asien.
Det bodde tydligtvis judar i staden, för Uppenbarelseboken 3:9 talar om några som kom ”från Satans synagoga, några som säger att de är judar”. Detta var kanske några som motarbetade de kristna i staden genom att försöka övertala kristna som var födda judar att vända tillbaka till judendomen eller behålla eller återgå till vissa sedvänjor som hörde till den mosaiska lagen. Men deras försök misslyckades. Jesus berömde de kristna för deras uthållighet. Han uppmuntrade dem med orden: ”Håll fast vid vad du har.” (Upp 3:9–11)
Upplysningar om Filadelfia i Dekapolis finns i artikeln RABBA nr 1.