Fostran av barnen

DET John och Carol säger visar att den uppfostran du själv har fått kan ha stort inflytande på hur du fostrar dina egna barn. När man och hustru har olika familjebakgrund kan de ha mycket olika syn på barnuppfostran. Sådana olikheter kan ibland orsaka spänningar i äktenskapet.

Problemen kan förvärras när föräldrarna är slutkörda. Makar som fått sitt första barn upptäcker snart att det är ett tröttsamt heltidsarbete att fostra barn. Joan, som tillsammans med sin man, Darren, har uppfostrat två flickor, säger: ”Jag älskar mina flickor, men de ville sällan gå och lägga sig när jag ville att de skulle göra det. De vaknade när det var som mest olämpligt. De avbröt mig när jag pratade. De lämnade sina skor, kläder och leksaker var som helst och ställde aldrig tillbaka smöret i kylskåpet.”

Jack, vars hustru drabbades av postnatal depression efter att ha fått sitt andra barn, säger: ”Jag kom ofta hem alldeles slut efter arbetet och fick sedan vara uppe halva natten med vårt nyfödda barn. Det gjorde att det blev mycket svårt att ge vår äldre dotter konsekvent fostran. Hon var svartsjuk på sin lillasyster därför att hon nu fick dela vår uppmärksamhet med henne.”

När trötta föräldrar inte kommer överens om hur de ska fostra barnen, kan små dispyter utmynna i stora gräl. Meningsskiljaktigheter som inte blir lösta kan bli en kil som skiljer makarna åt och ger barnen möjlighet att spela ut föräldrarna mot varandra. Vilka bibliska principer kan hjälpa gifta par att bevara äktenskapet starkt samtidigt som de ger sina barn bra fostran?

Guds mening är att makarna ska vara gifta innan barnen föds och att äktenskapet ska bestå även sedan barnen lämnat hemmet. Angående äktenskapsförbundet säger Bibeln: ”Vad Gud har fogat samman, det får ingen människa skilja åt.” (Matteus 19:6) Versen före visar att ett barn däremot till sist kommer att ”lämna sin far och sin mor”. (Matteus 19:5) Att uppfostra barn är i själva verket bara en fas i äktenskapet, inte grunden till det. Föräldrar måste naturligtvis lägga ner tid på att fostra sina barn, men de bör komma ihåg att ett starkt äktenskap är den bästa grunden för fostran av barnen.

Hur kan äkta makar bevara sitt förhållande starkt under den tid barnen växer upp? Ett sätt är att de – om det alls är möjligt – regelbundet avsätter tid som de ägnar åt varandra utan barnen. Om de gör det får de möjlighet att resonera om viktiga familjeangelägenheter och får tid att vara tillsammans. Men det här är säkert lättare sagt än gjort. Alison, den mamma som omnämndes tidigare, säger: ”Just när det verkar som om min man och jag skulle kunna få en stund för oss själva kräver vår yngsta dotter uppmärksamhet eller också drabbas vår sexåring av en ’kris’ – hon hittar till exempel inte sina kritor.”

Joan och Darren, som också omnämndes tidigare, såg till att de fick tid för varandra genom att bestämma en tid då deras flickor skulle gå och lägga sig. ”Vi såg till att flickorna alltid hade lagt sig och släckt lamporna vid en bestämd tid”, säger Joan. ”Det gjorde att Darren och jag fick möjlighet att koppla av och prata.”

Genom att bestämma en tid då barnen ska gå och lägga sig får föräldrarna inte bara tid för sig själva utan kan också hjälpa barnen att inte ”tänka högre om sig ... [själva] än man bör tänka”. (Romarna 12:3) Barn som får lära sig att respektera de regler som gäller för sänggåendet lär sig så småningom att de är viktiga ekrar i familjehjulet men inte navet i det – de måste anpassa sig efter familjerutinerna snarare än räkna med att familjerutinerna ska anpassas efter deras nycker.

”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag”, lyder ett klokt ordspråk. (Ordspråksboken 1:8) Den här versen visar att både pappan och mamman har rätt att utöva myndighet över barnen. Men även om makarna har liknande familjebakgrund kan de ha olika åsikter om hur ett barn bör fostras och vilka regler som ska gälla i en viss situation. Hur kan föräldrar hantera det problemet?

John, som citerades tidigare, säger: ”Jag tycker att det är viktigt att man inte visar barnen att man har olika åsikter.” Men han medger att detta är lättare sagt än gjort. ”Barn är mycket observanta”, säger John. ”Även om vi inte visar att vi är oeniga, kan vår dotter känna det på stämningen.”

Hur tar John och Alison itu med det här problemet? Alison säger: ”Om jag inte riktigt gillar min mans sätt att tillrättavisa vår dotter, väntar jag tills hon är utom hörhåll innan jag säger något. Jag vill inte att hon ska tro att hon kan spela ut oss mot varandra genom att utnyttja att vi inte är eniga. Om hon märker att vi är oeniga, säger jag till henne att alla i familjen måste följa Jehovas normer och att jag villigt underordnar mig hennes pappas ledarskap precis som hon bör underordna sig oss som föräldrar.” (1 Korinthierna 11:3; Efesierna 6:1–3) John säger: ”När vi är tillsammans hela familjen tar jag vanligtvis ledningen när det gäller att tillrättavisa våra döttrar. Men om Alison är bättre insatt i problemet får hon ta initiativet, och jag stöttar henne. Om jag har en annan åsikt än hon resonerar jag med henne om det senare.”

Hur kan du hindra att olika åsikter om barnuppfostran skapar irritation mellan dig och din äktenskapspartner och som en följd av det underminerar barnens respekt för dig?

Att fostra barn är inte lätt. Föräldrar kan ibland känna det som om uppgiften slukar all tid och energi. Men förr eller senare lämnar barnen hemmet, och du och din äktenskapspartner kommer att känna er mer som ett par igen. Kommer äktenskapsbandet att vara stärkt eller ansträngt efter arbetet med att fostra barnen? Svaret beror på hur bra ni tillämpar principen i Predikaren 4:9, 10: ”Bättre två än en, eftersom de får god lön för sin möda. Ty om en av dem faller, kan den andre resa upp sin medbroder.”

När föräldrar samarbetar som ett team kan resultatet bli mycket gott. Carol, som citerades tidigare, säger så här: ”Jag visste att min man hade många fina egenskaper, men när vi uppfostrat barn tillsammans har jag sett många fler goda sidor hos honom. Min respekt och kärlek har växt när jag har sett hur kärleksfullt han tagit sig an våra flickor.” John säger om Alison: ”Att se hur min hustru har utvecklats till en omtänksam mamma har fördjupat min kärlek till henne och min beundran för henne.”

Om du tar dig tid att vara tillsammans med din äktenskapspartner, och om ni arbetar som ett team när ni fostrar barnen, kommer ert äktenskap att bli starkare allteftersom barnen blir äldre. Och ni blir fina föredömen för era barn.