C3
Verser där namnet Jehova inte förekommer i direkta eller indirekta citat i 1 Korinthierna
1 KORINTHIERNA 4:4 ”Den som bedömer mig är Jehova”
SKÄL: Tillgängliga grekiska handskrifter använder ordet ”Herre” (Kỵrios) i den här versen. I de kristna grekiska skrifterna används titeln ”Herre” ofta om Jehova Gud eller om Jesus Kristus, beroende på sammanhanget. I det här fallet syftar det på Jehova Gud. Sammanhanget visar att Paulus inte bekymrade sig över att bedömas av människor som, utan att ha rätt till det, fungerade som en ”mänsklig domstol” som dömde honom. Han litade inte ens på sin egen bedömning av sig själv. (1 Korinthierna 4:1–3) I de hebreiska skrifterna beskrivs Jehova Gud som den som granskar och bedömer sina tjänare. (Psalm 26:2; 66:10; 139:23; Ordspråksboken 21:2; Jeremia 20:12) Därför skulle det vara logiskt att Paulus ville att Jehova skulle bedöma honom. Dessutom har forskare påpekat att det saknas bestämd artikel framför Kỵrios, trots att den förväntas grammatiskt sett. I det här sammanhanget gör avsaknaden av artikel att Kỵrios får samma funktion som ett egennamn, precis som i många andra fall. Kopplingen till de hebreiska skrifterna och avsaknaden av bestämd artikel på grekiska ger alltså goda skäl till att använda Guds namn i den här versen. (Se Tillägg C1.)
STÖD:
I A Handbook on Paul’s First Letter to the Corinthians av Paul Ellingworth och Howard A. Hatton, 1994, finns på sidan 90 denna kommentar om 1 Korinthierna 4:4: ”Verbet som har översatts med bedömer är återigen anakrinō och syftar antagligen fortfarande på bedömningsprocessen, men den här gången är det Gud som bedömer. Herren har ingen bestämd artikel på grekiska, och det kan tyda på att betydelsen är: ’Det är bara den som är Herre som har rätt att förhöra mig.’”
I boken The First Epistle of Paul the Apostle to the Corinthians, utgiven av John Parry, 1916, står det på sidan 75 om förekomsten av Kỵrios (Herre) i 1 Korinthierna 4:4: ”Det är anmärkningsvärt att Sankt Paulus aldrig använder κύριος utan bestämd artikel utom i citat från eller anspelningar på GT [Gamla testamentet], där han definitivt använder samma slags språk som LXX [Septuaginta], eller efter prepositioner och i genitiv efter substantiv utan bestämd artikel. Undantaget är här och i Rom[arna 14:6]. Om κύριος [Kỵrios] på dessa två ställen [Romarna 14:6; 1 Korinthierna 4:4] helt enkelt betyder ’Kristus’ är det svårt att förstå varför artikeln har utelämnats. Det är kanske bättre att erkänna att frånvaron av artikeln framhäver den rätt Personen som avses har när det gäller att granska och döma – ’Han som bedömer mig är Herre’ och har därför full myndighet.”
I NIV Faithlife Study Bible, 2017, står det om 1 Korinthierna 4:4: ”Han [Paulus] förlitar sig inte på sitt eget samvete, utan på att Gud ska bedöma hans trohet.”
REFERENSER: J7, 8, 10, 17, 18, 23, 24, 28–33, 41, 65, 66, 93, 95, 100, 106, 115, 125, 138, 139, 146, 187, 310, 323, 324
1 KORINTHIERNA 4:19 ”om Jehova vill”
SKÄL: I de flesta grekiska handskrifter till 1 Korinthierna 4:19 står det ordagrant ”om Herren skulle vilja”, och det här uttrycket översätts ofta med ”om Herren vill”. Här visar sammanhanget att det är Gud som åsyftas. I de kristna grekiska skrifterna förekommer både ordet Kỵrios (Herre) och ordet Theọs (Gud) i liknande uttryck. (Apostlagärningarna 18:21; 21:14; 1 Korinthierna 16:7; Hebréerna 6:3; Jakob 4:15) I Septuaginta används ofta det grekiska verb som här återgetts med ”vill” och det grekiska substantivet för ”vilja” i avsnitt i de hebreiska skrifterna där Guds namn förekommer. Dessutom använder några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska tetragrammet här. På grund av kopplingen till de hebreiska skrifterna och de liknande uttryck som förekommer i de kristna grekiska skrifterna kan Guds namn med rätta användas här. (Se studienoter till Apostlagärningarna 18:21; 21:14; Jakob 4:15.)
