4:32: ”Bli ... vänliga mot varandra, fulla av ömsint medlidande, i det att ni villigt förlåter varandra, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” (NW) Hur kan du hysa harm mot en broder som Jehova har visat kärlek? När det uppstår ett spänt förhållande, bör du komma ihåg att allting har två sidor och att en del av din ofullkomlighet bidrar till spänningen. För att hålla ett rep sträckt måste man dra i båda ändarna. Din broder önskar liv i lika hög grad som du. Du behöver hans stöd alldeles som han behöver ditt.

26. Vilka punkter bör vi komma ihåg och tillämpa för att ha frid med vår Gud och med varandra?

²⁶ Kom ihåg de stora tingen, när det uppstår spänning i samband med någon mindre sak. Fråga dig själv: ”Varför är vi tjänare åt Jehova? Vart är vi på väg? Vad är vårt uppsåt i livet?” Håll dig alltid medveten om dessa ting, som betyder mer än allt annat. Vet att Jehova älskar sitt folk; alla som tillhör det är dyrbara för honom. Gör vägen lättare för din broder, alldeles som du skulle önska att han gjorde vägen lättare för dig. För att vinna det eviga livets segerlön måste du ha frid med livets källa, Jehova. Men du kan vara säker på denna frid bara om du har frid med din broder. Sträva därför i allting efter frid, till Jehovas ära och din egen eviga lycka.

Hur Guds församling hålls ren vid tiden för hans dom

”Vet ni inte att litet surdeg får hela degen att jäsa?” — 1 Kor. 5:6, NW.

1. Varför bör de kristna allvarligt intresserade av renhet?

RENHET verkar till godo för människokroppen — både fysisk renhet och moralisk renhet. God omsorg om detta främjar ett sunt liv. Vad som gäller människokroppen gäller också den kroppsliknande församlingen av sanna lärjungar till Kristus Jesus, som i vår tid finns i alla delar av världen. Jehova Gud kräver sådan sund renhet i denna kropp eller skara av tjänare åt honom — till sitt eget namns ära och till bestående gagn för alla som älskar honom. — 2 Kor. 6:17; Jes. 52:11; Mal. 3:2, 3.

2, 3. Vilken skyldighet måste därför kristna herdar eller tillsyningsman se till att fullgöra i överensstämmelse med apostelns råd?

² Aposteln Paulus skrev till medkristna för nitton hundra år sedan och gav förmaningen: ”Sträva efter frid med alla människor och den helgelse, utan vilken ingen människa skall se Herren, i det att ni noga ger akt, så att ... ingen giftig rot må skjuta upp och vålla svårighet och så att många inte må bli besudlade genom den, så att det inte må finnas någon otuktig människa eller någon som inte uppskattar heliga ting, liksom Esau, som i utbyte mot en enda måltid gav bort sina rättigheter som förstfödd.” — Hebr. 12:14—16, NW.

³ Guds hjords herdar strävar visserligen efter frid med alla, men de måste också skydda hjorden mot icke önskvärda element, som skulle kunna tränga in i den eller ”skjuta upp” inom den. De måste realistiskt inse att ”litet surdeg får hela degen att jäsa”. — 1 Kor. 5:6, NW; Apg. 20:28.

Hur man oförskräckt tar itu med narkotikafrågan

4, 5. a) Vilken fråga har på senare tid kommit upp till begrundan under bön? b) Vilka stora skillnader finner man, när man jämför personer som får sådan terapi med personer som får behandling av andra slag?

⁴ I vår tid har narkomani blivit som en pest i många länder. Det finns helt visst inte någon plats för sådant i Guds rena församling.a Men hur förhåller det sig med personer som kan stå under någon av myndigheterna stödd terapi, där reglerade doser av ett ämne (till exempel det som kallas metadon) ges som ersättning för en farligare drog, till exempel heroin? Personer som är föremål för sådan terapi, som har myndigheternas stöd, kan säga att de inte gör någonting som är ”olagligt”; att de inte upplever de hallucinationer som är karakteristiska för narkomani; att de kan fungera som en ”arbetande medlem av samhället”. Hur förhåller det sig om de söker bli erkända, döpta medlemmar av den världsomspännande församlingen av Jehovas vittnen? Bör de bli godtagna för dop?

