Fördela ”landet som egendom”

1, 2. a) Vilka anvisningar får Hesekiel av Jehova? b) Vilka frågor ska vi se närmare på?

HESEKIEL har just sett en syn som måste ha fått hans tankar att gå tillbaka nästan 900 år i tiden, till den period då Mose och Josua levde. På den tiden beskrev Jehova för Mose var gränserna för det utlovade landet skulle gå, och längre fram berättade Jehova för Josua hur landet skulle fördelas mellan Israels stammar. (4 Mos. 34:1–15; Jos. 13:7; 22:4, 9) Men nu, år 593 f.v.t., ger Jehova Hesekiel och hans landsmän i uppdrag att fördela det utlovade landet mellan Israels stammar en gång till! (Hes. 45:1; 47:14; 48:29)

² Vilket budskap förmedlade den här synen till Hesekiel och de andra judarna i fångenskap? Varför är den uppmuntrande för Guds folk i vår tid? Kommer den att få en större uppfyllelse i framtiden?

3, 4. a) Vilka fyra löften förmedlade Hesekiels sista syn? b) Vilket löfte ska vi undersöka i det här kapitlet?

³ Den sista synen som Hesekiel fick se fyller nio kapitel av hans bibelbok. (Hes. 40:1–48:35) Den innehåller fyra löften som handlar om den återupprättade nationen Israel, löften som gav uppmuntran åt judarna i fångenskap. Vad var det för löften? 1) Den rena tillbedjan skulle återställas i Guds tempel. 2) Lojala präster och herdar skulle leda nationen. 3) Alla som återvände till Israel skulle få ett landområde. 4) Jehova skulle vara med dem och bo hos dem igen.

⁴ Kapitel 13 och 14 i den här boken handlade om uppfyllelsen av de två första löftena – att den rena tillbedjan skulle återställas och att lojala herdar skulle leda folket. I det här kapitlet ska vi fokusera på det tredje löftet, att alla skulle få ett landområde som arvedel. Nästa kapitel kommer att handla om löftet att Jehova skulle vara hos dem. (Hes. 47:13–21; 48:1–7, 23–29)

5, 6. a) Vilket landområde skulle delas upp? (Se den inledande bilden.) b) Vad var syftet med synen av fördelningen av landet?

⁵ Läs Hesekiel 47:14. I synen riktade Jehova Hesekiels uppmärksamhet på ett landområde som snart skulle likna ”Edens trädgård”. (Hes. 36:35) Jehova sa: ”Detta är det landområde som ni ska fördela mellan Israels 12 stammar som egendom.” (Hes. 47:13) Landområdet var Israel, det land som Guds folk skulle få återvända till. Som vi kan läsa i Hesekiel 47:15–21 gav Jehova sedan en detaljerad beskrivning av landets yttre gränser.

⁶ Vad var syftet med synen av fördelningen av landet? Beskrivningen av de exakt uppmätta gränserna försäkrade Hesekiel och de andra judarna om att deras älskade hemland definitivt skulle återställas. Tänk så uppmuntrande det måste ha varit att få ett löfte från Jehova som var så detaljerat och noggrant beskrivet! Fick Guds forntida folk verkligen ett land som sin egendom? Ja, det fick de.

7. a) Vad hände år 537 f.v.t., och vad påminner det oss om? b) Vad ska vi börja med att se närmare på?

⁷ År 537 f.v.t., ungefär 56 år efter att Hesekiel hade fått den här synen, började tusentals judar vända tillbaka till Israel och bosätta sig i landet. Det som hände då påminner om en liknande händelseutveckling bland Guds folk i modern tid. På sätt och vis har de också blivit tilldelade ett land. Hur då? Jehova har låtit sina tjänare komma in i ett andligt land. Med tanke på det kan återställelsen av det forntida utlovade landet lära oss mycket om återställelsen av Guds folks andliga land i vår tid. Men innan vi går närmare in på det ska vi se varför vi kan säga att det finns ett andligt land i dag.

8. a) Vilken nation ersatte Jehova den bokstavliga nationen Israel med? b) Vad är det andliga landet? c) När kom det andliga landet till, och vilka bor i det?

⁸ I en av Hesekiels tidigare syner hade Jehova visat att profetior om Israels återställelse skulle få en större uppfyllelse efter att hans ”tjänare David”, Jesus Kristus, hade blivit insatt som kung. (Hes. 37:24) Det hände 1914. Då hade den bokstavliga nationen Israel för länge sedan blivit ersatt som Guds folk av en nation av andliga israeliter, dvs. smorda kristna. (Läs Matteus 21:43; 1 Petrus 2:9.) Jehova ersatte alltså den bokstavliga nationen Israel med en andlig nation, men inte bara det; han ersatte också det fysiska landet Israel med ett andligt land, ett andligt paradis. (Jes. 66:8) Som vi såg i kapitel 17 i den här boken är detta andliga land den trygga, andliga miljö där de smorda som är kvar på jorden aktivt har tillbett Jehova sedan 1919. (Se ruta 9B, ”Varför 1919?”) Med tiden började också de som har ett jordiskt hopp, de andra fåren, att bosätta sig i det här andliga landet. (Joh. 10:16) Nu ser vi hur det andliga paradiset fortsätter att växa och breda ut sig, men det är först efter Harmageddon som människor kommer att få uppleva välsignelserna av det andliga paradiset fullt ut.

