KRISTNA GREKISKA SKRIFTERNA, DE
Den sista delen av Bibeln, ofta kallad Nya testamentet. Beteckningen ”de kristna grekiska skrifterna” används för att skilja dessa skrifter från den förkristna grekiska översättningen av de hebreiska skrifterna, Septuaginta-översättningen. (Se BIBELN.)
De kristna grekiska skrifterna består av 27 kanoniska böcker. De här böckerna skrevs under inspiration efter Jesu död och upptecknades av åtta män: Matteus, Markus, Lukas, Johannes, Paulus, Jakob, Petrus och Judas. Inte alla av dessa följde Jesus under hans jordiska tjänst. De enda som man med säkerhet vet gjorde detta var de tre apostlarna Matteus, Johannes och Petrus. Markus kan ha varit den ”unge man” som efter det att man hade gripit Jesus följde efter honom på avstånd. (Mk 14:51, 52) På pingstdagen var Jakob, Judas och möjligen Markus tillsammans med de ovan nämnda apostlarna. (Apg 1:13–15; 2:1) Senare blev aposteln Paulus omvänd. Alla dessa skribenter blev nära förbundna med de första kristnas styrande krets i Jerusalem.
På vilket språk skrevs dessa böcker ursprungligen? Med undantag av Matteusevangeliet, som skrevs på hebreiska och senare översattes till grekiska, skrevs samtliga böcker på allmängrekiska, koiné, den tidens internationella språk. (Se MATTEUSEVANGELIET.)
Det var ingen tillfällighet att dessa inspirerade kristna män, som alla hade judisk bakgrund (Rom 3:1, 2), avfattade sina skrifter på grekiska. Deras budskap var inte av privat natur utan var avsett att spridas vitt och brett och att läsas och studeras av alla församlingarna. (Kol 4:16; 1Th 5:27; 2Pe 3:15, 16) Skribenterna hade blivit befallda att sprida dessa goda nyheter och läror till jordens mest avlägsna del, också till platser där man inte kunde läsa hebreiska eller latin. (Mt 28:19; Apg 1:8) Även i de områden som låg nära Palestina var det fler och fler icke-judar som slöt sig till församlingarna. Dessutom använde skribenterna ofta den grekiska Septuaginta när de citerade de hebreiska skrifterna.
Här följer en förteckning över de böcker som ingår i de kristna grekiska skrifterna, ordnade efter ungefärligt tillkomstår (v.t.): Matteus (41); 1 och 2 Thessalonikerna (50 och 51); Galaterna (50–52); 1 och 2 Korinthierna (55); Romarna (56); Lukas (56–58); Efesierna, Kolosserna, Filemon, Filipperna (60–61); Hebréerna, Apostlagärningarna (61); Jakob (före 62); Markus (60–65); 1 Timoteus, Titus (61–64); 1 Petrus (62–64); 2 Petrus (64); 2 Timoteus, Judas (65); Uppenbarelseboken (96); Johannes och 1, 2, 3 Johannes (98). De grekiska skrifterna blev alltså fullbordade på mindre än 60 år, medan det tog närmare 1 100 år att färdigställa de hebreiska skrifterna.
När de kristna grekiska skrifterna skulle sammanställas till en enda bok, ordnade man dem inte efter tillkomstår utan i en logisk ordningsföljd efter innehåll. De kan indelas i följande kategorier: 1) de fem historiska böckerna, nämligen evangelierna och Apostlagärningarna, 2) de 21 breven och 3) Uppenbarelseboken.
De fyra evangelierna (ordet ”evangelium” betyder ”glatt budskap” eller ”goda nyheter”), som skrevs av Matteus, Markus, Lukas och Johannes, är fyra oberoende historiska redogörelser för Jesu liv och verksamhet. De tre första kallas ibland synoptiska (av ett grekiskt ord som betyder ”samsyn”), därför att de, till skillnad från Johannesevangeliet, beskriver Jesu tjänst ur ungefär samma synvinkel, även om vart och ett av evangelierna återspeglar skribentens personlighet. Johannesevangeliet fyller i en del detaljer som de tre andra utelämnar. Apostlagärningarna är en logisk fortsättning på evangelierna, eftersom den boken skildrar den kristna församlingens historia från dess grundande på pingstdagen till närmare 30 år efter Jesu död.
Efter detta historiska avsnitt följer 21 brev, som behandlar församlingens interna angelägenheter, dess problem, dess offentliga förkunnande, dess övriga privilegier och dess hopp. Paulus nämns som upphovsman till 13 av breven, och även Hebréerbrevet tillskrivs i regel honom. Efter dessa skrifter följer ett antal brev av Jakob, Petrus, Johannes och Judas, som i de flesta fall är riktade till samtliga församlingar. Som en storslagen kulmen på hela Bibeln kommer till sist Uppenbarelseboken med dess förhandsglimtar av genomgripande framtida förändringar.