⁵ Man har haft anledning att ta upp dessa frågor till begrundan under bön. Från bibelns synpunkt sett förefaller det vara tydligt att de som är föremål för sådan terapi inte är skriftenligt kvalificerade, eftersom de fortfarande med rätta kan anses vara beroende av narkotika. Det förekommer naturligtvis tillbörligt bruk av olika droger eller läkemedel i samband med läkarbehandling, vid behandling av fysiska (organiska) sjukdomar. Men den som till exempel får metadon kan inte med rätta jämställas med en diabetiker, som har en organisk sjukdom vilken kräver tillförsel av insulin, eller en patient med kronisk reumatism eller en som har långt gången cancer och får läkemedel för att smärtan skall lindras. De som lider av diabetes, reumatism eller cancer använder inte dessa läkemedel för att undvika den obehagliga och rentav smärtsamma upplevelse som är förknippad med att upphöra med missbruk av starka narkotika, och inte heller använder de läkemedlen som ett ”stöd” för att bevara mental och känslomässig balans. Läkare kan ordinera ett lugnande medel för att ge en viss tillfällig lindring eller hjälpa någon att somna vid en kritisk tidpunkt eller förbereda en patient för operation, men detta innebär inte att patienten är förslavad under ett läkemedel genom att vara beroende av det.

6, 7. Vilken framträdande svaghet har denna terapi, även om den kanske är ”laglig”? Vilka frågor väcker detta?

⁶ Att det är ”lagligt” att använda ett ämne, sådant som metadon, i någon terapi med myndigheternas stöd är inte den avgörande faktorn. I vissa länder kan narkomaner ”lagligen” skaffa sig heroin genom statliga kliniker. Detta gör inte förfarandet tillbörligt enligt bibeln.

⁷ I allmänhet går sådan terapi enbart ut på att ersätta en drog med en annan, en som anses vara mindre farlig än en sådan drog som heroin. Ändå läser vi nu i tidningarna att metadon säljs på gatorna till narkomaner, alldeles som andra ”illegala” droger. I stället för att uthärda de smärtor som följer med en ”avvänjning” och sedan börja ett liv fritt från narkotikamissbruk söker de personer som fortsätter att ta emot sådan terapi att undvika eller uppskjuta att ta itu med sitt problem och övervinna det. Detta väcker frågorna: Hur meningsfullt skulle deras dop egentligen vara? Vad skulle det ge uttryck åt?

8. Ställ dessa läkemedelsmissbrukares motvilja mot att gå igenom en ”avvänjning” i kontrast till bibelns krav på Guds Sons lärjungar.

⁸ Kristus Jesus sade att den som ville bli hans lärjunge skulle ”ta upp sin tortyrpåle” och följa honom, vara villig att till och med förlora sitt liv för Kristi skull. (Luk. 9:23, 24, NW; Joh. 12:25) Var och en som är döpt bör ha fattat ett sådant beslut i sitt hjärta. Om någon är villig att bära en ”tortyrpåle” och skulle vara villig att följa Jesus så långt som till att bli hängd på en påle, kan han då säga att han inte är villig att uthärda den smärta som följer med ”avvänjning” från narkotikamissbruk? (Jämför Romarna 6:6; Galaterna 5:24; Kolosserna 3:5.) I verkligheten är det lidande som ”avvänjningen” medför bara en naturlig följd av ett orätt handlingssätt. Det är en skörd av vad som blivit sått. — Gal. 6:7.

9. a) Vilka frågor ställs med rätta om personer som får sådan läkemedelsterapi och som önskar bli döpta? b) Vilket föredöme gav oss Guds Son i detta avseende?

⁹ Hur fullständigt har då en sådan person ångrat sig och vänt om från sitt tidigare levnadssätt? (Matt. 3:8; Apg. 26:20) Kan han av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt sinne och hela sin kraft uppriktigt framställa sig för Gud som hans slav, om han fortsätter att vara slav under beroendeframkallande läkemedel? (Mark. 12:29, 30) Har den som får sådan terapi verkligen tro på Guds ord, till exempel det som kommer till uttryck i Filipperna 4:6, 7, där vi finner löftet att Guds frid kommer att bevara våra hjärtan och våra tankeförmågor, om vi ser upp till honom i tro? Kommer han att sätta sin lit till Guds andes kraft, eller kommer han att visa tvivel på denna kraft och förlita sig på att ersättningsmedel i form av droger skall bevara hans hjärta och tankeförmågor och hindra att han förlorar kontrollen över sig själv? På vilket område visar han den ”självbehärskning” som är en frukt av Guds ande? (Gal. 5:22, 23, NW) Då Jesus skulle hängas på pålen, vägrade han att dricka ”myrrablandat vin”, eftersom han tydligen var besluten att vara vid sina sinnens fulla bruk då han beseglade sin ostrafflighet i döden. (Mark. 15:23, NW) Han gav oss på så sätt ett föredöme i fråga om förtröstan på att Guds kraft kommer att föra oss igenom sådana ödesdigra provsättningar.

