En åker som bär vete och ogräs

”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” — Matt. 13:36.

1, 2. a) Vilka principer kan man lita på när det gäller sådd? b) Vilken liknelse grundar sig på dessa båda principer?

”SÅDD och skörd” är ett av de kretslopp om vilka Jehova Gud sade i sitt hjärta att de aldrig skulle upphöra ”så länge jorden består”. (1 Mos. 8:21, 22) Aposteln Paulus framhöll en besläktad grundläggande princip, när han skrev: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” — Gal. 6:7.

² På grund av dessa fundamentala fakta kunde en lantbrukare som under såningstiden hade arbetat hårt med att så gott vete vara övertygad om att det i sinom tid skulle bli en skörd. Det ena skulle helt logiskt följa på det andra. Och när hans lantarbetare någon tid senare underrättade honom om att hans åker inte endast bar vete, utan också ett visst ogräs, så var han säker på att det var något elakt spel i görningen. Han visste vad han hade sått: vete, inte ogräs. Den här nya händelseutvecklingen krävde ett beslut. Hans anställda föreslog omedelbara åtgärder. De ville rycka upp ogräset på en gång, men den förståndige lantbrukaren dämpade deras iver. Han sade åt dem att vänta, därför att de annars kunde skada vetet när de ryckte upp ogräset. Låt båda växa tillsammans. När skördetiden kom skulle man få tid att skilja det äkta vetet från det falska.

3. Vilka viktiga händelser i förbindelse med Riket ville Jesus belysa, och vad skulle det åtskiljande verket vara ett kännetecken på?

³ Jesus Kristus använde denna liknelse för att beskriva vissa händelser som skulle inträffa med det verk som han hade satt i gång på jorden. Detta såningsarbete var avsett att frambringa den behövliga skörden av sanna kristna, som skulle förenas med honom i den himmelska regeringen som kallas ”himmelriket”. Han förutsade härigenom att fienden, Satan, djävulen, skulle göra intrång på hans goda sådd. Åkern skulle inte bara ge den önskade skörden av vetelika, sanna kristna, utan också en gröda som bestod av ogräslika, förfalskade kristna. Båda skulle få lov att växa tillsammans ända till skördetiden, då det åtskiljande verket skulle äga rum. Detta åtskiljande verk skulle dessutom vara ännu ett kännetecken på de ”yttersta dagarna”, på avslutningen ”på en tingens ordning”. — Matt. 13:24—30, 36—43; jämför Matteus 24:3; 2 Timoteus 3:1.

4. Varför bör denna liknelse vara av intresse för oss?

⁴ Är du intresserad av att få uppleva slutet på den nuvarande onda ordningen? Kommer du personligen att påverkas av utgången av detta skördearbete? Och för övrigt: Ger oss Jesu liknelse en nyckel till att förstå kristendomens historia under århundradenas lopp? Låt oss se.

LIKNELSEN OM VETET OCH OGRÄSET

5, 6. a) Varför kan inte uttrycket ”himmelriket” i denna liknelse avse Kristi himmelska regering? b) Om vad handlar då liknelserna om riket?

⁵ På stranden till Galileiska sjön, inte så långt från huset där han bodde, lade Jesus fram den här liknelsen för sina lärjungar och för en stor skara nyfikna människor. Han sade: ”Himmelriket har blivit likt en man som sådde utmärkt säd i sin åker. Medan människorna sov, kom hans fiende och sådde över ogräs, in bland vetet, och gick därifrån. När strået sköt upp och frambringade frukt, då syntes också ogräset.” — Matt. 13:24—26.

⁶ En snabb titt på de andra liknelserna om riket i Matteus’ trettonde kapitel hjälper oss att inse att uttrycket ”himmelriket” som används i dessa liknelser inte kan ha avseende på den fullbordade messianska regeringen eller riket i himmelen. Kan man föreställa sig att ”ogräs”, surdegslik ”uselhet” (vers 33; 1 Kor. 5:8) eller människor som liknas vid onda, odugliga ”fiskar” (verserna 47—50) skulle förenas med Kristus i hans himmelska rike? Knappast! Dessa liknelser måste därför avse goda och dåliga händelser när det gäller utväljandet av Kristi framtida medregenter i ”himmelriket”. Liknelsen om vetet och ogräset handlar i synnerhet om ett tillstånd bland dem på jorden som påstår sig vara kallade till att regera med Kristus i hans rike. Denna situation skulle tillåtas under någon tid, innan den bringas att upphöra i samband med den symboliska ”skörden”.