STÖD:
I referensverket Exegetical Dictionary of the New Testament, 1991, (bd 2, s. 329, 330) nämns 1 Korinthierna 4:19 som en vers där Kỵrios ”används om Jahve”.
I The Anchor Yale Bible—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 4:19: ”Kyrios syftar i det här uttrycket utan tvivel på Gud, inte den uppståndne Kristus.”
I NIV Cultural Backgrounds Study Bible av John H. Walton och Craig S. Keener, 2016, kommenteras uttrycket ”om Herren vill” i 1 Korinthierna 4:19: ”Både judar och hedningar satte ibland villkor för sina planer med fraser som ’om Gud vill ...’”
REFERENSER: J7, 8, 10, 17, 22, 23, 28–32, 41, 65, 93, 94, 100, 101, 106, 115, 145–147, 163, 323, 324
1 KORINTHIERNA 7:17 ”enligt de omständigheter som Jehova har gett”
SKÄL: Sammanhanget visar tydligt att det är Gud som avses. Det grekiska verbet merịzō, som här återgetts med ”de omständigheter ... gett”, används på andra ställen med liknande innebörd och med Gud som subjekt. I Romarna 12:3 och 2 Korinthierna 10:13 har det återgetts med ”tilldelat”, och de här bibelställena visar att det är Gud som tilldelar sina tjänare saker. En liknande tanke kommer fram i Predikaren 5:18. Med tanke på sammanhanget, det grekiska verb som används och det grekiska ordet Kỵrios bakgrund och oklara syftning, som förklaras i Tillägg C1, används Guds namn i huvudtexten. Det är värt att lägga märke till att ett antal översättningar av de kristna grekiska skrifterna använder Guds namn i den här versen.
STÖD:
I referensverket Exegetical Dictionary of the New Testament, 1991, (bd 2, s. 329, 330) nämns 1 Korinthierna 7:17 som en vers där Kỵrios ”används om Jahve”.
I The Anchor Yale Bible—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 7:17: ”Ho Kyrios [Herren] är här samma som ho theos [Gud(en)].”
REFERENSER: J28–32, 48, 65, 93, 94, 100, 101, 106, 115, 125, 144, 146, 167, 310
1 KORINTHIERNA 10:9 ”Vi ska inte heller sätta Jehova på prov”
SKÄL: I många grekiska handskrifter förekommer uttrycket ”Herren” (ton Kỵrion) här. I ett fåtal handskrifter står det ”Gud(en)” (ton Theọn). Och i vissa grekiska handskrifter står det ”Kristus” (ton Christọn). Denna lydelse finns i huvudtexten i Nestle-Alands grekiska textutgåva och i flera moderna översättningar. Men det är inte alla forskare som menar att det stod ”Kristus” i den ursprungliga texten. Westcott och Horts grekiska textutgåva (1881) och den grekiska textutgåva som getts ut av Tyndale House, Cambridge (2017), använder till exempel ton Kỵrion (”Herren”) i huvudtexten. Med tanke på kopplingen till de hebreiska skrifterna finns det skäl att tro att Guds namn ursprungligen stod i den här versen men senare ersattes av titeln ”Herren” eller ”Kristus”. Paulus hänvisar här till tillfällen då israeliterna satte Jehova Gud på prov, vilket beskrivs i 2 Moseboken 16:2, 3; 17:2, 3, 7 och 4 Moseboken 14:22. Det grekiska ordet för ”sätta på prov” (ekpeirạzō) används även i Matteus 4:7 och Lukas 4:12, där Jesus citerar från 5 Moseboken 6:16. En mer ordagrann återgivning av den hebreiska texten där lyder: ”Ni ska inte sätta Jehova, er Gud, på prov, som ni satte honom på prov i Massah.” Det grekiska ordet för ”sätta ... på prov” i 1 Korinthierna 10:9 används också i Septuaginta i 5 Moseboken 6:16, och där förekommer Guds namn