10, 11. Varför är det rimligt att förvänta att de som vill bli döpta först övervinner varje som helst beroende av droger som de kan stå under, och varför skulle det inte innebära någon verklig omtanke att godta dem som dopkandidater innan de gör detta?

¹⁰ Vi förnekar inte att det är mycket stora svårigheter förknippade med att övervinna slaveri under heroin och andra starka narkotika, och vi förnekar inte heller att bara en mycket liten minoritet lyckas med det. Men just det förhållandet att somliga har gjort det visar att det kan göras. Att människor i världen har kunnat göra det ger oss så mycket större skäl att tro att de som vill bli sanna lärjungar till Guds Son också bör kunna göra det. I stället för att byta ut slaveri under en drog mot slaveri under en annan, till exempel metadon, bör de oförskräckt möta utmaningen och förtrösta på Guds hjälp att övervinna detta slaveri.

¹¹ Att låta människor bli döpta innan de gör detta skulle helt enkelt vara att överse med att de skjuter upp att ta itu med frågan. Detta skulle inte vara till verklig nytta för dem, eftersom de till sist måste ta itu med frågan och ta fast ståndpunkt. Den tid kan snart komma, då de inte har tillgång till sådan statsunderstödd terapi. Om personer som är beroende av sådana läkemedel nu tas emot och erkänns som medlemmar av en församling, skulle de då inte i framtiden kunna bli en källa till verklig fara eller till allvarligt klander? Och skulle inte redan dessförinnan det förhållandet att sådana blivit helt och fullt godtagna i församlingen göra att några av våra kristna bröder får sin motståndskraft mot att använda narkotiska läkemedel försvagad? Vi kan inte ignorera det som är bäst för församlingen som helhet för att gynna en enskild individ. — Gal. 5:9; 6:10.

En konsekvent ståndpunkt i fråga om tobaksberoende

12—14. Kan tobaksbruk jämföras med beroende av andra droger, och vilken fråga för detta fram i förgrunden?

¹² Detta väcker emellertid frågan om konsekvens när det gäller att för dop godta personer som fortfarande brukar tobak. De är också förslavade under ett skadligt ämne, vare sig de röker, tuggar eller snusar. Begrunda innehållet i en rapport i Science World för 9 april 1973:

¹³ ”Den drog ... som framkallar beroendet är nikotin. ... Inom en eller två minuter efter det att en person ’tagit ett bloss’ på en cigarrett finns det nikotin i hjärnan. Men 20 till 30 minuter efter ’sista blosset’ har det mesta av nikotinet lämnat hjärnan och kommit till andra organ. ... Det är vid den tiden som rökaren behöver en ny cigarrett. ... När det inte finns nikotin i kroppen, ’hungrar’ den efter det. Kroppen gör det i så hög grad att den ibland blir ’sjuk’, när den är utan det. Avvänjningssymptom — en känsla av att vara sjuk — sätter in. ... Några av symptomen är dåsighet, huvudvärk, matsmältningsbesvär, svettningar och oregelbunden hjärtverksamhet.”

¹⁴ Det är rentav så att världsliga myndigheter har föranletts att utfärda allvarliga varningar för farorna med tobaksbruk. Är då människor som inte har brutit sitt beroende av tobak kvalificerade för dop?

