-
Förbund som har med Guds eviga uppsåt att göraVakttornet – 1989 | 1 februari
-
-
Förbund som har med Guds eviga uppsåt att göra
”Jehova ... har kommit ihåg sitt förbund, ja, till obestämd tid, det ord som han befallde, intill tusen generationer.” — PSALM 105:7, 8, NW.
1, 2. Varför kan vi säga att de flesta av oss har påverkats av ett förbund?
DET är mycket sannolikt att ett förbund har påverkat dig — ditt förflutna, nuet och din framtid. Vad då för ett förbund? undrar du kanske. I det här fallet är det äktenskapet, eftersom de flesta av oss är ett resultat av ett äktenskap och många av oss själva är gifta. Också de som ännu inte är gifta kanske funderar på att gifta sig längre fram för att få åtnjuta de välsignelser som ett lyckligt äktenskap kan skänka.
2 För många hundra år sedan skrev profeten Malaki om ”din ungdoms hustru” och ”din partner och ditt förbunds hustru”. (Malaki 2:14—16, NW) Han kunde kalla äktenskapet ett förbund, eftersom det är ett avtal eller en formell överenskommelse — ett avtal mellan parter att göra något gemensamt. Äktenskapspakten är ett bilateralt eller tvåsidigt förbund i vilket två parter samtycker till att bli man och hustru och tar på sig förpliktelser gentemot varandra och ser fram emot bestående fördelar.
3. Varför kan andra förbund påverka oss mer än äktenskapet?
3 Äktenskapet kanske verkar vara det förbund som inverkar mest på oss personligen, men ändå talar bibeln om förbund som har mycket större betydelse. I ett uppslagsverk som jämför bibliska förbund med förbunden i icke-bibliska religioner heter det att det endast är i bibeln som ”detta stadgande av förhållandet mellan Gud och hans folk blev till ett omfattande system, som till slut får universella konsekvenser”. Ja, dessa förbund har med vår kärleksfulle Skapares eviga uppsåt att göra. Dina möjligheter att få ta emot oräkneliga välsignelser är, som du skall få se, förknippade med dessa förbund. Men du har orsak att fråga: Hur då?
4. Vilket ursprungligt förbund pekar på Guds eviga uppsåt?
4 Du är väl medveten om det tragiska resultatet av att Adam och Eva förkastade Guds myndighet — vi ärvde ofullkomlighet från dem, något som är orsaken till att vi har drabbats av sjukdomar, vilka också leder till döden. (1 Moseboken 3:1—6, 14—19) Men vi kan vara tacksamma över att deras synd inte kunde omintetgöra Guds uppsåt att uppfylla jorden med sanna tillbedjare, som åtnjuter bestående hälsa och lycka. Det var därför som Jehova slöt det förbund som vi kan läsa om i 1 Moseboken 3:15 (NW): ”Och jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.” Men detta korta meddelande med sitt symboliska språk lämnade många frågor obesvarade. Hur skulle Jehova infria detta förbundslöfte?
5, 6. a) Vad beslöt Gud att använda för att förverkliga sitt uppsåt? b) Varför bör vi vara intresserade av dessa?
5 Gud valde också att ordna med en speciell serie gudomliga förbund, vilka, tillsammans med förbundet i Eden, sammanlagt utgör sju till antalet. Alla som hoppas få åtnjuta eviga välsignelser bör vara insatta i dessa förbund. Detta inbegriper att veta när och hur förbunden slöts, vilka de gällde, vad deras syften eller villkor var och vilket samband de har med varandra i Guds uppsåt att välsigna den lydiga mänskligheten med evigt liv. Det är nu lämpligt att redogöra för dessa förbund, eftersom församlingar av kristna den 22 mars 1989 kommer att samlas för att fira Herrens kvällsmåltid, som har ett direkt samband med dessa förbund.
6 Visserligen låter kanske tanken på förbund torr, formalistisk och rätt ointressant för somliga människor. Men tänk på det som sägs i Theological Dictionary of the Old Testament: ”Uttrycken för ’förbund’ i det forntida Främre Orienten, såväl som i den grekiska och romerska världen, ... klassificeras enligt två semantiska områden: å ena sidan ed och åtagande och å andra sidan kärlek och vänskap.” Vi kan se båda aspekterna — ed och vänskap — som grundvalen för Jehovas förbund.
