Att bevara kristen endräkt när man har affärer ihop
”Se! Hur gott och hur ljuvligt det är när bröder bor tillsammans i endräkt!” — PSALM 133:1, NW.
1. Varför är den kristna endräkten så välgörande?
DET är verkligen ”gott och ljuvligt” när kristna bröder bor ”tillsammans i endräkt”, och det är framför allt så i vår tid, då det finns så mycket oenighet i världen. Där det finns ett överflöd av verklig endräkt blir den till något vackert och leder till ett starkt band av broderlig kärlek mellan människor, och den gör det till en glädje för människor att vara i varandras sällskap. Oenigheten däremot är otäck och leder till förbittring, hat och ett kyligt förhållande mellan kamrater.
2. Hur bör vår gemensamma syn på bibelns principer stärka vår broderliga endräkt också i affärsangelägenheter?
2 När kristna ägnar sig åt affärer tillsammans med andra Jehovas tjänare, bör deras gemensamma syn på bibliska principer stärka deras broderliga endräkt. Så här uttryckte en tillsyningsman i en av Jehovas vittnens församlingar det: ”Allteftersom världen blir alltmer opålitlig, är det vederkvickande att få arbeta tillsammans med medkristna med principer. Man måste inte hela tiden ’vara på sin vakt’. Anständiga och ärliga affärskompanjoner håller på att bli sällsynta i den här ordningen. Hur behagligt är det inte att arbeta tillsammans med ärliga människor, som inte röker eller använder ett oanständigt språk, människor med självbehärskning, vars förnämsta motiv inte är girighet efter materiella ting!”
3. a) Vad är några situationer, där kristna kan komma att ha affärsrelationer till medtroende? b) Vilka principer måste vägleda ens handlande i affärer?
3 Bland annat i vilka situationer kan kristna komma att ha affärsrelationer till varandra? En är när två eller flera kristna beslutar sig för att starta ett affärsföretag som kompanjoner. En annan är när den ene är arbetsgivare och den andre är anställd. Ännu en situation är när en kristen erbjuder en produkt eller tjänst åt en annan troende. I alla sådana affärsförbindelser måste de principer om ärlighet och ostrafflighet som finns nedtecknade i Jehovas inspirerade ord vägleda deras handlingssätt. Därigenom stärks den broderliga endräkten, och deras glädje över att få arbeta tillsammans ökar. — 1 Korintierna 10:31.
4. Vilken risk finns det för kristna som sysslar med affärer?
4 Men risken finns att några kan underlåta att bevara den upphöjda kristna synen. De kan börja tänka alldeles för mycket på sina egna intressen. (Filipperna 2:4) Pengar kan bli viktigare för dem än kristen endräkt. Men själviskhet i affärer kan fördärva broderliga relationer och en persons förhållande till Jehova. Vi vill verkligen inte att något sådant skall hända! — Johannes 13:34, 35; Hebréerna 13:5; 1 Timoteus 3:2, 3; 1 Johannes 3:16; 4:20, 21.
Vikten av ett formellt avtal
5. Hur belyser Abrahams erfarenhet när han köpte mark värdet av ett formellt avtal?
5 För att förebygga att det uppstår missförstånd när man har affärer med andra kan det vara bra att tänka på det sätt varpå Abraham köpte ett stycke mark. Han vägde upp det silver åt Efron ”som han nämnt i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, gångbara i handel. Så blev Efrons åker, som är vid Makpela, ... stadfästad åt Abraham till en egendom i Hets barns åsyn, inför alla som gingo in genom hans stads port.” Detta var inte en överenskommelse som baserade sig på ömsesidigt förtroende. Det var ett formellt avtal, som blev stadfäst eller fick laga kraft inför vittnen. Det rådde inte något missförstånd om vad som hade köpts och om det exakta priset. — 1 Moseboken 23:2—4, 14—18, Åkeson.
6. Hur kan kristna göra upp viktiga affärsuppgörelser på ett formellt sätt?
6 Det är likaså förståndigt av kristna att göra viktiga affärsuppgörelser på ett formellt sätt. Om uppgörelsen gäller försäljningen av en vara, kan parterna skriva ner vad det är som säljs, priset för varan, betalningsmetoden, när och hur leveransen skall ske och andra överenskomna villkor. Om den gäller en tjänst som skall utföras, kan parterna skriva ner vad det är för ett arbete som skall utföras, när det skall vara färdigt, kostnaden och andra faktorer. Detta dokument bör dateras och undertecknas, och båda parter bör ha ett exemplar av det. Det är särskilt viktigt att ha ett sådant skrivet avtal, när det gäller kompanjonskap. Det hjälper båda parter att klart förstå sitt förhållande till varandra och hjälper dem att leva enligt Jesu råd: ”Låt bara ert ord Ja betyda Ja, ert Nej, Nej.” (Matteus 5:37) I mer komplicerade frågor kan det vara tillrådligt att söka sakkunnig hjälp till att avfatta ett skrivet avtal.
