i (understöder eller praktiserar) de onda gärningarna och måste drivas ut ur församlingen, bli utesluten. — Tit. 1:13; Jud. v. 22, 23; jämför 4 Moseboken 16:26.

LOJALITET MOT GUDS SYN PÅ SAKEN

28. Hur kan vi visa oss lojala mot Guds syn på denna sak?

²⁸ Lojalitet mot Jehova Gud och hans anordningar är en källa till glädje, för alla hans vägar är rättfärdiga, rättvisa och goda. Detta gäller också hans anordning med att utesluta sådana som handlat orätt och inte ångrar sig och ändrar sinne. Om vi samarbetar i denna anordning, kan vi lita på Davids ord: ”Besinnen dock, att HERREN har utvalt it sig den fromme [lojale, NW].” (Ps. 4:4) Ja, Gud tar till sig, ärar och vägleder dem som är lojala mot honom och hans vägar. Bland de många välsignelser vi får på grund av en sådan lojalitet är glädjen att få tillhöra dem som Gud godkänner och tar emot på sitt heliga berg. — Ps. 84:11, 12.

Om en släkting blir utesluten ...

1, 2. a) Vad var Guds uppsåt med avseende på religionen i familjen? b) Vilken avgörande fråga ställdes några familjer på Koras tid inför?

NÄR Adam hade varit ensam någon tid, sade Gud: ”Det är icke gott, att mannen är allena.” Därpå skapade han Eva och instiftade äktenskapet mellan man och kvinna. (1 Mos. 2:18, 21, 22) Därefter kunde jordens befolkning börja öka. På så sätt skulle varje individ komma att få många släktingar. Även om vissa familjemedlemmar, som exempelvis barnen, inte bodde i närheten, kunde man besöka dem och ha trevligt tillsammans. — 1 Mos. 1:28; Job 1:1—5.

² Guds uppsåt var att familjen skulle vara förenad i sann tillbedjan och att religiösa trosuppfattningar därför inte skulle komma att skapa någon splittring. Men det kom tillfällen då det hände saker som gjorde att religionen blev en stridsfråga i familjen. Ett sådant tillfälle var när Kora, Datan och Abiram gjorde uppror. Jehova bekräftade att han handlade genom Mose och Aron och inte genom dessa religiösa upprorsmakare. Därpå sade Mose till folket att det skulle gå bort ifrån upprorsmakarnas tält. Vad skulle Koras, Datans och Abirams barn och övriga familjemedlemmar göra? Skulle de sätta lojaliteten mot familjen framför lojaliteten mot Jehova och hans församling? De flesta av dessa nära släktingar till dessa upprorsmakare satte familjen framför Gud. Jehova förgjorde dessa släktingar tillsammans med upprorsmakarna. — 4 Mos. 16:16—33.

3. Vilket vist val gjorde några i Koras familj?

³ Men några av Koras söner förblev lojala mot Gud och hans folk. De blev inte tillintetgjorda tillsammans med de övriga av Koras husfolk och Datans och Abirams familjer. (4 Mos. 26:9—11) I själva verket kom avkomlingar till dessa koraiter att senare bli välsignade och få en särskild tjänst vid templet, och dessutom fick de ett hedersamt omnämnande i bibeln. — 2 Krön. 20:14—19; Ps. 42, 44—49, 84, 85, 87.

4. På vilket annat sätt kunde familjelojalitet utgöra en provsättning i Israel?

⁴ När en israelit blev en avfälling, kom hans familj att ställas inför ett liknande val, valet mellan lojalitet mot familjen och lojalitet mot Gud. Skulle hans familj på grund av mänskliga känslor eller blodsband försöka skydda honom, så att han inte blev dödad? Eller skulle även hans bror, son eller dotter komma att inse att lojalitet mot Gud och församlingen var det enda rätta och förståndiga handlingssättet? (Se 5 Moseboken 13:6—11.) I den kristna anordningen som finns i våra dagar blir inte en syndare utestängd från församlingsgemenskapen genom att bli avrättad, utan de kristna kan i stället komma att sättas på prov på grund av att en släkting blir tuktad.

