Hur har Gud inspirerat Bibeln?

VI HAR mer fascinerande kommunikationsmedel i våra dagar än någonsin tidigare i historien. Telefoner, faxmaskiner, datorer — vem skulle för en del år sedan ha kunnat tro att sådana apparater en dag skulle kunna överföra budskap till praktiskt taget alla platser på jorden, och det på ett enda ögonblick?

Men det mest fantastiska kommunikationsmedlet av alla är ett som människan inte behärskar — gudomlig inspiration. Jehova inspirerade omkring 40 mänskliga skribenter att frambringa hans skrivna ord, Bibeln. På samma sätt som vi människor har tillgång till mer än ett kommunikationsmedel, använde även Jehova flera olika kommunikationsmetoder för att inspirera den Heliga skrift.

Direkt diktamen. Gud gav ibland människor uttryckliga budskap, som längre fram införlivades med Bibelns skildring.a Ett exempel är de regler och bestämmelser som ingick i lagförbundet. ”Skriv ner åt dig dessa ord”, sade Jehova till Mose, ”för det är i överensstämmelse med dessa ord som jag verkligen sluter ett förbund med dig och Israel.” (2 Moseboken 34:27) Dessa ”ord”, som ”överbringades av änglar”, nedtecknades av Mose och kan nu läsas i Andra, Tredje, Fjärde och Femte Moseboken i Bibeln. — Apostlagärningarna 7:53.

Många andra profeter, till exempel Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Amos, Nahum och Mika, fick uttryckliga budskap från Gud via änglar. Ibland började dessa profeter sina uttalanden med orden: ”Detta är vad Jehova har sagt.” (Jesaja 37:6; Jeremia 2:2; Hesekiel 11:5; Amos 1:3; Mika 2:3; Nahum 1:12) Sedan skrev de ner exakt vad Gud hade sagt.

Syner, drömmar och trancetillstånd. En syn är en bild eller ett budskap som överförs till en människas sinne i vaket tillstånd, vanligen på något övernaturligt sätt. Petrus, Jakob och Johannes fick till exempel, ”när de blev klarvakna”, se en syn av den förhärligade Jesus. (Lukas 9:28–36; 2 Petrus 1:16–21) I vissa fall förmedlades budskapet genom en dröm, eller nattlig syn, som inpräglades i mottagarens sinne medan han sov. Daniel skriver exempelvis om ”mitt huvuds syner medan jag låg på min säng” — eller ”när jag låg och såg i min dröm”, som bibelöversättaren Ronald Knox uttrycker det. — Daniel 4:10.

Personer som Jehova försatte i trance var tydligen helt uppslukade av sin syn och befann sig i ett tillstånd av djup koncentration, även om de åtminstone delvis befann sig i vaket tillstånd. (Jämför Apostlagärningarna 10:9–16.) Det grekiska ord som i Bibeln översätts med ”trance” (ẹksta·sis) betyder ordagrant ”bortförande eller undanträngande”. Det väcker tanken att sinnet så att säga tvingas lämna sitt normala tillstånd. En person som befinner sig i trance kan alltså vara omedveten om sin omgivning, samtidigt som han är uppmärksam på det han ser i sin syn. Aposteln Paulus befann sig förmodligen i ett sådant tillstånd av trance, när han ”blev bortryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, som det inte är lovligt för en människa att uttala”. — 2 Korinthierna 12:2–4.

I motsats till dem som fick skriva ner dikterade budskap från Gud hade de bibelskribenter som fick syner eller drömmar eller som försattes i trance ofta en viss frihet att med egna ord beskriva det de såg. Gud sade till exempel till Habackuk: ”Skriv ner synen, och framställ den tydligt på tavlor, för att den som läser högt därur må göra det flytande.” — Habackuk 2:2.

Betyder det att dessa delar av Bibeln på något sätt är mindre inspirerade än de som tillkommit genom direkt diktamen? Inte alls. Med sin heliga ande inpräntade Jehova sitt budskap i bibelskribenternas sinnen, så att det de skrev ner var Guds tankar och inte människors. Även om Jehova lät skribenterna klä budskapet i egna ord, vägledde han deras sinnen och hjärtan för att ingen viktig information skulle utelämnas och för att slutresultatet med rätta skulle bli att budskapet betraktades som Guds ord. — 1 Thessalonikerna 2:13.