7, 8. a) Vem är ”Människosonen”? b) Vilken annan profetia talar om ”människosonen” och dem som den ”utmärkta säden” symboliserar?

⁷ Jesus själv förklarade senare den symboliska betydelsen av ”husfadern” eller ”mannen som sådde”, ”hans åker”, den ”utmärkta säden”, ”hans fiende” och ”ogräset”. Skildringen lyder: ”När han därpå hade låtit folkskarorna gå, gick han in i huset. Och hans lärjungar kom till honom och sade: ’Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.’ Till svar sade han: ’Den som sår den utmärkta säden är Människosonen; åkern är världen; vad den utmärkta säden beträffar, så är det rikets söner; men ogräset är den ondes söner, och fienden som sådde det är djävulen.’” — Matt. 13:36—39.

8 Jesus identifierade sig själv som ”Människosonen”. (Matt. 8:20; 25:31; 26:64) Intressant nog var det i förbindelse med Riket som Jesus profetiskt blev kallad ”människoson” i en syn som Daniel fick. I den profetian heter det: ”Åt denne [”människosonen”] gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” Den profetiska synen visar att Människosonen skulle ha medregenter som skulle härska tillsammans med honom. Det heter nämligen också: ”Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.” — Dan. 7:13, 14, 27.

DEN ”UTMÄRKTA SÄDEN” SÅS

9. Vad är ”åkern”, och varför har Jesus sått ”utmärkt säd” i den?

⁹ Det är för att församla ur världen hela det erforderliga antalet ”heliga” eller ”rikets söner” som Jesus, ”husfadern” i liknelsen, sår ”utmärkt säd i sin åker”. Denna ”åker” sägs vara ”världen [grekiska: kosmos]”, människovärlden. Från tiden för Jesu jordiska tjänst och framåt blev mänskligheten ett ”åkerfält”, en religiös åker där den ”utmärkta säden” eller ”rikets söner” skulle kunna sås och odlas. (1 Kor. 3:9) Jesus beredde nitiskt den judiska delen av ”åkern” under de tre och ett halvt år hans jordiska tjänst varade. (Matt. 9:35—38) Från pingsten år 33 v.t. och framåt planterade han sedan ”utmärkt säd”, först bland judarna och slutligen i hela världen eller ”åkern”. — Apg. 1:8.

10. Hur gick såningsarbetet framåt bland judarna och proselyterna?

¹⁰ Jesus förklarade att ”vad den utmärkta säden beträffar, så är det rikets söner”. De första av dessa av anden pånyttfödda, smorda ”rikets söner” var Jesu trogna apostlar och de omkring hundra andra lärjungar, både män och kvinnor, som fick den heliga andens gåva vid pingsten år 33 v.t. i Jerusalem. (Apg. 1:13—15; 2:1—4) Samma dag fogades omkring 3.000 andra, både judar och proselyter, till den nygrundade kristna församlingen. (Apg. 2:5—11, 41) Jehova välsignade detta såningsarbete och fortsatte ”att dagligen till dem foga dem som blev frälsta”, så att snart ”männens antal [kanske utan att kvinnorna räknades] blev omkring fem tusen”. Lite längre fram heter det vidare i skildringen: ”De som trodde på Herren fortsatte att fogas till, skaror både av män och av kvinnor.” (Apg. 2:47; 4:4; 5:14) Såningsarbetet gick snabbt framåt bland judarna och proselyterna.

11. Hur skred sådden framåt bland samariterna och icke-judarna?

¹¹ Sedan Jesus, den som sår, ordnat med att säd skulle sås bland samariterna (Apg., kap. 8), utsträckte han genom den heliga anden såningsarbetet till de oomskurna icke-judarna eller hedningarna. (Apg., kap. 10; 13:1—5, 46, 47) Inom några årtionden grundades kristna församlingar från Nordafrika till Svarta havet och från Babylonien till Italien, om inte rentav ännu längre västerut. (Apg. 2:5—11; 1 Petr. 5:13; Rom. 15:24; Kol. 1:5, 6, 23) Till följd av det nitiska såningsarbetet sköt strån upp och frambringade frukt. — Matt. 13:26.

OGRÄS SÅS ÖVER

12, 13. Vem är ”fienden”, och hur sådde han ut ogräs ”medan människorna sov”?