SLÄKTINGAR KAN VÅLLA PROBLEM

5, 6. a) Hur kan det uppstå splittring i familjen på grund av religionen? b) Varför får kristna inte kompromissa i en sådan situation? (Ps. 109:2—5)

⁵ Sammanhållningen och tillgivenheten i familjen kan vara mycket stark. Detta är naturligt och i överensstämmelse med Guds anordning. (Joh. 16:21) Men dessa starka band kan också medföra svåra prov för de kristna. Jesus förklarade att en följdverkan av att en person blev kristen var att släktingar kunde bli motståndare. Jesus sade: ”Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Ty jag har kommit för att vålla söndring och sätta en man mot sin far och en dotter mot sin mor och en ung hustru mot sin svärmor. Ja, en människas fiender kommer att vara sådana som tillhör hennes eget hushåll. Den som är fäst vid far eller mor mer än vid mig är mig inte värdig.” — Matt. 10:34—38.

⁶ De kristna vill inte att en sådan fiendskap skall existera. Och det finns inte någon anledning till att släktingar skall motstå eller hata dem för att de blivit rena, moraliska och ärliga tjänare åt Gud. Men ändå inser sanna kristna att de inte kan sätta familjen före Gud. I det långa loppet kommer det att visa sig att det är till allas bästa att de kristna fortsätter att vara trogna mot Gud. Med tiden kan de vara i stånd att påverka sina släktingar, så att dessa börjar vandra på den väg som leder till frälsning. — Rom. 9:1—3; 1 Kor. 7:12—16.

7, 8. När det uppstår problem i familjen på grund av en uteslutning, vem bär då skulden för dessa problem? (5 Mos. 32:4)

⁷ Släktingar kan också på ett annat sätt vålla problem för de sanna kristna. Detta kan till exempel inträffa när en släkting blir utesluten. Som vi sett av de föregående artiklarna kräver Gud att en person i församlingen som begår en allvarlig synd och inte ångrar sig och ändrar sinne skall uteslutas. (1 Kor. 5:11—13) Att den som handlar orätt uppför sig som han gör medför att förhållandet till Jehova och därmed också till de övriga i familjen som är Jehovas vittnen förändras. Gud bär inte skulden för dessa följder, eftersom hans normer är rättfärdiga och rättvisa. (Job 34:10, 12) Inte heller bär de trogna kristna släktingarna skulden för följderna. Det är den uteslutne som har skapat problem för sig själv och för sina släktingar, alldeles som Kora, Datan och Abiram gjorde.

⁸ Vi behöver granska två olika situationer. I den första lever en kristen i samma familj som en utesluten familjemedlem eller en familjemedlem som tagit avstånd från församlingen. I den andra tillhör en sådan släkting inte den trängre familjekretsen.

INOM DEN TRÄNGRE FAMILJEKRETSEN

9. Hur förhåller det sig med familjeförpliktelserna, om en individs äktenskapspartner inte är kristen eller är utesluten?

⁹ Någon kan bli kristen utan att de andra i hans familj tar emot sanningen. En hustru kan till exempel tjäna Jehova utan att hennes man gör det. Trots detta är hon fortfarande ”ett kött” med sin man och är skyldig att älska och respektera honom. (1 Mos. 2:24; 1 Petr. 3:1—6) Eller också kan hon vara gift med en man som en gång var en överlämnad kristen, men som senare blivit utesluten ur församlingen. Men detta skulle ändå inte medföra att deras äktenskapsband upplöstes; det är endast döden eller en skriftenlig skilsmässa som kan göra det. — 1 Kor. 7:39; Matt. 19:9.

10, 11. Hur påverkar en uteslutning de andliga banden i hemmet?

