Kan du tjäna på ett utländskt distrikt?
”JAG hade alltid drömt om att få bli missionär. Som ogift tjänade jag i Texas, där det var stort behov av förkunnare. Sedan jag gift mig, arbetade min hustru och jag där tillsammans. När vår dotter föddes, tänkte jag: ’Nu är det slut på drömmen att bli missionär.’ Men Jehova kan låta drömmar gå i uppfyllelse, i synnerhet om de har med hans vilja att göra.” — Jesse, som för närvarande tjänar i Ecuador tillsammans med sin hustru och deras tre barn.
”Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna få uppleva något sådant utan att ha gått igenom missionärsskolan Gilead. När jag såg någon som jag hade studerat Bibeln med hålla ett tal eller ta del i förkunnartjänsten, kände jag mig överlycklig, och jag tackade Jehova för att han gav mig den möjligheten.” — Karen, en ogift kvinna som var pionjär i åtta år i Sydamerika.
”Sedan min hustru och jag hade varit heltidsförkunnare i 13 år i USA, tyckte vi att vi behövde en ny utmaning. Vi är nu lyckligare än någonsin. Det är verkligen ett underbart liv.” — Tom, som är pionjär tillsammans med sin hustru, Linda, i Amazonområdet.
Så här uppskattande uttrycker sig några som på grund av sina omständigheter inte har haft möjlighet att gå igenom Vakttornets Bibelskola Gilead och bli utbildade till missionärer. Men de har ändå fått uppleva den glädje och stimulans det ger att tjäna i ett främmande land. Hur kunde det bli möjligt? Är sådan tjänst något för dig?
Rätt motiv nödvändigt
Om man skall få framgång på ett utländskt distrikt krävs det mer än äventyrslusta. De som har hållit ut har haft rätta motiv. I likhet med aposteln Paulus menar de att de står i skuld, inte bara till Gud, utan också till människor. (Romarna 1:14) De kunde ha fullgjort Guds befallning om att predika genom att ta del i förkunnartjänsten på sitt hemmadistrikt. (Matteus 24:14) Men känslan av att stå i skuld fick dem att vilja hjälpa människor som inte har så stora möjligheter att få höra de goda nyheterna.
Önskan att få arbeta på ett mer fruktbärande distrikt är ofta ett annat — och berättigat — motiv. Vem av oss som ser en annan fiskare ha mycket större fiskelycka i en annan del av sjön drar sig inte närmare honom? På samma sätt har de hjärtevärmande rapporterna om enastående ökningar i andra länder uppmuntrat många att ge sig av till områden där det finns ”en stor mängd fisk”. — Lukas 5:4–10.
Beräkna kostnaden
I många länder har utlänningar som arbetar på frivillig basis på det religiösa området inte lov att förvärvsarbeta. De som önskar tjäna i ett främmande land måste därför vanligtvis vara ekonomiskt oberoende. Hur har man då löst problemet med ekonomin? Somliga har sålt eller hyrt ut sin bostad för att få de pengar de behövt. Andra har sålt sin affärsrörelse. En del har sparat pengar för att nå sitt mål. Andra återigen tjänar i ett främmande land ett eller två år, reser tillbaka till sitt hemland för att arbeta och spara ihop pengar och återvänder sedan till sitt utländska distrikt.
En avgjord fördel med att bo i ett utvecklingsland är att levnadskostnaderna i allmänhet är betydligt lägre än i ett mer utvecklat land. Det har gjort att somliga har kunnat klara sig bra på en blygsam pension. Utgifterna är naturligtvis till stor del beroende av vilken levnadsstandard man väljer. Också i utvecklingsländer kan man hitta mycket bekväma bostadsalternativ, men till mycket högre priser.
Man måste alltså beräkna utgifterna, innan man företar en flyttning. Men mer är inbegripet än att bara beräkna de ekonomiska kostnaderna. Några kommentarer från sådana som har tjänat i Sydamerika kanske kan belysa detta.
Den största utmaningen
”Det var en verklig kamp för mig att lära mig spanska”, säger Markku från Finland. ”Eftersom jag inte kunde språket, utgick jag från att det skulle dröja ett tag innan jag kunde tjäna som biträdande tjänare. Vilken överraskning det blev, när jag blev ombedd att leda ett bokstudium efter bara två månader! Det blev naturligtvis många pinsamma ögonblick. Jag hade särskilt svårt med namn. En gång kallade jag broder Sancho för ’broder Chancho (gris)’, och jag glömmer aldrig när jag kallade syster Salamea för ’Malasea (elak)’. Lyckligtvis hade bröderna och systrarna stort tålamod.” Markku tjänade till slut som kretstillsyningsman i det landet i åtta år och arbetade tillsammans med sin hustru, Celine.