15. Hur ger bibelns principer ett svar, även om tobak inte uttryckligen omnämns i bibeln?

¹⁵ Bibelns vittnesbörd leder till slutsatsen att de inte är kvalificerade. Enligt vad som förklarats i andra nummer av denna tidskrift har det grekiska ordet pharmakía, som använts av bibelns skribenter och översatts med ”trolldom” och ”trolldomskonster” eller ”utövande av spiritism” och ”spiritistiska förehavanden”, i första hand betydelsen ”bruk av läkemedel”. (Gal. 5:20; Upp. 9:21; NW) Ordet kom att avse spiritistiska förehavanden på grund av det nära sambandet mellan bruk av läkemedel och spiritism. Tobak användes också från början på detta sätt av indianerna. Tobaken kan därför med rätta inräknas bland de beroendeframkallande drogerna i likhet med de droger som gav upphov åt det grekiska ordet pharmakiʹa. Nikotinet i tobaken har inte samma verkningar på sinnet och känslorna som ”starka” narkotika, sådana som heroin och de så kallade psykedeliska drogerna, till exempel LSD. Nikotinberoendet påverkar dock avgjort sinnet och har en starkt förslavande verkan. I Europa var vid slutet av andra världskriget cigarretter i vissa fall värda mer än pengar. Det berättas att prostituerade sålde sig för några cigarretter och att vanliga människor till och med offrade ransoneringskort för livsmedel för att kunna skaffa tobak.

16. a) Vilka starka skäl finns det till att upphöra med detta förslavande bruk? b) Ger 1 Moseboken 1:29 något försvar för dem som brukar tobak?

¹⁶ Tobakens skadliga verkan på kroppen är välkänd, och dess orenande verkan är lika uppenbar. Vi visar sannerligen inte aktning för livets gåva, som Skaparen har gett oss, om vi missbrukar och orenar våra kroppar genom tobaksberoende. Medicinska auktoriteter påpekar att havande kvinnor som använder tobak med mycket större sannolikhet får missfall än andra. Härigenom visar man också grov ringaktning för livets helgd. Personer som är beroende av tobak kan inte skriftenligt försvara sig genom att hävda att Gud skapade tobaksplantan och att den är en del av den ”växtlighet” (NW) som Gud gav åt människorna till ”föda”. (1 Mos. 1:29) De som brukar tobak använder inte tobaken som ”föda” genom att äta de gröna bladen som en sallad eller koka dem som spenat. Nej, i stället torkar man bladen, och sedan används de torkade, bruna bladen vid rökning, tuggning (utan att man sväljer saften) eller snusning för att man skall få erfara fysiska sensationer, och allt detta är till verklig skada för kropp och sinne.

17—19. a) Vilka ingående frågor bör människor som är beroende av tobak begrunda, om de önskar bli döpta? b) För vilka andra, som är beroende av olika droger, gäller samma punkter?

¹⁷ Frågor liknande dem som framställdes beträffande personer som är föremål för statsunderstödd läkemedelsterapi kan också ställas beträffande dem som är beroende av tobak och som framställer sig för dop. Har de verkligen ångrat sig och omvänt sig, eller håller de fortfarande fast vid ett bruk som de själva vet är i strid med bibelns principer? (Rom. 6:19; 1 Tess. 4:7; 5:22) I 2 Korintierna 7:1 säger aposteln: ”Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan.” Har de som brukar tobak tagit detta till hjärtat? Helt visst erkänner alla att människor som lever i Guds nya ordning inte kommer att vara beroende av tobak och behöva spottkoppar och askfat och inte kommer att förorena luften med tobaksrök, som andra skall andas in.

¹⁸ Borde då inte de som nu är beroende av tobak upphöra med detta bruk som bevis för att de tror på denna rena nya ordning och älskar den rättfärdighet som skall råda där? Om de önskar att av Gud befinnas vara ”fläckfria och obesudlade” vid den tid då han verkställer dom, borde de då inte ta fast ståndpunkt nu i stället för att kanhända hoppas att uthärdandet av den kommande ”stora vedermödan” på något vis skulle åstadkomma en förändring och bota deras nikotinbegär? (2 Petr. 3:11—14, NW) Det blir inte lättare att bryta beroendet under omständigheternas tryck, när den annalkande ”stora vedermödan” gör det omöjligt att skaffa kommersiellt framställd tobak, än det är att göra det nu med en önskan att behaga Gud.

¹⁹ Det som har sagts om tobak bör vara lika tillämpligt på det i somliga länder förekommande bruket av sådana skadliga vanebildande produkter som betelnöt och kokabuskens blad (de senare innehåller kokain, som klart och tydligt har en bedövande verkan på sinnet).b

Nu behöver man handla beslutsamt

20, 21. Vilken beslutsam ståndpunkt intas nu av Jehovas vittnen, när det gäller det som framhållits här, och varför är detta till godo också för sådana som är beroende av olika droger?