¹² Men det var något illasinnat på gång. Jesu liknelse hade varnat: ”Medan människorna sov, kom hans [såningsmannens] fiende och sådde över ogräs, in bland vetet, och gick därifrån. När strået sköt upp och frambringade frukt, då syntes också ogräset.” (Matt. 13:25, 26) Jesus identifierade sin ”fiende” som ”djävulen”, som skulle utföra sitt sabotage ”medan människorna sov”. I bibeln kan ”sömn” symbolisera död eller andlig sömnighet. (Matt. 9:24; Rom. 13:11; 1 Tess. 5:6) Sedan Paulus talat om att fullborda sitt lopp sade han till de äldste från den kristna församlingen i Efesus: ”Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er och skall inte behandla hjorden skonsamt, och mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig. Håll er därför vakna.” — Apg. 20:24—31.

¹³ Historiska fakta visar att det var ”medan människorna sov” som Satan kom ”och sådde över ogräs, in bland vetet”. Så fort apostlarna, som tillsammans ”verkade återhållande” på avfallet, började somna in i döden, underlät många kristna äldste att hålla sig ”vakna”. (2 Tess. 2:3, 6—8) De blev andligen sömniga och skyddade inte ”rikets söner” mot de ”förtryckande vargarna” som började komma in bland dem. Dessa var ”ogräs” som såtts ut bland den ”utmärkta säden”. Johannes, den av apostlarna som dog sist, talade om hur den apostoliska periodens slut närmade sig och skrev: ”Det är den yttersta stunden, och alldeles som ni har hört att antikrist skall komma, har nu också många antikrister blivit till, av vilket vi får vetskap om att det är den yttersta stunden. De gick ut från oss, men de var inte av vår sort; för om de hade varit av vår sort, skulle de ha blivit kvar hos oss. Men de gick ut för att det skulle påvisas att inte alla är av vår sort.” — 1 Joh. 2:18, 19.

14. Vilka upplysningar ges om det slags ogräs som avses i Jesu liknelse?

¹⁴ Jesus sade: ”Ogräset är den ondes söner.” (Matt. 13:38) I sin bok Natural History of the Bible skriver H. B. Tristram följande om det slags ogräs som avses i den här liknelsen: ”Ogräset (zizania) är detsamma som det arabiska zawân, som det grekiska namnet kommer ifrån, Lolium temulentum eller dårrepe. ... Det är ett slags rajgräs och är den enda arten inom gräsfamiljen vars frön är giftiga. Zawân kommer från zân, ’att kräkas’. Om man äter dårrepe blir effekten nämligen våldsamt illamående, krampryckningar och diarré, vilket ofta slutar med döden. Växten, som har bredare blad än de flesta vilda gräs, är helt och hållet lik vete till dess att axet kommer fram.”

15. a) Är ”ogräset” degenererat ”vete”? b) Vad kan ”Människosonen” därför inte klandras för?

¹⁵ Det bör framhållas att ”ogräset” inte är en degenererad form av vete, som en del judiska talmudistera och andra en gång trott. Vetekorn förvandlas aldrig till ogräs. Detta skulle vara stick i stäv med Jehovas oföränderliga lag: ”Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt.” (1 Mos. 1:11, 12) Detta vetenskapliga faktum fritar ”Människosonen”, Kristus Jesus, ”den som sår den utmärkta säden”, från allt ansvar för vad om hände på hans ”åker”. Den ”utmärkta säden”, som han sådde, skulle aldrig ha frambringat en skörd av ogräs. Den kunde bara frambringa ”vete” eller sanna ”rikets söner”. Det som senare utvecklades på hans ”åker” var en direkt följd av att hans fiende ondskefullt och med berått mod sådde över ”ogräs” eller ”den ondes söner”.

16. Av vilket historiskt intresse är liknelsen om ”vetet” och ”ogräset”?

¹⁶ Jesu liknelse om ”vetet” och ”ogräset” bidrar därför mycket till att förklara kristendomens historia under århundradenas lopp. Historiska fakta visar att Satan efter apostlarnas död förde in mycket ”ogräs”, många ”förtryckande vargar” och ”antikrister”, bland de sanna kristnas församlingar, precis som Jesus, Paulus, Petrus, Johannes och Judas hade förutsagt. (Apg. 20:29; 2 Petr. 2:1—3; 1 Joh. 2:18; Jud. v. 4) Det har varit precis så som Jesus sade: ”När strået sköt upp och frambringade frukt, då syntes också ogräset.” — Matt. 13:26.