Chris, som är gift med Jesse som tidigare citerades, berättar: ”Jag minns kretstillsyningsmannens första besök. Vi hade varit här i bara tre månader. Jag fattade att han använde illustrationer och sade något vackert för att försöka nå vårt hjärta, men jag förstod honom inte. Mitt under mötet började jag gråta. Det var ingen stilla gråt. Jag snyftade högt. Efter mötet försökte jag förklara mitt uppförande för kretstillsyningsmannen. Han var mycket vänlig och sade till mig vad alla andra hela tiden sade: ’Ten paciencia, hermana’ (’Ha tålamod, syster’). Två eller tre år senare träffades vi igen och samtalade i 45 minuter, glada över att vi nu kunde kommunicera.”
”Studium är viktigt”, säger en annan broder. ”Ju mer man anstränger sig att studera språket, desto bättre blir man på att kommunicera.”
Alla instämmer i att sådana ansträngningar är mycket värdefulla. Man utvecklar ödmjukhet, tålamod och ihärdighet, när man försöker lära sig ett nytt språk. En stor dörr till möjligheter att förkunna de goda nyheterna öppnas. Om man till exempel lär sig spanska, kan man kommunicera på ett språk som talas av mer än 400 miljoner människor världen runt. Många som längre fram varit tvungna att återvända till sitt hemland har fortfarande haft användning för sina språkkunskaper och har kunnat hjälpa människor som har spanska som modersmål.
Hur är det med hemlängtan?
Deborah, som tjänade tillsammans med sin man, Gary, i Amazonområdet, säger: ”När vi kom till Ecuador 1989, led jag ofta av hemlängtan. Jag lärde mig att anförtro mig mer åt bröderna och systrarna i församlingen. De blev som min familj.”
Karen, som nämndes i inledningen, säger: ”Jag bekämpade hemlängtan genom att gå i tjänsten varje dag. Då ägnade jag mig inte åt dagdrömmar om dem där hemma. Jag tänkte också på att mina föräldrar var stolta över mitt arbete på ett utländskt distrikt. Mamma uppmuntrade mig alltid och sade: ’Jehova kan ta hand om dig bättre än jag.’”
Makiko från Japan tillägger skämtsamt: ”När jag har varit ute en hel dag i tjänsten är jag väldigt trött. Så när jag kommer hem och börjar längta hem, somnar jag för det mesta. Hemlängtan sitter alltså inte i så länge.”
Hur är det om man har barn?
Om man har barn, måste man tänka på deras behov, bland annat deras skolgång. En del har valt att undervisa barnen hemma, medan andra har låtit sina barn gå i lokala skolor.
Al flyttade till Sydamerika med sin hustru, sina två barn och sin mor. Han konstaterar: ”Vi märkte att barnen lärde sig språket mycket snabbt genom att vi satte dem i skolan. På tre månader talade de språket flytande.” Mikes och Carries två tonårspojkar studerar däremot per korrespondens. Föräldrarna säger: ”Vi har funnit att vi inte kan låta barnen studera helt på egen hand. Vi måste följa med i kursen och förvissa oss om att pojkarna håller jämna steg med den fastställda läroplanen.”
David och Janita från Australien berättar om hur de resonerade när det gällde deras två pojkar. ”Vi ville att våra pojkar med egna ögon skulle få se hur andra lever. Det är lätt att ta för givet att den livsstil man själv har växt upp med är den normala. Men i själva verket är det en minoritet som kan leva som vi var vana att göra. Pojkarna har också fått se att de teokratiska principerna fungerar över hela världen, oavsett land eller kultur.”
”Jag var bara fyra år, när vår familj flyttade från England 1969”, berättar Ken. ”Fast jag var besviken över att vi inte bodde i en lerhydda med grästak som jag hade tänkt mig, tyckte jag att jag hade den mest spännande uppväxt ett barn kan ha. Jag tyckte alltid synd om andra barn som inte fick samma möjlighet! Jag var mycket tillsammans med missionärer och pionjärer med särskilt uppdrag, och det sporrade mig att bli hjälppionjär när jag var nio år.” Ken är nu resande tillsyningsman.
”Ecuador är verkligen vårt hem nu”, säger Gabriella, Jesses dotter. ”Jag är så glad att mina föräldrar bestämde sig för att flytta hit.”