Det abrahamitiska förbundet — grundval för eviga välsignelser
7, 8. Vad slags förbund slöt Jehova med Abraham? (1 Krönikeboken 16:15, 16)
7 Patriarken Abraham, fadern ”för alla som har tro”, var ”Jehovas vän”. (Romarna 4:11; Jakob 2:21—23) Gud svor honom en ed och ingick ett förbund som ligger till grund för att vi skall kunna få eviga välsignelser. — Hebréerna 6:13—18.
8 Medan Abraham var i Ur uppmanade Jehova honom att flytta till ett annat land, som visade sig vara Kanaan, och vid det tillfället lovade Jehova Abraham: ”Jag kommer att göra dig till en stor nation, och jag kommer att välsigna dig, och jag skall göra ditt namn stort; ... och alla markens familjer kommer sannerligen att välsigna sig genom dig.”a (1 Moseboken 12:1—3, NW) Därefter fogade Gud undan för undan detaljer till det som vi nu med rätta talar om som det abrahamitiska förbundet: Abrahams säd eller arvinge skulle få ärva det utlovade landet; avkomlingarna av hans säd skulle bli oräkneliga; Abraham och Sara skulle bli upphovet till kungar. — 1 Moseboken 13:14—17; 15:4—6; 17:1—8, 16; Psalm 105:8—10.
9. Hur vet vi att det abrahamitiska förbundet kan gälla oss?
9 Gud kallade det ”mitt förbund mellan mig och dig [Abraham]”. (1 Moseboken 17:2, NW) Men vi bör verkligen känna att det har med vårt liv att göra, för Gud utvidgade senare förbundet och sade: ”Jag [kommer] verkligen att välsigna dig och [jag] kommer ... verkligen att föröka din säd så att den blir lik himlarnas stjärnor och lik sandkornen som är på havsstranden; och din säd kommer att ta sina fienders port i besittning. Och genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig.” (1 Moseboken 22:17, 18, NW) Vi är en del av dessa nationer, och vi har möjlighet att få en välsignelse.
10. Vad får vi veta av det abrahamitiska förbundet?
10 Låt oss stanna upp och begrunda vad vi kan lära av det abrahamitiska förbundet. Likt det tidigare förbundet i Eden pekar det fram emot en kommande ”säd” och antyder därigenom att säden skulle ha en mänsklig ätt. (1 Moseboken 3:15) Detta skulle vara Sems släktlinje fram till Abraham och sedan genom dennes son Isak. Denna släktlinje skulle gälla kungamakten, och på något sätt skulle den ge rum för en välsignelse, inte bara åt en enda familj, utan åt människor från alla länder. Hur uppfylldes det förbundet?
11. Hur uppfylldes det abrahamitiska förbundet bokstavligt?
11 Abrahams avkomlingar genom Jakob eller Israel förökade sig och blev en stor nation. Som Abrahams oräkneliga bokstavliga säd var de överlämnade åt den sanna tillbedjan av Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. (1 Moseboken 28:13; 2 Moseboken 3:6, 15; 6:3; NW; Apostlagärningarna 3:13) Trots att israeliterna ofta vände sig bort från sann tillbedjan, visade Jehova dem ändå ”ynnest och var barmhärtig mot dem ... av hänsyn till sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob; och han ville inte fördärva dem”. (2 Kungaboken 13:23, NW; 2 Moseboken 2:24; 3 Moseboken 26:42—45) Också efter det att Gud hade godkänt den kristna församlingen som sitt folk fortsatte han att under en tid visa israeliterna speciell ynnest som det folk som var Abrahams bokstavliga säd. — Daniel 9:27.
Abrahams andliga säd
12, 13. Hur visade sig Jesus bli den förnämsta delen av säden i den andliga uppfyllelsen av det abrahamitiska förbundet?
12 Det abrahamitiska förbundet fick en annan uppfyllelse, en andlig. Denna större uppfyllelse kunde inte ha varit uppenbar före Jesu tid, men vi kan vara glada över att den är tydligt uppenbar i vår tid. Vi har förklaringen till dess uppfyllelse i Guds ord. Paulus skriver: ”Nu uttalades löftena till Abraham och till hans säd. Det sägs inte: ’Och åt säder’, såsom när det är många sådana, utan såsom när det är en enda: ’Och åt din säd’, som är Kristus.” — Galaterna 3:16.