7. a) Vad mer måste man tänka på när det gäller skrivna avtal? b) I vilken anda bör kristna ta itu med affärsangelägenheter?
7 När det gäller formuleringen av skrivna avtal, bör parterna inte bara tänka på syftet, utan också på eventuella konsekvenser, till exempel hur man skall kunna få avtalet att upphöra för den händelse detta skulle visa sig nödvändigt. (Ordspråksboken 21:5, NW) Det finns ett riskmoment i all affärsverksamhet, och det finns inget dokument som kan innehålla alla omständigheter som kan uppstå. Om förhållandena förändras, kan avtalet behöva ändras eller omförhandlas. Med tiden kan det rentav bli uppenbart för en person att det var oförståndigt av honom att han tog på sig ett affärsåtagande, och han kan vara tvungen att på ett hederligt sätt söka komma ur det hela. Men detta får inte bara vara ett knep för att klara sig undan ansvar för skulder som han försatt sig i genom personligt slöseri eller dålig förvaltning. Saken måste diskuteras för att se om avtalet kan upphävas och vilken ekonomisk uppgörelse — om alls någon — som behöver göras. Men en samvetsgrann person kommer förvisso att göra allt han rimligtvis kan för att infria kontraktsenliga åtaganden, även om han för en tid måste ändra sin livsstil. (2 Tessalonikerna 3:12) Om en kristen önskar vandra felfritt och utöva rättfärdighet, kommer han att försöka fullgöra sina åtaganden i ett avtal, även om detta inte främjar hans egna intressen, men han kommer att vilja göra detta för att behålla Jehovas godkännande. ”Han har svurit sig till vad ont är, och ändå ändrar han det inte.” (Psalm 15:1—4, NW) I alla sådana förehavanden måste Jehovas tjänare låta ”allting” ”ske i kärlek”. — 1 Korintierna 16:14.
8. Varför är det bra att beräkna kostnaden innan man ger sig in på affärer?
8 Med tanke på detta är det bra att beräkna kostnaden, innan man ingår en affärsförbindelse. (Lukas 14:28—30) Somliga kan optimistiskt segla ut på kommersens hav, men stranda på dess undervattensskär. Några har till exempel tyckt att deras arbetsgivares förtjänster skulle ha kunnat vara deras, om de själva hade haft en liknande firma. Men de vägrade att inse att det inte är lätt att leda ett företag i denna värld med mördande konkurrens. Det är varje år tusentals företag som går omkull världen utöver. Efter att ha upplevt bittra besvikelser, när de har sysslat med affärsverksamhet, har därför många kristna känt det som en lättnad att återigen få bli anställda med en fast inkomst.
Att visa varandra heder när man har affärer tillsammans
9. Bland annat hur kan kristna visa varandra heder på arbetsplatsen?
9 ”Ta ledningen i att bevisa varandra heder”, heter det i Romarna 12:10. Kristna arbetstagare som gör detta kommer inte att försöka utnyttja sin arbetsgivare därför att denne är ett medvittne och lägga sig till med den världsliga inställningen att eftersom arbetsgivaren kan ha råd med det, så bör han tolerera sina anställdas brister. De kommer i stället att visa sin arbetsgivare heder genom sin inställning och sitt flitiga arbete. (1 Timoteus 6:2) Kristna arbetsgivare kommer i sin tur att visa anställda medvittnen heder genom det sätt varpå de talar till dem och uppträder mot dem. En arbetsgivare bör aldrig tycka att han är förmer än en medtroende som arbetar för honom, utan han bör komma ihåg att de båda är Jehovas slavar, jämställda i hans ögon. (Efesierna 6:9) Både arbetsgivare och arbetstagare bör också alltid tänka på följande råd i Galaterna 6:10: ”Låt oss ... göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.”
10. Hur hjälper ödmjukheten oss att visa varandra heder?
10 Det är inte svårt att visa heder, när det finns ett överflöd av ödmjukhet. En ödmjuk äldste i en kristen församling kommer till exempel inte att finna det svårt att på sin arbetsplats underordna sig direktiven från en medkristen som inte har samma privilegier som han inom församlingen. En ödmjuk arbetsgivare kommer i sin tur inte att finna det svårt att underordna sig sin anställde, en äldstebroder, i verksamheten inom församlingen. Ödmjukheten kommer också att skydda dem båda mot att bli överdrivet kritiska och förvänta fullkomlighet av varandra, då ju ”alla” har ”syndat och är i saknad av Guds härlighet”. — Romarna 3:23; 12:3.