i den hebreiska texten. Händelsen vid Massah beskrivs i 2 Moseboken 17:1–7, och där frågar Mose folket: ”Varför sätter ni Jehova på prov?” I den senare halvan av 1 Korinthierna 10:9 säger Paulus: ”som några av dem gjorde [eller ”satte honom på prov”], vilket ledde till att de blev dödade av ormar”. Det syftar på det som beskrivs i 4 Moseboken 21:5, 6. Där står det att folket ”klagade på Gud och Mose”. Sedan står det: ”Då lät Jehova giftiga ormar komma in bland folket.” Paulus kan också ha anspelat på Psalm 78:18, där psalmisten säger att israeliterna ”utmanade [ordagrant ”prövade”, fotnot] Gud i sitt hjärta”. De här bibelställena visar tydligt att det var Gud som israeliterna satte på prov. Så med tanke på sammanhanget och kopplingen till de hebreiska skrifterna finns det starka skäl att använda Guds namn här.
STÖD:
I The Anchor Yale Bible—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 10:9: ”De flesta äldre kommentatorer föredrog lydelsen kyrion [Herren] och förstod det som i LXX [Septuaginta] i betydelsen Jahve.”
I boken The First Epistle of Paul the Apostle to the Corinthians, utgiven av John Parry, 1916, står det på sidan 147 om 1 Korinthierna 10:9: ”Vi kan inte dra slutsatsen att Sankt Paulus menade att israeliterna ’frestade Kristus’ ... Även om man tar hänsyn till v. 4 vore det inte naturligt att säga att israeliterna frestade Kristus.”
I artikeln ”The Tetragram and the New Testament” av George Howard, publicerad i tidskriften Journal of Biblical Literature för mars 1977, ges följande kommentar om 1 Korinthierna 10:9: ”Avsnittet är en anspelning på 4 Mo[seboken] 21:5, 6, där MT [den hebreiska masoretiska texten] säger att Jhwh sände eldormar bland folket. Med tanke på Qumrandokumenten är det möjligt att tetragrammet ursprungligen stod i Paulus ord. I så fall är det högst troligt att det först ersattes av θεόν [theọn] och κύριον [kỵrion] och att Χριστόν [Christọn] är en senare tolkning gjord av avskrivare.”
I A Critical and Exegetical Commentary on the First Epistle of St Paul to the Corinthians av Archibald Robertson och Alfred Plummer, 1911, kommenteras 1 Korinthierna 10:9: ”I NT [Nya testamentet] betyder ὁ Κύριος [ho Kỵrios] vanligtvis ’vår Herre’; men det här är verkligen inte alltid fallet, och här betyder det med största sannolikhet Jehova, som 4 Mo[seboken 21:4–9] och Ps[alm 78:18] visar.”
I The Interpretation of St. Paul’s First and Second Epistles to the Corinthians av R.C.H. Lenski står det på sidan 397 om 1 Korinthierna 10:7: ”Citatet är hämtat från 2 Mo[seboken] 32:6 i LXX [Septuaginta], som beskriver ett fall av indirekt avgudadyrkan, nämligen den uppsluppna högtiden i samband med guldkalven. Denna staty var avgudisk trots att den var avsedd för Jehova. Men Paulus fokuserar på högtiden, som helt och hållet följde mönstret för avgudadyrkan. På så sätt bevisar Paulus sin poäng för korinthierna, som även de trodde att de kunde bevara sitt förhållande till Jehova samtidigt som de – under förevändningen att de använde sin frihet – åt, drack och roade sig vid avgudiska högtider.” Lenski säger sedan om vers 9: ”Att sätta Herren på prov innebär att man tänjer på gränserna för att se om han kommer att visa sig vara Gud genom att straffa dem som på detta sätt sätter honom på prov.”
