GRÄL

En tvist, en hård ordväxling. Det hebreiska substantiv som återges med ”gräl” eller ”tvist” återges också med bland annat ”dispyt” (5Mo 17:8), ”rättstvist” (Jer 25:31) och ”rättssak” (Jer 11:20).

Bibeln ger rådet att man inte skall gräla eller tvista utan orsak. (Ord 3:30) Ett ordspråk lyder: ”Som en som griper en hund i öronen är en förbipasserande som blir förgrymmad över en tvist som inte angår honom.” (Ord 26:17) Det som enfaldiga säger leder lätt till att de hamnar i gräl, och dårar visar inte tillräcklig självbehärskning för att kunna undvika gräl. (Ord 18:6; 20:3) Gräl ”pressas ... fram ur vrede” (Ord 30:33), och därför har det motsatt effekt om man är ”sen till vrede” (Ord 15:18).

Gräl gör slut på friden (Ord 17:1) och kan få även den ödmjukaste att förlora självbehärskningen. När israeliterna började träta med Mose för att det inte fanns något vatten i Kades, ledde det till att Mose och Aron handlade överilat, med resultatet att de inte tilläts komma in i det utlovade landet. Mose och Aron representerade Jehova, och att träta med dem var därför detsamma som att träta med Jehova. (4Mo 20:2, 3, 10–13; 27:14; Ps 106:32) De som på liknande sätt inlåter sig i gräl med eller tar till våld mot Jehovas tjänare befinner sig i en farlig situation, eftersom det kan leda till döden för dem. (Jfr Jes 41:8, 11, 12; 54:17.)

På grund av den nedbrytande verkan ett gräl har ger ordspråket detta råd: ”Dra dig ... tillbaka innan striden bryter ut.” (Ord 17:14) Abram (Abraham) var ett fint föredöme i detta avseende. Eftersom han inte ville att det skulle förekomma gräl mellan hans herdar och hans brorson Lots herdar, föreslog han att de skulle gå skilda vägar. Han lät osjälviskt Lot få välja vilket område han ville ha som betesmark. (1Mo 13:7–11) De trolösa israeliterna på Jesajas tid efterliknade emellertid inte sin förfader Abraham. Det sades till dem: ”För tvist och strid fastar ni.” Till och med under fastan tvistade de. (Jes 58:4)

I den mosaiska lagen fanns föreskrifter om hur israeliterna skulle förhålla sig när ett gräl hade lett till kroppsskada. Den som hade kommit till skada skulle få ersättning för förlorad arbetstid. (2Mo 21:18, 19)