”Vi vill gå med er”

1, 2. a) Vad förutsade Jehova skulle hända i vår tid? b) Vilka frågor ska vi behandla i den här artikeln? (Se den inledande bilden.)

GENOM sin profet Sakarja pekade Jehova fram emot vår tid och sa: ”Det skall ske i de dagarna att tio män av alla språk bland nationerna skall gripa tag, ja, de skall gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: ’Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” (Sak. 8:23) Precis som de tio männen i profetian har de som har ett jordiskt hopp gripit tag ”i mantelfliken på en judisk man”. De ser det som en stor ära att få tillbe Jehova tillsammans med de smorda, ”Guds Israel”, eftersom de vet att Jehova välsignar dessa smorda. (Gal. 6:16)

² I likhet med Sakarja sa Jesus att Guds folk skulle vara sammansvetsade och enade. Han sa att hans efterföljare skulle bestå av två grupper, en ”liten hjord” och ”andra får”. Men han sa också att de här två grupperna skulle utgöra ”en enda hjord under en enda herde”. (Luk. 12:32; Joh. 10:16) Med tanke på att det finns två grupper kanske någon undrar: 1) Behöver de andra fåren känna till namnen på alla som är smorda i dag? 2) Vilken syn bör de smorda ha på sig själva? 3) Hur ska vi reagera om någon i vår församling börjar ta del av brödet och vinet vid minneshögtiden? 4) Behöver vi vara bekymrade om antalet som tar del ökar? Vi ska nu se närmare på de här frågorna.

 3. Varför kan vi inte med säkerhet veta vilka som kommer att ingå i de 144 000?

³ Måste de som tillhör de andra fåren känna till namnen på alla som är smorda i dag? Nej. Varför inte det? Därför att även om någon har fått en himmelsk kallelse så har den personen än så länge bara fått en inbjudan, inte en slutgiltig bekräftelse. Satan vet det, och därför använder han ”falska profeter ... för att om möjligt vilseleda även de utvalda”. (Matt. 24:24) Ingen kan veta om individer som är smorda kommer att få sin himmelska belöning förrän Jehova har räknat dem trogna och värdiga att få sitt segerpris. Det är Jehova som godkänner dem och ger dem deras slutgiltiga sigill, och det gör han antingen kort innan de dör eller precis innan ”den stora vedermödan” bryter ut. (Upp. 2:10; 7:3, 14) Det skulle alltså vara meningslöst att nu försöka slå fast vilka av Jehovas tjänare som till sist kommer att ingå i de 144 000.^[1]

 4. Om vi inte kan få veta namnen på alla smorda på jorden i dag, hur kan vi då ”gå med” dem?

⁴ Men om det inte med säkerhet går att få reda på namnen på alla smorda på jorden i dag, hur kan då de andra fåren ”gå med” dem? Lägg märke till vad som sägs om de tio männen i Sakarjas profetia. De skulle ”gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: ’Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” Även om versen bara nämner en enda judisk man, så visar pronomenet ”er” att det syftar på mer än en person. Den judiske mannen måste alltså representera en grupp av människor, inte en enda individ. Det är därför inte nödvändigt att identifiera varje enskild smord och sedan följa honom eller henne. Vi behöver i stället identifiera de smorda som grupp betraktade och därefter ge dem vårt stöd. Ingenstans i Bibeln uppmanas vi att följa en människa. Det är Jesus som är vår ledare. (Matt. 23:10)

 5. Vilken varning bör de smorda allvarligt tänka över, och varför det?

⁵ De som tar del av brödet och vinet vid minneshögtiden bör allvarligt tänka över varningen i 1 Korinthierna 11:27–29. (Läs.) Vad ville aposteln Paulus betona med de här orden? En smord kristen skulle ta del av brödet och vinet ”på ett ovärdigt sätt” om han eller hon inte bevarade ett gott förhållande till Jehova och var trogen mot honom. (Hebr. 6:4–6; 10:26–29) Den här varningen påminner de smorda om att de ännu inte har fått sin belöning. De måste fortsätta jaga ”fram emot målet efter segerpriset, Guds kallelse uppåt genom Kristus Jesus”. (Fil. 3:13–16)