²⁰ I årtionden har Jehovas vittnens publikationer varnat för bruk av sådana vanebildande produkter som tobak. Människor som kommer tillsammans i Jehovas vittnens församlingar inser i de allra flesta fall det orätta i sådana vanor. Nyintresserade bör därför ta fast ståndpunkt och inte skjuta upp avgörandet genom att be att få bli döpta och upptagna i församlingen eller få vara med om att framföra upplysningar från podiet i Jehovas vittnens Rikets salar, medan de fortfarande är i slaveri under nikotin eller något annat skadligt ämne.c Eftersom den nya ordningen nu är mycket nära, är det helt visst i överensstämmelse med Guds ord att inta ståndpunkten att de som inte är villiga att överge ett sådant skadligt vanebildande bruk inte är kvalificerade att bli döpta av oss och erkända såsom aktade medlemmar av Jehovas kristna församling.

²¹ Att godta sådana personer i församlingen kunde i själva verket visa sig vara en otjänst mot dem, i det att deras samveten blev stillade. Vägran att godta dem kan visa sig vara en välgärning och kan hjälpa dem att verkligen känna behovet av att handla beslutsamt och förbereda sig för livet i Guds nya ordning. Genom att oförskräckt möta denna uppfordran vinner man en moralisk seger, som medför sann styrka och tillförsikt till Guds förmåga och villighet att hjälpa.

22—24. a) Vad bör man göra nu, om man fortfarande var behäftad med sådant beroende då man blev döpt? Varför är det rimligt att förvänta detta? b) Vilket handlingssätt bör församlingarna följa gentemot döpta personer som inte vill göra sig fria från sådant beroende?

²² Hur förhåller det sig då med dem som blivit döpta för någon tid sedan men fortfarande använder beroendeframkallande produkter, tobak eller andra droger, eller som får någon behandling, till exempel ”metadonterapi” och som fortsätter med detta? De kan nu åläggas en rimlig tidsperiod, till exempel sex månader, under vilken de kan göra sig fria från sitt beroende. Genom att göra detta kommer de att visa sin uppriktiga önskan att stanna kvar inom Jehova Guds rena församling av överlämnade tjänare.

²³ Om någon för att bli en sann lärjunge till Guds Son kan gå igenom den kvalfulla upplevelse som avvänjning från beroende av en stark drog innebär, då bör helt visst de som är beroende av tobak eller liknande produkter inte ha någon hållbar invändning mot att genomgå det mindre lidande som är förknippat med avvänjning från deras beroende. Vägran att göra detta skulle helt visst utgöra ett mycket dåligt föredöme för den som strävar efter att övervinna bruket av starka narkotika, eftersom han ju måste möta en mycket svårare uppfordran.

²⁴ Hur förhåller det sig, om personer som redan är döpta inte är villiga att göra sig fria från sitt beroende av skadliga och förslavande produkter? Då visar de att de, alldeles som Esau, ”inte uppskattar heliga ting”, utan föredrar sådana vanor framför privilegiet att tillhöra Jehovas rena folk. De bör därför avlägsnas ur församlingen på grund av sådant uppförande som inte anstår en kristen. — 1 Kor. 5:7; Hebr. 12:15, 16, NW.

25. Behöver de medlemmar av församlingen som nu gör sig fria från något skadligt beroende bli omdöpta?

²⁵ Behöver de som gör sig fria från sitt beroende av tobak eller någon annan skadlig produkt bli omdöpta? Nej, det förefaller inte vara nödvändigt. Kunskap medför ansvar och ger undervisning åt samvetet. (1 Tim. 1:13) Församlingen lät dem förstå att deras bruk av tobak eller någon annan produkt inte hindrade dem, och de blev döpta i överensstämmelse med denna förståelse. (Apg. 8:36) Om någon menar att han till följd av en sådan vana framställde sig för dop med ett ”dåligt samvete”, kan han naturligtvis besluta sig för att låta döpa sig på nytt. Detta är ett beslut som han själv har att fatta.

