Musikens plats i tillbedjan i våra dagar

SÅNGEN är en gåva från Gud. Att vi sjunger kan skänka både oss själva och vår Skapare glädje. I sång kan vi uttrycka våra känslor, både glädje och sorg. Och ännu viktigare är att vi i sång kan ge uttryck åt vår kärlek till Jehova, sångens upphovsman, och vår vördnad för honom. Vi kan lovprisa honom med sång.

I Bibeln omnämns musik omkring tre hundra gånger, i de flesta fall i samband med tillbedjan av Jehova. Sång förbinds också med glädje — inte bara glädjen hos dem som sjunger, utan också den glädje som Jehova känner. Psalmisten skrev: ”Må de ... lovprisa honom med melodier. Ty Jehova finner välbehag i sitt folk.” — Psalm 149:3, 4.

Hur viktig är då sången i tillbedjan i våra dagar? Hur kan Jehovas folk i vår tid behaga honom genom att sjunga? Vilken plats bör musiken inta i den sanna tillbedjan? En granskning av musikens historia i förbindelse med tillbedjan hjälper oss att besvara dessa frågor.

Musikens plats i tillbedjan i historiskt perspektiv

Det första omnämnandet av musik i Bibeln har inget direkt samband med tillbedjan av Jehova. I Första Moseboken 4:21 tillskrivs Jubal äran av att ha uppfunnit de första musikinstrumenten eller möjligen av att ha infört musikutövning som yrke. Musik var emellertid en del av tillbedjan av Jehova redan innan människan skapades. I flera bibelöversättningar sägs det om änglarna att de sjunger. I Job 38:7 sägs det att änglarna vid ett tillfälle ”ropade högt av fröjd” och ”jublande började ropa sitt bifall”. Det finns således skriftenliga skäl att tro att det förekom sång i förbindelse med tillbedjan av Jehova långt innan människan gjorde sitt inträde på scenen.

Somliga historiker har hävdat att den forntida hebreiska musiken bara var enstämmig och alltså saknade flerstämmiga klanger. På harpan, ett instrument som ofta nämns i Bibeln, kunde man emellertid spela mer än en ton samtidigt. Harpisterna måste ha lagt märke till den samklang som kunde uppnås genom att flera toner på instrumentet kombinerades. Deras musik var säkert inte primitiv, utan mycket avancerad. Av poesin och prosan i de hebreiska skrifterna att döma var israeliternas musik av hög kvalitet. Inspirationen till deras musikaliska kompositioner kom sannerligen från en mycket högre källa än vad som var fallet hos de kringliggande nationerna.

Den forntida tempelorganisationen gav möjlighet till invecklade arrangemang av instrument och röster i förbindelse med tillbedjan i templet. (2 Krönikeboken 29:27, 28) Bland musikutövarna nämns ”ledare”, ”den kunnige”, ”den som lärde sig” och ”huvudmän för sångarna”. (1 Krönikeboken 15:21; 25:7, 8; Nehemja 12:46) Musikforskaren Curt Sachs uttalar sig om israeliternas avancerade musikaliska färdigheter och skriver: ”De körer och orkestrar som var knutna till templet i Jerusalem tyder på en hög standard när det gäller musikutbildning, musikalisk färdighet och kunskap om musik. ... Även om vi inte vet hur denna forntida musik lät, har vi tillräckliga vittnesbörd om dess kraftfullhet, värdighet och upphöjdhet.” (The Rise of Music in the Ancient World: East and West, 1943, sidorna 48, 101, 102) Höga Visan eller Salomos Sång är ett exempel på hebreisk komposition som vittnar om skaparförmåga och hög kvalitet. Det är en berättande sång, liknande librettot, eller texten, till en opera. Sången kallas i den hebreiska texten ”sångernas sång”, dvs. den mest utsökta sången. För de forntida hebréerna var sång en integrerande del av tillbedjan. I sången kunde de ge uttryck åt sina känslor, när de lovprisade Jehova.

Sång bland de kristna i det första århundradet

Musik fortsatte att vara ett regelbundet inslag i tillbedjan bland de tidiga kristna. Förutom att de hade de inspirerade psalmerna, skrev de tydligen också ny musik och nya sångtexter för tillbedjan, vilket ger de kristna i vår tid ett mönster att följa när det gäller att komponera sånger. (Efesierna 5:19) I boken The History of Music av Waldo Selden Pratt heter det: ”Sång i samband med tillbedjan, offentlig och privat, var en självklarhet för de tidiga kristna. För judar som blivit kristna var detta en fortsättning på sederna i synagogorna. ... Förutom att man hade de hebreiska psalmerna ... framställde den nya tron hela tiden nya hymner, till en början tydligen i form av rapsodier.”a

När Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid sjöng han och apostlarna sannolikt de s.k. Hallelsångerna, vilket belyser hur viktig sången är. (Matteus 26:26–30) Detta var lovsånger till Jehova, vilka ingår i Psalmerna; de sjöngs i förbindelse med påskfirandet. — Psalm 113–118.