Gudomlig uppenbarelse. Bibeln innehåller profetior — historia uppenbarad och skriven på förhand — någonting som människor aldrig skulle kunna göra i egen kraft. Ett exempel är en profetia om ”Greklands kung”, Alexander den store, vars uppgång och fall förutsades omkring 200 år i förväg! (Daniel 8:1–8, 20–22) Bibeln uppenbarar också händelser som mänskliga ögon aldrig har kunnat bevittna. Himlens och jordens skapelse är ett exempel. (1 Moseboken 1:1–27; 2:7, 8) Ett annat exempel är samtal som ägt rum i himlen, till exempel de som återges i Jobs bok. — Job 1:6–12; 2:1–6.

I de fall där Gud inte direkt har uppenbarat sådana händelser för skribenten har han uppenbarat dem för någon annan, så att de blivit en del av en muntlig eller skriven redogörelse, som vidarebefordrats från den ena generationen till den andra tills den kommit att ingå i Bibelns skildring. (Se rutan på sidan 7.) Under alla förhållanden kan vi vara övertygade om att Jehova är källan till all sådan information och att han har väglett skribenterna så att deras skildringar inte är behäftade med felaktigheter, överdrifter eller myter. Aposteln Petrus skrev beträffande Bibelns profetior: ”Människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.”b — 2 Petrus 1:21.

Det krävdes ansträngning från skribenternas sida

Även om bibelskribenterna ”drevs av helig ande”, krävdes det möda och eftertanke från deras sida. Det sägs till exempel om Salomo: ”Han övervägde och gjorde grundlig efterforskning, för att han välordnat skulle kunna sammanställa många ordspråk. ... [Han] sökte finna ord som är behagliga och ett sätt att skriva korrekta ord, ord som är sanna.” — Predikaren 12:9, 10.

Vissa bibelskribenter var tvungna att göra en hel del efterforskningar för att dokumentera sitt källmaterial. Lukas, till exempel, skrev beträffande sitt evangelium: ”[Jag] har också ... , när jag nu noggrant har efterforskat allting ända från början, beslutat att i logisk följd skriva om dem.” Guds ande välsignade naturligtvis Lukas’ ansträngningar och hjälpte honom utan tvivel att hitta tillförlitliga historiska dokument och intervjua pålitliga ögonvittnen, till exempel de lärjungar som ännu var i livet och kanske också Jesu mor, Maria. Guds ande vägledde sedan Lukas, så att han kunde teckna ner upplysningarna för att allt skulle bli korrekt. — Lukas 1:1–4.

I motsats till Lukas’ redogörelse var Johannes’ evangelium en ögonvittnesskildring, som skrevs omkring 65 år efter Jesu död. Jehovas ande skärpte utan tvivel Johannes’ minne så att det inte försvagades med åren, i enlighet med det löfte som Jesus hade gett sina efterföljare: ”Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära er allting och påminna er om allt vad jag har sagt er.” — Johannes 14:26.

I vissa fall fick bibelskribenterna göra sammanställningar av ögonvittnesskildringar från tidigare epoker, skildringar som inte alltid var inspirerade. Jeremia sammanställde större delen av Första och Andra Kungaboken på det sättet. (2 Kungaboken 1:18) Esra hänvisade till åtminstone 14 icke inspirerade källor när han samlade material till Första och Andra Krönikeboken, däribland ”redogörelsen för kung Davids dagshändelser” och ”Boken om Judas och Israels kungar”. (1 Krönikeboken 27:24; 2 Krönikeboken 16:11) Mose citerade till och med ur ”Boken om Jehovas krig”, som tydligen var en tillförlitlig redogörelse för de krig som Guds folk utkämpat. — 4 Moseboken 21:14, 15.

I alla dessa fall vägledde den heliga anden bibelskribenterna så att de valde ut tillförlitligt källmaterial, som sedan kom att införlivas med den inspirerade bibliska redogörelsen.

Praktiska råd — från vem?

Bibeln innehåller en mängd praktiska råd, som grundar sig på klarsynta personliga iakttagelser. Kung Salomo skrev till exempel: ”För en människa finns det inget bättre än att hon äter och dricker och låter sin själ se vad gott är på grund av hennes hårda arbete. Också detta har jag sett, ja jag, att detta är från den sanne Gudens hand.” (Predikaren 2:24) Paulus förklarade att ett råd som han gav angående äktenskap var ”enligt ... [hans] mening”, men han tillade: ”Jag menar nämligen att också jag har Guds ande.” (1 Korinthierna 7:25, 39, 40) Och Paulus hade verkligen Guds ande, för enligt aposteln Petrus skrev Paulus sina brev ”efter den vishet som är honom given”. (2 Petrus 3:15, 16) Han vägleddes alltså av Guds ande när han sade sin mening.

När bibelskribenterna uttryckte sådana personliga åsikter, hade de redan under lång tid studerat och tillämpat de delar av den Heliga skrift som de hade tillgång till. Vi kan vara säkra på att deras skrifter harmonierar med Guds tänkesätt, eftersom de har kommit att bli en del av Guds ord.