REFERENSER: J7, 8, 10, 17, 18, 22, 23, 46, 65, 95, 96, 100, 101, 125, 138, 139, 145, 147, 167, 291, 295, 322–324
1 KORINTHIERNA 10:21a ”Jehovas bägare”
SKÄL: Tillgängliga grekiska handskrifter lyder ”Herres bägare”, men det finns goda skäl till att använda Guds namn i huvudtexten. I det här avsnittet varnar Paulus för avgudadyrkan. Han kan ha tänkt på den bägare med vin som symboliserade Kristus blod vid Herrens kvällsmåltid, som han nämner bara fem verser tidigare. (1 Korinthierna 10:16) Där kallas den ”välsignelsens bägare som vi välsignar”. När Jesus instiftade minneshögtiden uttalade han en välsignelse, eller frambar en bön, innan han skickade bägaren till sina lärjungar. (Matteus 26:27, 28; Lukas 22:19, 20) På liknande sätt ber man för bägaren innan de som ingår i det nya förbundet dricker från den. Men det var Jehova som tillhandahöll Jesus lösenoffer, och det var till Jehova som Jesus frambar värdet av sitt offer. Det var Jehova som bestämde hur offret skulle användas, och det var även Jehova som förutsade och instiftade det nya förbundet. (Jeremia 31:31–34) Så det är passande att säga att det är ”Jehovas bägare” och ”Jehovas bord”. Det är värt att lägga märke till att det inte finns någon bestämd artikel framför Kỵrios i den här versen, trots att den förväntas grammatiskt sett, och därigenom får Kỵrios samma funktion som ett egennamn. Dessutom innehåller följande vers, 1 Korinthierna 10:22, där Kỵrios också förekommer, en tydlig anspelning på 5 Moseboken 32:21. Sammanhanget till den versen (5 Moseboken 32:19–21) visar att det är Jehova som säger: ”De har väckt mitt raseri [eller ”min svartsjuka”, fotnot] med gudar som inte är gudar.” Så med tanke på sammanhanget, kopplingen till de hebreiska skrifterna och avsaknaden av bestämd artikel används Guds namn i huvudtexten.
STÖD:
I referensverket A Commentary on the New Testament From the Talmud and Hebraica av John Lightfoot, 1989 års tryckning, (bd 4) kommenteras uttrycket ”Herres bord”, som används tillsammans med uttrycket ”Herres bägare” i 1 Korinthierna 10:21: ”Den Högstes bord, en fras som inte är ovanlig bland talmudisterna för altaret.”
REFERENSER: J7, 8, 10, 24, 32, 41, 65, 80, 94, 100, 115, 146, 255
1 KORINTHIERNA 10:21b ”Jehovas bord”
SKÄL: Tillgängliga grekiska handskrifter lyder ”Herres bord” här. Uttrycket ”Jehovas bord” anses i allmänhet vara ett citat från eller en anspelning på Malaki 1:7. Där kallas altaret som man frambar offer på i Jehovas tempel för ”Jehovas bord”, och i det uttrycket förekommer tetragrammet i den hebreiska texten. Tillgängliga avskrifter av Septuaginta återger Malaki 1:7 med en lydelse som liknar den i 1 Korinthierna 10:21b. (Se studienot till 1 Korinthierna 10:21.) Det är värt att lägga märke till att det inte finns någon bestämd artikel framför Kỵrios i den här versen, trots att den förväntas grammatiskt sett, och därigenom får Kỵrios samma funktion som ett egennamn. Så med tanke på sammanhanget, kopplingen till de hebreiska skrifterna och avsaknaden av bestämd artikel på grekiska används Guds namn i huvudtexten. (Se kommentar till 1 Korinthierna 10:21a.)
STÖD:
I boken The First Epistle of Paul the Apostle to the Corinthians, utgiven av John Parry, 1916, kommenteras på sidan 153 uttrycket ”Herrens bord” som förekommer i 1 Korinthierna 10:21: ”Beskrivningen av altaret som ett bord förmedlar tanken på att Herren är värden. Det är en känd tanke från GT [Gamla testamentet].” (Se kommentar till 1 Korinthierna 10:21a.)