¹⁰ Samma sak gäller om en släkting, exempelvis en förälder, son eller dotter, blir utesluten eller tar avstånd från församlingen. Blods- och familjebanden består. Innebär då detta att allting inom familjen förblir som det alltid varit, när någon familjemedlem blir utesluten? Definitivt inte.

¹¹ En utesluten person har blivit andligt avskuren från församlingen; de tidigare andliga banden har nu blivit fullständigt brutna. Detta gäller även i samband med hans släktingar, däribland dem som tillhör hans egen familj. Således kommer familjemedlemmarna — trots att de erkänner familjebanden — inte längre att ha någon andlig gemenskap med honom. — 1 Sam. 28:6; Ords. 15:8, 9.

12. Vilka förändringar kan ske med avseende på den andliga gemenskapen, när en familjemedlem blir utesluten?

¹² Detta kommer att innebära förändringar i den andliga gemenskap som kan ha funnits i hemmet. Om till exempel mannen blivit utesluten, kommer hans hustru och barn inte att vilja sitta ner tillsammans med honom, om han skulle vilja hålla ett familjebibelstudium eller leda en bibelläsning eller bön med dem. Om han skulle vilja frambära en bön, till exempel vid en måltid, har han rätt att göra det i sitt eget hem. Men de övriga i familjen kan tyst för sig själva frambära en egen bön till Gud. (Ords. 28:9; Ps. 119:145, 146) Vad skall man göra om en utesluten person i hemmet vill vara med, när familjen läser bibeln tillsammans eller har ett bibelstudium? De andra kan låta honom vara närvarande för att lyssna, under förutsättning att han inte vill försöka undervisa dem eller delge dem sina religiösa tankar och idéer.

13. Hur kommer föräldrarna att behandla ett uteslutet barn som bor hemma?

¹³ Om ett minderårigt barn blir uteslutet, kommer föräldrarna att fortsätta att ta vård om dess fysiska behov och ge det moralisk fostran och undervisning. De kommer inte att leda ett bibelstudium direkt med barnet. Men detta innebär ändå inte att de inte skulle kunna anmoda det att sitta ner vid familjestudiet. Och de kan rikta uppmärksamheten på avsnitt i bibeln eller i kristna publikationer som innehåller sådana råd som barnet behöver. (Ords. 1:8—19; 6:20—22; 29:17; Ef. 6:4) De kan låta barnet följa med och sitta tillsammans med dem vid kristna möten, i hopp om att det skall ta bibelns råd till hjärtat.

14, 15. Hur bör man handla, om en utesluten förälder vill flytta hem till en?

¹⁴ Men vad skall man göra om en nära släkting, exempelvis en son eller en förälder, blir utesluten och sedan längre fram vill flytta hem till en? Familjen kan då besluta hur den skall handla och ta hänsyn till hur situationen är.a

¹⁵ En utesluten förälder kan till exempel bli sjuk och inte längre vara i stånd att ta hand om sig själv ekonomiskt eller fysiskt sett. De kristna barnen har en skriftenlig och moralisk förpliktelse att bistå sina föräldrar i en sådan situation. (1 Tim. 5:8) Det kanske blir nödvändigt att ta hem föräldern till sig, för en tid eller för beständigt. Eller också kan det vara tillrådligt att man ordnar så att ens förälder får bo så att han eller hon kan få vård av sjukvårdskunnig personal och så att man kan besöka honom eller henne. Vad man skall göra kan bero på sådana faktorer som förälderns verkliga behov, hans eller hennes inställning och den hänsyn huvudet för familjen tar till familjens andliga välfärd.

16, 17. a) Hur kan föräldrar reagera, om ett uteslutet barn vill flytta hem till dem igen? b) Vad kan vi lära angående detta av liknelsen om den förlorade sonen?