 6. Vilken syn bör de smorda ha på sig själva?

⁶ Paulus vädjade till smorda kristna att ”vandra värdigt den kallelse varmed ... [de] blev kallade”. Hur skulle de göra det? Han fortsatte: ”Med all ödmjukhet och mildhet, med tålamod, i det ni har fördrag med varandra i kärlek och ivrigt strävar efter att bevara andens enhet i fridens sammanhållande band.” (Ef. 4:1–3) Helig ande hjälper Jehovas tjänare att vara ödmjuka, inte stolta. (Kol. 3:12) Så de smorda inser ödmjukt att de inte nödvändigtvis får mer helig ande än de som har ett jordiskt hopp. De menar inte att de har en djupare förståelse av bibliska sanningar än andra eller att de får särskilda uppenbarelser. Inte heller försöker de bevisa att de är överlägsna andra på något sätt. Och de skulle aldrig peka ut någon annan som smord och säga åt honom eller henne att börja ta del av brödet och vinet. De är i stället ödmjuka och inser att det bara är Jehova som kan ge någon ett himmelskt hopp.

7, 8. Vad förväntar sig inte de smorda, och varför inte det?

⁷ Även om de smorda känner sig oerhört privilegierade över att ha fått den himmelska kallelsen, förväntar de sig inte någon särbehandling från andra. (Ef. 1:18, 19; läs Filipperna 2:2, 3.) När de fick sitt himmelska hopp var det inget som basunerades ut för hela världen. Jehova lät dem själva få veta det genom sin ande. Därför blir de inte förvånade om det tar tid för en del att tro att de verkligen har blivit smorda. De vet ju själva att Bibeln varnar oss för att alltför snabbt tro på någon som säger sig ha fått ett särskilt uppdrag från Gud. (Upp. 2:2) Det gör också att de inte berättar att de är smorda så fort de hälsar på någon för första gången. Förmodligen nämner de det inte alls, för att inte rikta uppmärksamheten på sig själva. Och de skulle aldrig skryta om sin framtida belöning. (1 Kor. 1:28, 29; läs 1 Korinthierna 4:6–8.)

⁸ De smorda anser inte heller att de tillhör en exklusiv klubb. De försöker inte söka upp andra smorda bara för att träffas och samtala om sin himmelska kallelse eller för att bilda privata bibelstudiegrupper. (Gal. 1:15–17) Det skulle bara skapa splittring i församlingen och motarbeta den heliga anden, som verkar för att det ska råda frid och enhet bland Guds folk. (Läs Romarna 16:17, 18.)

 9. Varför måste vi tänka på hur vi behandlar dem som tar del av brödet och vinet? (Se rutan ”Kärleken ’bär sig inte oanständigt åt’”.)

⁹ Hur ska vi behandla någon som tar del av brödet och vinet? Jesus sa till sina lärjungar: ”Ni är alla bröder.” Sedan fortsatte han: ”Var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Matt. 23:8–12) Det skulle alltså vara fel att upphöja en individ, även om det var en av Kristus smorda bröder. När Bibeln talar om de äldste uppmuntras vi att efterlikna deras tro, men den säger ingenstans att vi ska ha någon människa som vår ledare. (Hebr. 13:7) Bibeln säger visserligen att en del är ”värda dubbel ära”, men inte för att de är smorda utan för att de ”presiderar på utmärkt sätt” och ”arbetar hårt med tal och undervisning”. (1 Tim. 5:17) Det skulle därför vara genant för de smorda om andra skulle höja dem till skyarna eller visa dem opassande uppmärksamhet. Och ännu värre: det skulle kunna bli svårt för dem att bevara sig ödmjuka. (Rom. 12:3) Ingen av oss skulle vilja göra något som får en av Kristus smorda bröder att ”snava och falla”! (Luk. 17:2)

10. Hur kan vi visa respekt för de smorda?

¹⁰ Hur kan vi visa respekt för dem som Jehova har gett ett himmelskt hopp? Vi skulle till exempel inte ställa personliga frågor om hur de blev smorda. Det är en privat angelägenhet, som helt enkelt inte angår oss. (1 Thess. 4:11; 2 Thess. 3:11) Vi drar inte heller slutsatsen att föräldrarna, äktenskapspartnern eller andra släktingar till någon som är smord också är smorda. Man kan varken ärva eller gifta sig till den himmelska kallelsen. (1 Thess. 2:12) Vi undviker också att ställa frågor som skulle kunna vara känsliga och orsaka smärta. Vi skulle till exempel inte fråga äktenskapspartnern till någon som är smord hur han eller hon känner för att leva i paradiset på jorden utan sin partner. Vi kan alla vara helt säkra på att Jehova kommer att öppna sin hand och mätta ”allt levande med vad de önskar”. (Ps. 145:16)