REFERENSER: J7, 8, 10, 24, 32, 41, 65, 80, 94, 100, 115, 146, 255
1 KORINTHIERNA 10:22 ”Eller ska vi ’väcka Jehovas svartsjuka’?”
SKÄL: Här visar sammanhanget att Kỵrios syftar på Gud. Paulus varnar de kristna för att väcka Jehovas svartsjuka vrede genom att ägna sig åt avgudadyrkan. Paulus gör det genom att anspela på det Mose skrev i 5 Moseboken 32:21, även om det inte är ett direkt citat. Sammanhanget, 5 Moseboken 32:19–21, visar att det är Jehova som säger till sitt folk: ”De har väckt mitt raseri [eller ”min svartsjuka”, fotnot] med gudar som inte är gudar.” Så både sammanhanget och kopplingen till de hebreiska skrifterna ger stöd för att använda namnet Jehova i huvudtexten.
STÖD:
I The Interpretation of St. Paul’s First and Second Epistles to the Corinthians av R.C.H. Lenski står det om 1 Korinthierna 10:22: ”Paulus anspelar på 5 Mo[seboken] 32:21.” Guds namn förekommer i den hebreiska grundtexten till 5 Moseboken 32:19.
I Holman New Testament Commentary—I & II Corinthians av Richard L. Pratt jr, 2000, kommenteras 1 Korinthierna 10:22: ”Korinthierna behövde fly från avgudadyrkan eftersom de riskerade att väcka Guds vrede på ett liknande sätt som israeliterna på Moses tid.”
I The Anchor Yale Bible—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 10:22: ”De forntida israeliternas avgudiska handlingssätt väckte Jahves vrede, och Paulus kommentar anspelar på nedtecknade skildringar om sådan vrede, till exempel i Moses sång i 5 Mo[seboken] 32:21: ’De har eggat mig till svartsjuka med det som inte är en gud (ep’ ou theō); de har provocerat mig med sina avgudar.’”
REFERENSER: J7, 8, 10, 14, 32, 35, 41, 61, 65, 74, 80, 88, 94, 100, 115, 130, 145–147, 255, 273
1 KORINTHIERNA 11:32 ”fostras vi av Jehova”
SKÄL: I de hebreiska skrifterna omtalas Jehova Gud som den som fostrar, eller tillrättavisar, sina tjänare. (5 Moseboken 11:2) Exempelvis citerar Paulus i Hebréerna 12:5, 6 från Ordspråksboken 3:11, 12, där det står: ”Min son, förkasta inte Jehovas fostran, ... för dem som Jehova älskar tillrättavisar han.” I detta bibelställe som Paulus citerar från återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH), och därför används namnet Jehova i huvudtexten till Hebréerna 12:5, 6 i Nya världens översättning. De grekiska ord som återgetts med ”fostran” i Hebréerna 12:5, ”tillrättavisar” i Hebréerna 12:6 och ”fostras” i 1 Korinthierna 11:32 är samma ord som de som används i Ordspråksboken 3:11, 12 i Septuaginta och som återgetts med ”fostran” och ”tillrättavisar”. Så Paulus ord om att bli tillrättavisad och fostrad påminner om detta bibliska ordspråk i de hebreiska skrifterna. Kopplingen till de hebreiska skrifterna ger alltså stöd för att använda Guds namn i huvudtexten till 1 Korinthierna 11:32. Det är värt att lägga märke till att den bestämda artikeln saknas framför det grekiska ordet Kỵrios i den här versen i många grekiska handskrifter. I textkritiska utgåvor av den grekiska texten har den bestämda artikeln därför på senare tid antingen satts inom hakparentes (Nestle-Alands grekiska textutgåva) eller inte tagits med alls i huvudtexten (textutgåvor av Society of Biblical Literature och av Tyndale House, Cambridge). Avsaknaden av bestämd artikel framför Kỵrios ger det samma funktion som ett egennamn.
