Har skogarna någon framtid?
PÅ PÅSKÖN i Stilla havet kan man få se jättelika stenhuvuden som tornar upp sig över de gräsbevuxna kullarna och stirrar med sina tomma ögon ut över havet. Människorna som gjorde dem har försvunnit för hundratals år sedan. Gamla ruiner i en karg och ödslig del av västra Förenta staterna är det enda minnesmärket efter ett folk som försvann långt innan den vite mannen någonsin satte sin fot där. Somliga bibliska länder som en gång hade en blomstrande civilisation och handel är nu vindpinade öknar. Varför?
I alla dessa tre fall kan kalhuggningen av skogarna vara en del av svaret. Somliga experter anser att människor var tvungna att överge dessa områden, eftersom de hade huggit ner all skog där. Utan träd blev landet kargt och ofruktbart, och människor flyttade därför vidare. Men i dag hotar människan att göra detsamma med hela vår planet. Kommer hon att utplåna skogarna? Kan ingenting hindra denna process?
Många försöker göra det. I Himalaya uppges kvinnor ha satt i gång trädkramningsaktioner i ett desperat försök att hindra skogshuggarna från att fälla träden. I Malaysia har vissa infödingsstammar som bor i skogarna bildat kedja för att stoppa skogsarbetarna och deras tunga maskiner.
De två hundra miljoner människor som har sin utkomst av regnskogarna berörs mycket personligt av denna kris. Allteftersom civilisationen rycker närmare, drar sig infödingsstammarna längre och längre in i skogarna — ibland så långt att de möter nybyggare som kommer från andra hållet. Många stammar utplånas av sjukdomar som inkräktarna för med sig. Andra, som tvingas anpassa sig till världen utanför, hamnar i storstadsslummen — utstötta och utlevade. Men världen håller på att vakna upp för deras belägenhet. En våg av miljömedvetenhet drar nu över jorden.
Kan miljövårdarna rädda situationen?
”Människan har både den kunskap och den teknik som krävs för att rädda världens tropiska skogar.” Så börjar boken Saving the Tropical Forests (Att rädda de tropiska skogarna). Detta har bevisats i världens nationalparker. I naturreservatet Guanacaste i Costa Rica har man återplanterat stora arealer skog. Miljontals träd har också planterats i sådana länder som Kenya, Indien, Haiti och Kina. Men att plantera träd är inte riktigt samma sak som att återställa skogarna.
”Återplantering av skog” betyder ibland inte något annat än plantering av en enda sorts träd som senare skall användas för kommersiella ändamål. Detta är knappast detsamma som att återställa en regnskogs komplicerade ekosystem. Vissa experter menar för övrigt att en regnskog aldrig kan återställas till sin ursprungliga komplexitet. Det är därför inte så underligt att många miljövårdare bestämt hävdar att skogsvård är bättre än skogsplantering.
Men att bevara skogen är inte så lätt som det låter. Om ett skogsområde är för litet, kan det inte överleva. Somliga miljövårdare anser att minst 10 till 20 procent av världens regnskogar skulle behöva avsättas till naturreservat, om de skall kunna bibehålla sin artrikedom. Men för närvarande är endast 3 procent av regnskogarna i Afrika fridlysta. I sydöstra Asien är siffran 2 procent, i Sydamerika endast 1 procent.
Och somliga av dessa områden är fridlysta endast på papperet. Nationalparker och naturreservat förfelar sitt syfte när de är dåligt planerade eller skötta eller när korrumperade myndighetspersoner låter miljöanslag hamna i egen ficka. Somliga tjänar till och med pengar på att i hemlighet bevilja vissa personer avverkningstillstånd. Personalbristen är också ett problem. I Amazonområdet hade en enda skogvaktare i uppgift att bevaka ett regnskogsområde av Frankrikes storlek.
Somliga miljövårdare yrkar också på att jordbrukarna måste få lära sig att bruka jorden utan att utarma den, för att slippa dra vidare och fälla mer skog. Somliga har försökt att odla många olika grödor på en och samma åker, vilket motverkar angrepp av skadeinsekter som livnär sig på en enda växtart. Fruktträd kan skydda jorden mot de tropiska regnen. Andra har återupplivat en urgammal teknik. De gräver kanaler runt sina små trädgårdar och använder slam och alger från kanalerna som gödning för trädgårdslanden. Som ytterligare näringskälla kan man odla fisk i kanalerna. Sådana metoder har redan fått stor framgång i olika experiment.
