”Själ” och ”ande” – Vad betyder egentligen de här begreppen?

VAD tänker du på när du hör orden ”själ” och ”ande”? Många tror att de här orden avser något osynligt och odödligt som finns inom oss. De tror att den här osynliga delen av människan lämnar kroppen vid döden och lever vidare. Eftersom den uppfattningen är så vanlig, blir många förvånade när de får veta att det inte är vad Bibeln lär. Vad är då själen och anden enligt Guds ord?

Vi skall först undersöka begreppet ”själ”. Du kommer kanske ihåg att Bibeln ursprungligen skrevs på hebreiska och grekiska. De ord i Bibelns grundtext som ofta har återgetts med ”själ” är det hebreiska ordet nẹfesh och det grekiska ordet psykhẹ̄. De här två orden förekommer mer än 800 gånger i Bibeln, och i Nya världens översättning har de konsekvent återgetts med ”själ”. När du undersöker hur ordet ”själ” används i Bibeln, kommer du att se att det huvudsakligen avser 1) människor, 2) djur och 3) det liv som en person eller ett djur har. Vi skall se på några bibelställen där ordet ”själ” används i de här tre betydelserna.

Människor. ”I Noas dagar ... [blev] några få, det vill säga åtta själar, tryggt ... burna igenom vattnet.” (1 Petrus 3:20) Här är det tydligt att ordet ”själ” står för människor – Noa, hans hustru, hans tre söner och deras hustrur. Och i 2 Moseboken 16:16 nämns några anvisningar som israeliterna fick när det gällde att samla manna: ”Samla upp något av det ... efter det antal själar som var och en av er har i sitt tält.” Hur mycket manna de skulle samla berodde alltså på hur många personer det fanns i varje familj. Några andra exempel på att Bibeln använder ordet ”själ” med avseende på människor finns i 1 Moseboken 46:18; Josua 11:11; Apostlagärningarna 27:37 och Romarna 13:1.

Djur. I Bibelns skapelseberättelse läser vi: ”Gud sade vidare: ’Må det i vattnet vimla fram ett vimmel av levande själar, och må flygande skapelser flyga över jorden i himlens öppna rymd.’ Och Gud sade vidare: ’Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, husdjur och andra djur som rör sig och jordens vilda djur enligt deras arter.’ Och det blev så.” (1 Moseboken 1:20, 24) I de här verserna omtalas både fiskar, husdjur och vilda djur som själar. Fåglar och andra djur kallas också själar i 1 Moseboken 9:10; 3 Moseboken 11:46 och 4 Moseboken 31:28.

Det liv som en person har. På några ställen används ordet ”själ” i betydelsen ”liv som en person”. Jehova sade till Mose: ”Alla de män som jagade din själ är döda.” (2 Moseboken 4:19) Vad var det Moses fiender jagade? De var ute efter hans liv. När Bibeln berättar om det tillfälle då Rakel födde sin son Benjamin säger den att ”hennes själ höll på att gå ut – ty hon dog”. (1 Moseboken 35:16–19) Rakel förlorade livet. Tänk också på Jesu ord: ”Jag är den rätte herden; den rätte herden ger ut sin själ till förmån för fåren.” (Johannes 10:11) Jesus gav sin själ, dvs. sitt liv, för människorna. I de här bibelverserna är det tydligt att ordet ”själ” används i betydelsen ”liv som en person”. Fler exempel där ordet ”själ” har den här innebörden hittar du i 1 Kungaboken 17:17–23; Matteus 10:39; Johannes 15:13 och Apostlagärningarna 20:10.

Som du kommer att se när du fortsätter att studera Bibeln, förekommer ordet ”själ” inte på något ställe tillsammans med orden ”odödlig” eller ”evig”. Bibeln säger tvärtom att en själ är dödlig, dvs. att den kan dö. (Hesekiel 18:4, 20) Därför kallar Bibeln en som är död för en ”död själ”. (3 Moseboken 21:11)

Vi skall nu se på hur Bibeln använder ordet ”ande”. Somliga tror att ”ande” bara är ett annat ord för ”själ”. Men så är det inte. Bibeln visar tydligt att ”ande” och ”själ” är två olika begrepp. Vad är skillnaden?

De ord i Bibelns grundtext som många gånger har återgetts med ”ande” är det hebreiska ordet rụach och det grekiska ordet pneuma. Bibeln själv visar vad de här orden avser. I Psalm 104:29 sägs det: ”Du [Jehova] tar bort deras ande [rụach] – de dör och vänder åter till stoft.” Och i Jakob 2:26 står det att ”kroppen utan ande [pneuma] är död”. I de här verserna avser alltså ”ande” det som ger liv åt en kropp. Utan ande är kroppen död. Därför översätts ordet rụach inte bara med ”ande” i Bibeln utan också med ”kraft” i uttrycket ”livskraft”. Ett exempel på detta har vi i det som Gud sade om den stora översvämningen på Noas tid: ”Jag låter den stora översvämningen komma med sina vattenmassor över jorden för att bringa fördärv över allt kött under himlen, allt som livskraften [”-kraften”: rụach] är verksam i.” (1 Moseboken 6:17; 7:15, 22) Det är alltså fråga om en osynlig kraft (livsgnistan) som ger liv åt alla levande skapelser.

Själen och anden är inte ett och detsamma. Kroppen behöver anden ungefär på samma sätt som en radio behöver elektricitet – dvs. för att fungera. Tänk till exempel på en bärbar radio. När du sätter i batterier i en sådan radio och sätter på den, ger elektriciteten som finns lagrad i batterierna så att säga liv åt radion. Utan batterier är radion död. Och en radio som får ström genom ett vägguttag slutar fungera när man drar ur kontakten. På liknande sätt är anden den kraft som ger vår kropp liv. Och precis som elektriciteten har anden inga känslor och kan inte tänka. Det är en opersonlig kraft. Men när den anden, dvs. livskraften, tas bort, dör kroppen och ”vänder åter till stoft”, som vi läste tidigare i Psalm 104.

I Predikaren 12:7 nämns vad som händer när människan dör: ”Stoftet [kroppen] återvänder till jorden, där det tidigare var, och anden återvänder till den sanne Guden, som gav den.” När anden, livskraften, lämnar kroppen, dör kroppen och återvänder till jorden som den kom från. Och livskraften återvänder till Gud som den kom från. (Job 34:14, 15; Psalm 36:9) Det betyder inte att livskraften bokstavligen far genom rymden upp till himlen. Det betyder att för den som dör är allt hopp om framtida liv beroende av Jehova Gud. Hans liv är så att säga i Guds händer. Det är bara genom Guds makt som anden, livskraften, kan ges tillbaka, så att personen blir levande igen.

Det är verkligen till stor tröst att veta att det är precis vad Gud kommer att göra för alla som vilar i ”minnesgravarna”. (Johannes 5:28, 29) Vid tiden för uppståndelsen kommer Jehova att skapa en ny kropp åt en person som sover i döden och göra den levande genom att ge den ande, livskraft. Vilken lycklig tid det kommer att bli!

Om du vill lära dig mer om hur orden ”själ” och ”ande” används i Bibeln, hittar du fler upplysningar i broschyren Vad händer med oss när vi dör? och i boken Resonera med hjälp av Skrifterna (sidorna 29–33 och 346–350), båda utgivna av Jehovas vittnen.