Inflytandet från falsk tillbedjan

Under medeltidens mörkaste århundraden reducerades den religiösa musiken till sorgesamt reciterande. Omkring år 200 v.t. hade Klemens av Alexandria sagt: ”Vi behöver bara ett enda instrument: stilla ord av vördnad, inte harpor eller trummor eller pipor eller trumpeter.” Restriktioner infördes, vilka begränsade kyrkomusiken till vokal musik. Den musikstilen blev känd som talsång eller liturgisk sång. ”Mindre än fyrtio år efter grundandet av Konstantinopel förbjöd kyrkomötet i Laodikeia (367 e.Kr.) användningen av instrument och deltagande från församlingarnas sida i liturgin. Den ortodoxa musiken har varit rent vokal”, sägs det i boken Our Musical Heritage. (Kursiverat av oss) Sådana restriktioner hade ingen grund i kristendomens tidigaste historia.

Under medeltidens mörkaste århundraden var Bibeln en sluten bok för gemene man. Kristna som vågade ha en bibel i sin ägo eller läsa Bibeln förföljdes och blev till och med dödade. Det är därför inte förvånande att bruket att sjunga lovsånger till Gud i stor utsträckning upphörde under denna mörka period. När människor i allmänhet inte hade tillgång till Bibeln, hur skulle de då kunna veta att en tiondel av Bibeln består av sånger? Vem skulle upplysa dem om att Gud befallde sina tillbedjare: ”Sjung till Jehova en ny sång, hans lov i de lojalas församling”? — Psalm 149:1.

Musiken återfår sin rätta plats i tillbedjan

Jehovas organisation har gjort mycket för att återge musiken och sången den rätta platsen i tillbedjan. Zion’s Watch Tower för 1 februari 1896 bestod till exempel helt och hållet av sånger. Det var betitlat ”Zion’s Glad Songs of the Morning” (Sions glada morgonsånger).

År 1938 upphörde man med att sjunga vid mötena i de flesta församlingarna. Det förståndiga i att följa apostlarnas exempel och vägledning segrade emellertid snart. Vid områdessammankomsten år 1944 höll F. W. Franz talet ”Sång i Rikets tjänst”. Han visade att lovsånger till Jehova framfördes av Guds himmelska skapelser långt innan människan skapades och sade: ”Det är lämpligt och välbehagligt för Gud att hans jordiska tjänare höjer sina röster i bokstavlig sång.” Sedan han hade lagt fram argument för att sång är en del av tillbedjan, tillkännagav han att en ny sångbok kommit ut, ”Sånger i Rikets tjänst”, som skulle användas vid tjänstemötena varje vecka.b I Informationer (nu Tjänsten för Guds kungarike) för december 1944 (på engelska) meddelades det att andra möten också skulle inledas och avslutas med sång. Sång blev återigen en del av tillbedjan av Jehova.

”Sjung i era hjärtan till Jehova”

Värdet av innerlig sång framgår av våra bröders erfarenhet i Östeuropa och i Afrika. De har upplevt motstånd och förföljelse i många år. Lothar Wagner satt sju år i ensamcell. Hur kunde han hålla ut? ”I flera veckor koncentrerade jag mig på att komplettera mitt minnesförråd av Rikets sånger. När jag inte kom ihåg texten exakt, hittade jag helt enkelt på en eller två strofer. ... Vilket rikt förråd av uppmuntrande och uppbyggande tankar våra Rikets sånger innehåller!” — Jehovas vittnens årsbok för 1974, sidorna 226–228.

Under de fem år som Harold King satt i ensamcell på grund av sitt trogna ställningstagande fann han tröst i att skriva och sjunga lovsånger till Jehova. Flera av hans kompositioner används nu av Jehovas vittnen i deras tillbedjan. Den glädje som är förbunden med sång håller modet uppe. Men vi skall inte behöva uppleva förföljelse för att inse värdet av att sjunga lovsånger till Gud.

Alla som tillhör Jehovas folk kan finna glädje i att sjunga. Även om vi kanske inte har så lätt att uttrycka oss verbalt, kan vi ge uttryck åt våra känslor gentemot Jehova när vi sjunger orden i våra sånger. Aposteln Paulus visade hur vi kan finna glädje i att sjunga lovsånger, när han uppmanade de kristna: ”Tala sinsemellan med psalmer och lovsånger till Gud och andliga sånger, sjung och ackompanjera er med musik i era hjärtan till Jehova.” (Efesierna 5:19) När våra hjärtan är uppfyllda av andliga ting, finner vi att vi gärna ger uttryck åt detta i sång. Nyckeln till bättre sång är således en rätt hjärteinställning.