11. Hur kan kristna visa resonlighet i affärsangelägenheter?
11 Bibeln ger också följande befallning: ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor.” (Filipperna 4:5) Det skulle inte vara resonligt av en kristen att förvänta speciella förmåner eller ett bättre arbete eller att alltid få det billigaste priset, bara därför att han har att göra med en medkristen. Inte heller bör en kristen förvänta att ha rätt att få ledigt eller att få andra förmåner, till exempel att använda maskiner eller fordon, därför att hans arbetsgivare är en medtroende. Förmåner, bättre arbete, billiga priser eller ledighet kan komma att ges, men de bör inte krävas. Orimliga förväntningar kan framkalla bitterhet mellan kristna och skada deras relationer. — Ordspråksboken 18:19.
12. Vad bör man vara försiktig med, när det gäller att vittna om Riket på arbetsplatsen?
12 Även om de kristna önskar göra de goda nyheterna om Guds rike kända för icke troende, bör de på sin arbetsplats vara noga med att sådant vittnande sker vid rätt tidpunkt. (Predikaren 3:1, 7) Om det sker under arbetstid, bör arbetsgivaren ha gett sitt samtycke till det. Annars kan det irritera arbetsgivaren, och detta skulle kunna bringa smälek över Jehova och hans folk. (1 Timoteus 6:1) Det finns andra tidpunkter, till exempel under lunchrasten eller andra raster under arbetsdagen, då sådant vittnande kan ske. När flera vittnen arbetar på samma ställe, bör de heller inte använda tid till att tala med varandra om teokratiska ting under den tid då de bör arbeta.
Att se upp med sina affärsmotiv
13. Hur betraktade Paulus och hans värdar i Korint sitt förvärvsarbete?
13 När aposteln Paulus var i Korint, hade han också affärsrelationer till sina kristna värdar, Akvila och Priscilla. (Apostlagärningarna 18:1—3) De arbetade för att sörja för livets nödtorft, men detta var underordnat deras förnämsta strävan — att främja Jehovas tillbedjan. De kunde verkligen inte anklagas för att mena ”att gudaktig hängivenhet” var ”ett medel till [materiell] vinning”. (1 Timoteus 6:5) Alla tre blev rikligen välsignade av Jehova och får ett positivt omnämnande i bibeln. — Romarna 16:3—5.
14. a) Varför är det bra att rannsaka sina motiv, innan man ger sig in på en affär? b) Hur löste tre vittnen sitt problem?
14 Genom att en kristen noggrant rannsakar sina motiv innan han ger sig in på någon affärsverksamhet, kan han undvika många svårigheter. Den ene kristne i ett kompanjonskap kan till exempel önska få mer tid till att främja Rikets intressen, medan däremot hans kompanjon kan önska förbättra sina levnadsförhållanden. Den ene kan önska investera vinsterna för att utvidga företaget, medan den andre däremot inte vill investera vinsterna i syfte att utvidga, utan hellre väljer att betala mera skatt för att undvika ett ökat engagemang. I ett land blev tre Jehovas vittnen som också var släkt i köttsligt avseende kompanjoner i en firma. Men med tiden gick deras uppfattningar isär, när det gällde i vilken utsträckning de önskade engagera sig i företaget. Deras lösning var ett gemensamt beslut att sära på sina affärsintressen och fördela sina kunder mellan sig. På det sättet bevarade de både sin andliga släktskap och sin familjesläktskap. De hade följt bibelns råd att ”trakta efter de ting som leder till frid och de ting som är ömsesidigt uppbyggande”. — Romarna 14:19.
15. Varför måste vi framför allt se upp med våra motiv när det gäller pengar?
15 Framför allt när det gäller pengar bör man se upp med sina motiv. ”En man med trofasta gärningar”, försäkrar bibeln oss, ”skall få många välsignelser, men den som hastar att vinna rikedom skall inte förbli oskyldig.” (Ordspråksboken 28:20, NW) Genom att hasta ”att vinna rikedom” kan en kristen bli blind för något långt dyrbarare — sitt kristna broderskap. Detta kan vålla oenighet inom församlingen, eftersom det kan irritera andra att han sätter pengar framför Rikets intressen. Bibeln varnar därför: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse. Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” — 1 Timoteus 6:9, 10.
16. Hur måste alla affärsangelägenheter skötas?
16 Ett sätt varpå ”kärleken till pengar” kan villa bort en kristen är genom att fresta honom att lägga sig till med affärsmetoder som är oetiska eller rentav oärliga. När medkristna har med en sådan person att göra, kan detta leda till oenighet. Och sådana metoder äventyrar en persons förhållande till Jehova. För att affärsförhållanden skall löpa friktionsfritt är det viktigt att komma ihåg att oärliga affärsmetoder ”är en styggelse” för Jehova. (Ordspråksboken 11:1; 20:23) De kristna önskar i stället kunna säga som aposteln Paulus gjorde: ”Vi litar ... på att vi har ett redbart samvete, eftersom vi önskar uppföra oss redbart i allting.” — Hebréerna 13:18.