STÖD:
I boken Synonyms of the Old Testament, andra upplagan, 1897, kommenterade Robert Baker Girdlestone, tidigare rektor för Wycliffe Hall, Oxford, användningen av Guds namn i Nya testamentet. Uttalandet gjordes innan man upptäckte att den grekiska Septuaginta ursprungligen innehöll namnet Jehova. Girdlestone sa: ”Om man hade behållit ordet [Jehova] i denna översättning [Septuaginta], eller om man i varje fall hade använt ett grekiskt ord för Jehova och ett annat för Adonaj, skulle en sådan praxis utan tvivel ha följts i predikningarna och diskussionerna i NT [Nya testamentet]. I så fall skulle vår Herre, när han citerade den 110:e psalmen, inte ha sagt: ’Herren sa till min Herre’, utan i stället ha sagt: ’Jehova sa till Adoni.’” Girdlestone fortsatte med att beskriva svårigheten med att avgöra var Guds namn ursprungligen förekom i Nya testamentet: ”Om en kristen språkkunnig skulle översätta det grekiska testamentet till hebreiska, hade han varje gång ordet Κύριος [Kỵrios] förekom behövt överväga om något i sammanhanget kunde visa vilket som måste vara det motsvarande hebreiska uttrycket. Ja, denna svårighet skulle uppstå vid översättning av NT till vilket språk som helst om titeln Jehova hade tagits med i [Septuaginta-översättningen av] GT [Gamla testamentet]. De hebreiska skrifterna skulle vara vägledande i många avsnitt: Varje gång uttrycket ’Herrens ängel’ förekommer, vet vi följaktligen att ordet Herren står för Jehova; vi kan dra samma slutsats när det gäller uttrycket ’Herrens ord’ om vi följer mönstret i GT; detsamma gäller titeln ’härskarornas Herre’. När däremot uttrycket ’min Herre’ eller ’vår Herre’ förekommer, skulle vi veta att ordet Jehova inte bör användas och att vi i stället bör använda Adonaj eller Adoni. Men det skulle fortfarande finnas många avsnitt där man inte skulle kunna fastställa några regler.” Som det framgår av nedanstående referenser har ett antal bibelöversättare valt att använda Guds namn i den här versen. Vissa använder de hebreiska bokstäverna, tetragrammet. Andra använder varianter som Yahweh, YAHVAH eller YHWH.
REFERENSER: J16, 18, 32, 65, 94, 95, 100, 101, 115, 125, 145–147, 167, 201, 310, 323, 324
1 KORINTHIERNA 14:21 ”säger Jehova”
SKÄL: I samband med att Paulus talar om att mirakulöst kunna tala andra språk citerar han från Jesaja 28:11, 12. Där omnämner bibelskribenten Jehova i tredje person som den som talar (”ska han tala”). Men Paulus lägger fram det som om Gud talar i första person (”ska jag tala”). Så för att det ska bli tydligt vem det är som gör det här uttalandet lägger Paulus till en fras efter citatet, som enligt tillgängliga grekiska handskrifter lyder ”säger Herre”. Men den här frasen förekommer hundratals gånger i Septuaginta som en översättning av den hebreiska frasen ”säger Jehova” och liknande. Sådana exempel finns i Jesaja 1:11; 48:17; 49:18 (citeras i Romarna 14:11); 52:4, 5. Så kopplingen till de hebreiska skrifterna ger stöd åt att denna fras i 1 Korinthierna 14:21 återges med ”säger Jehova”. Det är värt att lägga märke till att det inte finns någon bestämd artikel framför Kỵrios i den här versen, trots att den förväntas grammatiskt sett, och därigenom får Kỵrios samma funktion som ett egennamn.
STÖD:
I referensverket Exegetical Dictionary of the New Testament, 1991, (bd 2, s. 329, 330) nämns 1 Korinthierna 14:21 som en vers där Kỵrios ”används om Jahve”.
I The Anchor Yale Bible—First Corinthians: A New Translation with Introduction and Commentary av Joseph A. Fitzmyer, 2008, (bd 32) står det om 1 Korinthierna 14:21: ”Paulus citerar en variant av Jes[aja] 28:11, 12d och använder då några av Jesajas ord.” Referensverket fortsätter med att beskriva bakgrunden till citatet: ”Så folket i Efraim och Juda skulle motvilligt behöva lyssna på Jahves ord genom invaderande fiender som talade assyriska.”
