Frågor från läsekretsen
■ Hur bör kristna individuellt och som församling betrakta bibelns råd att gifta sig ”bara ... i Herren”?
Aposteln Paulus gav följande råd angående en kvinna vars man har dött: ”Hon [är] fri att gifta sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.” (1 Korintierna 7:39) Det här är inte enbart ett personligt råd från en människa. Paulus skrev det under inspiration, och det är därför ett vist och kärleksfullt råd från Gud. Kristna bör således betrakta det som något allvarligt och inte som något som de kan ignorera eller ta lätt på. Den historiska berättelsen i bibeln betonar detta.
Då Abraham skulle utvälja en hustru åt Isak, valde han inte en kvinna bland kananéerna som bodde runt omkring honom och som utövade falsk religion. Nej, han gjorde sig i stället mycken möda för att finna en hustru åt Isak bland sina släktingar som erkände den sanne Guden och som bodde i ett land långt borta. Isak sade på samma sätt till Jakob: ”Tag dig icke till hustru någon av Kanaans döttrar.” (1 Moseboken 28:1; 24:1—67) Abraham och Isak insåg att det i ett äktenskap inte var fråga om enbart romantisk böjelse. Det var också en fråga om hängivenhet för Jehova, eftersom det skulle kunna skapa allvarliga problem och även leda en person bort från den sanna tillbedjan om han gifte sig med någon som inte var troende.
Men inte alla hebréer höll sig strängt avskilda från sådana som inte tillbad Jehova. Dina, till exempel, var tillsammans med ungdomar i sin omgivning som inte tjänade den sanne Guden. Men vad blev följden av detta? En av de unga männen fick sina passioner uppväckta, och han kränkte henne. Det förefaller som om Juda för en tid flyttade bort från sin familj och tog sig en kananeisk hustru. Hur gick det? Resultatet av denna omaka förening blev tre söner, men Jehova måste tillintetgöra två av dem för deras ondska. Simeon hade också en son med en kananeisk kvinna. Detta betraktades tydligtvis som något utöver det vanliga eller något som inte var önskvärt, eftersom man framhöll det i förteckningen över Jakobs avkomlingar. — 1 Moseboken 34:1, 2; 38:1—10; 46:8—10.
Då Jehova gav israeliterna lagar som skulle vägleda dem, varnade han dem för att ingå äktenskapsförbund med någon som inte tillbad honom. (5 Moseboken 7:2—4) Visdomen i detta visas tydligt genom den tragedi som Salomo fick erfara. Han kanske tyckte att han på grund av sin stora vishet skulle kunna ta itu med vilket problem eller prov som helst som skulle kunna uppstå när han gifte sig med kvinnor som inte tjänade Jehova. Men då Salomo ignorerade Jehova Guds råd, fick även han erfara sorg. — 1 Konungaboken 11:1—6.
I de kristna grekiska skrifterna upprepade Gud rådet att inte gifta sig med någon som inte tjänar Herren. Det inspirerade rådet var inte: ”Om man träffar någon som är hyfsad och anständig, är det tillåtet att sällskapa och gifta sig med denne eller denna i förhoppning om att han eller hon så småningom skall bli en kristen.” Nej, Guds ord säger i stället tydligt och klart: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende.” (2 Korintierna 6:14) Om man skulle ingå äktenskap med någon som inte redan är en döpt kristen, skulle man ringakta detta allvarliga råd.
Eftersom Jehovas vittnen, som ett folk betraktade, anser att det här rådet är vist och betydelsefullt, önskar de inte medverka till att någon handlar i strid mot det. Om till exempel en broder eller syster på grund av andlig svaghet började uppvakta någon eller sällskapa med någon som inte är ett Jehovas vittne, kommer de andra i församlingen inte att uppmuntra detta genom att umgås med den icke troende. De instämmer i det som bibeln säger att den som inte är kristen inte är gott sällskap. (1 Korintierna 15:33) Men de bör fortsätta att visa intresse för brodern eller systern. De skulle kunna ge råd och förmaningar på ett taktfullt och uppmuntrande sätt för att hjälpa en sådan kristen som gått vilse att inte följa den sorgliga väg som Salomo följde. — Jämför 2 Tessalonikerna 3:14, 15.
Men hur förhåller det sig om ett vittne har planerat att ringakta Guds råd och tänker gifta sig med någon som inte är ett döpt vittne? Såvida det inte finns någon alldeles särskild orsak, skulle bröderna i församlingen inte vilja vara med och fira en sådan ojämn sammanokning, och ingen broder skulle vilja sammanviga ett sådant par. Inte heller skulle Rikets sal kunna användas för vigselförrättningen. Den är bara tillgänglig för vigsel mellan två döpta kristna som gifter sig ”bara ... i Herren”. Rikets sal skulle emellertid kunna användas av två personer som regelbundet tjänar Gud tillsammans med församlingen och som snart kommer att bli döpta. Genom att inte tillåta Rikets sal att användas av ett vittne som planerar att bli ojämnt sammanokad med en icke troende, kan församlingens äldste betona allvaret i Guds råd att gifta sig ”bara ... i Herren”.
■ Vad menade Jesus då han sade: ”Ögat är kroppens lampa. Om därför ditt öga är ogrumlat, kommer hela din kropp att vara upplyst”?
Somliga har sagt att dessa ord i Matteus 6:22 har att göra med hälsan eller har en medicinsk betydelse, och de menar att främsta sättet att upptäcka sjukdomar eller kroppsliga svagheter är genom ögat. Men detta stämmer inte med sammanhanget. Jesus hade just varnat för att samla skatter på jorden. Och sedan han hade sagt dessa ord om ”ögat”, uppmanade han sina lärjungar att vara slavar åt Gud och inte åt rikedomen. — Matteus 6:19—24.
Jesus menade tydligtvis att hans lärjungar skulle bevara ett ”ogrumlat” öga, det vill säga ett som är allvarligt inställt på en sak i stället för att bli distraherat av sådant som rikedom. En kristen som koncentrerar sig på att göra Guds vilja är ”upplyst”, för han återkastar den upplysning eller undervisning som han själv har fått till andra, vilket blir till ära för Gud.