17. När blev ”ogräset” särskilt framträdande?

¹⁷ Detta ”ogräs” blev särskilt framträdande under 100- och 200-talen, då så kallade kyrkofäder började lära ut sådana oskriftenliga läror som själens inneboende odödlighet, helveteselden och treenigheten. Många av dessa män var mera filosofer än sanna kristna tillsyningsmän, som skulle vara trogna mot bibelns läror. Höjdpunkten kom i början av 300-talet, då den hedniske kejsar Konstantin sammansmälte denna avfälliga kristendom med Roms hedniska religion. Denna förfalskade kristendom, i sin romersk-katolska, rysk-ortodoxa, grekisk-ortodoxa och protestantiska skepnad, har frambringat en rekordskörd av ”ogräs” inte bara under århundradenas lopp, utan ända fram i våra dagar.

”LÅT BÅDA VÄXA TILLSAMMANS”

18. Vad skulle ytterligare inträffa enligt Jesu liknelse?

¹⁸ Den här situationen kunde inte undgå att oroa ”Människosonens” ”slavar”. Jesu liknelse fortsätter: ”Husfaderns slavar kom då fram och sade till honom: ’Herre, sådde du inte utmärkt säd i din åker? Hur har den då fått ogräs?’ Han sade till dem: ’En fiende, en människa, har gjort detta.’ De sade till honom: ’Vill du då att vi går ut och samlar ihop det?’ Han sade: ’Nej; för att ni inte av en händelse, när ni samlar ihop ogräset, skall rycka upp vetet med det. Låt båda växa tillsammans ända till skörden; och i skördetiden skall jag säga till skördefolket: Samla först ihop ogräset och bind det i knippor för att bränna upp det; gå sedan och samla in vetet i mitt sädesmagasin.’” — Matt. 13:27—30.

19. Varför blev ”husfaderns slavar” upprörda?

¹⁹ Jesus förklarar inte om dessa bekymrade ”slavar” (vers 27) är identiska med ”skördefolket” (vers 30). Om de är det, så skulle det innebära att änglarna blev upprörda över att det växte så mycket ”ogräs” i deras herres åker. (Matt. 13:39) Dessa ”slavar” frågade om de genast skulle rensa bort dårrepet, som symboliserade ”den ondes söner”. (Matt. 13:38) De fruktade att dessa förfalskade kristna eller ”ogräset”, som ondskefullt såtts ut av ”fienden”, djävulen, skulle kunna kväva det sanna ”vetet”, de äkta ”rikets söner”.

20. Vilket svar gav ”husfadern” sina ”slavar”, och hur har detta besannats genom den historiska utvecklingen?

²⁰ Men ”husfadern”, ”Människosonen”, bemyndigade inte sina ”slavar” att gå ut och samla ihop ”ogräset” eller de falska kristna och skilja dem från ”vetet”, de sanna kristna. Han sade: ”Låt båda växa tillsammans ända till skörden.” Och så kommer det sig att den sanna och den falska kristendomen har vuxit tillsammans i ”åkern” eller ”världen” av människor. Men ”skördetiden” måste komma. När då? Och hur berör detta dig?

Skördandet i ”ändens tid”

”Skörden är en avslutning på en tingens ordning.” — Matt. 13:39.

1. Varför är den ”skörd” som Jesus förutsade en tvåfaldig orsak till glädje?

EN GOD skörd är alltid en orsak till glädje och tacksägelse. Det är en tid då man inbärgar frukterna av långvarigt, hårt arbete. Den skörd som förutsägs i Kristi liknelse om ”vetet” och ”ogräset” borde ge hela mänskligheten tvåfaldig orsak att glädja sig. Varför det? Inte bara därför att den skulle innebära att det behövliga antalet av ”rikets söner” eller ”heliga” samlas in för att förenas med Kristus i hans ”eviga välde”, varigenom en god regering för jorden skulle säkerställas, utan också därför att den här ”skörden” i sig själv skulle utgöra bevis för att vi lever i ”avslutningen på en tingens ordning” och i gryningen till en rättfärdig ny ordning. — Dan. 7:14, 27; Matt. 13:38, 39; 2 Petr. 3:13.

SYNTEʹLEIA OCH TELOS

2. Varför är det bättre att översätta det grekiska ordet synteʹleia med ”avslutning” än med ”slut” eller ”ände”, och vilken period som omtalas i Daniel motsvarar alltså synteʹleia?

