ASASEL
[Ạsasel] Betyder ”get som försvinner”.
Ordet ”Asasel” förekommer fyra gånger i Bibeln, och då alltid i förbindelse med föreskrifter som gällde försoningsdagen. (3Mo 16:8, 10, 26)
Ordets ursprung är omdiskuterat. Enligt stavningen i den hebreiska masoretiska texten tycks ‛aza’zẹl vara sammansatt av två rotord som betyder ”get” och ”försvinna”. Betydelsen skulle således vara ”get som försvinner”. Enligt en annan härledning, grundad på uppfattningen att två konsonanter har kastats om, betyder ordet ”Guds styrka”. Den latinska Vulgata återger det hebreiska ordet med caper emissarius, som betyder ”bocken som sänds bort”, ”syndabocken”. Och det grekiska uttryck som används i Septuaginta betyder ”den som sänder bort (avvänder) ont”.
Till den årliga försoningsdagen skulle översteprästen ta två getter (bockkillingar) från Israels söners menighet. Genom lottkastning bestämdes den ena bocken ”för Jehova” och den andra ”för Asasel”. Efter det att en tjur hade offrats för översteprästen och hans hushåll (som utan tvivel inbegrep alla leviterna) blev bocken för Jehova offrad som ett syndoffer. Bocken för Asasel ställdes emellertid levande inför Jehova för att det skulle bringas försoning för den och för att den skulle sändas i väg för Asasel ut i vildmarken. (3Mo 16:5, 7–10) Det bringades försoning för den levande bocken med blodet av bocken för Jehova, den som precis hade blivit slaktad som ett syndoffer, eftersom köttets liv är i blodet. (3Mo 17:11) Värdet av den slaktade bockens blod eller liv överfördes således till den levande bocken, bocken för Asasel. Även om den levande bocken inte blev slaktad av prästen, hade den ett syndförsonande värde, värdet av ett liv. Att den fördes fram för Jehova visar uppenbarligen att han erkände denna överföring av den slaktade bockens värde eller syndförsonande kraft. Detta påminner om föreskrifterna angående reningen av en israelit som hade blivit botad från spetälska eller angående reningen av ett hus som hade läkts från en liknande plåga. I sådana fall skulle en levande fågel doppas i blodet från en fågel som hade blivit slaktad. Därefter fick den levande fågeln flyga i väg, och på så sätt förde den bort synden. (3Mo 14:1–8, 49–53)
Båda bockarna skulle vara felfria, och de skulle vara så lika som möjligt. Vilken som helst av de båda bockarna kunde utväljas till att vara bocken för Jehova. Efter det att översteprästen hade offrat bocken för Jehova lade han händerna på huvudet på den levande bocken och bekände folkets synder över den. Därefter sändes denna bock i väg ut i vildmarken genom en man som stod redo. (3Mo 16:20–22) I symbolisk bemärkelse bar bocken för Asasel således bort de synder som folket hade begått under det gångna året; den försvann med synderna ut i vildmarken.
De två bockarna omtalas som ett enda syndoffer. (3Mo 16:5) Tydligen användes två djur för att understryka vad som åstadkoms genom denna anordning för att bringa försoning för folkets synder. Den första bocken frambars som ett offer. Genom den andra bocken, som folkets synder bekändes över och som sändes ut i vildmarken, blev det framhävt att Jehova förlåter dem som ändrar sinne. Psalm 103:12 innehåller följande försäkran: ”Så långt som soluppgången är från solnedgången, så långt från oss avlägsnar han våra överträdelser.”
Som aposteln Paulus förklarade har Jesus, genom att ge sitt eget fullkomliga människoliv som ett offer för mänsklighetens synder, uträttat långt mer än vad som hade uppnåtts genom ”tjurars och bockars blod”. (Heb 10:4, 11, 12) Han tjänade således som ”syndabocken” genom att han bar ”våra sjukdomar” och blev ”genomborrad för vår överträdelse”. (Jes 53:4, 5; Mt 8:17; 1Pe 2:24) Han bar bort synderna för alla som utövar tro på värdet av hans offer. Genom sitt offer visade han hur Gud har sörjt för att all synd kommer att bli fullständigt bortglömd. I dessa avseenden är bocken ”för Asasel” en bild av Jesu Kristi offer.