Att vi har ett gott förhållande till Jehova bidrar till att vi känner oss glada. Det driver oss till att lovprisa Jehova i tal och sång. (Psalm 146:2, 5) Vi sjunger med känsla om sådant som vi gläds åt. Om vi tycker om sången eller de känslor den uttrycker, kommer vi troligen att sjunga med verklig känsla.

Man måste inte ta i och sjunga väldigt högt för att sjunga med känsla. Att sjunga mycket högt är inte nödvändigtvis synonymt med att sjunga bra. Att sjunga så tyst att det knappast hörs är inte heller bra. Somliga hörs tydligt även när de sjunger mjukt, därför att deras röst har en naturlig resonans. En del av utmaningen i att sjunga bra i grupp är att man lär sig att smälta in. Vare sig man sjunger i stämmor eller unisont, blir sången njutbar och harmonisk, om man anpassar styrkan i rösten efter dem som man har omkring sig. Kristen blygsamhet och ett lyssnande öra hjälper en att uppnå balans när det gäller att sjunga med glöd och ändå inte överrösta andra. De som är duktiga att sjunga eller som har en särskilt vacker sångröst bör emellertid aldrig avrådas från att sjunga ut. En vacker röst kan utgöra ett fint stöd för en församling som sjunger lovsånger till Jehova.

Sången vid våra möten ger oss också en fin möjlighet att sjunga i stämmor. De som kan sjunga i stämmor utan hjälp av noter eller med ledning av noterna för de olika stämmorna i sångboken uppmuntras att göra det. De kan därigenom bidra till att musiken låter ännu vackrare.c

En del säger kanske: ”Jag kan inte sjunga rent” eller: ”Jag har en hemsk röst. Den spricker när jag försöker ta höga toner.” De är därför blyga när de sjunger, också i Rikets sal. Sanningen är den att Jehova inte tycker att någon som sjunger till hans lov har en ”hemsk” röst. Precis som man kan förbättra sin talförmåga genom övning och genom att följa de fina förslag som ges i skolan i teokratisk tjänst, kan man också förbättra sin sångröst. Somliga har förbättrat rösten helt enkelt genom att nynna medan de utför sina dagliga sysslor. Att nynna hjälper en att kunna hålla tonen. Vid lämpliga tillfällen, när man är ensam eller arbetar där man inte stör andra, får man utmärkt övning för rösten om man sjunger Rikets sånger. Dessutom försätts man i en glad och avspänd sinnesstämning.

Man kan också sjunga några Rikets sånger när man träffas för sällskaplig samvaro. Att sjunga Rikets sånger, kanske till ackompanjemang av gitarr eller piano eller av Sällskapets pianoinspelningar, ger samvaron en andlig inriktning. Det hjälper oss också att lära oss sångerna, så att vi kan sjunga dem bättre vid mötena i församlingen.

För att hjälpa församlingarna att sjunga entusiastiskt vid mötena har Sällskapet gjort skivinspelningar med musikackompanjemang. Den som sköter ljudanläggningen bör vara uppmärksam på volymen, när skivorna spelas. Om musiken inte spelas tillräckligt högt, kanske församlingen inte vågar sjunga ut ordentligt. Om den broder som sköter ljudanläggningen sjunger med i sången tillsammans med församlingen, är det lättare för honom att avgöra om musiken ger det stöd för sången som behövs.

Lovprisa Jehova med melodier

När vi sjunger får vi tillfälle att uttrycka våra känslor gentemot vår Skapare. (Psalm 149:1, 3) Men vi uttrycker inte bara känslor. Sången är också ett behärskat, förståndsmässigt och glädjefullt uttryck av lovprisning. Att vi verkligen engagerar oss i sången i församlingen kan hjälpa oss att inrikta sinnet och hjärtat på det program som följer och kan sporra oss att öka vår andel i tillbedjan av Jehova. Även om sången i huvudsak påverkar känslorna, kan orden också ge oss undervisning. Genom att vi på det här sättet yttrar oss unisont förbereder vi ödmjukt våra hjärtan, så att vi kan ta emot undervisning tillsammans som ett församlat folk. — Jämför Psalm 10:17.

Sång kommer alltid att vara en del av tillbedjan av Jehova. Vi har därför utsikten att för evigt få dela psalmistens känslor: ”Jag skall lovprisa Jehova under min livstid. Jag skall lovprisa min Gud med melodier, så länge jag är till.” — Psalm 146:2.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 27]

Förslag som hjälper dig att sjunga bättre

1. Håll upp sångboken när du sjunger. Det hjälper dig att andas naturligare.

2. Ta ett djupt andetag före varje strof.

3. Öppna munnen lite mer än du till en början tycker känns naturligt. Det ökar röststyrkan och resonansen.

4. Tänk framför allt på den känsla sången vill förmedla.