² Jesus sade inte att ”skörden” är ”världens ände” eller ”världens slut”, som en del bibelöversättningar vill få oss att tro. (Engelska auktoriserade översättningen; Amerikanska standardöversättningen; The Jerusalem Bible) Dessa översättningar gör inte skillnad mellan de båda grekiska orden synteʹleia och telos. W. E. Vines Expository Dictionary of New Testament Words förklarar ordet synteʹleia på följande sätt: ”Ordet betecknar inte ett avbrytande, utan händelsernas utveckling mot den fastställda höjdpunkten.” När Jesus sade: ”Skörden är en avslutning [synteʹleia] på en tingens ordning”, talade han alltså om en period av verksamhet som skulle ha en början och ett slut. Enligt Matteus 13:30 talade Jesus om ”skördetiden” och avsåg då uppenbarligen en tidsperiod, den period som profeten Daniel kallade ”ändens tid”. (Dan. 12:4) När översättarna av den grekiska Septuagintan översatte den här versen i Daniel använde de intressant nog ordet synteʹleia.

3. Med vad är ”skördetiden” förbunden? Vad betyder det grekiska ordet telos, och vad avser det i Matteus 24:14?

³ Samma ord används i Matteus 24:3, där lärjungarna frågade Jesus: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen [synteʹleia] på tingens ordning?” ”Skördetiden” är alltså förbunden med Kristi osynliga närvaro som skördeman. Som svar på lärjungarnas fråga räknade Jesus upp internationell krigföring, livsmedelsbrist, farsoter, stora jordbävningar, laglöshet och en utbredd atmosfär av fruktan. (Jämför parallellskildringarna i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21.) Han påvisade sedan att ”skördetiden” skulle ta slut med orden: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet [telos] komma.” (Matt. 24:14) Ordet telos betyder ”slut” ”i betydelsen avbrytande, upphörande ... slutfas, ände, avslutning, i synnerhet på de yttersta tingen, sista akten i det kosmiska dramat”.a

4. När började ”avslutningen” eller ”ändens tid”, och vad kan alltså sägas om ”skörden”?

⁴ Nutida historiska fakta sedan år 1914 i uppfyllelse av bibelns profetior visar att den nuvarande tingens ordning är långt framme i ”ändens tid” eller ”avslutningen” (synteʹleia) för den. För att på nytt citera W. E. Vine kan vi nu bevittna ”händelsernas utveckling mot den fastställda höjdpunkten” eller slutet (telos). Därför måste ”skörden” i Jesu liknelse vara i full gång; ja, den måste faktiskt närma sig sin höjdpunkt nu. Har man sedan år 1914 kunnat lägga märke till de händelser som förutsägs i resten av liknelsen?

”JORDENS SKÖRD ÄR GENOMMOGEN”

5. Vad skulle ”Människosonen” befalla sina änglar att göra i skördetiden?

⁵ Jesus fortsatte att förklara ”liknelsen om ogräset i åkern” med följande ord: ”Skörden är en avslutning på en tingens ordning, och skördefolket är änglar. Alltså: alldeles som ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, så skall det vara vid avslutningen på tingens ordning. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop ut ur hans rike alla de ting som orsakar fall och dem som övar laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall vara deras gråt och tandagnisslan.” — Matt. 13:39—42.

6. Bland vad för något fick ”vetet” växa?

⁶ ”Människosonen” skulle sända ut ”skördefolket” eller änglarna i ”avslutningen på tingens ordning” för att rensa bort från de sanna ”rikets söner” ”alla de ting som orsakar fall och dem som övar laglöshet”. Som det påvisades i föregående artikel har det förhållandet att djävulen sådde över ”ogräs” på natten lett till ett organiserat avfall, en falsk kristendom under en hierarki av förtryckande religiösa ledare vilka kommit att utgöra den sammansatta ”laglöshetens människa”, som förutsagts av aposteln Paulus. (2 Tess. 2:3—12) Det sanna ”vetet” fick växa bland detta ”ogräs” ända till ”ändens tid”. Då skulle ”Människosonen” befalla sitt ”skördefolk” att skilja ”rikets söner” från ”den ondes söner”.

7. Vilken parallellprofetia hjälper oss att identifiera skördetiden?

⁷ När började detta åtskiljande verk? En intressant parallellprofetia lämnar oss inte i ovisshet om när det skulle bli. Den lyder: ”Och jag såg, och se, en vit molnsky, och på molnskyn satt någon lik en människoson, med en gyllene krona på sitt huvud och en skarp skära i sin hand. Och en annan ängel kom ut från tempelhelgedomen och ropade med hög röst till honom som satt på molnskyn: ’Sätt i gång med din skära och skörda, eftersom stunden har kommit att skörda, eftersom jordens skörd är genommogen.’ Och han som satt på molnskyn svingade sin skära in över jorden, och jorden blev skördad.” — Upp. 14:14—16.