13 Ja, säden skulle komma genom en enda släktlinje eller familj, vilket Jesus gjorde, han som föddes som köttslig jude och bokstavlig avkomling av Abraham. (Matteus 1:1—16; Lukas 3:23—34) Dessutom var han en del av den större Abrahams familj i himmelen. Tänk på att patriarken Abraham med stor tro hade varit villig att offra sin son Isak, om Gud så hade önskat. (1 Moseboken 22:1—18; Hebréerna 11:17—19) På liknande sätt sände Jehova sin enfödde Son hit till jorden för att bli ett lösenoffer för den troende mänskligheten. (Romarna 5:8; 8:32) Därför förstår vi varför Paulus identifierade Jesus Kristus som den förnämsta delen av Abrahams säd enligt detta förbund.
14. Vad är andrahandsdelen av Abrahams säd, och till vilket ytterligare dryftande leder detta?
14 Paulus fortsatte med att visa hur Gud i den andliga uppfyllelsen skulle ”föröka” (NW) Abrahams säd. Han skrev: ”Om ni hör Kristus till, då är ni verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte.” (1 Moseboken 22:17; Galaterna 3:29) Det är dessa 144.000 med anden smorda kristna som utgör andrahandsdelen av Abrahams säd. De är inte i strid med den förnämsta delen av säden, utan de ”hör den Smorde till”. (1 Korintierna 1:2; 15:23) Vi vet att många av dem inte kan spåra sin härkomst till Abraham, eftersom de kommer från icke-judiska nationer. Men det som är mer avgörande i den andliga uppfyllelsen är att de inte av naturen är någon del av den större Abrahams, Jehovas, familj, utan att de i stället kommer från den ofullkomlige syndaren Adams familj. Därför måste vi se hur de genom senare förbund kan komma att uppfylla kraven för att bli en del av ”Abrahams säd”.
Lagförbundet ett tillfälligt tillägg
15—17. a) Varför fogades lagförbundet till det abrahamitiska förbundet? b) Hur uppnådde lagen dessa syften?
15 Hur skulle Sädens släktlinje — efter det att Gud som ett grundläggande steg hänemot fullbordandet av sitt uppsåt hade slutit det abrahamitiska förbundet — skyddas mot besmittelse eller utrotning fram till tiden för dess framträdande? Hur skulle sanna tillbedjare kunna identifiera Säden, när den sedan kom? Paulus besvarar sådana frågor genom att påpeka Guds vishet i att tillfälligt lägga till lagförbundet. Aposteln skriver:
16 ”Varför då lagen? Den lades till för att göra överträdelserna påtagliga, tills säden skulle komma, åt vilken löftet var givet; och den överbringades av änglar genom en medlares hand. ... Lagen [har] blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro.” — Galaterna 3:19, 24.
17 Vid berget Sinai ingick Jehova ett unikt nationellt förbund mellan sig själv och Israel — lagförbundet, med Mose som dess medlare.b (Galaterna 4:24, 25) Folket samtyckte till att vara i detta förbund, och det gjordes giltigt med blodet av tjurar och bockar. (2 Moseboken 24:3—8; Hebréerna 9:19, 20) Förbundet gav Israel teokratiska lagar och riktlinjer för en rättfärdig regering, och det förbjöd att man gifte sig med icke-judar eller att man tog del i omoraliska sedvänjor eller sedvänjor som hörde till falsk religion. Det skyddade på så sätt israeliterna och var en kraft i fråga om att bevara sädens släktlinje obesmittad. (2 Moseboken 20:4—6; 34:12—16) Men eftersom ingen ofullkomlig israelit kunde hålla lagen fullkomligt, gjorde den synderna påtagliga. (Galaterna 3:19) Den pekade också på behovet av en fullkomlig permanent präst och av ett offer som inte årligen skulle behöva upprepas. Lagen var lik en uppfostrare som ledde ett barn till den nödvändige läraren, som skulle bli Messias eller Kristus. (Hebréerna 7:26—28; 9:9, 16—22; 10:1—4, 11) När lagförbundet hade fullgjort sitt syfte, skulle det upphöra. — Galaterna 3:24, 25; Romarna 7:6; se ”Frågor från läsekretsen”, sidan 31.