Men att utbilda människor kostar tid och pengar och kräver också skicklighet. Nationer i tropiska delar av världen har ofta alltför många akuta ekonomiska problem för att kunna göra den typen av långsiktiga investeringar. Men även om det tekniska kunnandet vore mer utbrett, skulle detta inte lösa problemet. Som Michael H. Robinson skriver i boken Saving the Tropical Forests: ”Regnskogarna skövlas inte på grund av okunnighet eller dumhet, utan främst på grund av fattigdom och girighet.”
Roten till problemet
Fattigdom och girighet. Den nuvarande skogsskövlingskrisen tycks sträcka sina rötter djupt ner i det mänskliga samhällssystemet, långt djupare än regnskogens träd sträcker sina rötter ner i den tunna tropiska myllan. Kan människan själv komma åt roten till problemet?
Vid ett toppmöte med 24 deltagande nationer som hölls i Haag i Nederländerna förra året lade man fram ett förslag om bildandet av ett nytt FN-organ som skulle kallas ”Globe” (”Jordklotet”). Enligt londontidningen Financial Times skulle detta organ ha ”oöverträffade maktbefogenheter i fråga om att stifta och genomdriva miljöskyddslagar”. Även om nationerna skulle behöva avstå från en del av sin så omhuldade suveränitet för att detta organ skulle få någon verklig makt, hävdar somliga att en sådan organisation oundvikligen kommer att bildas i framtiden. Endast en enhetlig, global organisation kan ta itu med globala problem.
Det säger sig självt. Men vilken mänsklig regering eller organisation kan utplåna girighet och fattigdom? Vilken regering har någonsin kunnat göra detta? Mänskliga organisationer är alltför ofta uppbyggda på girighet, och fattigdomen blir därför bestående. Om vi skall vänta på att de skall lösa problemet med skogsskövlingen, då har skogarna ingen framtid — och inte människan heller.
Men begrunda följande fråga: Vittnar inte skogarna om att de utformats av en oerhört intelligent varelse? Jo, det gör de verkligen! Från rötterna till kronan vittnar regnskogens träd om att de är ett verk av en mästerlig Skapare.
Kommer denne store Skapare att tillåta människan att utplåna regnskogarna och fördärva vår jord? En mycket intressant profetia i bibeln ger ett direkt svar på denna fråga. Den lyder: ”Men nationerna blev vreda, och din [Guds] egen vrede kom, och den fastställda tiden för ... att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.” — Uppenbarelseboken 11:18.
Vi kan lägga märke till två anmärkningsvärda detaljer i samband med denna profetia. För det första pekar den fram emot en tid då människan faktiskt skulle vara i stånd att fördärva hela jorden. När dessa ord skrevs för närmare två tusen år sedan, hade människan inte större möjlighet att fördärva jorden än att flyga till månen. Men i dag kan hon göra bådadera. För det andra tar profetian upp frågan om människan fullständigt kommer att fördärva jorden — och besvarar den med ett rungande nej!
Gud skapade människan för att ta hand om jorden och odla den, inte för att ödelägga den. I det forntida Israel drog han upp gränser för hur mycket skog hans folk fick avverka när de lade det utlovade landet under sig. (5 Moseboken 20:19, 20) Han lovar att hela mänskligheten inom en nära framtid kommer att leva i fullständig harmoni med naturen. — 1 Johannes 2:17; Jeremia 10:10—12.
Bibeln skänker oss hopp, ett hopp om en tid då människan kommer att uppodla jorden till ett paradis i stället för att kalhugga den till en öken, förbättra den i stället för att skövla den, ta vård om den på ett framsynt sätt i stället för att girigt och kortsiktigt suga ut den. Skogarna har en framtid, men det har inte den korrumperade tingens ordning som fördärvar dem och hela den övriga jorden.
[Bild på sidan 13]
Skövling av skogen här på Påskön kan vara orsaken till att en civilisation försvann
[Bildkälla]
H. Armstrong Roberts