8. Hur avbildas ”Människosonen” i Uppenbarelseboken 14:14, och efter vilken händelse måste alltså skörden ha börjat?

⁸ Här ser vi ”Människosonen”, Jesus Kristus, inte som en såningsman som sår ”utmärkt säd i sin åker”, utan som en krönt konung som skrider till verket för ”jordens skörd”. Att han sitter på ett moln symboliserar hans osynliga närvaro. (Apg. 1:9—11; Upp. 1:7) ”Skörden” måste alltså äga rum under Kristi närvaro, efter det att han blivit krönt och fått ”välde och ära och rike” av Jehova, ”den gamle av dagar” (Åkeson). (Dan. 7:13, 14) Skördandet började alltså någon gång efter år 1914, det år som utmärkte början på ”ändens tid” eller ”avslutningen på tingens ordning”.

9. När började det åtskiljande verket?

⁹ När efter år 1914 sände Människosonen ”ut sina änglar” för att skilja ”rikets söner” från ”den ondes söner”, det efterhärmande ”vetet”, dvs. ”dem som övar laglöshet” och som inbegriper ”laglöshetens människa”, den förfalskade kristendomens religiösa ledare? Svaret måste stämma överens med fakta, och dessa utvisar att det var år 1919 som de av anden pånyttfödda, smorda ”rikets söner”, som ”vetet” symboliserar, började befrias från ”ogräset” eller de falska kristna, som hade översvämmat mänsklighetens religiösa åker. ”Jordens skörd” var mogen, och tiden hade kommit för ”Människosonen” att svinga sin skära och skörda. Liknelsen uppenbarar att han gjorde detta förmedelst sitt ”skördefolk”, änglarna.

OGRÄSET SAMLAS IHOP FÖR ATT BRÄNNAS UPP

10. Varför har det under århundradenas lopp varit svårt att identifiera det sanna ”vetet”, men sedan när har det blivit möjligt att tydligt särskilja ”vetet” från ”ogräset”?

¹⁰ I sin ”liknelse om ogräset i åkern” sade Jesus: ”I skördetiden skall jag säga till skördefolket: Samla först ihop ogräset och bind det i knippor för att bränna upp det.” (Matt. 13:30) I många hundra år hade ”vetets” eller de sanna ”rikets söners” identitet blivit bortskymd av det snabbt växande ”ogräset” eller de avfälliga kristna, som påstod sig äga det himmelska hoppet som rikets arvingar. Först efter 1919, då de sanna av anden pånyttfödda kristna blev befriade från det stora Babylon, djävulens världsvälde av falsk religion, kunde man klart se skillnaden mellan ”vetet” och ”ogräset”.

11. Vilka innefattas i ”ogräset”, och hur har de bundits i knippor?

¹¹ Det symboliska ”ogräset” inbegriper alla förfalskade kristna, utan undantag av några nutida avfällingar, som lär ut ”ting som orsakar fall”, och utan undantag av ”dem som övar laglöshet”. Detta innefattar ”den onde slaven”, de ”dåraktiga jungfrurna” och den ”onde och tröge slaven”. (Matt. 24:48—51; 25:1—12, 14—30) Att de blir bundna ”i knippor” för att brännas upp har inte avseende på att de har grupperat sig i kristenhetens olika kyrkosamfund och sekter, för det kan knappast sägas att änglarna har åstadkommit dessa avfälliga kyrkosystem. Knipporna binds dessutom under ”skördetiden”, i ”ändens tid”, under det att många av den förfalskade kristendomens religioner har existerat i flera hundra år. Att ”ogräset” binds i knippor innebär att de sanna och de efterhärmande kristna blivit allt tydligare skilda åt sedan år 1919, både i människors sinnen och genom ett faktiskt åtskiljande. ”Ogräset” eller ”den ondes söner” är ”bundna” på så sätt att änglarna ser till att de inte kommer tillbaka in bland ”vetet” eller de sanna ”rikets söner”.