18. Vilken ytterligare framtidsutsikt var förknippad med lagförbundet, men varför var detta svårt att förstå?
18 När Gud slöt detta tillfälliga förbund, nämnde han också följande spännande syfte: ”Om ni noggrant lyder min röst och verkligen håller mitt förbund, då kommer ni sannerligen att bli min särskilda egendom. ... Och ni, ni kommer att bli mig ett kungarike av präster och en helig nation.” (2 Moseboken 19:5, 6, NW) Vilken framtidsutsikt! En nation av kungar och präster. Men hur skulle detta gå till? Som lagen senare angav tilldelades den härskande stammen (Juda) och den prästerliga stammen (Levi) olika plikter. (1 Moseboken 49:10; 2 Moseboken 28:43; 4 Moseboken 3:5—13) Ingen människa skulle kunna vara både världslig härskare och präst. Men ändå gav Guds ord i 2 Moseboken 19:5, 6 orsak till att tro att de som var i lagförbundet på något då ännu inte uppenbarat sätt skulle få tillfälle att tillhandahålla medlemmarna av ”ett kungarike av präster och en helig nation”.
Förbundet om det davidiska kungadömet
19. Hur pekade förbunden på kungavälde?
19 Med tiden tillfogade Jehova ett annat förbund som ytterligare klargjorde hur han skulle fullborda sitt uppsåt, till vår eviga välsignelse. Vi har sett att det abrahamitiska förbundet pekade framåt mot kungavälde bland Abrahams bokstavliga säd. (1 Moseboken 17:6) Lagförbundet förutsåg också kungar bland Guds folk, eftersom Mose sade till Israel: ”När du slutligen kommer in i det land, som Jehova, din Gud, ger dig [det utlovade landet], och du har tagit det i besittning och har bott i det och du har sagt: ’Låt mig sätta en kung över mig likt alla de nationer som är runt omkring mig’, bör du ovillkorligen sätta över dig en kung som Jehova, din Gud, kommer att utvälja. ... Du kommer inte att få lov att över dig sätta en utlänning.” (5 Moseboken 17:14, 15, NW) Hur skulle Gud ordna ett sådant kungavälde, och vilken betydelse skulle det få för det abrahamitiska förbundet?
20. Hur kom David och hans släktlinje in i bilden?
20 Även om Saul av Benjamins stam var Israels förste kung, så efterträddes han av den modige och lojale David av Juda stam. (1 Samuelsboken 8:5; 9:1, 2; 10:1; 16:1, 13) När David hade regerat en tid, valde Jehova att sluta ett förbund med honom. Först sade han: ”Jag [kommer] sannerligen att uppresa din säd efter dig, den som kommer att utgå ur ditt inre; och jag kommer i sanning att befästa hans kungadöme. Det är han som kommer att bygga ett hus åt mitt namn, och jag kommer sannerligen att befästa hans kungadömes tron till obestämd tid.” (2 Samuelsboken 7:12, 13, NW) Näste kung blev, som det visades där, Davids son, Salomo, och han användes till att bygga ett hus eller tempel åt Gud i Jerusalem. Men det fanns mer.
21. Vad tillhandahöll det davidiska förbundet?
21 Jehova slöt också följande förbund med David: ”Ditt hus och ditt kungadöme kommer sannerligen att stå fasta till obestämd tid inför dig; ja, din tron kommer att bli en tron som är befäst till obestämd tid.” (2 Samuelsboken 7:16, NW) Det är uppenbart att Gud därigenom grundade en kunglig dynasti för Israel i Davids familj. Den skulle inte bara bli en ständig tronföljd av davidiska kungar, utan till slut skulle någon i Davids släktlinje komma för att härska ”till obestämd tid”, och ”hans tron” skulle vara ”som solen” inför Gud. — Psalm 89:21, 30, 35—37; Jesaja 55:3, 4; NW.