I A Critical and Exegetical Commentary on the Second Epistle to the Corinthians av Margaret E. Thrall, 2004, nämns 1 Korinthierna 14:21 i en kommentar till 2 Korinthierna 3:16, 17 som en vers där κύριος [Kỵrios] ”syftar på Jahve”.
REFERENSER: J7, 8, 10–12, 14, 16–18, 22–24, 28–36, 38, 40–43, 46, 47, 52, 59–61, 65, 66, 88, 90, 93, 95, 96, 99–102, 104–106, 114, 115, 117, 125, 130, 136, 144–147, 149, 154, 164–166, 178, 187, 195, 201, 203, 209, 210, 217, 237–239, 244, 250, 265, 269, 271, 273, 275, 279, 283, 287, 290, 295–297, 310, 323, 324
1 KORINTHIERNA 16:7 ”om Jehova tillåter det”
SKÄL: Tillgängliga grekiska handskrifter använder ordet Kỵrios (Herren) här. I liknande uttryck i de kristna grekiska skrifterna förekommer både ordet Kỵrios (Herre) och ordet Theọs (Gud). Eftersom det i de sammanhangen syftar på Gud är det rimligt att dra slutsatsen att ”Herren” även i det här sammanhanget syftar på Gud. (Apostlagärningarna 18:21; 21:14; 1 Korinthierna 4:19; Hebréerna 6:3; Jakob 4:15) Dessutom använder en del hebreiska översättningar av de kristna grekiska skrifterna tetragrammet här. Så med tanke på liknande uttryck på andra ställen i de kristna grekiska skrifterna och uttryckens koppling till de hebreiska skrifterna kan Guds namn med rätta användas här. (Se studienoter till Apostlagärningarna 18:21; 21:14; Jakob 4:15.)
STÖD:
I en not till 1 Korinthierna 16:7 i The Expositor’s Bible Commentary, 1976, (bd 10) säger W. Harold Mare: ”’Om Herren tillåter’ framhäver Paulus fullständiga tillit till Guds vilja i sitt liv.”
I NIV Cultural Backgrounds Study Bible av John H. Walton och Craig S. Keener, 2016, kommenteras uttrycket ”om Herren tillåter”, som förekommer i 1 Korinthierna 16:7: ”Både judar och hedningar lade ofta till ett förbehåll till sina planer och sa ’om Gud vill’ eller liknande.”
REFERENSER: J7, 8, 10, 14, 16–18, 22, 23, 32, 65, 94, 95, 100, 101, 115, 125, 138, 145–147, 167, 310, 322–324
1 KORINTHIERNA 16:10 ”arbetar för Jehova”
SKÄL: Tillgängliga grekiska handskrifter använder ordet ”Herre” (Kỵrios) i den här versen, och uppenbarligen avses Jehova Gud. Det är värt att lägga märke till att det inte finns någon bestämd artikel framför Kỵrios i den här versen, trots att den förväntas grammatiskt sett, och därigenom får Kỵrios samma funktion som ett egennamn.
STÖD:
I boken The First Epistle of Paul the Apostle to the Corinthians, utgiven av John Parry, 1916, står det på sidan 248 om 1 Korinthierna 16:10: ”Det artikellösa Κύριος [Kỵrios] verkar bara användas om Kristus efter en prep[osition] eller när det står i gen[itiv] efter ett artikellöst subst[antiv]. (Rom[arna 14:6]): här är det därför = τοῦ θεοῦ [Gud].” Samma bok säger också att det grekiska ord för ”arbetar” som används här i 1 Korinthierna 16:10 (ẹrgon) även förekommer i Romarna 14:20 och Johannes 6:28 i uttrycken ”Guds verk” och ”det Gud vill att vi ska göra”. Det stöder också att den Herre som åsyftas här är Jehova Gud.
REFERENSER: J7, 8, 10, 14, 16–18, 24, 28–32, 65, 93–95, 100, 101, 106, 115, 146, 310, 323, 324