Att lösa affärsproblem
17. Hur kan man lösa vissa mindre affärsproblem?
17 Det kan uppstå problem i alla affärsrelationer mellan bröder. Några av de mindre problemen kan lösas genom att man helt enkelt tillämpar principen i 1 Petrus 4:8, som lyder: ”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken överskyler en mängd synder.” Om problemen inte kan lösas på det sättet, bör de inte tillåtas att ligga och gro och förvärras. Detta skulle kunna leda till att man förlorar respekten för varandra och till främlingskap. Lösningen ligger ofta i att man, innan situationen förvärras, vänligt och öppet kommunicerar. Guds ord ger oss rådet att snabbt göra upp tvister med varandra. — Matteus 5:23—25; Efesierna 4:26, 27.
18. Vad kan en kristen göra, om han menar att en medkristen har handlat allvarligt orätt mot honom i affärer?
18 Men när en kristen menar att en medtroende har handlat allvarligt orätt mot honom i affärer, bör man noga följa de steg som finns angivna i Matteus 18:15—17. Det första steget eller de två första stegen bör lösa problemet. Om de inte gör det, så blir det tredje steget att de förordnade äldste undersöker saken. Om detta skulle hända, bör de äldste på det bestämdaste avråda de berörda bröderna från att sätta i gång med att processa mot varandra. En process mot en medtroende skulle, som Paulus sade, ”på det hela taget” innebära ”ett nederlag för er”. Han tillade: ”Varför lider ni inte hellre orätt? Varför låter ni er inte hellre bedragas?” (1 Korintierna 6:1—8) Det är bättre att lida ekonomisk förlust än att bringa smälek över både Jehovas namn och församlingen och att störa vår endräkt genom att dra en troende inför domstol. Om det rör sig om oärlighet, kan det naturligtvis, även om man inte vidtar rättsliga åtgärder, vara nödvändigt med någon form av församlingsåtgärd.
19. Vilka utmärkta bibliska exempel kan äldste påminna om, när de ger råd angående affärsproblem?
19 När de äldste ger råd åt personer som har affärsproblem, kan de påminna dem om Abrahams föredömliga osjälviskhet, när hans goda förhållande till Lot stod på spel. Hellre än att riskera att det blev en brytning mellan dem lät Abraham, trots att han var äldre, omtänksamt Lot välja först, när de skulle välja var sitt område av landet. (1 Moseboken 13:5—11) De äldste kan också peka på Sackeus’ goda exempel. Han var villig att ge hälften av sina tillhörigheter åt de fattiga och med den andra hälften ge fyrdubbelt tillbaka av vad han genom falska anklagelser hade utpressat av människor. — Lukas 19:1—10; se också 1 Korintierna 10:24.
20, 21. Vad bör man först och främst komma ihåg, när det gäller förvärvsarbete?
20 Hur fint är det inte när kristna effektivt löser affärsproblem genom att noggrant följa bibelns råd! Därigenom förblir de förenade också när affärssatsningar misslyckas. Detta kommer att bli det lyckliga resultatet, när vi först och främst och vid alla tillfällen kommer ihåg att för de kristna kommer Rikets intressen och broderlig endräkt före världslig verksamhet. Det är också bra när affärsintressen kan planeras på ett sådant sätt att man får mer tid till de viktigare tingen som har med Rikets verksamhet att göra. — Matteus 6:33; Filipperna 1:9, 10.
21 Det som verkligen är viktigt i vårt liv är således vårt förhållande till Jehova och till våra kristna bröder. (Matteus 22:36—39) Vi skulle aldrig vilja att detta stördes genom världsligt inflytande eller affärsangelägenheter, för det finns absolut ingenting som kan jämföras med vårt förhållande till Jehova eller som kan mäta sig med vårt kristna broderskaps skönhet!
Repetitionsfrågor
◻ Hur stärker lydnad för Guds ord relationerna till dem man har affärer ihop med?
◻ Varför är det vist att göra viktiga uppgörelser på ett formellt sätt?
◻ Hur kan kristna visa varandra heder på arbetsplatsen?
◻ Varför bör vi rannsaka våra motiv i affärer?
◻ Vilken inställning bör man visa när det gäller att lösa affärsproblem?
[Bild på sidan 16]
Abraham stadfäste eller gav laga kraft åt ett köp av mark genom ett formellt avtal med Efron
[Bild på sidan 18]
Att arbeta för att försörja sig kom i andra hand för Paulus, Akvila och Priscilla