Bibelns syn
Syndafloden — sanning eller saga?
Av djuren ”kom ett par av varje art till Noa i arken”. — 1 Moseboken 7:8, 9, ”Tre bibelböcker”, bibelkommissionens översättning.
VEM har inte hört talas om syndafloden, den stora översvämningen, på Noas tid? Antagligen har du känt till berättelsen ända sedan du var barn. Ja, för om du går till närmaste bibliotek för att läsa om syndafloden, kommer du säkert att hitta många fler böcker i ämnet som är skrivna för barn än för vuxna. Det gör att du kanske är benägen att betrakta berättelsen om syndafloden som blott och bart en godnattsaga. Många menar att berättelsen om syndafloden, tillsammans med stora delar av Bibeln i övrigt, inte är något annat än en saga eller, i bästa fall, en lektion i moral som människor har tänkt ut.
Förvånansvärt nog finns det till och med somliga som påstår att de grundar sina religiösa trosuppfattningar på Bibeln men som tvivlar på att syndafloden verkligen har inträffat. Den katolske prästen Edward J. McLean sade en gång att berättelsen om Noa var avsedd att uppfattas, inte som historia, utan som ”en allegori eller som ett litterärt uttryckssätt”.
Men är Bibelns berättelse om syndafloden bara en allegori, en berättelse som aldrig var avsedd att tas bokstavligt? Medger Bibeln att man betraktar den på det sättet?
Trovärdiga detaljer
Begrunda först det som Mose skrev i Första Moseboken. Där finner vi tydligt angivet med år, månad och dag när skyfallet började, när arken kom till vila och när jorden hade torkat upp. (1 Moseboken 7:11; 8:4, 13, 14) Även om det inte alltid tydligt anges tidpunkt på alla ställen i Första Moseboken, visar de här tidsangivelserna att Mose ansåg att syndafloden, den stora översvämningen, verkligen hade inträffat. I motsats till sanningens klang i Bibeln finner vi i inledningen till många sagor de klassiska orden: ”Det var en gång ...”
Någonting annat som man kan ta i betraktande är själva arken. I Bibeln talas det om en farkost som var 133,5 meter lång, en tiondel så hög och en sjättedel så bred. (1 Moseboken 6:15) Men Noa var ingen skeppsbyggare. Och kom ihåg att detta var för mer än 4.000 år sedan! Ändå byggdes arken med proportioner som var idealiska för dess syfte som en flytande farkost. Faktum är att fartygskonstruktörer har konstaterat att liknande proportioner gör fartyg starka och stabila på öppet hav. Även om Bibeln inte anger hur lång tid det tog för Noa att bygga arken, ger berättelsen rum för att det kunde ha tagit 50 eller 60 år att bygga den. (1 Moseboken 5:32; 7:6) De här förhållandena står i skarp kontrast till den välkända berättelse som finns i det babyloniska Gilgamesh-eposet. Eposet beskriver en väldig, otymplig kub, vars sidor var omkring 60 meter vardera och som byggdes på endast sju dagar. Till skillnad från denna babyloniska legend framkallar Bibelns redogörelse om den stora översvämningen förtroende för dess exakthet.
Om man bortser från redogörelsen i Första Moseboken, hänvisas det i Bibeln tio gånger till Noa och den världsomfattande stora översvämningen. Visar dessa hänvisningar huruvida de inspirerade skribenterna ansåg att syndafloden, den stora översvämningen, var sann historia eller en saga?
Tillförlitligheten bekräftad
I Bibeln förekommer Noa i två av nationen Israels släktregister, och det andra av dem slutar med Jesus Kristus. (1 Krönikeboken 1:4; Lukas 3:36) Esra och Lukas, som sammanställde de här släktregistren, var båda erfarna historiker och måste ha trott att Noa var en verklig person.
På andra ställen i Bibeln räknas Noa upp tillsammans med andra historiska personer, och han omnämns som en rättfärdighetens man och en man med tro. (Hesekiel 14:14, 20; Hebréerna 11:7) Verkar det förnuftigt att tro att bibelskribenterna skulle använda en sagofigur som någon värd att efterlikna? Nej, för det skulle lätt kunna leda till att de som läste Bibeln drog slutsatsen att tro är något som ligger utanför människans förmåga och att endast sagofigurer kan visa tro. Noa och de andra männen och kvinnorna med tro räknades upp därför att de var människor som kännetecknades av samma skröplighet och samma känslor som vi. — Hebréerna 12:1; jämför Jakob 5:17.
I de återstående hänvisningarna i Bibeln omtalas Noa och den stora översvämningen i samband med den förintelse som Gud lät komma över den trolösa generation som var samtida med Noa. Lägg märke till hur Jesus, enligt Lukas 17:26, 27, hänvisar till den stora översvämningen: ”Alldeles som det gick till i Noas dagar, så skall det också vara i Människosonens dagar: man höll på att äta, man höll på att dricka, män gifte sig, kvinnor bortgiftes, ända till den dagen då Noa gick in i arken, och den stora översvämningen kom och tillintetgjorde dem alla.”
Eftersom Jesus Kristus fanns till i himlen innan han kom till jorden, hade han själv bevittnat de händelser som han talade om. (Johannes 8:58) Om den stora översvämningen bara var en saga, skulle Jesu ord om sin framtida närvaro vara inbillning eller rentav osanning. Ingen av de här slutsatserna är i överensstämmelse med Bibeln i övrigt. (1 Petrus 2:22; 2 Petrus 3:3–7) Som ett resultat av egna iakttagelser trodde Jesus Kristus därför att den bibliska berättelsen om den världsomfattande översvämningen var tillförlitlig historia. För de sanna kristna är detta utan tvivel det starkaste beviset för att syndafloden är sanning, inte en saga.
[Bildkälla på sidan 26]
L. Chapons/Illustrirte Familien-Bibel nach der deutschen Uebersetzung Dr. Martin Luthers