Hur verklig är Gud för dig?
NÄR en amerikansk rabbin en gång frågade Einstein: ”Tror du på Gud?” svarade han: ”Jag tror på Spinozas Gud, som uppenbarar sig i den ordningsfulla harmonin i det som finns till.”
Men vilken uppfattning om Gud hade denne holländske 1600-talsfilosof av judisk börd? I korthet var hans uppfattning att ”allting som existerar är en del av Gud och att Gud finns i allting som existerar”. Spinoza menade att ”vi rent bokstavligen lever och rör oss och är till i Gud”. Men hur verklig var en sådan Gud för Spinoza och Einstein?
I bästa fall var han för Spinoza och Einstein bara en panteistisk gud. En panteistisk gud? Ja, termen ”panteism” kommer nämligen från två grekiska ord som betyder ”allt” och ”gud”. Panteism definieras som ”en lära som likställer Gud med universums krafter och lagar”.
Det kan inte råda något tvivel om att universum, ”naturens bok”, uppenbarar mycket om Gud. Men för att Gud skall vara fullt verklig för oss, behöver vi långt mera kunskap om honom än bara vad vi kan se i universum. Vi behöver verkligen hans gudomliga uppenbarelse. Det är som vi läser: ”Hur skall de sätta tro till honom [Gud] som de inte har hört något om?” (Rom. 10:14) Gud har i sin kärlek, vishet och rättvisa gett oss en sådan uppenbarelse, hans ord, den heliga bibeln. I den får vi inte bara lära oss att han är den första orsaken, utan vi lär också känna hans egenskaper: att han är obegränsad i makt och vishet, fullständigt rättfärdig och rättvis och personifikationen av kärlek. I hans ord får vi också lära känna hans uppsåt. — 1 Mos. 18:14; 5 Mos. 32:4; Jes. 45:23, 24; Rom. 11:33—35; 1 Joh. 4:8.
Har Gud en kropp?
Genom att undervisa om att Gud är allestädes närvarande har kristenheten i själva verket fördunklat begreppen och gjort det svårare för tillbedjarna av Gud att få en verklig uppfattning om honom. Hur skulle Gud kunna vara närvarande överallt på samma gång? Gud är en andlig person, vilket betyder att han inte har en materiell kropp, utan en andlig. Har en ande en kropp? Ja, för vi läser: ”Om det finns en själisk kropp, så finns det också en andlig.” (1 Kor. 15:44; Joh. 4:24) Gud, som är en person med en andlig kropp, har en plats där han bor, och han kan därför inte befinna sig på någon som helst annan plats samtidigt. Vi läser följaktligen i 1 Konungaboken 8:43 att himmelen är den plats ”där du [Gud] bor”. I Hebréerna 9:24 får vi också veta att ”Kristus gick ... in i själva himmelen för att nu träda inför Guds person för oss”.
Dessutom fick lärjungen Stefanus och aposteln Johannes se syner av himmelen, där de såg både Gud och Kristus. Jehova Gud måste alltså vara en enskild person lika mycket som Jesus Kristus är det. (Apg. 7:56; Upp. 5:1, 9) De kristna som har hoppet om att slutligen leva i himmelen blir försäkrade om att de kommer att se Gud och också vara honom lika, vilket visar att Jehova Gud verkligen är en person och att han har en kropp såväl som en viss boningsplats. — 1 Joh. 3:2.
Det skulle mycket väl kunna vara så att en del har blivit förvirrade på grund av det förhållandet att Gud ser allt; hans kraft kan också verka överallt. (2 Krön. 16:9) Vi skulle kunna illustrera dessa förhållanden genom att likna Gud vid en elektrisk kraftanläggning. Den ligger på en viss plats på en viss gata i en stad. Men elektriciteten från anläggningen distribueras över hela staden och förser stadens invånare med ljus och energi. På samma sätt förhåller det sig med Jehova Gud. Han befinner sig på en bestämd plats i de högsta himlarna, men hans verksamma kraft, hans heliga ande, ger upplysning, och denna kraft kan verka överallt i hela universum.
Även om bibeln upprepade gånger varnar tillbedjare av Gud för att ta sig friheten att göra någon avbild av honom och att böja sig ner inför och tillbedja en sådan avbild, använder den antropomorfism, det vill säga den tillskriver Gud mänskliga drag och egenskaper. Följaktligen talar bibeln om Guds ansikte, hans ögon och öron, hans näsa och mun, hans armar och fötter. (5 Mos. 4:15—20; Ps. 27:8; 1 Petr. 3:12; Ps. 18:16, Åkeson; Jes. 1:20; 5 Mos. 33:27; Jes. 41:2, Myrberg) Ett sådant beskrivande språk innebär naturligtvis inte att hans andliga kropp har samma slag av lemmar som människokroppen har. Men dessa uttryck är till hjälp för oss, eftersom Jehova Gud på så sätt blir mera verklig för oss.