¹⁶ Så kan det också förhålla sig med ett barn som flyttat hemifrån, men nu blivit uteslutet eller tagit avstånd från församlingen. Ibland har kristna föräldrar låtit sitt uteslutna barn få komma hem igen en tid på grund av att det blivit fysiskt eller psykiskt sjukt. Men i varje situation kan föräldrarna låta omständigheterna få avgöra hur de skall handla. Har en utesluten son haft egen bostad, och klarar han nu inte längre av att bo så? Eller vill han flytta hem igen av främst den orsaken att han vill leva ett lättsammare liv? Hur förhåller det sig med hans moral och inställning? Kommer han att föra med sig ”surdeg” in i hemmet? — Gal. 5:9.

¹⁷ I Jesu liknelse om den förlorade sonen sprang fadern ut för att möta sin återvändande son och hälsa honom välkommen hem igen. Fadern, som såg pojkens ömkansvärda situation, reagerade på ett sätt som är naturligt för föräldrar. Men vi kan lägga märke till att sonen inte kom hem med skökor eller kom hem till sin far med den inställningen att han skulle fortsätta att leva ett syndfullt liv. Nej, han visade att han av hela sitt hjärta hade ångrat sig och ändrat sinne och att han tydligtvis hade beslutat sig för att återvända hem för att leva ett rent liv. — Luk. 15:11—32.

UTESLUTNA SLÄKTINGAR SOM INTE BOR I ENS HEM

18, 19. a) Hur bör de kristna betrakta umgänge med uteslutna släktingar som står utanför den trängre familjekretsen? b) Varför är detta ställningstagande lämpligt? (2 Tim. 2:19)

¹⁸ Den andra situationen vi behöver begrunda är den som gäller en släkting som blivit utesluten eller tagit avstånd från församlingen och som inte tillhör den trängre familjekretsen eller bor i ens hem. Med en sådan person är man fortfarande förbunden genom blods- eller äktenskapsband, och därför kan det finnas vissa ting man måste sköta av familjeskäl. Men det är ändå inte som när någon bor i samma hem som en själv, där man inte kan undvika att komma i kontakt med och samtala med varandra. Vi bör ha bibelns inspirerade anvisning klar för oss i sinnet: ”Sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig människa ... , ja att inte ens äta med en sådan.” — 1 Kor. 5:11.

¹⁹ Följaktligen bör kristna som har släktingar som är uteslutna och som inte bor i deras hem sträva efter att ha så lite umgänge som möjligt med dessa, ja, de bör sträva efter att även begränsa sina affärsmässiga kontakter med dem till ett minimum. Att det är förståndigt att handla så framkommer tydligt av vad som rapporterats ha hänt där släktingar haft följande felaktiga syn på saken: ”Även om han är utesluten, är vi ju släkt med honom och kan därför behandla honom på samma sätt som tidigare.” Från en plats kommer följande rapport:

”En individ som var utesluten var släkt med omkring en tredjedel av församlingen. Alla hans släktingar fortsatte att umgås med honom.”

Och en kristen äldstebroder skriver:

”I vår trakt har några uteslutna med stor släkt blivit hjärtligt mottagna, då de kommit in i foajén i Rikets sal, och man har tagit dem i hand och dunkat dem i ryggen (trots att de kände till att den uteslutne fortfarande levde ett omoraliskt liv). Jag tycker verkligen att de som blivit uteslutna måste få se att deras handlingssätt hatas av Jehova och hans folk och att de borde få känna av att de verkligen behöver visa sann ånger och sinnesändring. Vilken hjälp får dessa uteslutna att göra en förändring, när de hela tiden hälsas välkomna av alla sina släktingar som känner till deras levnadssätt?”