12. Vad symboliserar den ”brinnande ugnen”, och när skall ”ogräset” kastas i den?

¹² Jesus tillade följande om vad änglarna skulle göra med ”ogräset”, sedan de bundit dem i knippor: ”De skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall vara deras gråt och tandagnisslan.” (Matt. 13:42) Kom ihåg att vi studerar en liknelse. Om nu ”vetet” och ”ogräset” är symboliska, så måste också ”den brinnande ugnen”, ”gråten” och ”tandagnisslan” vara det. I Matteus 25:41, 46 påvisas det att ”den eviga elden” symboliserar ”evigt avskärande”, och i Uppenbarelseboken (20:14; 21:8) heter det att” eldsjön” betyder ”den andra döden”, förintelse, utan något hopp om en uppståndelse. Förintelse är alltså vad som väntar ”ogräset”.

13. När och hur har de som ogräset symboliserar gråtit och gnisslat tänder, men när skall de jämra sig ännu mer?

¹³ Eftersom ”den brinnande ugnen” symboliserar fullständig förintelse, måste ”ogräsets” ”gråt och tandagnisslan” inträffa innan det blir förintat. I flera årtionden har de förfalskade kristna, och i synnerhet ”laglöshetens människa” — kristenhetens präster — klagat över att ”rikets söner”, Jehovas smorda vittnen, bombarderat dem med bibliska sanningar som träffat dem mycket hårt och avslöjat vad de i verkligheten är: ”den ondes söner”. (Matt. 13:38; Upp., kap. 8, 9b) De avfälliga prästerna har gnisslat tänder mot Jehovas vittnen för att de oförfärat kungjort inte bara Jehovas ”år av godvilja”, utan också hans ”dag av hämnd”. (Jes. 61:1, 2, NW) Men allt detta ”ogräs” skall jämra sig och skära tänder ännu mer när ”Människosonen” inom kort kommer för att förinta dem och resten av Satans värld. — Matt. 24:30.

DE RÄTTFÄRDIGA LYSER ”LIKA KLART SOM SOLEN”

14. Vart samlas ”vetet” in, och vad gör dessa ”rättfärdiga”?

¹⁴ När ”Människosonen” befallt ”skördefolket” att binda ”ogräset” i knippor för att förintas, ger han sina änglar följande befallning: ”Gå sedan och samla in vetet i mitt sädesmagasin.” (Matt. 13:30) Och Jesus avslutade sin förklaring av liknelsen med att säga: ”På den tiden skall de rättfärdiga lysa lika klart som solen i sin Faders rike. Den som har öron, han må höra.” — Matt. 13:43.

15, 16. a) Varför är det inte i himmelen som de ”rättfärdiga” lyser? b) Var och hur lyser de ”rättfärdiga”, och vart församlas de?

15 I Uppenbarelseboken 21:23 heter det om Rikets himmelska regering, det nya Jerusalem: ”Och staden behöver inte solen eller månen till att lysa på den, ty Guds härlighet har lyst upp den, och Lammet är dess lampa.” Detta himmelska rike är alltså inte beroende av de uppståndna ”rikets söner” för att få ljus. Det badar i härligt gudomligt ljus. Hur annorlunda är det inte bland nationerna här på jorden! (Ef. 4:17, 18; 5:8) Paulus skriver följande om vad Jehova gör för ”rikets söner” medan de ännu befinner sig på jorden: ”Han har räddat oss från mörkrets myndighet och överfört oss till sin älskade Sons rike.” — Kol. 1:13.

¹⁶ Att de ”rättfärdiga” lyser ”lika klart som solen i sin Faders rike” avser alltså dessa smorda kristnas upplysta tillstånd och ärofulla, härliga tjänst här på jorden, där de ”lyser som ljusspridare i världen”. (Fil. 2:15; Matt. 5:14) Det ”sädesmagasin” som de har blivit insamlade i sedan år 1919 kan sägas vara deras ”Faders rike”, eftersom den kristna församlingen är en teokratisk organisation, som erkänner Jehovas universella suveränitet. Det är en ren organisation, för änglarna samlar ihop ut ur den ”alla de ting som orsakar fall och dem som övar laglöshet”. — Matt. 13:30, 41, 43.

”JORDENS SKÖRD” FORTSÄTTER

17. Hur många ”rikets söner” blir skördade, men varför fortsätter det insamlande verket?

¹⁷ Hur berörs du av allt detta? Kom ihåg att Jesus avslutade den här liknelsen med orden: ”Den som har öron, han må höra.” (Matt. 13:43) Den här liknelsen handlar visserligen om hur hela det antal av ”rikets söner” samlas in som krävs för att bilda Kristi himmelska regering. Samma kapitel (14) i Uppenbarelseboken som talar om ”jordens skörd” uppenbarar att de som skördas på detta sätt för att regera med ”Lammet” på det himmelska ”Sions berg” skall vara 144.000 till antalet. Men i det kapitlet heter det också: ”Dessa köptes från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet.” (Upp. 14:1—4) Att en ”förstling” skulle skördas tyder på att annan frukt eller gröda skulle samlas in senare, vilket framställs i symbol genom att de övriga av åkerns alster samlades in vid jordbruksårets slut. Insamlandet fortsätter alltså, och det berör sannerligen dig.

