Inympning av sticklingar på olivträd

På Bibelns tid var det vanligt att man ympade in sticklingar på träd. Man brukade ta en stickling från ett träd som bar god frukt och ympa in på ett träd som bar dålig frukt för att på så sätt höja kvaliteten på frukten på det dåliga trädet. Aposteln Paulus anspelade på den här metoden i sin liknelse om ett olivträd. (Rom 11:17–24) Han liknade smorda icke-judar vid grenar från ett vilt olivträd som hade ympats in på ett ädelt olivträd. (Rom 11:24) En romersk soldat och jordbrukare som levde under det första århundradet, Lucius Junius Moderatus Columella, skrev böcker om jordbruk, och han nämnde särskilt en sådan här metod. Om man hade friska olivträd som ändå inte bar frukt rekommenderade han följande metod: ”Dem skall man borra i med en gallisk borr och i hålet sätta trångt en grön kvist av vildoliv. På det sättet blir trädet fruktbart liksom efter en parning med ett fruktbart anlag.” (Tolv böcker om lantbruk, översättning av Sten Hedberg) Paulus liknelse var en livfull påminnelse om att alla smorda kristna, oavsett om de var judar eller inte, skulle vara enade. (Rom 2:28, 29; 11:17, 18) På bilden ses olika metoder för ympning som kan ha varit i bruk under det första århundradet v.t.

1. Ett hål borras i en gren, och en stickling från ett annat träd sätts dit.

2. Snitt görs i barken i slutet av en avhuggen gren, flera sticklingar sätts dit och binds fast.

3. En bit av barken på en gren skärs bort, och i öppningen binds ett skott fast som fortfarande sitter kvar på en barkbit.