20, 21. Varför bör vi vara försiktiga när det gäller uteslutna släktingar? (2 Tim. 2:22)

²⁰ Det måste ha funnits församlingar under det första århundradet, där många var släkt med varandra. Men när någon blev utesluten, kunde alla släktingarna då fortsätta att handla som om ingenting hade hänt, under förutsättning att de inte resonerade om bibliska frågor med den uteslutne personen? Nej, det kunde de inte. I så fall skulle församlingen inte i verkligheten ha följt uppmaningen: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets.” — 1 Kor. 5:13.

²¹ Man behöver vara försiktig, så att man varken blundar för eller förringar den situation en utesluten person befinner sig i. Alldeles som Koras söner på ett utmärkt sätt visade, måste vår främsta lojalitet vara riktad mot Jehova och hans teokratiska anordning. Vi kan vara förvissade om att vi kommer att få hans beskydd och välsignelse, om vi upprätthåller hans normer och föredrar att umgås med hans organiserade folk i stället för med dem som handlat orätt. — Ps. 84:11—13.

SÄLLSKAPLIG SAMVARO OCH UTESLUTNA SLÄKTINGAR

22. Varför kan släktträffar erbjuda särskilda problem när det gäller uteslutna släktingar?

²² Det normala är att släktingar ofta träffas på middagsbjudningar, utflykter, familjeträffar eller andra tillställningar. Men när någon har valt att vandra en syndfull väg och inte ångrar sig och ändrar sinne och därför blivit utesluten, kan denne orsaka svårigheter för sina kristna släktingar i samband med sådana släktträffar. Samtidigt som de anhöriga inser att de fortfarande är släkt med honom, vill de inte ignorera Paulus’ anvisningar om att trogna kristna bör ”sluta upp att vara i sällskap” med en utesluten syndare.

23. Hur bör man handla i situationer som rör uteslutna släktingar och bröllop?

²³ Det tjänar ingenting till att försöka ställa upp några regler för när familjemedlemmar kan vara med vid tillställningar, där en utesluten släkting kanske är närvarande. Detta är någonting som varje familj måste ta ställning till, i det att de tar hänsyn till Paulus’ råd. (1 Kor. 5:11) Och man bör samtidigt vara medveten om att ifall en utesluten person tänker komma på en tillställning, dit även vittnen som inte är släkt med honom är inbjudna, kommer hans närvaro med stor säkerhet att påverka hur andra kommer att göra. Vi kan som exempel ta ett kristet par som skall vigas i en Rikets sal. Om en utesluten släkting kommer till Rikets sal för att närvara vid vigseln, är det uppenbart att han inte, i ett land där sådant förekommer, kan ingå i brudföljet eller överlämna bruden till brudgummen. Men hur skall man handla, om det gäller en bröllopsfest eller en bröllopsmottagning? Detta kan vara en lycklig tilldragelse, alldeles som det var i Kana, då Jesus var med. (Joh. 2:1, 2) Men skall man låta den uteslutne släktingen få vara med eller ens inbjuda denne? Om han skulle vara med, kommer kanske många kristna, både de som är släkt med honom och de som inte är det, att besluta att de inte bör vara med på den festen och äta och umgås med honom med tanke på vad Paulus sade i 1 Korintierna 5:11.

24. Vilken samvaro kan lojala kristna i högsta grad glädja sig åt? (Ords. 18:24)

²⁴ Således finns det tillfällen då kristna kan känna att de inte kan låta en släkting, som blivit utesluten eller som tagit avstånd från församlingen, närvara vid en tillställning som normalt skulle vara för alla familjemedlemmar och övriga släktingar. Men de kristna kan glädja sig åt samvaron med de lojala medlemmarna av församlingen, i det att de har följande ord av Jesus i tankarna: ”Den som gör Guds vilja, denne är min bror och syster och mor.” — Mark. 3:35.

25, 26. Om en utesluten släkting dör, vad bör man då tänka på i samband med begravningen?