9. Vilka detaljerade anvisningar gav Jehova om fördelningen av landet?

⁹ Läs Hesekiel 48:1, 28. Sedan Jehova hade fastställt landets yttre gränser beskrev han i detalj hur själva landet skulle fördelas. Han sa att landet skulle fördelas lika mellan de 12 stammarna och att områdena skulle mätas upp exakt, från Dans stam i norr till Gads stam i söder. Vart och ett av de 12 landområdena sträckte sig tvärs över landet, från gränsen i öster till Stora havet, dvs. Medelhavet, i väster. (Hes. 47:20)

10. Vad kan den här delen av synen ha väckt för tankar hos judarna?

¹⁰ Vad kan den här delen av synen ha väckt för tankar hos judarna i landsflykt? Att Hesekiel beskrev landet så detaljerat måste ha försäkrat dem om att fördelningen av landet skulle ske på ett välorganiserat sätt. Det underströk också att alla kunde vara säkra på att de skulle få en egen arvslott i det återställda landet. Ingen som återvände skulle behöva stå där utan mark eller tak över huvudet.

11. Vad kan vi lära oss av synen av fördelningen av landet? (Se rutan ”Fördelningen av landet”.)

¹¹ Hur kan den här synen uppmuntra oss i dag? I det återställda utlovade landet fanns det inte bara plats för prästerna, leviterna och hövdingarna, utan också för alla andra som tillhörde de 12 stammarna. (Hes. 45:4, 5, 7, 8) I det nutida andliga paradiset finns det på liknande sätt inte bara plats för de smorda och dem i den stora skaran som har ansvarsuppgifter, utan också för alla andra som tillhör den stora skaran.a (Upp. 7:9) Oavsett vilken uppgift vi har i organisationen kan vi vara säkra på att vi har en plats och en viktig roll i det andliga paradiset. Det är verkligen en uppmuntrande tanke!

12, 13. Vilka specifika anvisningar gav Jehova om hur landet skulle fördelas mellan stammarna?

¹² En del av Jehovas anvisningar om hur landet skulle fördelas kanske förvånade Hesekiel, eftersom de skilde sig från de anvisningar Mose hade fått. Vi ska se på två sådana skillnader. Den ena gäller landet och den andra invånarna.

¹³ Landet. Mose skulle ge de större stammarna mer land än de mindre stammarna. (4 Mos. 26:52–54) Men i Hesekiels syn gav Jehova uttryckliga anvisningar om att alla stammar skulle få ”lika stora områden [”var och en detsamma som sin bror”, noten]”. (Hes. 47:14) Avståndet från den norra gränsen till den södra skulle alltså vara exakt lika stort i vart och ett av de 12 stammarnas landområden. Alla israeliter – oavsett vilken stam de tillhörde – skulle ha samma möjlighet att njuta av det överflöd som det utlovade landet kunde erbjuda.

14. Hur skilde sig Jehovas anvisningar när det gällde invandrare från det som hade sagts i Moses lag?

¹⁴ Invånarna. Moses lag skyddade invandrare och godkände att de tog del i tillbedjan av Jehova, men de fick inte äga någon mark. (3 Mos. 19:33, 34) Men det Jehova nu sa till Hesekiel skilde sig från de anvisningar han hade gett i lagen. Han sa: ”Ge invandraren en arvslott i det stamområde där han har bosatt sig.” Med de orden tog Jehova bort en stor skillnad mellan ”infödda israeliter” och invandrare. (Hes. 47:22, 23) I det återställda land som Hesekiel såg i synen lade han märke till att alla var jämlika och förenade i tillbedjan av Jehova. (3 Mos. 25:23)

15. Vilken evig sanning om Jehova bekräftades av hans anvisningar om landet och invånarna?

¹⁵ De här två anmärkningsvärda anvisningarna som Hesekiel fick om landet och invånarna måste ha känts betryggande för dem som befann sig i landsflykt. De visste att Jehova skulle behandla alla lika, oavsett om de var infödda israeliter eller utlänningar som tillbad Jehova. (Esr. 8:20; Neh. 3:26; 7:6, 25; Jes. 56:3, 8) Anvisningarna bekräftade också den underbara och eviga sanningen att alla Jehovas tjänare är lika dyrbara i hans ögon. (Läs Haggaj 2:7.) Den sanningen sätter vi stort värde på även i dag, oavsett om vi har det himmelska eller det jordiska hoppet.

16, 17. a) Vilken nytta har vi av att begrunda detaljerna om landet och invånarna? b) Vad ska vi gå igenom i nästa kapitel?

¹⁶ Vilken nytta har vi av att begrunda de här detaljerna om landet och invånarna? Vi påminns om att jämlikhet och enhet är något som måste känneteckna vår globala familj av bröder och systrar i dag. Jehova är inte partisk. Vi behöver fråga oss: Är jag lika opartisk som Jehova? Behandlar jag alla mina medtillbedjare med respekt, oavsett vilken etnisk bakgrund eller vilka omständigheter i livet de har? (Rom. 12:10) Vi är lyckliga över att vår himmelske Far, Jehova, har gett oss alla samma möjlighet att njuta av det andliga paradiset, där vi helhjärtat utför helig tjänst för honom och får hans välsignelser. (Gal. 3:26–29; Upp. 7:9)

¹⁷ Vad kan vi lära oss av det fjärde löftet som gavs i den avslutande delen av Hesekiels sista syn – löftet om att Jehova skulle vara med sitt folk? Det kommer nästa kapitel att handla om.