I vilken utsträckning citerade de kristna bibelskribenterna från de hebreiska skrifterna?
De kristna bibelskribenterna citerade från de hebreiska skrifterna hundratals gånger. I Nya världens översättning är 320 avsnitt från de hebreiska skrifterna återgivna som direkta citat i de kristna grekiska skrifterna. Enligt en förteckning utgiven av Westcott och Hort finns det sammanlagt ca 890 citat och hänvisningar. (The New Testament in the Original Greek, Graz 1974, bd I, sid. 581–595) Alla de inspirerade kristna skribenterna hämtade exempel från de hebreiska skrifterna. (1Kor 10:11) De använde utan tvivel Guds namn, Jehova, när de citerade från de hebreiska skrifterna. De erkände att de hebreiska skrifterna var inspirerade av Gud och nyttiga på så sätt att de gör gudsmänniskan fullständigt rustad för alla slags goda gärningar. (2Ti 3:16, 17; 2Pe 1:20, 21)
Efter apostlarnas död gjorde icke inspirerade skribenter många citat från de grekiska skrifterna, liksom de inspirerade kristna bibelskribenterna hade citerat tidigare skrifter.
För jämförande studier har man i dag tillgång till över 13 000 papyrus- och pergamenthandskrifter som innehåller alla de kristna grekiska skrifterna eller delar av dem och som daterar sig från tiden mellan 100-talet och 1500-talet. Av dessa handskrifter är ca 5 000 på grekiska och resten på andra språk. Över 2 000 av dessa gamla avskrifter innehåller evangelierna, och över 700 innehåller Paulus brev. Originalen finns visserligen inte bevarade, men vissa avskrifter daterar sig från 100-talet, dvs. en kort tid efter det att originalen skrevs. Det stora antalet handskrifter har med åren gjort det möjligt för kännare av grekiskan att komma fram till en mycket exakt grekisk text som utgör en garanti för tillförlitligheten i våra dagars översättningar av de kristna grekiska skrifterna. (Se BIBELHANDSKRIFTER.)
Den stora mängden handskrifter fick en forskare att skriva: ”De allra flesta orden i Nya testamentet berörs inte alls av den kritiska analysen, för de står utan variationer och behöver bara skrivas av. ... Om man bortser från förhållandevis obetydliga ting, exempelvis ändringar i ordföljden, insättande eller utelämnande av den bestämda artikeln vid egennamn och liknande, kan de ord som enligt vår mening fortfarande är underkastade tvivel knappast utgöra mer än en tusendel av hela Nya testamentet.” (The New Testament in the Original Greek, bd I, sid. 561) Jack Finegan gör likaså följande iakttagelse: ”Det nära tidsmässiga sambandet mellan de äldsta handskrifterna till Nya testamentet och de ursprungliga texterna är minst sagt häpnadsväckande. ... Vår kännedom om de flesta klassiska författares verk bygger på handskrifter av vilka de äldsta är från tiden mellan 800-talet och 1000-talet e.Kr. ... Texten i Nya testamentet kan således fastställas med större säkerhet än vad fallet är med någon annan forntida bok. De ord Nya testamentets skribenter riktade till sin tids värld har, trots det stora avståndet i tid och rum, nått oss i så gott som oförändrat skick och med oförminskad kraft.” (Light From the Ancient Past, 1959, sid. 449, 450)
Som en väsentlig del av Guds skrivna ord är de kristna grekiska skrifterna av oskattbart värde. De innehåller fyra redogörelser för Guds enfödde Sons tjänst på jorden och berättar om hans ursprung, hans läror, hans exempel, hans offerdöd och hans uppståndelse. Den historiska redogörelsen för hur den kristna församlingen bildades och hur den heliga anden utgöts, vilket bidrog mycket till församlingens snabba tillväxt, samt upplysningar om församlingens problem och hur dessa löstes – allt detta har stor betydelse för den kristna församlingens verksamhet i våra dagar. De enskilda böckerna, som oberoende av varandra skrevs för vissa bestämda personer eller situationer eller i ett speciellt syfte, utgör tillsammans en enda stor och fullständig helhet, där ingenting saknas. Dessa böcker kompletterar och fullbordar Bibelns kanon och är i vår tid av universell betydelse och allmängiltigt intresse, i första hand för det andliga Israel som är Guds församling, men också för alla andra som vill ha Guds godkännande.
Närmare upplysningar om vilka som har skrivit dessa 27 böcker, när de skrevs, vad de innehåller och bevis för deras äkthet finns i artiklarna om de enskilda bibelböckerna.