Tid för rättsliga beslut från Guds sida

26. Vad bör vi komma ihåg beträffande de slutsatser vi har kommit till?

²⁶ Dessa riktlinjer med avseende på andliga och moraliska angelägenheter bland Jehovas kristna vittnen kan för somliga förefalla mycket stränga. Men detta är inte uttryck för någon strävan att handla på ett godtyckligt, diktatoriskt sätt. Strängheten härrör i själva verket från Gud, som uttalar sig genom sitt skrivna ord. Med tanke på de tider som mänsklighetens nuvarande generation lever i är det hög tid att de som önskar behaga Gud och komma in i hans annalkande rättfärdiga nya ordning ägnar noggrann uppmärksamhet åt att ha ett rent uppförande.

27—29. a) Varför kände sig aposteln Petrus, såsom medlem av den styrande kretsen under första århundradet, föranledd att skriva till sina bröder, och vilket ämne var det han skrev om? b) Vilken allvarlig fråga väcktes beträffande vilka som skulle bli godkända under Guds dom?

²⁷ För nitton hundra år sedan var aposteln Petrus medlem av den styrande kretsen för den kristna församlingen under första århundradet v.t. I denna egenskap skrev han brev med råd och anvisningar till Jehovas folks församlingar. Petrus insåg att den kristna församlingen då levde i den sista tiden för den judiska tingens ordning, vilken hade sin medelpunkt i Jerusalem och dess tempel. Hans Mästare, Jesus Kristus, hade förutsagt att en sådan höjdpunkt skulle komma inom den generationens tid. (Matt. 23:36; 24:34) Det var en mycket allvarlig tid, särskilt för de judar som blivit kristna och även med tanke på det förhållandet att det snart skulle bryta ut förföljelse mot de kristna i romarväldet. Därför kände sig Petrus föranledd att skriva till sina medkristna.

²⁸ Petrus’ första brev skrevs omkring år 62—64 v.t., bara en kort tid före det judiska upproret mot romarväldet år 66 v.t., vilket skulle följas av slutet för det judiska Jerusalem och dess tempel år 70 v.t. Petrus visste att hans död närmade sig, och han kände sin skyldighet att varna sina medkristna för att löpa med de okristnade världsmänniskorna i deras ”lopp till samma djupa pöl av liderlighet”. För att framhålla det angelägna i att undvika ett sådant fördärvbringande lopp, även om det kunde betyda förföljelse, visade Petrus hur långt framskriden tiden var. Han skrev: ”Men slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes [inte bedövade av droger i en flykt undan verkligheten], och var vaksamma med tanke på böner.” (1 Petr. 4:4—7, NW) Saken var så mycket allvarligare som avkunnandet av Guds dom redan hade börjat, nämligen i fråga om den kristna församlingen. Vilka skulle bli godkända under Guds undersökning och granskning? Inte de lättsinniga, inte de som följde världens liderliga handlingssätt och inte heller de som avsiktligt ägnade sig åt okristliga ting som gav njutning åt det fördärvade, fallna köttet. (Ords. 1:32, 33) Aposteln Petrus skrev:

²⁹ ”Om han lider såsom kristen, må han då inte känna det som en skam, utan må han fortfara att förhärliga Gud i detta namn. Ty det är den fastställda tiden, då domen skall börja med Guds hus. Om den nu tar sin början med oss [Guds hus], vad skall då slutet bli för dem som inte är lydiga mot Guds goda nyheter? ’Och om den rättfärdiga människan blir frälst med svårighet, var skall man då finna den ogudaktiga människan och syndaren [inom den kristna församlingen]?’ Må då också de, som lider i överensstämmelse med Guds vilja, hålla i med att anbefalla sina själar åt en trofast skapare, medan de gör vad gott är.” — 1 Petr. 4:16—19, NW.

30. Varför är det särskilt i denna tid så riskabelt för en döpt kristen att i någon som helst utsträckning efterlikna de ”ogudaktiga” och dem som syndar?