Bibeln innehåller också en del uttalanden av personer som hade ett felaktigt tänkesätt. (Jämför Job 15:15 med 42:7.) Den innehåller också en del ord och uttryck som vittnar om den oro som en del av Guds tjänare kände vid vissa tillfällen, även om den inte alltid avslöjar varför de kände det så.c Under det att skribenterna ibland gav uttryck åt sådana personliga uppfattningar, vägleddes de ändå av Guds ande till att göra en exakt uppteckning av detta, och den uppteckningen tjänade på så sätt till att belysa och avslöja ett felaktigt resonemang. Dessutom kan en tänkande läsare alltid av sammanhanget avgöra om skribentens tänkesätt är riktigt eller oriktigt.

Vi kan följaktligen vara övertygade om att hela Bibeln är ett budskap från Gud. Jehova har sett till att dess innehåll är i överensstämmelse med hans uppsåt och ger dem som önskar tjäna honom alla upplysningar de behöver. — Romarna 15:4.

Varför mänskliga skribenter?

Att Jehova använt människor till att skriva Bibeln är ett bevis på hans stora vishet. Om Gud hade låtit änglar sköta den uppgiften, skulle Bibeln då ha haft samma dragningskraft? Det är sant att det skulle ha varit fantastiskt att få läsa om Guds egenskaper och handlingssätt ur en ängels perspektiv. Men om det mänskliga elementet helt hade saknats, skulle det kanske ha varit svårt för oss att förstå Bibelns budskap.

Låt oss ta ett exempel. Bibeln kunde helt enkelt ha talat om för oss att kung David begick äktenskapsbrott och mord och att han sedan ångrade sig. Men hur mycket bättre är det inte att få ta del av Davids egna ord, när han beskrev den djupa ångest som han kände på grund av sitt handlingssätt och bad Jehova om förlåtelse! ”Min synd är ständigt inför mig”, skrev han. ”Ett nedbrutet och krossat hjärta, o Gud, kommer du inte att förakta.” (Psalm 51:3, 17) Bibeln har följaktligen den värme, variation och dragningskraft som bara det mänskliga draget kan ge.

Ja, Jehova valde det bästa tänkbara sättet att förmedla sitt ord till oss. Även om han använde sig av människor med svagheter och brister, drevs skribenterna av helig ande, så att det inte skulle uppstå några felaktigheter. Bibeln är därför den mest värdefulla av alla böcker. Dess råd är välgrundade, och dess profetior om ett framtida jordiskt paradis är tillförlitliga. — Psalm 119:105; 2 Petrus 3:13.

Varför inte ta för vana att läsa ett avsnitt ur Guds ord varje dag? Aposteln Petrus skrev: ”Uppodla, som nyfödda barn, längtan efter den oförfalskade mjölk som hör ordet till, för att ni genom den må växa upp till räddning.” (1 Petrus 2:2) Eftersom hela Skriften är inspirerad av Gud, kommer du att finna att den är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk”. — 2 Timoteus 3:16, 17.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidan 7]

Varifrån fick Mose sina upplysningar?

MOSE skrev Första Moseboken, men alla de händelser som han skrev om inträffade långt före hans födelse. Varifrån fick han då dessa upplysningar? Han kan ha fått dem genom en direkt uppenbarelse från Gud, eller också kan en del av uppgifterna ha överförts muntligt från generation till generation. Eftersom människor levde mycket längre i forna tider, kan en stor del av det som Mose fick nedteckna ha vidarebefordrats från Adam till Mose via endast fem mänskliga länkar — Metusela, Sem, Isak, Levi och Amram.

Dessutom kan Mose ha haft tillgång till skrivna redogörelser. En intressant sak i detta sammanhang är att Mose ofta använder uttryck som ”detta är Noas historia”, ”detta är Sems historia” och så vidare som en inledning till sin berättelse om personen i fråga. (1 Moseboken 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2) Enligt vissa forskare syftar det hebreiska ord som här översatts med ”historia”, to·le·dhọth, på redan existerande historiska dokument som Mose använde som källmaterial, även om man inte kan vara kategorisk på den punkten.

Det är möjligt att upplysningarna i Första Moseboken vidarebefordrades till Mose genom en kombination av dessa tre metoder — en del genom direkt uppenbarelse, en del genom muntlig överföring och en del genom skrivna redogörelser. Det viktiga är att Jehovas ande inspirerade Mose. Därför kan det han skrev med rätta betraktas som Guds ord.

[Bild på sidan 4]

På olika sätt inspirerade Gud människor till att skriva Bibeln