22. Vilket samband med Sädens släktlinje hade förbundet med David, och med vilket resultat?
22 Det är alltså tydligt att det davidiska förbundet ytterligare begränsade Sädens släktlinje. Till och med judarna under det första århundradet insåg att Messias måste vara en avkomling av David. (Johannes 7:41, 42) Som en ängel intygade uppfyllde Jesus Kristus, den förnämsta delen av det abrahamitiska förbundets säd, kraven för att bli detta davidiska förbunds beständige arvinge. (Lukas 1:31—33) Jesus fick således rätten att härska över det utlovade landet, det jordiska område som David hade härskat över. Detta bör öka vårt förtroende för Jesus; han härskar inte genom olagligt besittningstagande, utan genom ett fastställt lagligt avtal, ett gudomligt förbund.
23. Vilka frågor återstår att besvara?
23 Hittills har vi endast behandlat fyra av de gudomliga förbund som har att göra med hur Gud såg till att fullborda sitt uppsåt att skänka mänskligheten eviga välsignelser. Du kan antagligen se att bilden inte är fullständig. Frågor återstår: Eftersom människor fortsatte att vara ofullkomliga, vilken präst eller vilket offer skulle då någonsin för beständigt kunna förändra detta? Hur skulle människor kunna uppfylla kraven för att bli en del av Abrahams säd? Finns det orsak att tro att rätten att härska skulle utökas till att inbegripa mer än enbart ett jordiskt område? Hur skulle Abrahams säd, både den förnämsta delen och andrahandsdelen, kunna skänka en välsignelse till ”alla nationer på jorden”, inbegripet var och en av oss? Låt oss se.
[Fotnoter]
a Detta är ett unilateralt eller ensidigt förbund, eftersom endast den ena parten (Gud) har förbundit sig att uppfylla dess villkor.
b ”Förbundsbegreppet var ett speciellt drag i Israels religion, den enda som krävde odelad lojalitet och som uteslöt möjligheten till dubbla eller mångdubbla lojaliteter, sådana som var tillåtna i andra religioner.” — Theological Dictionary of the Old Testament, band 2, sidan 278.
Vad är ditt svar?
◻ Hur lade det abrahamitiska förbundet grunden till att vi kan få eviga välsignelser?
◻ Vad var Abrahams köttsliga säd? Den symboliska säden?
◻ Varför fogades lagförbundet till det abrahamitiska förbundet?
◻ Hur främjade det davidiska förbundet om ett kungadöme Guds uppsåt?
[Diagram på sidan 13]
(För formaterad text, se publikationen)
Förbundet i Eden 1 Moseboken 3:15
Abrahamitiska förbundet
Förstahandssäden
Andrahandssäden
Eviga välsignelser
[Diagram på sidan 14]
(För formaterad text, se publikationen)
Förbundet i Eden 1 Moseboken 3:15
Abrahamitiska förbundet
Lagförbundet
Förbundet om det davidiska kungadömet
Förstahandssäden
Andrahandssäden
Eviga välsignelser
[Bild på sidan 10]
För att genomföra sitt uppsåt med mänskligheten slöt Gud ett förbund med den trogne Abraham
-
-
Kommer du att få nytta av Guds förbund?Vakttornet – 1989 | 1 februari
-
-
Kommer du att få nytta av Guds förbund?
”’Genom dig skall alla nationerna välsignas.’ Alltså blir de som håller sig till tro välsignade tillsammans med den trofaste Abraham.” — GALATERNA 3:8, 9.
1. Vad visar historien, när det gäller verkan av många styrelser?
”VÄLVILLIGA [eller upplysta] despoter” är vad somliga europeiska 1700-talshärskare har kallats. De avsåg ”i all välmening att styra sitt folk med faderlig godhet, men deras planer och deras reformer misslyckades”.a (The Encyclopedia Americana) Detta var en av de förnämsta orsakerna till de revolutioner som snart kom att översvämma Europa.
2, 3. Hur skiljer sig Jehova från mänskliga monarker?
2 Hur skiljer sig inte Jehova från oberäkneliga mänskliga härskare! Vi kan lätt se att mänskligheten är i trängande behov av en förändring, som till slut skall åstadkomma verklig bot mot orättvisa och lidande. Men vi behöver inte vara oroliga för att Guds ingripande för att åstadkomma detta är beroende av någon nyck. I världens mest spridda bok har han dokumenterat sitt löfte att skänka den troende mänskligheten varaktiga välsignelser. Detta kommer han att göra oavsett vilken nationalitet, ras,
-