²⁵ Faktum är att när en kristen låter sig övervinnas av synden och måste uteslutas, går han miste om mycket: sin godkända ställning inför Gud; medlemskap i den lyckliga församlingen av kristna; trevlig samvaro med bröderna, däribland en hel del av den samvaro han tidigare haft med sina kristna släktingar. (1 Petr. 2:17) Den smärta och det besvär han vållat kan rentav överleva honom.

²⁶ Om han skulle dö medan han är utesluten, kan anordningarna för hans begravning komma att bli ett problem. Hans kristna släktingar kanske skulle vilja att det hölls ett tal i Rikets sal, om detta är sed på platsen. Men det skulle inte vara lämpligt att hålla ett sådant för en individ som blivit utesluten ur församlingen. Om han, innan han dog, visade tecken på ånger och sinnesändring och ville få Guds förlåtelse — om han exempelvis upphört med att leva ett syndigt liv och börjat gå på kristna möten — kan någon broders samvete tillåta honom att hålla ett bibliskt tal i gravkapellet eller vid graven. Ett sådant bibliskt tal om de dödas tillstånd blir till ett vittnesbörd för de icke troende eller till tröst för släktingarna. Men om den uteslutne personen ända fram till sin död förespråkat falska läror eller ett ogudaktigt uppförande, skulle även ett sådant tal vara olämpligt. — 2 Joh. v. 9—11.

LÄRDOMAR FÖR OSS ALLA

27. Hur bör vi betrakta Guds domar?

²⁷ Alla behöver vi inse att det bara är Jehovas dom som betyder något. (Ords. 29:26) Detta är sant när det gäller förhatliga gärningar, för bibeln visar att Gud betraktar sådana som styggelser. (Ords. 6:16—19) Men detta gäller också när han dömer enskilda individer. Jehovas ord säger rakt på sak att ”orättfärdiga” människor, som håller i med att utföra ”köttets gärningar”, inte kommer att ärva hans rike. (1 Kor. 6:9, 10; Gal. 5:19—21) För sådana personer finns det ingen plats i himmelen, och de passar inte heller på jorden under Rikets styre. Följaktligen måste varje nu levande människa som vill stanna kvar i Guds rena församling leva i överensstämmelse med Hans normer. Gud kommer helt enkelt inte att tillåta att någon ”surdeg” får stanna kvar och fördärva hans heliga folk. — 1 Kor. 5:6—13.

28. Hur kan frågan om uteslutning sätta vår lojalitet på prov?

²⁸ Om en nära släkting blir utesluten, kan helt naturligt mänskliga känslor vålla att vi ställs inför svåra prov. De sentimentala känslorna och familjebanden är särskilt starka mellan föräldrar och barn, och de är också synnerligen kännbara, när någons äktenskapspartner blir utesluten. Men när allt kommer omkring måste vi inse att vi inte kommer att gagna någon eller behaga Gud, om vi låter våra känslor driva oss därhän att vi ignorerar Hans visa råd och vägledning. Vi måste visa att vi fullständigt litar på att Guds vägar är fullkomligt rättfärdiga, även hans anordning med att utesluta sådana personer som handlat orätt och inte visar någon ånger och sinnesändring. Om vi förblir lojala mot Gud och församlingen, kan den som handlat orätt med tiden ta lärdom av detta, ångra sig och ändra sinne och bli återupptagen i församlingen. Men oavsett om detta händer eller inte, kan vi få tröst och styrka av de ord David uttalade mot slutet av sitt liv:

”Alla hans [Guds] rätter hade jag för ögonen. ... Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon. Mot den fromme [lojale, NW] bevisar du dig from [lojal], mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig. Mot den rene bevisar du dig ren. ... Och du frälsar ett betryckt [ödmjukt, NW] folk.” — 2 Sam. 22:23—28.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 20]

En utesluten förälder kan behöva få vård och bo hemma hos sina kristna barn

[Bild på sidan 21]

Den förlorade sonen återvände inte hem för att fortsätta att leva ett syndfullt liv, utan han var ångerfull. Hans far tog välvilligt emot honom igen