Men det har också funnits barn som av olika orsaker inte har kunnat anpassa sig, och deras familjer har fått återvända till sitt hemland. Det är därför klokt att besöka det främmande landet, innan man flyttar dit. Då kan man få direktinformation och sedan fatta beslut på grundval av de uppgifter man fått.
Välsignelser av att flytta
De som flyttar till ett utländskt distrikt ställs verkligen inför många utmaningar och får göra en hel del uppoffringar. Tycker de som har flyttat att det har varit värt ansträngningarna? Vi skall låta dem själva berätta.
Jesse: ”Under de tio år som vi har bott i Ambato har vi sett antalet församlingar här i staden växa från 2 till 11. Vi har haft privilegiet att få hjälpa till att bilda fem av de här församlingarna, och vi har varit med och byggt två Rikets salar. Vi har också haft glädjen att hjälpa i genomsnitt två personer om året, som vi studerat Bibeln med, att kvalificera sig för dop. Det är bara en sak jag ångrar — att vi inte flyttade hit tio år tidigare.”
Linda: ”Människors uppskattning av de goda nyheterna och av våra ansträngningar är en stor uppmuntran för oss. Alfonso, en man i en by i djungeln, studerade Bibeln och tyckte att det skulle vara bra om man kunde hålla offentliga föredrag där på orten. Han hade just flyttat in i sitt nybyggda trähus, ett av de få som fanns i byn. Han menade att hans hus var den enda byggnad i byn som var värdig Jehova, och han flyttade därför tillbaka till sin gräshydda och gav bröderna sitt hus till att användas som Rikets sal.”
Jim: ”Vi får tala tio gånger mer med människor när vi går i tjänsten här än vi fick i USA. Dessutom är livsrytmen här mycket lugnare. Man har mer tid till studium och tjänst.”
Sandra: ”Att se hur Bibelns sanning kan ändra människor till det bättre ger mig stor tillfredsställelse. Jag studerade Bibeln med Amada, en 69-årig kvinna som hade en liten speceributik. Hon hade alltid spätt ut mjölken med vatten — två delar vatten till tio delar mjölk. Hon hade också lurat sina kunder genom att inte ge dem fullt mått av den utspädda mjölken. Men när Amada hade studerat materialet under underrubriken ’Ärlighet leder till lycka’ i kapitel 13 i boken Kunskapen som leder till evigt liv, slutade hon med sina oärliga metoder. Det var verkligen roligt att se henne bli döpt en tid senare!”
Karen: ”Jag har aldrig fått förlita mig på Jehova så mycket och aldrig använts av honom så mycket som här. Min vänskap med Jehova har blivit djupare och starkare.”
Hur är det med dig?
Under årens lopp har tusentals Jehovas vittnen flyttat utomlands för att tjäna där. Somliga stannar ett eller två år, andra stannar för gott. De kommer med sin erfarenhet, sin andliga mogenhet och sina ekonomiska tillgångar för att främja Rikets intressen på ett utländskt distrikt. De har kunnat tjäna i trakter där de inhemska förkunnarna inte har kunnat verka, därför att det har varit svårt för dem att få arbete. Många har köpt fyrhjulsdrivna fordon för att kunna predika i områden som man inte kan nå på annat sätt. Andra, som föredrar att bo i en stad, har blivit en stabiliserande faktor i stora församlingar, där det inte finns så många äldste. Men alla, utan undantag, försäkrar att de har fått mycket mer i form av andliga välsignelser än de har gett.
Kan du få privilegiet att tjäna på ett utländskt distrikt? Varför inte undersöka möjligheten att flytta, om dina omständigheter tillåter det? Ett första och viktigt steg är att skriva till Sällskapets avdelningskontor i det land dit du tänker flytta. De detaljerade upplysningar du får kommer att hjälpa dig att avgöra om dina planer är realistiska. Du kan också få många praktiska förslag i artikeln ”Gå ut ur ditt land och från din släkt” i Vakttornet för 15 augusti 1988. Med god planering och Jehovas välsignelse kanske du också kan få uppleva glädjen att tjäna på ett utländskt distrikt.
[Bild på sidan 24]
TOM OCH LINDA PÅ EN STIG SOM LEDER TILL ETT AVLÄGSET SAMHÄLLE MED SHUARINDIANER
[Bild på sidan 25]
MÅNGA TJÄNAR I QUITO, ECUADORS HUVUDSTAD
[Bild på sidan 25]
MAKIKO FÖRKUNNAR I ANDERNA
[Bild på sidan 26]
FAMILJEN HILBIG HAR TJÄNAT I ECUADOR DE FEM SENASTE ÅREN