³⁰ Även om en trogen efterföljare till Jesus Kristus förblir ”rättfärdig” inom den kristna församlingen, blir han ”frälst med svårighet”. Om en döpt kristen i någon utsträckning efterliknade den ”ogudaktige” och ”syndaren”, skulle hans frälsning bli så mycket svårare. Ja, skulle han över huvud taget visa sig förtjänt av frälsning? Detta är någonting som de kristna i denna tid behöver komma ihåg. Helt visst är det med avseende på vår generation som det med sanning kan sägas: ”Slutet på allt har kommit nära.” Gud avkunnar nu rättsliga beslut med avseende på sitt eget ”hus” av tillbedjare. Det var detta som åsyftades i profetian i Malakis bok, Mal. kapitel tre, där det omtalas hur Jehova kommer till sitt andliga tempel åtföljd av Jesus Kristus, ”förbundets budbärare”. (NW) Mot vilka kommer den gudomlige domaren, Jehova, att bära vittnesbörd såsom mot lagbrytare och syndare? Han omtalar detta för oss i Malaki 3:5:

31—33. a) Hur ges det i Malaki 3:5 eftertryck åt den allvarliga fara som de som är förslavade under beroendeframkallande ämnen nu står inför? b) Vilket annat bibliskt vittnesbörd visar sambandet mellan spiritism och bruk av läkemedel?

³¹ ”’Och jag skall komma er nära för att hålla dom, och jag skall bli ett snabbt vittne mot trollkarlarna [pharmakousʹ — enligt den grekiska Septuaginta] och mot äktenskapsbrytarna och mot dem som svärjer falskt och mot dem som handlar bedrägligt med en daglönares lön och gentemot änkan och den faderlöse gossen och mot dem som avvisar den bofaste utlänningen, medan de inte har fruktat mig’, har härskarornas Jehova sagt.” — NW.

³² Lägg märke till att de första som Jehova nämner såsom föremål för hans snabba vittnesbörd i fråga om deras orätta gärningar är ”trollkarlarna”. Den grekiska Septuagintaöversättningen, som gjordes av judar i Alexandria före Kristi tid, återgav ordet ”trollkarlar” med det grekiska ordet pharmakousʹ. Det är samma ord som används i Uppenbarelseboken 21:8, där somliga översättare återger det med ”trollkarlar”, medan Nya Världens översättning återger det med ”dem som ägnar sig åt spiritism”. Forntidens trollkarlar ägnade sig verkligen åt spiritism. Det grekiska ord som användes om dem betyder egentligen ”giftblandare”, inte ”droghandlare”, dvs. ”farmaceuter”, ”apotekare”. Forntidens trollkarlar var sin tids narkotikalangare.

³³ I den förkristna grekiska Septuagintaöversättningen används det besläktade grekiska ordet pharʹmakon (som egentligen betyder ”läkemedel” eller ”drog” men översatts med ”trolldom”) åtminstone fem gånger. Den avgudiska drottning Isebel i det forntida Israel ägnade sig åt sådan pharʹmakon (i pluralis) eller ”trolldom”. (2 Kon. 9:22, LXX) Hon blev avrättad av kung Jehu, som fungerade som Jehovas skarprättare. De som understödde yrkesmässigt verkande ”trollkarlar” eller utövare av spiritism tog också del i spiritistiska förehavanden och kom därför under dom.

34—36. a) Varför är det rimligt att sådana förehavanden nu blir föremål för rättslig uppmärksamhet? b) Vilket ansvar vilar alltså på dem som tjänar som herdar i Guds hjord?

³⁴ I dessa tider med vitt utbredd narkomani och tilltagande bruk av tobak är det därför inte att undra på att de som hänger sig åt sådant bör bli föremål för rättslig uppmärksamhet. Jehova Gud, den högste domaren, befinner sig i sitt andliga tempel och granskar särskilt dem som uppger sig tillbedja honom på denna heliga plats. Han har lovat att bli ett snabbt vittne mot trollkarlar eller sådana som ägnar sig åt spiritism, vilket ju alltifrån forntiden har haft samband med vanebildande, förslavande droger.

³⁵ Vill vi att Jehova Gud skall bli ett snabbt vittne mot oss därför att vi är slavar under narkotika eller andra vanebildande, skadliga växtprodukter, sådant som blottställer oss för demonernas inflytande? Jehovas dom mot sådana förslavade människor under den annalkande ”stora vedermödan” kommer att betyda tillintetgörelse för dem. (Upp. 21:8) Jehova Gud vill helt säkert inte ha sådana människor i sina kristna vittnens församling nu i ”avslutningen på tingens ordning”. Om det utlovade ”nya Jerusalem” (NW) heter det i Uppenbarelseboken 22:15 (NW) ”Utanför bör hundarna och de som ägnar sig åt spiritism [giftblandarna, Rikets mellanradiga översättning] och de otuktiga och mördarna och avgudadyrkarna och var och en som tycker om och utövar en lögn”.