Ja, Guds ord visar att Gud är en bestämd person, att han har känslor, att han kan vara nöjd eller missnöjd, att han kan le eller ”skratta” (NW), att han kan bli vred, att han är barmhärtig och ömsint. Han är personligen intresserad av varje medlem av den mänskliga familjen. Han älskade i själva verket världen av människor så mycket att han sände sin enfödde Son till jorden och lät honom dö som ett offer, så att vemhelst som utövar tro på Sonen kan vinna evigt liv. — Ps. 2:4, 12; Joh. 3:16; Hebr. 10:38; Jak. 5:11; 1 Petr. 5:7.
Varför bör vi frukta Gud?
Om Gud är fullt verklig för oss, kommer just hans egenskaper att förmå oss att frukta för att misshaga honom. Bibeln säger att ”Jehovas fruktan är vishetens begynnelse” och att denna fruktan ”betyder att man hatar det onda”. (Ps. 111:10; Ords. 8:13; NW) Betyder detta att man har bara vördnadsfull fruktan för Jehova? Betyder det mer än att man helt enkelt har hälsosam respekt för Gud? Vi kan hysa vördnadsfull fruktan för dem som har av Gud förordnade ansvarsställningar, och vi kan hysa hälsosam respekt för alla ärliga människor. Men att frukta Jehova innebär mycket mera. Aposteln Paulus skriver: ”Måtte vi då fortfarande ha oförtjänt omtanke, genom vilken vi på ett välbehagligt sätt kan ägna Gud helig tjänst med gudsfruktan och vördnad. Ty vår Gud är också en förtärande eld.” Detta faktum bör helt visst göra att vi är försiktiga, så att vi inte drar över oss Guds misshag, eftersom detta skulle innebära att vi var i fara att bli förtärda av honom! — Hebr. 12:28, 29.
Vi skulle kunna illustrera den fruktan vi har för Gud på följande sätt: En ung son har skäl att frukta för att misshaga sin far. Varför? På grund av att hans far är mycket verklig för honom. Han kan se sin far och höra hans röst, och han vet att fadern är starkare än vad han, sonen, är. Dessutom sörjer fadern i sin kärlek såväl för sonens materiella behov — föda, kläder och bostad — som för hans behov av avkoppling och hans mentala och andliga behov. Sonen har alltså praktiska skäl såväl som moralisk förpliktelse att lyda sin far, att vara noga med och intresserad av att inte misshaga honom. En vis och förståndig son kommer att se till att han inte drar över sig sin fars misshag, och i den utsträckning han helt och fullt uppskattar allt vad hans far gör för honom, i den utsträckningen kommer han att verkligen önska behaga sin far.
På detta sätt bör det alltså förhålla sig med alla som vänder sig till Gud som sin ”Fader i himlarna”. (Matt. 6:9) Alla goda ting kommer från honom. (Jak. 1:17) Att Gud är fullt verklig för oss ingjuter i oss en hälsosam fruktan för att misshaga honom. Detta framgår av en händelse i Josefs, patriarken Jakobs sons, liv. Medan Josef tjänade i Potifars, en egyptisk hovmans, hus, försökte Potifars hustru förföra den stilige unge mannen Josef. Vad gjorde det möjligt för honom att motstå denna stora frestelse? Det var tack vare att Gud var verklig för honom, precis som hans ord till henne visar: ”Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?” Det råder inget tvivel om det; Gud var mycket verklig för Josef. Att Gud är mycket verklig för oss kommer också att hjälpa oss att framgångsrikt motstå frestelser. — 1 Mos. 39:9.
Låt oss återgå till vår illustration: Antag att faderns affärer gör det nödvändigt att han under vissa tider vistas långt borta från familjen. Naturligtvis skulle han fortfarande sörja för sin familj, och utan tvivel skulle han sända brev till familjen, sonen inbegripen. Sonen skulle med iver läsa dessa brev, vilka skulle försäkra honom om faderns fortsatta intresse för honom. Men på grund av att fadern befinner sig långt borta, skulle det kunna finnas en tendens hos sonen att bli oaktsam med avseende på att inte misshaga sin far. Men dessa brev skulle ständigt påminna honom om hans förpliktelse mot fadern, eller hur?
När det gäller kristna i våra dagar skulle man i en viss bemärkelse kunna säga att vår Fader också befinner sig långt borta, i himlarnas himmel. Men han håller sitt löfte att sörja för alla de ting vi behöver, och han har sänt brev till oss i form av bibelns 66 böcker. Om vi verkligen älskar vår Fader i himlarna och uppskattar det som han har gjort, gör och ännu kommer att göra för oss, då värderar vi dessa inspirerade brev mycket högt. Vi kommer ofta och med allvar att noggrant läsa igenom dem. Bör inte dessa inspirerade brev också hjälpa oss att vara på vår vakt emot att bli inblandade i ett orätt uppförande, ett handlingssätt som skulle göra Gud vred på oss? Förvisso!
Det skulle kunna nämnas många fler sätt på vilka vi kan visa hur verklig Gud är för oss, till exempel genom att vi ofta talar med honom i bön och berättar för andra om hans underbara egenskaper. På dessa sätt kan vi göra Gud mera verklig för andra, samtidigt som han blir ännu mera verklig för oss.