18. Vilket annat åtskiljande verk äger rum förutom att ”rikets söner” skördas?

¹⁸ ”Rikets söner” skördades hastigt från år 1919 och till början av 1930-talet. På grund av att dessa trogna smorda kristna har låtit sitt ”ljus lysa” har många andra med hörande öron låtit sig skiljas från ”ogräset” eller de förfalskade kristna inom kristenhetens kyrkosamfund och sekter. (Matt. 5:16) Också detta åtskiljande verk förutsade Jesus i sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning”. (Matt., kap. 24, 25) Han sade: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra. Och dessa [getterna] skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv.” — Matt. 25:31—33, 46.

19. Vad skall hända med de återstående av ”vete”-klassen och med den ”stora skaran” i Guds egen tid?

¹⁹ Medan skördandet av ”vete”-klassen av smorda kristna närmar sig sitt slut fortsätter alltså insamlandet av ”fåren”. I Guds egen tid skall de återstående av ”vete”-klassen fullborda sitt jordiska lopp och förena sig med ”Människosonen” som en del av hans himmelska rike eller regering. De skall ”undfå riket” tillsammans med de övriga av de 144.000 ”heliga”. (Dan. 7:18, 22, 27) Men den ”stora skaran” av ”får”, som nu församlas, skall överleva den ”stora vedermödan”, som skall utmärka slutet (telos) på den nuvarande sataniska tingens ordning, och skall vara med bland de ”folk och stammar och tungomål” som skall tjäna ”Människosonen” på jorden under hans ”eviga välde” eller himmelska rike. — Upp. 7:4, 9, 10, 14; Dan. 7:13, 14.

20. Vad bevisar det förhållandet att skörden är långt framåtskriden; vad bör du alltså göra, och varför det?

²⁰ Var står du när det gäller uppfyllelsen av liknelsen om ”vetet” och ”ogräset”? Det förhållandet att ”skörden” av ”rikets söner” är långt framskriden bevisar att ”avslutningen [synteʹleia] på tingens ordning” närmar sig sitt slut (telos). Din inställning till Kristi vetelika, smorda ”bröder” och hur du behandlar dem kommer att vara den avgörande faktorn för om du skall gå bort till ”evigt avskärande” eller skall få ”evigt liv”. (Matt. 25:34—46) Bevisa dig vara en lojal följeslagare till den smorda ”vete”-klassen, den ”trogne och omdömesgille slaven”, som Kristus har satt till att dela ut andlig ”mat i rätt tid”. (Matt. 24:45) Håll dig verksam i det insamlande verket, för kom ihåg att ”dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet [telos] komma”, och ”den som har hållit ut till slutet [telos], han skall bli frälst”. — Matt. 24:13, 14.

[Fotnoter]

Vad var ”ett alabasterkärl?

Vid två tillfällen blev Jesus Kristus smord med välluktande olja. Detta hände en gång i en viss farisés hus i Galileen (Luk. 7:37, 38) och nästa gång i Simon den spetälskes hus i Betania. (Matt. 26:6, 7; Mark. 14:3) Vid vart och ett av dessa tillfällen hälldes den dyrbara oljan ur ett alabasterkärl.

Sådana små flaskliknande kärl för parfym tillverkades ursprungligen av sten som fanns nära Alabastron i Egypten. Själva stenen är en form av kalciumkarbonat (inte att förväxla med den moderna alabastern, ett hydratiserat kalciumsulfat, gips). I allmänhet är den ursprungliga alabastern vit, men ibland är den ådrad i andra färger, eftersom den är en stalagmitbildning.

Här ovan är en gammal hellenistisk alabasterflaska från Egypten avbildad. De kvinnor som smorde Jesus vid de tillfällen som vi just omnämnt hade var och en ”ett alabasterkärl” med dyrbar välluktande olja. Dessa vasliknande behållare kan mycket väl ha sett ut som den här ovan avbildade, vilken bär inskriptionen ”cinnamon” (kanel).