11. Varför är det till skydd för oss att vi inte ”beundrar personligheter”?

¹¹ Det är också till skydd för oss själva att vi behandlar de smorda på ett passande sätt. Hur då? Bibeln nämner en försåtlig fara när den säger att falska bröder kan smyga sig in i församlingen. De här bedragarna kan till och med påstå att de är smorda. (Gal. 2:4, 5; 1 Joh. 2:19) Dessutom skulle det kunna hända att några som är smorda avfaller. (Matt. 25:10–12; 2 Petr. 2:20, 21) Men om vi inte ”beundrar personligheter” kommer vi inte att dras bort från tron av sådana individer. Vi kommer inte heller att tappa fotfästet i sanningen om en broder eller syster som är välkänd bland vännerna eller som har tjänat Jehova i många år inte bevarar sig trogen. (Jud. 16)

12, 13. Varför behöver vi inte bekymra oss över hur många som tar del av brödet och vinet?

¹² Under många årtionden såg vi hur antalet som tog del av brödet och vinet vid minneshögtiden minskade undan för undan. Men på senare tid har vi sett hur antalet har ökat för varje år som har gått. Bör det här göra oss bekymrade? Nej. Vi ska se varför.

¹³ ”Jehova känner dem som är hans.” (2 Tim. 2:19) De som räknar hur många som tar del av brödet och vinet vid minneshögtiden kan inte bedöma vilka som är verkligt smorda. I antalet som tar del ingår de som tror att de är smorda men som i själva verket inte är det. En del som tidigare tog del har slutat göra det. Andra kanske har psykiska eller känslomässiga problem som får dem att tro att de kommer att regera tillsammans med Kristus i himlen. De siffror som visar hur många som tar del av brödet och vinet visar alltså inte exakt hur många smorda som finns kvar på jorden.

14. Vad säger Bibeln om hur många smorda som kommer att finnas på jorden när den stora vedermödan börjar?

¹⁴ Det ska finnas smorda på många platser jorden runt när Jesus kommer för att ta dem till himlen. Bibeln säger att Jesus då ”skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de skall samla ihop hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant”. (Matt. 24:31) Bibeln visar också att det bara ska finnas ett fåtal smorda kvar på jorden under de sista dagarna. (Upp. 12:17) Men den säger inget om hur många av dem som kommer att finnas kvar när den stora vedermödan börjar.

15, 16. Vad är det bra att tänka på när det gäller de 144 000 som Jehova ger ett himmelskt hopp?

¹⁵ Jehova avgör när under historiens gång han väljer ut de smorda. (Rom. 8:28–30) Jehova började välja ut de smorda efter Jesus död och uppståndelse, och det verkar som att alla i den kristna församlingen under det första århundradet var smorda. Men från det andra århundradet och fram till början på de sista dagarna var de flesta som sa sig vara kristna i själva verket falska kristna. Jesus liknade dem vid ”ogräs”. Ändå fortsatte utväljandet av de smorda under den här tidsperioden, och de som valdes ut liknade ”vetet” i Jesus liknelse. (Matt. 13:24–30) Under de sista dagarna har Jehova fortsatt att välja ut dem som ska ingå i de 144 000.^[2] Så om han väljer att vänta till slutet av den här perioden med att ge några ett himmelskt hopp, vilken rätt har då vi att ifrågasätta det? (Jes. 45:9; Dan. 4:35; läs Romarna 9:11, 16.)^[3] Vi måste akta oss för att likna arbetarna som protesterade över hur vingårdens ägare behandlade de män som hade börjat arbeta i elfte timmen. (Läs Matteus 20:8–15.)

¹⁶ Alla som har det himmelska hoppet är inte en del av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45–47) Precis som under det första århundradet använder Jehova och Jesus i dag några få för att ge andlig mat åt många. Under den första kristna tiden var det bara ett litet antal smorda som fick skriva ner de kristna grekiska skrifterna. Och i vår tid är det bara ett fåtal smorda som har fått ansvaret att ge Guds folk ”mat i rätt tid”.

17. Vad har vi lärt oss i den här artikeln?

¹⁷ Vad har vi lärt oss i den här artikeln? Jehova kommer att ge sina tjänare två olika belöningar – himmelskt liv till de andliga judarna och ett liv här på jorden till de symboliska tio männen. Men han förväntar att alla ska följa samma normer och vara trogna, oavsett vilket hopp de har. Båda grupperna måste fortsätta att vara ödmjuka. Och båda grupperna måste vara enade och arbeta för att bevara friden i församlingen. Vi vill därför fortsätta att tjäna Jehova och följa Jesus som en enda hjord, nu när slutet är så nära.