³⁶ Det bör därför med en djup känsla av ansvar inför Jehova Gud som dessa anvisningar utfärdas. Följaktligen har de äldste, såsom andliga tillsyningsmän över Guds hjord, plikten att se till att sådana icke önskvärda element inte erkänns som aktade, döpta medlemmar av Jehovas kristna vittnens församlingar.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 449]

För många världsmänniskor är det en njutning att röka. Men är det kristet?

[Bild på sidan 451]

Om någon vill bli ett överlämnat, döpt vittne för Jehova, måste han sky bruket av tobak

Människor ”griper” Guds rike — hur då?

PÅ VÅREN år 29 v.t. började Johannes döparen predika ”i Judeens öken och sade: ’Ändra ert sinne, ty himmelriket har kommit nära.’” (Matt. 3:1, 2, NW) Johannes’ verk tjänade till att åstadkomma ett berett folk, som skulle ta emot konungen i detta rike och kvalificera sig för medlemskap i det. För första gången i mänsklighetens historia blev alltså ”himmelriket” ett mål som människor ivrigt kunde sträva fram emot.

Men det skulle inte vara lätt för en individ att vinna medlemskap i detta himmelska rike. Det skulle kräva oförtruten ansträngning. Jesus Kristus, den som blivit smord till konung, förklarade med tanke på detta: ”Från Johannes döparens dagar intill nu är himmelriket det mål, varemot människor ivrigt strävar, och de som ivrigt strävar framåt griper det.” — Matt. 11:12, NW.

Det grekiska verb som förmedlar tanken på att ”ivrigt sträva framåt” inbegriper ”kraftig ansträngning”. Vilka var det som gjorde denna kraftiga ansträngning? De fientliga angriparna? Nej, utan människor som satte tro till vad Johannes döparen predikade och som tog emot Jesus Kristus såsom konung. De bemödade sig och kämpade verkligen beslutsamt för att vinna Riket. De grep tag om den dyrbara framtidsutsikten att få del i Riket med samma iver som när man tar krigsbyte eller intar en stad genom att storma den. De sparade sig ingen möda, när det gällde att gripa tag om detta privilegium. Men vad var det som drev dem att göra detta?

Som Jesus framhöll i en av sina liknelser, började det med att de hörde ”ordet om riket”. ”Säden” eller ”ordet om riket” slog rot i deras hjärtan. De fattade innebörden i ordet, dvs. en verklig uppskattning av det ovärderliga privilegiet att få del i Riket växte fram i deras hjärtan. (Matt. 13:19—23) Riket kom att betyda mer för dem än någonting annat, vilket drev dem att göra vad som än krävdes för att gripa tag om det. (Matt. 13:45, 46) De ångrade därför sina överträdelser mot Guds lag, vände om från sitt orätta handlingssätt och underkastade sig vattendopet till symbol av sin sinnesändring och omvändelse. Verklig uppskattning i hjärtat drev dem att ständigt bemöda sig för att göra sin kallelse till himmelriket säker och viss. — 2 Petr. 1:10.

På grund av hindren krävdes det att de ständigt bemödade sig för att kunna gripa tag om Riket. Men vem hade ställt upp dessa hinder? Jehova Gud hade ställt upp dem för att hindra ovärdiga individer att komma in i Riket. Endast människor som blev dragna av honom och uppfyllde hans krav kunde vinna tillträde dit. (Joh. 6:44; 1 Kor. 6:9—11) Dessa människor måste följa en smal väg, finna den trånga porten, fortsätta att bedja och fortsätta att klappa, så skulle vägen öppnas för dem. (Matt. 7:7, 8, 13, 14) För att vinna inträde i Riket kunde det till och med krävas att de avstod från en framträdande ställning och upphörde med affärsverksamhet som gav löfte om stor ekonomisk vinning, ja, de kanske måste avstå från något som var dem lika kärt som ett öga eller en hand. — Mark. 9:43—47.

Alla som underlät att bevara sin moraliska och andliga renhet skulle bli utestängda från Riket. Aposteln Paulus påminde de kristna i Galatien: ”Köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, lösaktigt uppförande, avgudadyrkan, utövande av spiritism, yttringar av fiendskap, osämja, svartsjuka, utbrott av förbittring, stridigheter, söndringar, sekter, avund, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant. Vad dessa saker angår, vill